Puuuust. Det börjar lätta nu. Det höll på att bli en riktig stresskarusell där ett tag men jag tog kontrollen, brutalprioriterade och blev boss över mitt liv igen. Inbillar jag mig alltså. Egentligen så fixade jag bara en ersättare till en pyttekonsert med Key om två veckor. Men man måste börja någonstans.
Kapitlet Key Ensemble, då. Jag börjar trivas med kören, faktiskt, men märker samtidigt att det är en massa jobb och dessutom ganska ojämnt fördelat, as in på tok för mycket ibland. Om man har jobb, studier, ambitioner till privatliv och hälsan att tänka på. Så det är helt enkelt så att jag får tillämpa teori-VS-praktiktänkandet och bara se krasst på verkligheten (läs: sidorna i min kalender). Behöver inte vara med i vartenda projekt. Punkt.
Min man påpekade förresten att "du sade ju att du slutade i Flora för att ha mera fritid". Ha. Just det. Han har rätt lite för ofta.
Märker att jag upplever denna höst nästan som någon underlig kampsport eller tävling, kroppen pumpar adrenalin och jag går på högvarv, avverkar etapper, samlar poäng och rör mig ständigt mot målet jul. Fullkomligt knasigt. Men den här hösten ska inte besegra mig, JAG ska ta den i nacken och ta det lugnt. DET är målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar