Söndag: vanlig arbetsdag i Israel. Igår var det sabbat och vi åkte på en guidad heldagstur till Jerusalem och Döda havet. Det tog två och en halv timme att komma till Jerusalem och väl framme hade vi en tajt minuttidtabell för att hinna besöka så mycket som möjligt. Lite stressigt var det väl, men om man bara har en dag på sig vill man se så mycket som möjligt. Det jag mest längtar tillbaka till är den rökelsedoftande arabiska marknaden som fanns längs flera trånga labyrintgator mitt i gamla Jerusalem. Vi hade inte tid att titta i lugn och ro utan gick hastigt förbi alla underbara kryddor, bakverk, hantverk, kläder, smycken, skor, väskor, sjalar, mössor, dofter, färger, ljud, och människor. Fick några intressanta bilder i alla fall.
Trots tidsbristen hann vi alltså se ganska mycket: Först Getsemane olivträdgården och Pater Noster-kyrkan bredvid. En jättevacker kyrka inuti, den var som ett stort öppet rum med släta, runda pelare längs mittgången. Taket var högt och format som valv med djupblå botten och målade stjärnor, och det fanns ingen annan belysning än lite violett ljus som trängde in genom stora, vackert djuplila mosaikfönster. Pointen var att återskapa stämningen i Getsemane på natten när Jesus gick dit för att be innan han blev avrättad. Utanför fanns en olivträdgård med 800 år gamla olivträd. Den var också jättefin, särskilt som skördetiden var inne och träden var fulla med svarta oliver.
Vidare till gamla Jerusalem, in genom muren som omringar gamla stan och hastiga tag genom en massa kyrkor och heliga platser. Mest imponerande var Church of the Holy Sepulcre (heliga gravens kyrka, tror jag). Där blev man bara tyst och gapade. Kyrkan var som en labyrint och helt enorm inuti. Enligt vissa traditioner (inte den luterska, förklarade guiden) var det på denna plats som Jesus korsfästes och den som ville fick se det som antas vara graven. Också här myllrade det av människor från jordens alla hörn, vissa i grupper med guider och vissa på egen hand. Folkvimlet blev nästan för mycket så jag valde att inte följa gruppen utan stå och titta på människorna och detaljerna istället.
Hur beskriva denna upplevelse? Jag, en ytterst sekulärt inriktad person, njöt främst av hur vackra byggnaderna var, av stämningen inne och vimlet av människor från alla tänkbara länder. Men man såg också människor som bara stod med tårar i ögonen och då kände man att för dem är det här verkligen något stort. Vilket också var jättefint :)
Givetvis såg vi klagomuren och stängslet som avskiljer männens del från kvinnornas del. Männen hade kanske en tre gånger så stor del av muren som kvinnorna. No comment. Här fick man inte ta bilder och det var viktigt med diskret klädsel och tystnad. Det hela kändes ganska overkligt, man har sett det på TV så många gånger att det var svårt att fatta att det är just den här platsen man befinner sig på.
Vidare mot Västra banken och Döda havet. Vi hade jättebråttom för att hinna, solen höll på att gå ner, men vi hann bada en halv timme och klotta med den mineralrika leran för all hjärtans lust. Helt urskönt att bara ligga på rygg i det ljumma vattnet utan att behöva anstränga sig det minsta och titta på solnedgångens rosa himmel.
Jess, denna turistdag rockade fett! Hela vår lilla utflykt tog tolv timmar (!) så när vi var tillbaka på hotellet klockan åtta på kvällen orkade vi nätt och jämnt gå ut och äta varsin fylld crepe innan vi stupade i sängen.
Nu är klockan halv sex och vi har ännu jobb kvar... slutbloggat för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar