Me, myself and my inner dealings

Saker jag BORDE göra:

- Solfa igenom kammarkörssånger
- Gå ut och gå så min tanthöft blir bra och inte bråkar ikväll när det är konsert + fest
- Göra Pilates för nu är det riktigt länge sen sist
- Äta mindre socker och mera morötter så humöret hålls jämnare
- Duscha direkt efter frukosten och inte sitta i pyjamas framför datorn halva morgonen
- Ta itu med högen av kläder som behöver lagas/sys in/sys upp.
- Organisera notkaoset
- Diska
- Byka

Saker jag VILL göra:

- Ytstäda enligt principen "syns int, finns int" och lägga fram lite julstuff
- Läsa bok
- Äta shoko tills jag spricker
- Slötitta på TV
- Baka

Detta idag, en novemberlördag som BORDE vara krispigt snövit och julig och vacker (det står en JULGRAN framför domkyrkan och vi ska sjunga JULSÅNGER for Pete's sake), men istället är gråtrist, grådaskig, gråmurrig, gråsunkig, GRÅ.

Så planen är: gör åtminstone en sak på lista A, då har du förtjänat lista B. Om du gör TVÅ saker från lista A kan dessutom känna dig superduktig och med koll.

Do re mi

En hastig blick i min kalender avslöjar att den här veckan har varit lite galet fullspäckad. Jobb varje dag plus sång varje dag. Inte konstigt att jag är lite trött. Men det är så roligt att sjunga. Och så varierat när man ibland går på körövning och är bara en i flocken, ibland på sånglektion och det handlar bara om mig, mig och mig, ibland får sjunga med pianist och leka konsert, ibland sjunger i kammarkör och får vara lite både ock, solist och körsångare. Och IBLAND får man sjunga till ackompanjemang av symfoniorkester och kör och DET är najs.

Ikväll blir veri najs och och imorgon veri najs med bonus, adventskonsert plus julfest! Bara jag kommer ihåg att fixa festtoppen imorgon.

Fram tills dess: jobetijobb

julstämning 1.0

Det här med julstämning: den kommer inte av sig själv längre. Det gäller att vara på alerten, ha håven klar och fånga den när den fladdrar förbi med förströdd blick medan den visslar lite oskyldigt. Ha! Nu kommer du inte undan!

Skämt åsido. Vet inte riktigt varför jag har ställt in mig på att komma i julstämning i år. Kanske för att jag inte alls gjorde det ifjol? Kanske för att jag ser extra mycket fram emot jul hos mamma och pappa och brorsan nere i södern i år? Hur som helst så håller det nästan på att gå till överdrifter. Ta igår, t.ex. Jag cyklar i slaskregn in till stan för att se hur julgranen ställs upp framför domkyrkan. Sen deltar jag för första gången i mitt liv i en skum aktivitet som jag intalar mig att också bidrar till stämningen: montera ihop körställningar i domkyrkan inför adventskonserterna. Sedan cyklar jag till salutorget och går på HM där jag hittar en fin klänning till julafton. Sen har jag ännu tio minuter på mig innan genrepet i domkyrkan, och då ska jag med våld hinna dricka glögg och äta pepparkaka på första bästa kafé. För det är så julstämningen kommer, ju?

Klokt, vuxet och harmoniskt (som mina kompisar Hamster och Camster)...? Euuummm... nå, om det inte är det så är det i varje fall roligt. För jag hade roligt igår!

Grädden på moset var att stå i en nästan tom domkyrka och sjunga solo med bara bänkarna och pelarna som publik. Och med inte bara en hel orkester utan en hel fantastisk kör bakom mig. Jag ryser av välbehag bara jag tänker på det, det är något alla borde få testa på! Och alla leenden. Och stämningen, trots tröttheten. Genrepet är alltid långt och tungt, men man hinner liksom insupa stämningen bättre än på själva konserterna. För då är det bara att tuta och köra, man hinner knappt fatta att man är där och så är det redan över.

Nej, det är ju den stämningen som räknas. Och den kommer dessutom nästan av sig själv. Även om Sauli inte hade polotröja utan en ful orange fleecejacka på sig. Fattar han inte hur viktig den där polotröjan är :)

When you feel like King Kong on cocaine

Exempel på hur något som är dåligt och jävligt kan övergå till något som är underbart och bra:

Jag sitter alltså och filar på en text med deadline klockan två. Inte så på minuten för kundens skull, men jag har ju bestämt att jag ska hinna på sånglektion. Med cykel. Så där sitter jag och försöker jobba megasnabbt men fortfarande noggrant och bra, tiden bara rinner iväg och jag hinner liksom inte ikapp för att skapa en bekväm marginal. Det är verkligen fråga om minuter. Slutligen är jag nöjd och levererar texten och är vid det läget Försenad med stort F. Hjälps inte, hoppa i bilen bara. Men neheeej, inte så "bara" det heller. Bilen är ju belamrad med tung, våt snö och den måste tas bort. Ytterligare försening. Inga svordomar, men tålamodet är vid det här läget ganska tunt.

Så kommer jag ordentligt försenad och ja, medges, lite jäktad till sånglektionen. Och så går det så helsikes bra, så "who's-your-bitch"-fantastiskt att jag knappast tror att det är sant. Och så är allt bra igen.

Slutsats: deadlines suger, sånglektioner "äger" (ohmigod what is happening to me) när de går bra. Och bara då, egentligen. Annars suger de också.

polo neck man

Igår fick jag riktig adventskonserter i domkyrkan here we come-stämning. Det var flera centimeter vit snö på marken, riktigt fint vinterväder alltså och inget bajsväder som det brukar vara den här tiden på året. Periferikonserten i Hangö hade gått (för en gångs skull) jättebra och alla verkade inspirerade och förväntansfulla. Den slutliga julstämningen kom när jag såg AO:s dirigent Sauli i den svarta polotröjan. Sauli i svart polotröja = adventskonserter = jul!

Riktig deadlinedag idag, har en lite knepig text som ska vara klar klockan två och så borde jag hinna på extra sånglektion också... får se, får se.

Det var underhållande att titta på TV imorse medan jag använde trampmaskinen: det var enorma rubriker och alla världens specialinslag i stil med SNÖSTORM ORSAKAR KAOS I FINLAND eller värre. Herregud. Det SNÖAR i Finland. What's next?

Här sitter jag framför datorn med min lysande, uppiggande lampa, min smoothie, min utsikt över en vit, fluffig park och...: (drumroll... ) min poncho som jag virkat alldeles själv. Låter fint va? Tyvärr, snarare smått pinsamt. Började virka hösten 06, virkade alla rutor klara, fick motorstopp i hjärnan och fattade inte hur de skulle virkas ihop, lämnade projektet i väntan på plötsligt blixtslag av klokhet och/eller inspiration i senare skede. Hösten 07 kommer och går, virkarbetet sitter tyst i korgen och samlar damm. Hösten 08: blixtslaget av klokhet inträffar, inspirationen flöder och ponchon blir klar, med fransar och allt.

Slutsats: jag tycker jättemycket om att handarbeta men är synnerligen dålig på att få handarbeten slutförda. Bäst att hålla sig till små saker som grytlappar. Eller hej, man måste ju få ha lite ambitioner ibland. Jag kan alltid titta på min fina poncho och bara känna hur duktig jag är.

programspäckad dag

Igår cyklade vi till körövningen genom ett magiskt (och lite halt) vitt landskap i natten. Bara några minusgrader, torrt, välpackad snö, riktigt behagligt. Uppförsbacken på vägen tillbaka kändes lite väl tung, man undrar vart kondisen försvann. Bara två veckors paus och så är det kört, orättvist!

Trots ambitionerna lyckades jag inte jobba färdigt igår så här sitter jag igen. Datorfri dag IMORGON. Då ska det vikas undan tvätt som länge sen har torkat och som redan samlar damm i vardagsrummet, sen ska det dammsugas och göras fräscht och lagas lite hemtrevligt igen. There I go again, ambitioner, ambitioner. Kanske vi bara tar dagen som den kommer, tvätten har stått och väntat i åtta dagar så den kan väl stå där en dag till....? Ohmigod, who am I kidding? Nu när jag ser det skrivet så får jag ju ångest. Det kan bara inte vänta, inte ens tills imorgon! Fort fort, jobba undan nu så du får vika tvätt!!!

Eller så tar vi ett djupt andetag och tänker glada tankar och håller oss till planen. Which is: översätta några sidor, checka och leverera, åka till Kakskerta och sjunga en sång på bröllop, åka därifrån till Hangö för att sjunga julkonsert med Flora och BD, hinna äta i något skede. Och lämna tvätten tills imorgon.

Igår: vi är lite sötsugna efter maten, jag får en plötslig inspiration och föreslår att vi öppnar en av de monsterstora Toblerone-stängerna vi köpte senast på båten. De har legat undangömda högst uppe i köksskåpet och jag har till min stora överraskning inte ens tänkt på att röra dem. Det nästa jag märker är att J tittar på mig med röda kinder och ler lite skyldigt. He didn't! Alltså han har ätit en HEL stor Toblerone medan jag var borta. Det nästa jag märker är att jag inte alls är arg. Jag är främst chockerad. Det är ju jag som är gottegrisen i hushållet, den som först attackerar alla gömmor och gör slut på varenda sötsak i huset när HAN är borta. Vem har smittat av sig på vem?

Som tur fanns det två. Toblerone-monsterstänger, alltså :)

countdown mode

Slutrakan av ett jobb som är precis lika jobbigt som det är roligt. Vill inte jobba under veckoslutet också, icke sa nicke. Detta innebär maximal FOKUS och KONCENTRATION idag. Får se om jag alls hinner ut. Som tur är det iaf körövning ikväll. Orkade inte ut imorse, kroppen kändes helt konkret som en sten. Kanske på grund av att jag igår promenerade raskt till musikinstitutet (70 min) och sedan till Sibbe (25 min) efter lite längre paus i sådant maratonmotionerande. När jag kom hem och satt mig framför TV:n för att stretcha var det fem före att jag inte alls kom upp därifrån för att hämta mat som min förträffliga karl hade lagat. Benen sa nä, ryggen och armarna instämde med stor övertygelse och huvudet höll på att ge sig. Det var bara magen som inte gav upp och som efter en stunds parlamenterande med de övriga kroppsdelarna fick dem att inse att det behövs mat, annars svälter man ihjäl, ju.

La Peltonen

Fick ett vykort häromdagen av en gammal god vän från Torrevieja-tiden som nu bor i London och jobbar som pianist. Duktig är han också. Mitt nya efternamn hade han stavat helt perfekt men under det stod i pyttesmå bokstäver och inom parentes: (antes "la Peltonen"). Mitt flicknamn, som i spansk mun låter mycket roligt, Peltónen. Oh, that takes me back...

Magic

Imorse när jag vaknade hörde jag ett bekant, surrande ljud. Det var så bekant att jag först inte alls noterade det, sängen var så varm och rummet så mörkt och ögonlocken så tunga att jag koncentrerade mig fullt på att ta ut det sista av nattsömnen och struntade i allt annat. Men vänta nu. Det där ljudet alltså. JO. Är det inte plogen?

Jag steg upp och visste vad jag skulle se redan innan jag öppnade spjälgardinerna: en magisk vit, fluffig värld.

Och ping! Julstämning, presto! Särskilt som jag och mamma har mejlats mycket om allt vi kommer att göra under julen då vi åker på ett två veckors besök till Spanien. Där är julen så annorlunda att man inte ens saknar snön men här i Finland blir man bara så glad när den första snön kommer. Bara man lyckas förtränga det som kommer sen. Slaskhelvetet. Men på allvar, varför förstöra det magiska, underbara, hänförande vackra med negativa tankar? Fy, Heidi. Skärpning, prinsessan.

Ny dag, nytt grepp

Idag ska prinsessan vara alert, effektiv, tålmodig, sansad och på gott humör. Ljusterapilampan är på, magen full med smoothie, nästa programpunkt är en varm dusch och en lite tillyxad morgontoalett följd av inspirerat arbetande. Efter en lagom lång lunchpaus med bok ska det drickas grönt té och jobbas vidare, fortfarande med rikligt flödande inspiration. Sedan ska det göras Pilates och lagas god och nyttig middag och njutas av en ledig kväll tillsammans med min prins.

Planering, koncentration, inspiration.

Och ikväll: glass, glass, glass. Eller alternativt: choklad, choklad, choklad. Eller om jag känner mig riktigt disciplinerad: mörk choklad och konjak. Samt snäll vädjan om axelmassage.

svarta moln

Måndag, tillbaka vid min dator i mitt arbetsrum i min lägenhet i min stad i mitt land. Solen skiner lågt på himlen, det var minusgrader i morse. Sov till ungefär nio och det var tur det. För finns det inte en miljon e-poster i inboxen och ett überbrådskande några raders jobb och flera enorma satser av ett annat jobb som måste tas itu med redan nu för annars håller tidtabellen inte och jag ligger redan ljusår efter på grund av arbetsresan. Alltså suck. Fattar inte alla stressiga mänskor att de stressar i onödan? Att man inte BEHÖVER stressa, att världen inte går under? Jag hade faktiskt tänkt ta helt ledigt idag och vila hjärnan så jag orkar prestera resten av veckan. Och bara för att jag gick med på att göra lite jobb redan idag och vara ledig bara en halv dag så är jag FITTIG. Eget fel. Men på allvar, fattar inte alla onödiga stressflugor att jag är trött i huvu och vill vara i fred tills imorgon? Saakelis saakeli.

Nä, nu ska jag göra jobbet klart och sen ska jag int någo. Bara vara. I morgonrock. Okej, jag kan högst duscha. Max. Och kanske, e-v-e-n-t-u-e-l-l-t ta en promenad.

My Princess-moment

Jag får utslag av mina diamanter. Där har ni en saftig prinsess-quote! Men det är tyvärr helt sant också. På vänstra ringfingret där vigselringen har suttit löper en röd, flagnande, kliande ring av inflamerad hud. Nu sitter vigselringen på högra ringfingret och det känns ju helt fel. Men det måste ha kommit nåt shajt innanför ringen där diamanterna sitter så det hjälps inte. Måste väl försöka putsa den själv eller föra den till nån som vet nånting. Det roliga är att det högra ringfingret ännu inte har klagat. We'll wait and see.

quick fix

Tillgång till en dator med internet kan ej kastas bort! Vi har övat på häftiga kompositioner för damkör och verkligen gjort stora framsteg, fått riktigt svåra saker att låta riktigt bra. Det är så man känner att man ha åstadkommit något alldeles extra ju. Hurra för begåvade, glada, down-to-earth tjejer som sjunger som gudinnor och tar allt med en rejäl dos humor också!

Nu ska vi ut och äta och jag har äntligen fått min kappsäck så jag kan ta nya, fräscha kläder och sminka mig lite och inte gå omkring och se ut som gårdagens gröt. Ska bli kul!

Och så kan nån vänlig själ med samma fixa så det finns trådlöst internet på Vanda flygplats! Alltså hallå, är det här high-tech Finland? Där man måste stå vid en föråldrad, obekväm AUTOMAT för att surfa och betala sig sjuk? Istället för att sitta var man vill med laptopen och inte hamna betala? Som i Tel Aviv, till exempel? TEL AVIV, people. Ei näin.

Kappsäcken blev i Wien, satansatansatan. Som tur har jag noterna med i handbagaget och någolunda varma kläder på mig, men t.ex. mössan och handskarna fanns i kappsäcken så lite kommer jag nog att frysa. Silver lining: jag behöver inte kånka på den tunga tingesten till centrum utan de kör den imorgon till angiven adress. Månne jag inte klarar mig... Ikväll börjar vi öva, ska bli jättekul!

Todá, vakashá, slichá: tack, varsågod, ursäkta. Maím: vatten. Ken, lo: Ja, nej. Tov: bra. Bokertov: god morgon. Makoré?: Hur går det? Och: Aní paschut behélem! Jag är helt shockerad!

Skörden av hebreiska ord är liten men jag har använt dem varje dag :) Nu sitter jag vid gejten och ska bårda flajten. Alltså kan inte någon vänlig själ börja använda de svenska orden porten, gå ombord och planet?

Gotta go, bye Israel och hello Finland!

VI ÄR KLARA!!! Och klockan är bara kvart i två så vi hinner sticka från Philips medan det är ljust och kanske turista lite eller gå på stan och fast vad! Huuuurrrraaaaaaa!

Klockan är fyra

Philips building, Haifa: för en stund sedan blev himlen mittiallt griå och så kom det ett tungt regn som varade i några minuter. Tjejerna på Philips älskar regn och samlas vi de stora fönstren för att beundra showen. De berättar att på sommaren är det så torrt och hett att allting torkar bort och dör, luften blir dammig och flimrig och hettan gör att alla bara stannar inomhus. De blir deppade på sommaren! Men på vintern regnar det alltså och då är alla glada. Torkan här är ännu extremare än i t.ex. Spanien men i Haifa regnar det tillräckligt för att underhålla en vild vegetation utan bevattning. Härifrån och söderut är varje planta i skogarna och buskagen PLANTERADE. Av rika judar. Och på tal om donationer så är det otroligt vilka mängder pengar som skänks av judar som bor utomlands åt allt från skolor till judiska religiösa grupper. Inströmningen av kapital är gränslös.

Jobbet går mycket fortare idag, tidtabellen ser ut att hålla.

Dags att åka hem snart

Detta var då både ett konstaterande och en beskrivning av sinnestillståndet som just nu är hemlängtan. När vi åkte taxi till burgerstället igår (prima paikka, faktiskt) diskuterade vi detta med att resa och vara hemma. Och vi konstaterade att man kan både vara en hemmakatt som njuter av att vara hemma och en upplevelsegirig flyttfågel som älskar att resa, träffa nya människor och vidga sina vyer. För när man har båda kan man njuta av båda så mycket mer. Så jag har verkligen njutit av den här resan, även om dagarna är långa och jag är trött, men det ska bli jätteskönt att komma hem, hem till J.

Fast vänta lite, det blir ju inte förrän på söndag. För före det ska vi öva fre-lö-sö med världens bästa projektkör Exaudio och ha minikonsert på söndag! www.exaudio.fi. Kvällens program: sitta på hotellet med stämgaffel och öva stämmor. Plan för måndag: ta ledigt och sova.

Surfing at McDonalds

Uppe på ett berg i Haifa finns ett vackert beläget hotell, mitt hotell, och nära det vackert belägna hotellet finns en McDonalds-restaurang med världens långsammaste, suraste och trögaste brutta i universum. Men de har trådlöst internet och jag är en löjligt samvetsgrann skandinav som inte bara kan sätta sig ute på deras terrass och surfa utan måste beställa något först. Så jag köar i all oändlighet för en liten Cola-light och får stå ut med den här kamelen till kvinna som rör sig fram och tillbaka bakom disken med halvslutna ögon och släpar med fötterna som om tyngdkraften på hennes sida av disken vore dubbelt så stor. Slutsats/lärdom? Drop the scandinavian good girl-attitude, you're in the Middle East, baby.

Philips-typerna tar oss ut en sväng ikväll till en hamburgarrestaurang, får se hur sent det blir. Jag bara måste orka ut en sväng imorgon före frukost, idag skippade jag morgonrundan och var nästan lika trög som kamelbruttan hela dagen. Det danska teamet hade inte heller någon bra dag enligt vad jag hörde. Ny dag med nya tag imorgon!

Fyllda dadlar

Vi har alla världens nyttiga och mindre nyttiga snacks här i vårt lilla kyffe på Philips så att vi ska klara oss fram till lunch. Snacksen är för tillfället: dadlar fyllda med torkad frukt, äpplen, gröna apelsiner (!), pekannötter (billigare här!), mandlar, mandelkex från stans bästa bagare, choklad (som jag inte rör förrän efter lunch, något slags principer måste man väl ha).

Igår åt vi i köttkafeterian, de har ett fantastiskt salladsbord med allt mellan himmel och jord. Häromdagen var vi ut och äta lunch på en hummusrestaurang, min första erfarenhet av denna lokala delikatess. Hummus är en kletig puré gjord av malda kikärter och man äter det med pitabröd och diverse grönsaker och kryddor. Du får alltså en djup tallrik med en grågul sörja och så tar du en bit pitabröd och dippar i hummusen, stoppar i munnen och plockar grönsaker i munnen när du hinner. Det fanns också en annan lite mer flytande puré gjord på sesamfrön som hette tchina, det testade jag också. Helt intressant att bekanta sig med en av de lokala basfödorna och med lite kryddig sås var det faktiskt helt okej :) Igår åt vi asiatiskt till middag, jag beställde världens kryddigaste, godast Tom Yam-soppa. Till efterrätt tog vi glass från en italiensk glassbar, chocolate rum&raisin plus Mars bar-chocolate... mmmslurps.

Bara denna dag plus två dagar kvar, sen åker jag till flygplatsen svintidigt (tre på morgon.... why, w-h-y?) och får hoppas att jag klarar säkerhetskontrollerna så jag får åka hem. Har fått ett mystiskt papper från Philips med en kod som japparna på flygplatsen kan mata in i sin dator för att se exakt vad jag har gjort under min vistelse här (besöket i Jerusalem, till exempel). Alltså vilka system. Som tur skruvade de inte isär min dator när jag kom hit för att kolla om den var en bomb, det hade hänt en av de andra tjejerna!

Shoppandet igår blev inte så glamouröst, vi gick fram och tillbaka längs en gata med affärer som höll på att stänga och hittade inte riktigt någonting. Men vi såg en McDonalds med skylten på hebreiska, skriven från höger till vänster :) Jepp, detta med konstiga skyltar är ett tema under denna resan, har en massa foton på skyltar både från flygplatsen, här på Philips och ute på gatan. Jag blev direkt helt barnsligt fascinerad av hebreiskan och alla har roligt åt mig när jag springer runt och fotar skyltar hela tiden.

Lunch i mjölkkafeterian, de har en fantastiskt god quiche!

Utsikt från kafferummet

Killarna på Philips ska ändra om i vårt arbetskyffe så jag har laptopen med till det "bättre" kafferummet med utsikt mot havet. Vitsis vitsi. Ca fem hundra meter bort ligger en underbar sandstrand med palmer och buskar. Havet glittrar blått och himlen är disigt ljusblå. Och jag sitter här inne och vet att när vi äntligen är klara för idag är det redan natt. Detta är inte najs, detta är definitivt bajs. Men hej, jag är här för att jobba, prestera, leverera. Så jag tar vad jag får: en utsikt från ett kafferum och KANSKE en stund i solen efter lunch OM vi hinner. Coz we're on the clock, people! Idag skaskaska vi bli klara med användargränssnitt A för imorgon MÅSTE vi börja på användargränssnitt B. Så jag sitter och försöker väga faktor tid mot faktor språkriktighet. Inte det lättaste alla gånger. Bara att försöka sitt bästa och vara nöjd.

Det ryktas att vi kanske slutar tidigt idag, weeehooo! För då ska vi shoppa!

Söndag i Haifa

Söndag: vanlig arbetsdag i Israel. Igår var det sabbat och vi åkte på en guidad heldagstur till Jerusalem och Döda havet. Det tog två och en halv timme att komma till Jerusalem och väl framme hade vi en tajt minuttidtabell för att hinna besöka så mycket som möjligt. Lite stressigt var det väl, men om man bara har en dag på sig vill man se så mycket som möjligt. Det jag mest längtar tillbaka till är den rökelsedoftande arabiska marknaden som fanns längs flera trånga labyrintgator mitt i gamla Jerusalem. Vi hade inte tid att titta i lugn och ro utan gick hastigt förbi alla underbara kryddor, bakverk, hantverk, kläder, smycken, skor, väskor, sjalar, mössor, dofter, färger, ljud, och människor. Fick några intressanta bilder i alla fall.

Trots tidsbristen hann vi alltså se ganska mycket: Först Getsemane olivträdgården och Pater Noster-kyrkan bredvid. En jättevacker kyrka inuti, den var som ett stort öppet rum med släta, runda pelare längs mittgången. Taket var högt och format som valv med djupblå botten och målade stjärnor, och det fanns ingen annan belysning än lite violett ljus som trängde in genom stora, vackert djuplila mosaikfönster. Pointen var att återskapa stämningen i Getsemane på natten när Jesus gick dit för att be innan han blev avrättad. Utanför fanns en olivträdgård med 800 år gamla olivträd. Den var också jättefin, särskilt som skördetiden var inne och träden var fulla med svarta oliver.

Vidare till gamla Jerusalem, in genom muren som omringar gamla stan och hastiga tag genom en massa kyrkor och heliga platser. Mest imponerande var Church of the Holy Sepulcre (heliga gravens kyrka, tror jag). Där blev man bara tyst och gapade. Kyrkan var som en labyrint och helt enorm inuti. Enligt vissa traditioner (inte den luterska, förklarade guiden) var det på denna plats som Jesus korsfästes och den som ville fick se det som antas vara graven. Också här myllrade det av människor från jordens alla hörn, vissa i grupper med guider och vissa på egen hand. Folkvimlet blev nästan för mycket så jag valde att inte följa gruppen utan stå och titta på människorna och detaljerna istället.

Hur beskriva denna upplevelse? Jag, en ytterst sekulärt inriktad person, njöt främst av hur vackra byggnaderna var, av stämningen inne och vimlet av människor från alla tänkbara länder. Men man såg också människor som bara stod med tårar i ögonen och då kände man att för dem är det här verkligen något stort. Vilket också var jättefint :)

Givetvis såg vi klagomuren och stängslet som avskiljer männens del från kvinnornas del. Männen hade kanske en tre gånger så stor del av muren som kvinnorna. No comment. Här fick man inte ta bilder och det var viktigt med diskret klädsel och tystnad. Det hela kändes ganska overkligt, man har sett det på TV så många gånger att det var svårt att fatta att det är just den här platsen man befinner sig på.

Vidare mot Västra banken och Döda havet. Vi hade jättebråttom för att hinna, solen höll på att gå ner, men vi hann bada en halv timme och klotta med den mineralrika leran för all hjärtans lust. Helt urskönt att bara ligga på rygg i det ljumma vattnet utan att behöva anstränga sig det minsta och titta på solnedgångens rosa himmel.

Jess, denna turistdag rockade fett! Hela vår lilla utflykt tog tolv timmar (!) så när vi var tillbaka på hotellet klockan åtta på kvällen orkade vi nätt och jämnt gå ut och äta varsin fylld crepe innan vi stupade i sängen.

Nu är klockan halv sex och vi har ännu jobb kvar... slutbloggat för idag!

Från ett pyttelitet datorrum i en jättestor och skinande ny byggnad i high-tech-kvarteret i Haifa-Israel:

What a day. Här har vi suttit sedan nio imorse och är ännu inte klara. Massvis med översättningsfel, som inte är mina eftersom jag inte har gjort översättningen, men som det är mitt jobb att peka ut allt eftersom vi klickar oss fram i användargränssnittet och kollar varje tillvalsmeny, varje mapp, varje knapp. Vi har slagit nåt slags rekord, tror jag. Testern som sitter med mig och hjälper mig gå igenom stuffet har just haft nåt slags sammanbrott, hon är nog lite stressad, stackarn.

Torsdag:

Det kliar i fingrarna på mig att få beskriva allt detta, den vackra staden, solen, havet, hotellet (den absolut fantastiska frukostbuffén med havsutsikt flera hundra meter ovanför vattenytan)... men internet är ingen självklarhet här. På hotellet kostar det 20 dollar så sånt blir man ganska fattig på ganska fort, och här på jobbet har vi knappt nån tid alls för personligt surfande. Enda lösningen är ett nätkafé som det ryktas finns nära hotellet, ska testa det vid första bästa tillfälle. Igår blev det kvällsjobb till sent (klockan tio på hotellrummet) och jag var för trött.

Men det viktigaste är väl det här: det är lugnt i det här landet just nu, och extra lugnt i Haifa. Det är som vilken medelhavsstad som helst med en vacker strand, palmer och bouganvillea, vanliga människor som lever sina vanliga, ganska västerländska liv.

Just nu sitter jag ensam i detta pyttelilla rum och tar vara på chansen att blogga. Hur beskriva jobbet? Jag verifierar översatt programvara. En ung tjej och jag sitter med varsin dator plus en bärbar dator. Hon visar t.ex. en rullgardinsmeny på sin skärm och så kollar jag att den är rätt översatt till svenska på min skärm. Sen går vi vidare till nästa meny. När jag hittar ett fel registrerar vi det på bärbara datorn i en Excelfil. Och så här håller vi på i åtta dagar, åtta-tio timmar per dag. Tidvis spännande, men för det mesta ganska enformigt arbete. Ett stort plus är dock att man träffar människor man annars inte skulle träffa, får nya perspektiv och lär känna en helt annan kultur. Och så är här soligt och varmt!

Nu tror jag att vi ska fortsätta, mera senare :)

Resefeber

En tom kappsäck ligger och väntar på sängen, resekläderna hänger prydligt på stången i matchande dagskombinationer och toalettväskan är fullpackad med travel size-flaskor och burkar. Ska laga en grönsaksomelett och packa och se hur mycket mer jag hinner jobba idag. Klockan sex far bussen till Hfors, jag ska övernatta nära flygplatsen och stiga upp fem imorgon (why...!?).

Mommo ringde igår, det var roligt att höra om besöket i Torrevieja och hur bra de hade haft det, badat i havet och varit på släktkalas. Hurra för glada, pigga tanter som får en att tro på att man kan leva gott och njuta fast man är långt över 80!

Hallå, Earth calling Heidi... det är allhelgona idag, allt är stängt. Inget pengaväxlande. Dock en alldeles fantastisk promenad in till stan och sen ännu längs åstranden ända fram till Forum Marinum med solen i ansiktet. Bokläsning på Café Daphne med utsikt över ån och Suomen Joutsen. Hem med buss, Pilatespass, införskaffning av det enda som kunde göra dagen ännu mer perfekt, JUST DET Mövenpick Swiss Chocolate syndagod glass för f*ing 7 euro från R-kiosken (jag måste vara helt galen), parkering av kroppen i soffan med matrester från igår och the mother of all prince meets princess-happily ever after-extravaganzas, filmen Enchanted med Dr. McDreamy och what's her face. Lyckans suck. Me happy now.

Öööö varför syns inte alla editeringsverktyg när jag skriver på J's dator? Nå voj ändå, kan ej hjälpas.

Hattifnatt

Nähä, det gick inte att lata sig i två dagar utan att få pippi. Inte om det regnar ute och det enda man kan göra är att surfa, se på film och läsa bok. Höll på att bli helt tokig, major build-up av loco in the coco. Som tur har J en sylvass observationsförmåga ibland och föreslog en promenad i regnet. Note to self: på jullovet när vi är hos mamma och pappa och har det ljuvligt skönt så måste man orka ut på promenad tillräckligt ofta.

Nu tänker jag promenera till stan (45-50 minuters rask promenad), växla lite pengar inför resan, ta en latte eller kakao på nåt mysigt kafé och läsa lite bok, och SEN ta det lugnt resten av dagen :) J har keikka på slottet ikväll. Jag har keikka i soffan med lämplig chick flick. Eller ska jag börja sticka den där mössan jag har köpt garn till?

P.S. Igår såg vi på P.S. I love you och jag har nog inte lipat så mycket under en film någonsin ever. Som vanligt märkte J ingenting. Urbra film!