mitt liv just nu

Inget värst spännande i mitt liv just nu om ni inte vill höra om badrummet, saker vi har skaffat till badrummet, när badrummet blir klart, hur det är att leva utan badrum, hur kiva det är med nytt badrum. Tänkte faktiskt att det kan bli tjatigt i längden. Jag återkommer när jag har något annat att skriva om, eller va?

Party!

Det drar österut på fabulöst födelsedagspartaj med kära vänner, oh yeah!

Dags att lägga lite smink och gräva i garderoben. Det finns typ ett eller högst två snygga alternativ. Livet som inkubator är ju enkelt.

Men först en tur till grannhuset så jag inte kissar på mig i Jutz fina bil. Benen behöver definitivt röra på sig också, de är helt rödvitprickiga. Not so hot. Det hette ju att "jo, jag ska nog se till att jag rör på mig och stärker musklerna, särskilt under den sista månaden." Ska det liksom bli tomma ord av detta? NÅ NEJ.

Nu sticker jag. Puss på er!

Hurra!

Väggkaklen i badrummet sätts upp idag! Det här går snabbare än jag trodde. Disponenten var nyss här och konstaterade att jo, fuktisoleringen ser bra ut och allt är i ordning. Proceed. JESS.

Någonstans i hjärnan, "under mossan" som fammo brukar säga, har jag haft en vag aning om att det finns något nere i hönsburen som på något sätt är relevant för badrummet. Så igår var jag och kollade och, hast du mir gesehen, där står ett splitternytt Åsnen-handfat plus underskåp plus två väggskåp, prydligt förpackade i sina Ikealådor. Någotslags reafynd från många år tillbaka. I äckelljusblått, men sånt går ju att måla över. Så jag tar måttband och mäter, och mäter i badrummet, mäter toalettstolen och avståndet till duschen, mäter och mäter. Och DE RYMS INTE IN. Faa-aan.

Så om någon är intresserad av nya badrumsmöbler, varsågod. Antingen det eller så åker de till Ekotori.

Det finns alltid en läxa att lära sig, alltid. Dagens läxa: köp för farao inga möbler på impuls utan att ha mätt ordentligt. Alla smarta människor därute nickar och ler nedlåtande mot mig. "Patience, young grasshopper."

En titt utanför bubblan

Godmorgon! Mammaledighet minus fyra dagar. I min nya lite lösare och ledigare tillvaro tänker jag tillåta mig  längre frukostar och extra mycket nyhetssurfande. Det händer så mycket ute i världen. Om man gräver under alla stora rubriker om t.ex. Libyen och lånepaketet till Grekland så hittar man dessutom allt möjligt intressant. Vad sägs om det här etikettupproret? Och visste ni att El mundo har en hel sida bara för tjurfäktning? Och att man i Rom har en task force som har till uppgift att hjälpa människor klara av värmeböljan?

Okej, okej. Nu ska jag jobba vidare på Power Pointen. Vi har "genrep" på torsdag.

Peekaboo

Ja-a, intressant, intressant. Sedan några timmar finns det ett stort hål i badrumsväggen och man ser alla rör och saker som vanligtvis inte syns. Dessutom har killen borrat upp en del av betonggolvet där det är tänkt att den nya golvbrunnen ska sitta. Vi har nämligen inte haft någon golvbrunn förut, utan en väggbrunn. Så gjorde man tydligen 1975. Och ja ba "hur tänkte man då?"

Vi har fått behålla WC-stolen så här länge. Men det hjälps inte, imorgon ska den bort och sen blir det motionsrunda till toaletten i grannhuset flera gånger per dag. Hej, jag klagar fortfarande inte. Det är kul med nytt badrum! Inte fullt lika kul att bli helpank på köpet, men sånt är livet. Hellre nytt badrum än en massa onödigt shoppande* en tid framöver, så tänker jag.


*onödigt shoppande? Jag shoppar ALDRIG något onödigt, egentligen. Allt jag köper är nämligen sånt jag blir glad av. Men nu är det dags att hitta andra glädjeämnen än att konsumera, och det är roligt det också.

livet är fullt av överraskningar

Det jag aldrig trodde skulle hända har hänt. Alltså jag trodde faktiskt att jag skulle slippa. Jag var helt inställd på att leva ett långt liv utan att behöva bry mig om just detta. Men nej.

Jag jobbar på en frikkin' Power Point-presentation. Gaah. Tydligen går det inte att hålla föreläsning om översättningar inom den offentliga sektorn utan en Power Point-presentation. Tydligen går det inte att hålla någon sorts föreläsning över huvudtaget utan sagda styggelse, i dagens värld. Har jag fel? Snälla, säg att jag har fel.

Hur som helst, jag har lovat fixa en powerpoint så jag ska fixa en powerpoint. Och jag ska fixa en bra sådan. Ingen poäng annars, liksom. Men detta med att fixa en bra pp är ju helt sjuhelsikes svårt. Jag läser vad jag har åstadkommit och börjar gäspa direkt. Ei kelpaa. Prkl. Bara att jobba vidare, hitta på en massa bra exempel, planera planera planera. Jag menar, folk kan faktiskt läsa. Särskilt översättare. Det är det vi gör. Vi läser dessutom kritiskt. Help. Alltså jag dör nu. – Nej för farao, jag tänker inte börja dö nu. Jag ska göra en Power Point-presentation som hjälper mig hålla en bra föreläsning. Det är det som är ändamålet, en bra föreläsning. Inte själva presentationen. Kom ihåg det nu, och kör hårt bara. – Okej, chefen.

Jaha, chefen har talat och hon e klok, hon. Bästa att lyda bara. Hej.

beslutet

Okej, jag har bestämt vad jag ska bli. Redo?

Jag ska bli en kombo av lattemamma, musiknörd, loppisfreak, yogabrud och helt vanlig morsa (istället för latte kommer jag givetvis att dricka grönt te, men ni fattar vad jag menar).

Med andra ord: jag tänker inte bli någonting nytt, egentligen. Bara vara mig själv. Med bebis. Så enkelt var det.

frågan

Mammaledigheten börjar på fredag om en vecka. Jag har undrat och dryftat hur en vardag utan jobb, studier och trettioelva olika musikprojekt ska kännas. Sen när den första bebisyran har lagt sig lite, menar jag. Ni tycker att jag överdramatiserar nu, eller hur? Er åsikt noteras i protokollet. Antagligen har ni rätt också. Men läs vidare: under hela mitt medvetna liv har vardagen innehållit en massa program, som den gör för de flesta människor. Livet har varit ett schema. På schemat har det funnits skola eller jobb (ofta både och), plus en massa annat: balettlektioner, ridlektioner, kör, tennislektioner, kör, kvartett, kör, sånglektioner, kör, kör, kvartett, kvartett och mera kör. Hoppsan, glömde lägga till "socialt liv". Det har jag också hunnit med. Hej, jag är tacksam och glad för alla dessa chanser jag har haft att lära mig nya saker och uttrycka mig själv på olika sätt, och jag har för det mesta tagit emot dem med öppna armar. Dock har jag också närmat mig utbrändhetens avgrund några gånger, och det har varit oerhört värdefullt som livserfarenhet. Men som sagt, livet har varit ett schema, det har haft en struktur och det är det jag vill komma fram till. Innehållet kan ha varierat men strukturen har varit den samma, alltid. Det har känts tryggt så.

Den enda gången denna struktur har försvunnit var året jag tillbringade i Finland 2001–2002. Det året hände en massa saker, jag hittade bl.a. en ny identitet, träffade Johan och blev kär och fick en massa nya vänner. Men mina dagar var i regel ganska lösa och tomma på fast program. Och jag höll på att bli tokig. 

Den fullt allvarliga frågan lyder alltså: kommer jag att fixa det här utan att bli tokig?

Ajöss till det fula

Namnamnam. NAM. Jag har just ätit två portioner risgrynsgröt med röd mjölk, kanel och socker. Nu är det trångt om saligheten i magen, kan jag berätta.

Det har regnat hela dagen idag (svampentusiasterna jublar). Vi har varit sysselsatta med att tömma badrummet på allt utom WC-stol, handfat och kran. Imorgon ska allt bort, de vedervärdiga kaklen inbegripna. Dessa kakel, tänk att vi har levt med dem så länge. Jag HATAR dem ju. På allvar, vem är så snål att den använder kakel i helt omatchade färger och mönster bara för att det är billigt? Vid närmare eftertanke måste de här kaklen ha varit helt gratis, de är så in i norden fula. Jag skulle inte använda dem även om jag fick betalt. Tvi.

Om två veckor har vi förhoppningsvis ett nytt, fräscht, SNYGGT badrum. Förväntan vet inga gränser.

vackert

Det är väl fint att det finns vacker musik här i världen, visst? Ibland kan det t.o.m. vara så vackert att man blir rörd till tårar. Jag vet inte någon annan konstform som rör mig till tårar lika lätt. Ok, förutom kanske vissa filmer då, men där är det också faktiskt ofta musiken som gör att tårarna kommer. Point proven. Sen finns det musik som man tycker så oerhört mycket om och som är så vacker att man lätt blir rörd varje gång man hör den. Som att trycka på en knapp. Det här är lite knepigare, det är som om kroppen blir programmerad att reagera på ett visst sätt på just den låten. Jag har flera sådana låtar, och en av dem hörde jag idag. Inte den finaste tolkningen av stycket i fråga, inte på något vis, men själva arian är så känsligt skriven och särskilt orden är så vackra att jag inte kunde hjälpa det. Jag grät, igen. Det är lite genant eftersom arian är från en opera buffa (komisk opera) och sjungs av en töntig bondtölp som bara gör bort sig hela tiden. Kan inte hjälpas, vacker musik är vacker musik.


Una furtiva lagrima
negli occhi suoi spuntò:
Quelle festose giovani
invidiar sembrò.
Che più cercando io vo?
Che più cercando io vo?
M'ama! Sì, m'ama, lo vedo. Lo vedo.
Un solo istante i palpiti
del suo bel cor sentir!
I miei sospir, confondere
per poco a' suoi sospir!
I palpiti, i palpiti sentir,
confondere i miei coi suoi sospir...
Cielo! Si può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Ah, cielo! Si può! Si, può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Si può morir! Si può morir d'amor.

En förstulen tår
glittrade till i hennes ögon.
Det verkade som om hon avundades
de festande ungdomarna.
Vilka andra bevis behöver jag?
Vilka andra bevis behöver jag?
Hon älskar mig! Ja, hon älskar mig, jag ser det. Jag ser det.
Att bara för en stund få känna
hennes hjärtas ljuva slag!
Att höra mina suckar
blandas samman med hennes!
Att hennes hjärtslag, hennes hjärtslag få känna,
att höra våra suckar blandas samman...
Himmel! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Åh, himmel! Det går! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Det går att dö! Det går att dö av kärlek.

Ur L'elisir d'amore (Kärleksdrycken) av Gaetano Donizetti

I mitt huvud just nu

Några helt random observationer:

- mitt hår upptar en hel hylla och en hel låda i badrumsskåpet,  plus största delen av hyllan för duschgrejer. Hade jag inget hår skulle det frigöras en massa utrymme. Men vad vore ett liv utan hår? Jag har en kompis som vet, och det lär ha varit ganska jobbigt. Men hon fick det tillbaka, tack och lov.

- ett paket näsdukar och en vattenflaska kommer väl till pass om man sitter på en bänk på gågatan och äter glass på pinne, och glassklimpen råkar trilla av pinnen och falla ner på bröstet. Bara att lägga glassen i en näsduk; sen tar man en ytterligare näsduk, fuktar den med vatten och torkar bort fläckarna, och så äter man upp glassen med pinnen. Allt medan roade panschisar (som sitter på de andra bänkarna) tittar på.

- tygrester är beroendeframkallande. Det börjar med att man köper en restbit för något ändamål. Plötsligt vill man ha mer, och mer, och mer. Det slutar med att man har en hel hög med tygbitar i alla möjliga färger och mönster som man inte vet om man någonsin kommer att använda. Men det går inte att slänga dem, för de är så fina.

Nu ska jag sy lite. Hej.

pengar köper inte lycka - eller jo det gör de visst, om man använder dem rätt

Hörni vi har blivit lite galna, vi.

Jag menar, under det senaste året har vi inrättat babyfond och sparat och hushållit med pengarna på alla möjliga sätt (för mig har det inneburit en viss livsstilsförändring, för min frugala make har det varit business as usual). Och nu, när det är typ en och en halv månad kvar tills Livet Med Bebis börjar, så hittar vi plötsligt på att:

a) beställa badrumsrenovering
b) gå på DYR middag för att fira bröllopsdagen
c) skänka oss själva en resa till Thailand (tack, CityDeal!)*

Haha, nu missbrukar jag formen "vi" igen. De två sista punkterna var faktiskt helt och hållet min idé.

Innerst inne känns det ändå helt rätt att strunta i ekonomin och njuta när chansen kommer. Pengar som bara sitter på ett konto ger inga bestående minnen, de gör inte livet rikare. Fast en liten buffert är onekligen aldrig fel. Bara att börja om.

*Alla som får CityDeal-erbjudanden på mejlen kommer kanske ihåg den senaste Thailand-grejen? Måste bokas före juli 2013, gäller en veckas vistelse på lyxhotell för två personer, barn under 12 bor gratis. Inkluderar INTE flyg.

we're going exclusive

Oj, jag visste inte att det var så här kul att välja kakel. Vi har valt kakel till badrummet och det kommer att bli jättesnyggt, hurra hurra! Det blir ganska neutralt (ni vet, så det blir lätt att sälja lägenheten) men vi har inkluderat ett litet blickfång och varit noga med att allt ska bilda en helhet som ser exklusiv ut, även om priset per kvadratmeter kakel inte är det. Ordet exklusiv fastnade jag för direkt, när killen på Laatta-Tukku använde det för att beskriva vårt blickfång. Bra kille, bra service (på svenska), bra urval och bra priser. Sådär, nog med reklamen. Renoveringen börjar nästa vecka, hihiii va spännande.

sommarens lilla miss

Det regnar och regnar: Den här tiden på året brukar vi vara ute med båten, så jag fantiserar om att sitta och mysa i båten med varm choklad, radio och Muminböcker, kanske någonstans i Östra hamnen i Marieham. Det blev ingen båtresa i sommar, inte ens en pytteliten dagstur. Snyft. Den här sommaren är inte ens slut, men jag längtar redan till nästa. Jag tror att Esmeralda gör det också.

Hon låg fastkilad i isen vid bryggan i Houtskär hela vintern. Vi blev liksom lite tagna på säng när frosten kom, inte så att hon skulle ha hunnit frysa fast innan vi reagerade, utan problemet var att det blev så halt på vägarna att traktorn och trailern aldrig skulle ha klarat uppförsbacken från upptagningsstället. Det är en rejäl uppförsbacke, hur man än sandar. Så sprang hon förstås en läcka. Helt typiskt. Om inte svärfar hade varit på plats och pumpat, och sedan hållit aktern fri genom att hacka upp isen runt omkring akterpartiet, och fortsatt att pumpa det lilla som kom in, tja – undrar vad som skulle ha hänt. Tack, svärfar. Verkligen. Lite dåligt samvete får man nog.

Nu står hon på land och torkar, renskrubbad, avmastad och avbarlastad och med presenning på. Inga uppenbara sprickor eller hål någonstans. Antagligen har läckan uppstått vid propellern eller rodret, någon tätning har blivit dålig. Eller så är det något annat. Mysteriet väntar på att bli löst, håll tummarna för oss!

Stora saker skola ske

Nu är det spännande tider minsann. Vi ska renovera badrummet.

Förlåt. Låt mig uttrycka det bättre.

Vi har beställt en badrumsrenovering av en firma så det enda vi kommer att göra är att punga ut pengarna. Material plus arbete. Ett historiskt första steg för oss gör-det-själv-typer.

Detta efter att ha konstaterat att vi väntar lite med att flytta härifrån men gärna säljer lägenheten till ett bra pris när det blir dags. Ett fräscht badrum höjer värdet på bostaden och gör att den är lättare att sälja. Punkt. Det kunde iofs vara intressant att lära sig att lägga kakel, men åtminstone en av oss är inte så tänd på att leka Byggare Bob just nu.

Två veckor utan badrum? Inget problem, faktiskt. Vi får använda dusch och toalett i husbolagets bastu. Bara att gå ner för trapporna, ut genom dörren och ta ett tjugotal steg till nästa byggnad. Easy-peasy. Och bra med extra motion på köpet.*

*Märker ni hur POSITIV jag är över att i åttonde månaden måsta uträtta alla behov i grannhuset? Jo, men det är jag faktiskt. Tänk om det inte fanns någon husbolagsbastu. Tänk om jag behövde stiga upp flera gånger om natten för att kissa, såsom är fallet med vissa gravida kvinnor. Nej, det här blir ju hur bra som helst.

en söndag

En söndag i förorten (ibland kallad betongdjungeln, lådstaden, Grey City):

De vaknar sent och bakar scones till frukost. Solen värmer och det blir snabbt varmt i köket. De dukar fram mysporslinet vid TV:n och tittar på en Hitchcockfilm medan de äter. När filmen är slut har det blivit mulet. De dukar bort, diskar, viker undan tvätt och bäddar sängen så det ska bli fint i lägenheten. Sedan tar de en cykeltur till närmaste affärskomplex som ligger norr om området där de bor. De börjar med Ikea som är fullt av barnfamiljer. De känner egentligen inte för att titta på möbler utan tar en fika i kafeterian och går sedan hastigt genom nedre våningen utan att köpa något. Väl ute har det börjat småregna men de vill inte hem ännu, nästa etapp är K-Rauta bara några hundra meter bort. De går raka vägen till kakelavdelningen och kollar priser och erbjudanden. Diskuterar vad som skulle se bra ut i badrummet. Han passar på och köper en burk vit möbelfärg till spjälsängen. Hennes fötter börjar kännas ganska ömma men de cyklar ännu tvärs över vägen till Gigantti och går till avdelningen där tvättmaskinerna och torktumlarna finns. En försäljare dyker upp och de börjar ställa frågor. Han är hjälpsam och kommer med många synpunkter och goda råd, de får en hel del att tänka på.

Nu är det dags att cykla hemåt, hon behöver lägga sig en stund. Han lagar maten som hon har handlat föregående dag medan hon slumrar till på sängen. De äter vid TV:n och ser två filmer, en spännande äventyrsfilm och en lättsam animerad film. Det blir mörkt ute, söndagens sista timmar tickar iväg. De borstar tänderna och går och lägger sig. Ute har det börjat ösregna.

Vad prinsessan gör en regnig lördag

Vet ni, det tar på krafterna att gå på loppis. Aj ni vet det redan? Nå bra. Nästa gång jag går på loppis kanske jag dessutom väljer en annan veckodag. Jag kunde kanske ha förutsett att loppisfolket aktiverar sig som aldrig förr på en regnig lördag, men det gjorde jag inte. Sak samma, det var roligt ändå, särskilt som jag stötte på Marie och hennes solstråle till flicka!

Men arma dagar vad jag är trött nu. Gääsp, när får jag gå och lägga mig?

Undrar om det faktiskt var jag som orkade handla två stora tunga kassar med mat efter loppisrundan, OCH släpa hem dem från bilen. Det känns inte riktigt verkligt. Det var nog den där urkraften som dom pratar om i alla preggoböcker, det måste ha varit den.

Vad prinsessan gör när klockan slår tolv

Jo, detta:

Havrekligröt och ostmacka plus högaktuell läsning. Jag kan rekommendera boken (Stora boken om barn), den berättar lugnt och sansat om allt som har med barn att göra. Den är bra särskilt om man känner sig helt grön och vill preppa sig lite, som jag. Före den magiska tvåmånaderkvar-gränsen (alltså före Full Battle Plan Mode) hade jag inget intresse av att ens titta i den, men nu läser jag girigt. Jag vill veta var det hela går ut på och framför allt bearbeta saker på förhand, särskilt förlossningen och de första veckorna efter den. Johan har fått hela kapitel 2, som behandlar allt det där, i läsläxa.

Dagens I-landsproblem: vart ska jag tråma alla babykläder vi har fått? Ah, men jag älskar denna typen av utmaningar. Om jag har en hemlig superstyrka så är det att ordna om i skåp och lådor och trolla mer utrymme ur tomma luften. Vänta bara.

planeraren kavlar upp ärmarna

Mindre än två månader kvar nu. Allt är jättebra sa barnmorskan, mina värden är bra, Klimpen mår bra, allt är så bra, så bra. Fick idag veta att jag har förberedande sammandragningar. – Känner du inte hur magen blir hård på ytan emellanåt?– Öh, jag trodde att det var babyn som gjorde det. – Känn, nu är den mjuk igen. – Aj jaHAA.

Nedkomst minus två månader, jo. Helt plötsligt är jag i Full Battle Plan Mode. En kvinna med ett mål. Jag har kartlagt behov och skrivit listor, och J och jag har haft möte på stan, med kalender och allt. Alltså får jag fnissa åt mig själv lite? Tack.

En liten stor nyhet i vår värld är att vi snart kommer att äga vår allra första tvättmaskin och torktumlare. Mamma och pappa, kan ni skicka pengar? Hehe. Eller nej, jag menar det helt på allvar.

Lunch klockan tolv

 Jo vet ni, den här dagen blev MYCKET bättre. Jag har en klok chef, precis som Jonna sa.

Aj aj, de där inlagda jalapeñosarna. NAM.

Samtal med chefen

Jag är alltså typen som inte lär sig någonting överhuvudtaget utom genom att begå misstag. Livet måste ge mig stryk för att jag ska fatta. Det finns otaliga exempel, framför allt i samband med resor (särskilt passrelaterade misstag, done'em all) och praktiska ärenden (försäkringar, postpaket, u name it). Men också alla möjliga småsaker som kan göra livet avsevärt mycket lättare eller svårare.

Som tur är jag någorlunda intelligent, så jag har faktiskt lärt mig att lära mig av mina misstag. Bra, va? Ofta går det till så att jag har en liten diskussion med mig själv, ett slags konstruktivt samtal mellan två ögon. Hade just ett sådant ute på balkongen och det gick ungefär så här:

Jag: "Usch vad jag blev hungrig och stressad före lunchen alltså. Nu är jag irriterad på allt."
Jag: "Just det. Och vad lär vi oss av det här?"
Jag: "Att lunch klockan ett inte fungerar om jag är van att äta lunch klockan tolv."
Jag: "Precis. Hädanefter lunch klockan tolv, varje dag. Du vet väl vad det innebär?"
Jag: "Jo. Deadline klockan ett betyder i praktiken deadline klockan halv tolv."
Jag: "Good girl."