Ritter Sport och Zara

Så, nu har jag infört en ny regel: ät en Ritter Sport med mörk choko och hasselnötter varje torsdag före sånglektionen och Camerataövningen. It's the shit, ska ni veta. Allt blir jättebra. Rösten sitter precis där den ska, hjärnan klarar av hur mycket ny information som helst och hela jag utstrålar bara positiv energi och entusiasm.

Som körsbäret på gräddtoppen fyndade jag en kappa på Zara under de extra 15 minuter jag hade mellan lektion och övning. Skulle bara kolla men hoppsan, där hänger ju en kappa som vill hem till mig! Fastnade för de fina detaljerna, särskilt knapparna, bältet och "lappen" som man spänner fast tvärs över bröstet mellan axel och axel, ingen aning vad den har för funktion. Who cares? Bäst av allt, den hade kostat 60 euro men var nedsatt till 20. Jess, tio poäng får den här dagen!

(Varför hänger det en rosa handuk bakom mig? Måste ta upp detta med fotografen.)

tanter och Marimekkokläder

Även jag måste haka på trenden och nämna saker som stör mig:

- tanter som sitter längst bak i biosalen och pratar högljutt. Alltså förlåt? Man köper en biobiljett för att se en film men sitter och pratar så att alla hör?
- dåliga TV-program som bara handlar om att göra pengar på att blotta människor då de är trötta, nervösa, lider av sömnbrist eller annars mår dåligt.
- Sär. Skrivning. Jag ser rött.
- Dåliga översättningar gjorda av lata människor som inte bryr sig.
- butiker som säljer torrt och sunkigt lösgodis. Godis ska vara gott!
- tanter i konspikuösa Marimekkokläder. Fråga inte.

Hej, det här var ganska skönt. Terapeutiskt! Nu är jag redo att fortsätta jobba. Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till Europaparlamentets förordning bla bla bla. Yei, lucky me!

Heidis lägesrapport

Facts of life:

- Om jag köper en Special Collector's Edition DVD av Forrest Gump med en uppsjö av extra material och dessutom på REA så jag är riktigt nöjd med sig själv - då visar det sig att vi redan har den hemma.
- Har jag accepterat och funnit mig i det inte kommer några jobb denna vecka och jag får slöa istället - då kommer det tio mejl med nya jobb så jag blir helt fullbokad.
- Har jag accepterat och funnit mig i att dieten börjar först i februari - då slutar sötsuget redan nu.
- Har jag bestämt att nu ska jag äta lunch så jag inte får bråttom sen - då börjar jag blogga och facebooka och skriva mejl.

Å andra sidan - roliga saker att se fram emot denna vecka:

- Evita på ÅST på fredag! Äntligen!
- Bio ikväll! Utmärkt ursäkt att promenera till stan!
- Födiskalas på lördag! *Party!*

Ja, hur var det med lunchen? Det blir tydligen snabbis i form av flingor och mjölk. Oj voj, så kan det gå.

kalendrar är precis så nyttiga man gör dem till

Jag är i allmänhet starkt kalenderberoende. I min röda kalender antecknar jag prydligt deadlines, körövningar, sånglektioner, fester, trivialia jag måste göra. Jag har gjort det ganska länge nu så jag har lärt mig att inte anteckna allt, det får inte vara för fullt i kalendern för då får man kalenderstress. Men EN sak saknades igår: bara det hade stått i kalendern" ***PMS-VARNING*** idag kommer allt att kännas sugigt men oroa dig inte, det är inte ditt fel och det går över", då skulle dagen kanske ha varit lite lättare att tåla. Nu har jag skrivit in det till nästa månad.

gamla filmer

Detta med gamla filmer till frukost håller på att bli en verklig hit. Igår var det Audrey Hepburn och Cary Grant, idag var det Deborah Kerr och Burt Lancaster... ja, ni gissar kanske filmen? From Here to Eternity, helst strålande. Väntar redan på nästa helg, får se vilka pärlor vi hittar tills dess.

Svärföräldrarna var hos oss idag, vi åt varraspizza (pizza på Varrasleipä, torkat rågbröd. Jättegott!) och kladdkaka med glass till efterrätt. Jag tog fram silvret och mormors Arabia-kaffeservis som jag egentligen "förvaltar" åt mamma. Jag är fullständigt trött på att bara ha dessa vackra saker i skåpet och aldrig använda dem.

Konstaterade i övrigt att vi har två större och två mindre kaffeserviser (tio-tolv VS sex koppar och tallrikar) och undrade tyst för mig själv hur detta riktigt har hänt. Vi som ger så många kaffepartyn. Vi som dessutom dricker så mycket kaffe. Hör ni det sarkastiska tonfallet? Vi dricker TÉ. Eller åtminstone jag, J dricker saft och surmjölk. Ibland Coca-Cola. Och hur många teserviser har vi då? Zip. Vi har hela två tekoppar men använder dem för att dricka kakao. Go figure.

Lördag morgon

Denna lördag började bra: sov gott (tack, spikmattan!), lite ont i halsen. Inget värre, lite ingefäraté bara så blev det bra. Hembakad semla ur frysen, ost, témuggen med, in i vardagsrummet och ner i soffan. Tittade på härlig film, "Charade" med Audrey Hepburn och Cary Grant.

Och nu då?

Här borde dammsugas... hmmm. Kanske inspirationen kommer senare idag. Nu ska jag ut!!! Min man kommer och smeker mitt öra och frågar: sku du vila komma ut? Jaaaaa!

Måste lägga till ett "även om": även om det alltid serveras sönderkokta grönsaker till maten... still, love 'em to death.

Försenad Tjugondag knut

Idag har jag klätt mig i röda leggings, röd polotröja och rödvit cardigan och kört ut julen. Ute är det fluffigt och vitt så det liksom passar att göra det idag. Ikväll ska vi på middag till fammo och faffa i Nådendal. Skulle egentligen bara vilja sitta i soffan och sticka, nu när jag har klurat ut hur man gör efter många års paus. Men middag med The Buckets är ett pliktblandat nöje (eller en nöjesblandad plikt) som bara hör till vårt vår- och höstprogram, no matter what. Och trots att man måste lite ställa om sig när man umgås med dem och vara beredd att höra samma historier gång på gång och dessutom höra i detalj om alla både mer och mindre intressanta sociala engagemang de har haft, trots allt det så är de min fammo och min faffa och jag älskar dem och ser i viss mån upp mot dem. Jag menar, de är ganska tuffa på sitt sätt. Mer om dem nån annan gång, nu ska jag jobba lite.

gårdagen

Scenario från igår: jag har för en gångs skull inte planerat precis hela min dag, och inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra hela eftermiddagen och kvällen. Idéfabriken har stannat upp, det är helt dödstyst där. Man nästan hör och ser hur stora runda rishärvor blåser omkring i min hjärna som i en ökenscen i en spaghetti western. I detta mentala stiltje öppnar jag Facebook och beskriver min situation. Efter typ tre sekunder har jag TRE svar med förslag på vad jag kan göra, och dagen är räddad! Good old Facebook, eller egentligen hurra för goda vänner på Facebook!

Resten av dagen går åt till att verkställa alla fina idéer (bl.a. promenad, shoppa, läsa, TV, glass!). Ja, och så kommer jag helt själv på att jag äntligen ska arra den där sången jag har gått omkring och funderat på i ett år nu. Den är lite knepig så jag kommer halvvägs och konstaterar att jag får låta den mogna. Sen följer punkt 1 "promenera". Jag promenerar raskt till stan med ajpodden på full fräs, guvaskönt. Väl framme åtgärdas punkt 2 "shoppa". Här blir det lite flummigt, jag skulle handla tygrester på Marimekko och andra tillbehör plus garn och stickor för diverse nybörjarprojekt (dvs. projekt som passar mig) på handarbetsfronten. Istället går jag in på Top Sport som har 50-60 procents rea på allt, därefter till KappAhl som också har rea, och resultatet är att när jag äntligen kommer till Marimekko bär jag redan på två fulla kassar. Men därefter går det bra: tyger hittas och efter en sväng till Eurokangas har jag även band och stoppning och andra tillbehör. Lankabaari har stängt så inget garn, det får bli till nästa gång. Ok, då följer punkt 3 "läsa". Det gjorde jag imorse, det gör jag varje dag när jag äter lunch. Moving on. Punkt 4 och 5 "TV och glass". Går via R-kiosken på vägen hem och köper Mövenpick Swiss Chocolate Ice Cream, detta gudomliga elixir, och sitter resten av kvällen i soffan och äter glass och tittar på TV: först filmen "Mrs. Pettigrew lives for a day" som är ljuvlig och helt mitt i prick, och sen Grey's Anatomy och Mad Men. Konstaterar att man faktiskt kan titta på TV-serier fast man inte följer dem varje vecka. Och att Grey's Anatomy faktiskt är bra, jag börjar så småningom fatta varför alla påstår att den är bäst.

Faktum: skulle inte Facebook och goda vänner finnas skulle jag med 95 procents säkerhet ha haft en ekonomiskt sundare men mycket tråkigare dag.

Faktum/kuriosa: enligt min flummiga logik så tycks det vara så att när man hittar en trevlig mössa på rea i fyra olika färger, och inte kan bestämma sig för bara en, är den enda lösningen att köpa alla fyra. Så har man mössor.

Vi har uppgraderat vår Billy. Jag är jättenöjd. Trots att de har gått och ändrat på vitrindörrarna så de inte längre matchar de gamla. Men vem bryr sig? Förutom jag under mina extra pedantiska stunder? Har inget "före"-foto så jag kan visa "före" och "efter", men föreställ er en bokhylla och en vitrin plus CD-tornen.

Datorn är fri från sin reumatism

Nu funkar min dator igen, gudskelov. Men inte för att jag har åtgärdat den, för det har jag inte gjort. Jag har bara suttit och känt mig hjälplös och tittat på medan min trygga man fixar. Och hej, jag vet att jag inte måste kunna allt, men samtidigt får jag helt löjligt dåligt samvete för att jag inte är superduktig på datorer. För det SKULLE ju gå att lära sig. Jag skulle inte BEHÖVA vara så hjälplös. Coulda woulda shoulda.

Nä. Nog kan jag lite. Men jag skulle aldrig ha kunnat installera om Windows OCH Trados (mitt översättningsverktyg) OCH alla andra viktiga saker helt själv. Hjälps inte, måste medge det bara. I suck at it. A lot. Och inte nog med det, jag blir nervös och frustrerad också, och till sist arg och till allra sist ledsen. Varför poppar den här rutan upp, vad ska jag göra med den? Varför måste jag "regenerate" min licensfil för Trados? Vad betyder det...? Varför? Jag är inte van vid att inte veta!

Det är säkert inte svårt när man en gång kan det. Men är nånting här i livet svårt när man en gång kan det?

The line has been crossed

Alltså nä, nu får det räcka. Nu har den här dator krånglat sitt sista krångel. Nu rensar jag bort allt skräp och installerar om Windows, ja sillä siisti. Joku raja.

hög på körsång

Är fortfarande lite hög efter att ha läst det som måste vara den bästa recensionen någonsin av en körkonsert där jag själv har medverkat. I Vasabladet, litet och lokalt, men ändå! Före konserten pratade man om recensioner och möjliga recensenter och jag försökte lite stänga ut de tankebanorna, jag brydde mig mest om vad vi själva skulle känna efteråt. Men en sån här recension lever man länge på!

Mest roligt hade jag under övningarna, under konserten var jag lite spänd och onödigt medveten om hur trött jag var i rösten. Fast "trött" räcker inte till, jag hade tagit ut mig för mycket under dagen och var helt utmattad. Det enda som räddade mig var den kick jag fick av att vi ÄNTLIGEN fick sjunga för publik och att kyrkan var fullsatt. Och att det här var något "mer" än en vanlig körkonsert, vi gav dem en unik upplevelse. Efter konserten var jag inte bara utmattad, jag var helt slut. Och lycklig. Ville sova. Ville sitta kvar med de andra och långsamt andas in hela dagen, suga på den som på en karamell. Ingen är så häftig som vi. Ingen. Så kändes det.

inspis

Fakta om mig: jag älskar ordning och reda. När jag känner mig slö och behöver en liten kick så leker jag Snövit och gör hushållet snyggt och prydligt. Det kan också handla om små projekt, som att rensa i garderoben eller ordna om i köksskåpen. Detta funkar alltid men det är inte alltid jag lyckas komma i gång. För jag är också lat som en katt och kan hitta på alla sorts andra små kickar som kräver mindre energi. Som att läsa bok i soffan och äta choko.

Idag var inte en av dessa dagar då lättjan vinner, utan när J stack på föreläsning och jag hade suttit en stund och läst Time i köket med två ostsmörgåsar och en kopp té, då var stunden inne. Den där bekanta känslan att nu, nu blir det minsann av och jag vet precis vad jag vill göra. Resultat: sovrummet ser inte längre ut som en soptipp, J's garderob ser inte längre ut som efter en orkan, köket ser inte längre ut som om Tarzan hade försökt laga en trerättersmiddag för tio pers OCH: jag har inte längre en uppsjö av billiga halsband och armband och örhängen som bara ligger och skräpar. Jag har bara fina, trevliga smycken som jag verkligen använder och som nu inte trasslar in sig i varandra eftersom de ligger prydligt i individuella små fack i byrålådan. Och nu ska den här powertjejen ta fram det gamla mackapäreländet till symaskin hon har och ta itu med nästa projekt: sy in byxor som ska användas på konserten på lördag.

Tack tack, bugar bugar, tack tack.

datorer och grundlighet

Min dator har nog reumatism i sina logaritmer. Så här långsamt gick det senast i början på nittitalet. Oändliga sekunder att öppna de fånigaste små pyttefilerna. Ja, jag själv föredrar förstås att fnysa och skylla på den istället för att se sanningen i vitögat och medge att den borde städas grundligt. Ujujujuj vilket förskräckligt ord, "grundligt". Det framkallar diverse skräckbilder av pillande och petande och ändlösa timmar vid skärmen då jag egentligen skulle vilja göra något annat. Som att... ja, något annat. Bara fotona har potential att ta en hel dag. Dessutom sa mannen i Kameraboden att digibilder inte är eviga, hårddisken kan krascha när som helst och dessutom så kommer det nya format, ny teknik och det är inte sagt att man kommer att kunna "framkalla" dem i all evighet. Tror mindre på det och mer på att sen när man har femti miljoner foton på datorn så orkar man helt enkelt inte med dem mera.

Nu: slut på distraktioner i form av bloggskrivande och tillbaks till jobbet. Flyg, fula dåliga-bajsöversättning-som-jag-måste-korrigera, flyg!

Nu har jag beställt en spikmatta på nätet, ha! Tack för tipset, H och JRo! Mattan lär göra en massa gott (min tanthöft och rygg gillar säkert) och bland annat ska den hjälpa en sova bättre. Jag väntar ivrigt.

Insomnia

Åhå, dit for det veckoslutet, tjjooommmm... idag är jag nästan lite bitter. Inte för att veckoslutet gick fort utan för att jag inte lyckades sova i natt heller. Alls. Alltså fråga inte, jag vet inte. Kanske försöker jag för mycket. Jag räknade t.o.m. FÅR, säkert för första gången i mitt liv. De var vita och fluffiga, lite som fåren i Babe. Räknade upp till tjugo stycken, sen kom jag av mig och tankarna irrade bort från hagen. Försökte på nytt och kom upp till ca fyrtio, sen var det någon tanke som avbröt igen. Jag tycks ha noll tankekontroll. När det bara återstod några timmar till väckningen klockan åtta gjorde jag ett sista desperat försök med ögonskärm och öronproppar, har funkat förut. Men näpp, inte denna gång. Det här är crap, riktigt crap.

MEN: imorse var jag ute och joggade (huaaa!) och det tänker jag göra imorgon också. Ikväll ska jag cykla till stan på mina diverse ärenden, samma imorgon. Motion, mitt starkasta sömnelixir. Hoppas det funkar, tänker inte börja poppa sömnpiller riktigt ännu.

Men varför dessa sömnrubbningar? Jag är ju inte stressad eller nånting, har i allmänhet tagit det ganska lugnt...? Nå, jag har en teori: övergången mellan total ledighet och vanlig tillvaro. Från planeringsväxel noll till tio. Jag känner lite igen det. Men det känns så idiotiskt att jag inte ska få sova för den sakens skull. Helt onödigt. Som om jag hade ett enormt stressmonster lurande i horisonten, vilket somliga har efter jullovet. Inte jag. Så, jag upprepar, varför?

Äh, nu orkar jag inte älta mera. Nu kör vi på och litar på att allt blir bra.

Vitsi vad alla verkar energifyllda och pigga, tar tag i året med nackgrepp och får en massa gjort. I'm in awe. Själv har jag en besynnerligt lat, prestationstom och onödig dag. Nej, stryk det sista adjektivet. Dagar som dessa är inte onödiga, ju. Och så är jag ännu lite sjuk, även om jag är på bättringsväg. Att börja superprestera nu vore att slunga sig själv direkt tillbaka till startrutan. Men ser ni hur jag behöver motivera det för mig själv, förklara att det är okej att inte göra nånting en hel dag?

Ibland försöker jag se kritiskt och objektivt på mig själv för att försöka fatta. Ett tema för dessa funderingar är kombinationen fenomenal Lathetstalang - utomordentlig Duktighetsdrift. Båda är mycket starka hos mig. Hur klarar jag av det utan att bli galen? En dag som denna kunde Duktighetsdriften hålla sig borta, faktiskt gå och gömma sig under nån buske och vänta snällt tills jag säger att den får komma fram. Men nej, Lathetstalangen får inte ha dagen för sig själv. Duktighetsdriften: - Sängen är obäddad. - Och? frågar Lathetstalangen. - Det finns en hög kläder som hänger hiff haff på klädstången vid sängen. - Än sen då? - Ska du inte ordna upp råddet på matbordet? - Nä, faktiskt inte. - Du kunde åtminstone... - Håll käft.

Kom, Lathetstalangen. Nu lämnar vi Duktighetsdriften här vid datorn och sura och så går vi till soffan och läser bok och dricker ingefäraté.

morgonfunderingar

Vilken vacker morgon det är. Några plusgrader, klar himmel, lite snö kvar på marken och gyllene solljus som kryper fram längs betongfasaderna och trädtopparna. Där ute går en farbror med två hundar, oj vad jag är avundsjuk på dem. Jag sitter fortfarande i pyjamas och med ont i halsen, om än något lindrigare än igår. Det funkar faktiskt med färsk ingefära, tänk att det tipset kom från Facebook. Det KAN faktiskt vara bra ibland.

Dagens plan: vet int, men vitlöks- och ingefäradränkt blir det i varje fall.

atjoo

Uj, det pickar i halsen och snörvlar i näsan och all världens vitlök och C-vitamin och färsk ingefära har intagits men med bara delvis önskad effekt... J har redan gått under, han är rejält förkyld. Men jag ska kämpa, kämpa, kämpa. Det ska sjungas denna lördag, ju. Med en massa trevliga tjejer som jag har saknat dessutom! Kan man månne äta för mycket vitlök, vad är symptomen för vitlöksöverdos? Förutom det sociala lukthandikappet?

Julklappar åt mig själv

Denna jul var julklapparna inte det viktigaste men jag tog efter C och skaffade mig ett par saker i Spanien som jag själv tycker om och uppskattar och använder jättemycket. Alltså perfekta julklappar!

Bootsen ser inte särskilt snygga ut på bild men serni POINTEN med dem är att mina feta vadar ryms i dem och de är jättebekväma att gå i. And i lööööv them. Och väskan hittade jag helt i misstag i en kinabutik för 16 euro. Naps, mulle toi.

hemma igen

Jag är vid liv. Nästan. Gääääsp. Nääääävillint... suck.

Okej, okej, jag är vaken.

Här sitter jag igen i pyjamas vid datorn som har suttit avstängd i två veckor och väntat snällt på att jag ska komma tillbaka. Ute är det halvmörkt, vitt och ganska dystert. Ljusterapilampan är påslagen men ljuset känns kallt, som att sitta vid en stor upplyst reklamtavla. Jag försöker komma ihåg hur det kändes att sitta i solen i förrgår, de sista minuterna av sol som vi fick tack vare att planet var försenat och vi satte oss ute en stund.

Herregud vad två veckor kan gå fort och samtidigt så långsamt och skönt att det känns som mycket längre. Myyyyky längre. Jag menar, var julafton på riktigt för bara två veckor sen?

Gud vad skönt vi hade det. Inget vidare väder visserligen, med undantag av de första dagarna och den sista, men skönt var det ändå. Att sova till tio. Färskpressad apelsinjuice av GODA apelsiner så ofta man ville. Sola ute på balkongen de dagar det var soligt. Långa promenader längs havet och på vågbrytaren. Hemmakvällar med Skipbo, Trivial Pursuit på spanska och Carlos III (världens prisvärdaste brandy). Och absolut ingen dator i måååånga dagar.

Och nu... tillbaks till verkligheten. Eller egentligen blir det imorgon, då har jag fullspäckat program hela dan och hela kvällen. Den enda programpunkten idag är att orka släpa sig till butiken så vi har något annat att äta än sylt. Kanske en lite längre promenad? Kanske tom. med stavarna? Kanske julbilringen ska börja åtgärdas redan idag? Eeuuummm... nä. Imorgon. Mañana.