onsdag 29 september 2010

det behövs lite hjälp ibland

Autopiloten. Är det inte underbar? Hur skulle våra morgnar se ut utan autopilot, i sömndrucket tillstånd utan att någon eller något som helst styr skeppet? VAD skulle vi sätta i oss till frukost till exempel?

Jag älskar min autopilot och är tacksam för den. Ibland blir den kanske på lite för länge. Än sen då. Om jag nu blåser lite på youghurten innan jag för skeden i munnen så gör det inget. Det får ta sin tid.

Näst på listan är givetvis grönt te. Autopiloten och grönt te, mina vardagshjältar.

måndag 27 september 2010

weekend shopping in Suburbia

Litet tips för den folkskygge: gå inte till Ikea på en söndag. Världens onödigaste tips, jag vet. Vem av mina trogna läsare är folkskygg, liksom? Jag tänker inte alltid efter, som ni väl har märkt.

Jag känner på mig att ni alla kliar er i huvudet och undrar unisont: but why Ikea on a Sunday? För att mingla med tusen miljoner okända människor? Nå NEJ, vi hade faktiskt en god anledning. Vi ska skaffa ny säng. Ta-daaa. Med Tempurmadrasser och motorstyrda sängbottnar. TA-DAAA! En viktig investering med tanke på livskvaliteten, och så vidare, et cetera. En ganska stor investering (Tempur är, nå ska vi säga att det är lite dyrt. Jo.). Så, hittade vi en säng? Jo och nej. Den jag ville ha visade sig vara för vinglig, alltså på gränsen till farlig. Snacka om besvikelse. Den hade så underbart stora lådor undertill... känner ni samma välbehag som jag av att uttala orden "massor med förvaringsutrymme"? Jag var helt säker på att den skulle bli vår nya säng, men en kort testkörning* visade hur fåfäng den tanken var. Hallå Ikea, ett önskemål: tänk på att en säng ska kunna användas för två ändamål varav det ena kräver en bekväm madrass och det andra en stabil sängstomme.

Jakten fortsätter.

*en ordentlig testkörning är viktig när man köper säng. Det räcker inte att bara ligga på den. Men det går inte att hoppa upp och ner på den heller, man ska ju helst inte dra till sig för mycket uppmärksamhet. Någonstans mittimellan, skulle jag säga.

lördag 25 september 2010

det megakreativa inlägget

En sammanfattning: nattkonsert i Vasa, bra med publik, välklingande liten kyrka, trevlig nedvarvning efteråt, obekväm natt i buss men lyckligt framme klockan åtta imorse.

Ett konstaterande: nu är jag lite trött. Men inte så farligt som man skulle kunna tro.

En plan: till butiken och köpa glass.

onsdag 22 september 2010

una copa de vino

Jag får grym Spaniennostalgi ibland. Grym. Det hjälper lite att skriva statusuppdateringar på spanska på Facebook eller att titta på Cuéntame cómo pasó på Yle Teema eller på Aquí no hay quien viva på Yle 1. Eller så hjälper det också lite att dricka ett glas Riojavin och äta lite lufttorkad skinka och lite ost. Men bara lite. Det enda som hjälper på riktigt kostar lite mera pengar än en flaska vin. Men jag bläddrar redan i kalendern och funderar. Januari, februari, mars...?

Mitt liv som... en spinoff

Var finns knappen: "Hej alla telefonförsäljare, lämna mig ifred, tack." Jag säger bara: suuuu... *ck*.

Och ursäkta nu alla telefonförsäljare, det är inte ert fel. Ni måste ju också jobba och somliga av er är säkert jättebra på att sälja och superduktiga på vad ni gör. Det är hela industrin som retar mig. När telefonen ringer så måste jag ju svara. Och eftersom jag är väluppfostrad så kan jag inte lägga på så fort jag anar att någon redan har lyckats slösa bort flera minuter av min tid. "Kan du svenska?" funkar bara ibland. Vad i hela fridens namn gör man för att undvika dem? Just det, inget. Det går inte att undvika dem. Man kan välja bort en massa direkt marknadsföring om man ids, men inte telefonförsäljarna. Saakelisaakelisaakeli.

Jag är glad över att jag inte är telefonförsäljare.

Hu, såg just ett hårresande blogginlägg framför mig: "Mitt liv som telefonförsäljare". Huuuu. Nej. Bort.

tisdag 21 september 2010

mitt liv som...

Tisdagar har fått ett helt nytt innehåll i detta nya liv som *studerande*. Lite skitso det här med att vara studerande (NYTT) och frilansande översättare (STATUSQUO) samtidigt. Tur att jag är bra på att dela in tillvaron i ganska så lufttäta fack. Och tur att jag inte måste till konsis varje dag.

Idag var det dock konsisdag: piano (jeij!), tonträffning (gäääsp), sång (jeij!), liedövning (jeij!). Ett helt respektabelt "dagsverke" tycker jag. Och en jätteskön parentes i översättandet, hetibums efter måndag dessutom. Det enda jag har översatt idag är liedtexter åt mig själv. Imorgon är jag hemma och jobbar igen och det blir riktigt skönt det också. Omväxling! Det var det ordet jag sökte. Jag njuter av omväxlingen.

måndag 20 september 2010

seim pråsidjäär äs läst tajm

Det har blivit dags igen: besök hos fammo och faffa i Nådendal klockan fem ikväll. Enligt sedvanliga mönster som de trognaste av mina läsare kanske känner till vid det här laget. Men allt är inte bara mönster och upprepning: denna gång bjuder de på bastu före maten. De har faktiskt en ganska trevlig liten bastu, specialbyggd, med trevlig utsikt. Man ser björkar och andra träd och havet som skymtar en bit längre bort.

Jag förbereder mig mentalt redan nu: "tack, det är så jättegott men jag ska inte ta mera mat, tror jag sparar mig till varmrätten" "tack, nu är jag är helt mätt och det här var jättegott" - "tack, jag åt så mycket mat att det räcker med en bit tårta" - "tack tack, nu är jag nog så MÄTT att jag inte orkar äta en frukt".

lördag 18 september 2010

A och B

Den rekordregniga helgen så här långt: pikilite regn, ganska mycket sol. Ordentligt skyfall lovas till kvällen. Vi har varit ute på promenad i environgerna, hittat en sjö och hälsat på hos släktingar. Den aktiva delen av dagen anses härmed avklarad. Jag har redan tagit på chipskostymen.

En tanke: vissa dagar är det frid och fröjd från första sekund, man är bästa vänner när man vaknar och bästa vänner på kvällen och bästa vänner däremellan. Andra dagar kan det gå helt snett. Och så finns det en tredje variant, dagar då det börjar så där liiite snett men båda märker det förrän det är för sent, och så är man extra snäll mot varandra resten av dagen. Som idag: person A som hade varit vaken sedan klockan sju var hungrig och lite otålig på person B som bara låg och sov. Person B hade gått och lagt sig klockan ett och hade velat ligga kvar halva dagen, eller minst till klockan elva. Personerna A och B var nästan på väg in i en otrevlig diskussion men kom aldrig så långt utan lät det vara, lagade frukost istället och var snälla mot varandra resten av dagen som blev en riktigt kiva dag. Slut.

Ni får själva gissa vem A och B är, det kvittar egentligen. Nu ska vi laga hamburgare.

fredag 17 september 2010

vädret får bestämma

Det ser ut att bli en rekordregnig helg. Jeij och nej! Jeij för att få stanna hemma och ta det lugnt, nej för att tvingas stanna hemma och mögla och inte få vara ute. Vilken sida vinner månne? Det får bli jeij-sidan, tänker inte börja deppa. Fram med symaskin, recept, böcker, filmer och plädar.

onsdag 15 september 2010

fyffelifyff

Utan att ana något speciellt öppnade jag idag ett brev från skatteverket, såg rubriken Beskattningsbeslut 2009 och slängde (med ett mentalt stön) brevet på bordet för senare granskning. I mitt nya liv som ordentlig och framförallt ekonomismart vuxen människa ingår nämligen att ha benhård koll på beskattning och försäkringar och sånt. Kapitlet försäkringar är ännu lite öppet men not for long people, not for long. NÅVÄL. I stundens iver av arkivering och prydlighet plockade jag upp pappret igen alldeles nyss, vände på det och såg till min hejdlösa förtjusning att jag får skatteåterbäring på över tusen euro. Vilket jag helt hade glömt. Jippii!! Änglakör, fanfarer, guldregn och blommor!

Fast nog är det konstigt att det ska kännas så här roligt. Jag menar, jag får ju bara tillbaka pengar som är mina. Den psykiska känslan är dock en helt annan, jag känner verkligen att jag får pengar gratis. Är jag helt konstig?

Greta* och jag

Alla ni som har fått en kär cykel stulen vet hur det känns. Chocken. Ilskan. "Vänta nu, var e cykeln...? Alltså va... Vem... VEM JÄVLAR HAR TAGIT MIN CYKEL?!"

Sorgen. "Neeeeej... snyft. Min fina cykel. Min fina, nya röda cykel som var så bra."

Självföraktet. "Rätt åt mig, jag glömde säkert låsa den. Hur DUM får man vara, lämna sin cykel olåst i Åbo, cykeltjuvarnas mecka? Jag kunde lika gärna ha satt en lapp på med texten Varsågod, först till kvarn. Det här var så mitt eget fel, jag är ju hopplös. Frikkin' useless."

Begynnelsen till anpassning. "Var är närmaste busshållplats och när går nästa buss? Hur ska jag fixa en ny cykel då? När var polisens cykelauktion?"

Och så vidare.

Men har någon av er erfarit känslan av att plötsligt, som ett blixtnedslag från klar himmel, komma ihåg att man just denna gång inte har parkerat cykeln på vanligt ställe utan ett helt kvarter bort? Och känslan av att känna efter i den ficka där cykelnyckeln inte brukar finnas och hitta den där? Och känslan av att vilja pussa var och en av människorna på busshållplatsen? Känslan av att vilja pussa sin cykel när man väl har kommit runt hörnet och funnit den precis där man lämnade den?

För den som inte har erfarit allt detta kan jag berätta att det sista man känner innan normaliteten återinfinner sig är: "herregud. Jag är en levande klyscha till yrboll".

*Det är inte många som vet detta men min cykel heter Greta. Greta Kalkhoff.

tisdag 14 september 2010

i den vilda dansens efterdyningar

Puuuust. Det börjar lätta nu. Det höll på att bli en riktig stresskarusell där ett tag men jag tog kontrollen, brutalprioriterade och blev boss över mitt liv igen. Inbillar jag mig alltså. Egentligen så fixade jag bara en ersättare till en pyttekonsert med Key om två veckor. Men man måste börja någonstans.

Kapitlet Key Ensemble, då. Jag börjar trivas med kören, faktiskt, men märker samtidigt att det är en massa jobb och dessutom ganska ojämnt fördelat, as in på tok för mycket ibland. Om man har jobb, studier, ambitioner till privatliv och hälsan att tänka på. Så det är helt enkelt så att jag får tillämpa teori-VS-praktiktänkandet och bara se krasst på verkligheten (läs: sidorna i min kalender). Behöver inte vara med i vartenda projekt. Punkt.

Min man påpekade förresten att "du sade ju att du slutade i Flora för att ha mera fritid". Ha. Just det. Han har rätt lite för ofta.

Märker att jag upplever denna höst nästan som någon underlig kampsport eller tävling, kroppen pumpar adrenalin och jag går på högvarv, avverkar etapper, samlar poäng och rör mig ständigt mot målet jul. Fullkomligt knasigt. Men den här hösten ska inte besegra mig, JAG ska ta den i nacken och ta det lugnt. DET är målet.

fredag 10 september 2010

om vardagens små bravader

Den soliga dagen till ära har jag tvättat köksfönstren. Detta händer ungefär vartannat år. Så fönstren såg ju ut därefter. Vilken SKILLNAD!

torsdag 9 september 2010

Om en dag ska börja bra...

... ska den börja med ett yogapass, en kopp té och t.ex. DENNA låt :)

onsdag 8 september 2010

jag och mitt hår

Jag har lite samma problem som Hanster, mycket att stå i och just inget att blogga om. Förutom att mina sjukt dyra men überfantastiska hårprodukter kom på posten idag! Nu när jag har lång frilla igen ska håret se bra ut, tycker att det är värt att investera lite i. Blev tipsad om dessa produkter av min inofficiella hårguru Jonna, fick testa dem och blev SÅLD!

James Brown Gorgeously Rich Scandalous Moisturising Shampoo. Bästa shampot jag har testat, punkt. (Fast på riktigt, va e grejen med kilometerlånga produktnamn?)


Paul Mitchell Awapuhi Moisture Mist. Kan sprejas på både hud och hår. Helt fan-tas-tiskt!


Biosilk Silk Therapy. Det här var helt sjukt. Några droppar på handflatan, krama in i håret och... helt ny, glänsande lockig frilla!

tisdag 7 september 2010

Efter en lång och jobbig dag...

... känns det bra att kunna säga: "kan du hälla upp lite rödvin?" och höra någon svara: ja.

måndag 6 september 2010

bara ibland

Så här tänker jag ibland:

(varning: jag använder inte så många komman eller punkter när jag tänker.)

"OJ nu har jag mittiallt tre tomma timmar eftersom det inte blev av med X. Vaskajahittapå, vaskajahittapå? JO! Jag vet! Jag åker till Ikea/Hansakvarteret och köper den där lampan/jackan som jag har suktat över och ser vad annat smått och trevligt jag hittar, det tar max två timmar och sen kan jag ta det lugnt resten av kvällen."

Men ibland, riktigt ibland blir jag och fundera en stund, typ fem minuter, och under de fem minuterna kan det hända att jag blir riktigt vuxen och mogen så det förslår, och tänker så här:

"Fast imorgon har jag faktiskt galet mycket att göra, på gränsen till för mycket, så jag kunde göra undan lite jobb nu och så skulle jag säkert må bättre och känna mig lugnare om jag skulle göra några sångövningar och öva lite piano, kanske kolla lite stämmor till nästa körövning och så. Och förresten så är det lite tröttsamt att gå på Ikea om man inte har någon plan, alla de där ändlösa korridorerna och allt stuff man liksom måste ta in och analysera hur det skulle se ut hos oss. Äsch nej, Ikea får bli en annan gång. Jag vill faktiskt göra undan lite plikter nu så det känns bättre imorgon."

Alltså Hör. Och Häpna. Vilken självdisciplin, vilken framförhållning. Jag känner mig nästan lite konstig. Som tur är jag så här bara ibland.

i-veckan

Ibland känns det som om universum vill en något. Om det till exempel händer att morgonrocksärmen fastnar i en stolsrygg medan man bär på en asiett med en grynostmacka så att hälften av grynosten på mackan hamnar på bordet, stolsitsen och mattan, så var det kanske inte meningen att jag skulle sätta så mycket grynost på mackan. För faktiskt, när jag hade skrapat lite grynost från bordet och lagt den tillbaka på mackan (hej, bordet var faktiskt helt RENT) så kunde jag bara konstatera att grynosten på stolsitsen och mattan inte var nödvändig, det blev helt tillräckligt med grynost ändå. Hmmm.

Nåväl nåväl, grynost hit eller dit så har jag min karl hemma igen och det är ganska kiva det :)

Idag har jag dock ledigt. En intensiv vecka ska nämligen inledas med en ledig måndag, så man orkar med allt intensivande.

fredag 3 september 2010

P-Ö-L-L-O

Sådär säger mommo min, som är från Karleby, när hon har gjort något tokigt. "Jag är p-ö-l-l-o". Så jag får väl citera henne fast jag tänker stava lite annorlunda. No e ja p-ö-l-l-å. Vem, jag upprepar VEM går prompt till tandläkarmottagningen i stan för rotfyllning när det helt tydligt och med läslig handstil står i hennes kalender att tandläkartiden var till Runosbackens tandläkarstation? Wait, there's more. VEM sitter sedan och tänker för sig själv "jag väntar max en halvtimme och sen frågar jag om det har skett något misstag".

Vad kan jag säga? Det här är helt typiskt, helt vintage Heidi. Det fina är att jag brukar lära mig av mina misstag, bara jag får göra dem först. Men det finns ju en hel uppsjö, en oändlig ocean av tokiga situationer som jag helt enkelt inte har hunnit försätta mig själv i. Ännu. Väntar med spänning, vad blir det månne nästa gång?

torsdag 2 september 2010

om hur det känns när...

Nå-JAA. Nånnu händer det saker. Så DÄR ja. Ål-RAJT. Äntligen.

Så där himla skönt kan det kännas att hitta sin vardagsväxel. Så HIMLA skönt alltså.

onsdag 1 september 2010

Dag ett

Hej vardagen, länge sen sist. Hur mås det? Jo tack, själv mår jag bra. Ish. Tyckte att det gick lite trögare än vanligt i morse. Den planerade jobbstarten med buller och bång blev lite fisig. Den tomma skumpaflaskan på diskbänken kan eventuellt ha något med saken att göra.

Nåväl, har åtminstone kommit igång. Rensat inboxen. Översatt lite. Surfat efter taklampor. Beställt hårprodukter. Jag tror det är dags för lunch nu. Men SEN. Sen tar effektivitetsväxeln i. Det gör den helt säkert alltså. Jag känner det på mig. Det kommer att hända, vänta bara. Stay tuned.