Är fortfarande lite hög efter att ha läst det som måste vara den bästa recensionen någonsin av en körkonsert där jag själv har medverkat. I Vasabladet, litet och lokalt, men ändå! Före konserten pratade man om recensioner och möjliga recensenter och jag försökte lite stänga ut de tankebanorna, jag brydde mig mest om vad vi själva skulle känna efteråt. Men en sån här recension lever man länge på!
Mest roligt hade jag under övningarna, under konserten var jag lite spänd och onödigt medveten om hur trött jag var i rösten. Fast "trött" räcker inte till, jag hade tagit ut mig för mycket under dagen och var helt utmattad. Det enda som räddade mig var den kick jag fick av att vi ÄNTLIGEN fick sjunga för publik och att kyrkan var fullsatt. Och att det här var något "mer" än en vanlig körkonsert, vi gav dem en unik upplevelse. Efter konserten var jag inte bara utmattad, jag var helt slut. Och lycklig. Ville sova. Ville sitta kvar med de andra och långsamt andas in hela dagen, suga på den som på en karamell. Ingen är så häftig som vi. Ingen. Så kändes det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar