Vitsi vad alla verkar energifyllda och pigga, tar tag i året med nackgrepp och får en massa gjort. I'm in awe. Själv har jag en besynnerligt lat, prestationstom och onödig dag. Nej, stryk det sista adjektivet. Dagar som dessa är inte onödiga, ju. Och så är jag ännu lite sjuk, även om jag är på bättringsväg. Att börja superprestera nu vore att slunga sig själv direkt tillbaka till startrutan. Men ser ni hur jag behöver motivera det för mig själv, förklara att det är okej att inte göra nånting en hel dag?
Ibland försöker jag se kritiskt och objektivt på mig själv för att försöka fatta. Ett tema för dessa funderingar är kombinationen fenomenal Lathetstalang - utomordentlig Duktighetsdrift. Båda är mycket starka hos mig. Hur klarar jag av det utan att bli galen? En dag som denna kunde Duktighetsdriften hålla sig borta, faktiskt gå och gömma sig under nån buske och vänta snällt tills jag säger att den får komma fram. Men nej, Lathetstalangen får inte ha dagen för sig själv. Duktighetsdriften: - Sängen är obäddad. - Och? frågar Lathetstalangen. - Det finns en hög kläder som hänger hiff haff på klädstången vid sängen. - Än sen då? - Ska du inte ordna upp råddet på matbordet? - Nä, faktiskt inte. - Du kunde åtminstone... - Håll käft.
Kom, Lathetstalangen. Nu lämnar vi Duktighetsdriften här vid datorn och sura och så går vi till soffan och läser bok och dricker ingefäraté.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar