vackert

Det är väl fint att det finns vacker musik här i världen, visst? Ibland kan det t.o.m. vara så vackert att man blir rörd till tårar. Jag vet inte någon annan konstform som rör mig till tårar lika lätt. Ok, förutom kanske vissa filmer då, men där är det också faktiskt ofta musiken som gör att tårarna kommer. Point proven. Sen finns det musik som man tycker så oerhört mycket om och som är så vacker att man lätt blir rörd varje gång man hör den. Som att trycka på en knapp. Det här är lite knepigare, det är som om kroppen blir programmerad att reagera på ett visst sätt på just den låten. Jag har flera sådana låtar, och en av dem hörde jag idag. Inte den finaste tolkningen av stycket i fråga, inte på något vis, men själva arian är så känsligt skriven och särskilt orden är så vackra att jag inte kunde hjälpa det. Jag grät, igen. Det är lite genant eftersom arian är från en opera buffa (komisk opera) och sjungs av en töntig bondtölp som bara gör bort sig hela tiden. Kan inte hjälpas, vacker musik är vacker musik.


Una furtiva lagrima
negli occhi suoi spuntò:
Quelle festose giovani
invidiar sembrò.
Che più cercando io vo?
Che più cercando io vo?
M'ama! Sì, m'ama, lo vedo. Lo vedo.
Un solo istante i palpiti
del suo bel cor sentir!
I miei sospir, confondere
per poco a' suoi sospir!
I palpiti, i palpiti sentir,
confondere i miei coi suoi sospir...
Cielo! Si può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Ah, cielo! Si può! Si, può morir!
Di più non chiedo, non chiedo.
Si può morir! Si può morir d'amor.

En förstulen tår
glittrade till i hennes ögon.
Det verkade som om hon avundades
de festande ungdomarna.
Vilka andra bevis behöver jag?
Vilka andra bevis behöver jag?
Hon älskar mig! Ja, hon älskar mig, jag ser det. Jag ser det.
Att bara för en stund få känna
hennes hjärtas ljuva slag!
Att höra mina suckar
blandas samman med hennes!
Att hennes hjärtslag, hennes hjärtslag få känna,
att höra våra suckar blandas samman...
Himmel! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Åh, himmel! Det går! Det går att dö!
Jag begär inget mer, inget mer.
Det går att dö! Det går att dö av kärlek.

Ur L'elisir d'amore (Kärleksdrycken) av Gaetano Donizetti