Dagen D

Det lär hända något imorgon. Det står så i alla mina FPA-papper. Än så länge känns det dock ganska osannolikt. Jag tänker faktiskt trotsa det magiska datumet och gå på bokmässa. Fast jag tar nog Väskan med i alla fall.

Största nyheten är ändå att första mammadagpenningen kom igår. Fattar ni hur konstigt det känns att bara få pengar utan att lyfta ett finger för att tjäna in dem? Jag är inte uppvuxen i denna kultur av bidrag, stipendier och studiestöd. Spanska studerande antingen jobbar vid sidan om studierna eller får pengar av mamma och pappa. Så jag jobbade. Inget studielån heller, helt okänt koncept där borta. Börjar så småningom fatta att det här är något att vara stolt över. Det är bara lite svårt att vara stolt över något som man inte har haft någon makt över. Jag menar, det fanns inte riktigt några andra alternativ. Jag tyckte att det var helt naturligt.

Hur som helst, bara att vänja sig nu. Det känns onekligen lite lyxigt det här.

Vecka 40

Okej, nu. Äntligen. Nu är jag befriad från alla program och plikter förutom att föda det här barnet. Det finns inga fler engagemang att hålla fast vid så nu spelar det ingen roll när det händer. Jag kan ta varje dag som den kommer, göra det jag känner för och ta det lugnt. Detta är all den fysiska och mentala förberedelse jag känner att jag behöver. Jag har en symaskin och fina tyger att leka med, en trave med inredningstidningar, min dator, böcker jag ser fram emot att läsa, en massa mat i frysen, en massa filmer på hårdskivan. Krafter att gå ut och röra på mig. En karl i full Support and stand by mode och som är lika lugn och förväntansfull som jag.

Allt bra här, med andra ord.

Som vanligt, eller nästan

Nedräkningen fortsätter. Men också livet, och tur det. Jag vet inte om jag skulle klara av att bara sitta hemma utan att kunna röra på mig. Att bara kunna läsa eller se på TV dagarna i ända tills något händer. Fast om det nu skulle bli så (och tur att det inte är det) så skulle jag säkert vara jättekäck och filosofera att "tänk vilken bra träning för tålamodet". Eller något. Jag kan vara så saakelis positiv och prutthurtig ibland. 

Idag har jag medvetet försökt att INTE vara prutthurtig. Kanske hellre lugn och ärlig, inspirerande och, öh,  allt som en bra inspelningsproducent bör vara. Det är svårare än man tror, särskilt när man jobbar med en kör. Å ena sidan vill man ju bara hoppa upp och ner och ge alla en massa beröm eftersom man tycker att de är så himla fina och sjunger så härligt. Å andra sidan vill man behandla dem som åtminstone semiproffs och ställa krav, sätta ribban tillräckligt högt och allt det där. Tricky business.

Det hände en regnig onsdag

Igår hade jag hemmadag med mig själv, det hette att jag skulle ta det lugnt. Men kolla vad som hände istället:

Varning för "titta vad jag har varit duktig"-inlägg. Fast det handlar främst om att lägga upp bildbevis på att allt detta faktiskt har hänt, ifall jag senare blir tveksam och tror att jag bara har drömt.

Hit ska mina underkläder flytta för en tid, medan utrymmet i byrålådan behövs för bebisstuff. Jag blev helt kär i vaxtyget när jag såg det, och dessutom var det nedsatt till halva priset. Tyget räcker till tre sådana här vaddomnuheter, så Johan får en och jag får två (enligt principen "Den som jobbar ska belönas).

En madrass till skötbordet med lite färger och former som Klimpen får träna ögonen på. Åtminstone nedre delen kommer visserligen att måsta kläs över med något som skyddar mot flygande kiss och bajs, men jag intalar mig själv att det inte behövs för hela madrassen.

Jo, det är en helt vanlig lasagne. Det speciella med den är att jag aldrig har lagat lasagne förr helt själv, från början till slut. Nu ska en liten del ätas upp och resten frysas ner, tycker ekorrprinsessan Gräsbeck.

Tips: om man kokar plommonsylt som av någon anledning misslyckas och inte stelnar det minsta kan man späda ut med lämplig mängd vatten och koka efterrättskräm på den.

Björkarna utanför balkongen börjar bli ordentligt gulspräckliga. Och jo, så har vi skruvat ihop spjälsängen. Alltså kolla vilken maffig Muminmammasiluett jag har i profil! Framifrån ser jag ut att ha en pytteliten kalaskula, men från sidan sett är jag ju som en Zeppelinare. Hihihi.

den sunda lilla avundsjukan

Jag loggar in på mejlen och ser att en kompis i London har stått i ett varuhus och tittat på herrkläder precis bredvid His Royal Highness Robbie Williams. Uuuuuuh! Där missade mitt hjärta ett slag eller två fast jag bara läste om det i ett mejl.

Nu bara måste jag bjuda på min Robbiefavorit:

Måndag hemma och dagens läxa

Hett tips: om du ska slänga gammal parfym, gör det i kontrollerade förhållanden. Det vill säga, tro inte att det går att bara hälla parfymen i hushållsoporna, till exempel. Då luktar det gammal parfym i hela köket tills du har bytt påse, skurat slaskhinken och torkat alla ytor i hela skåpet. För den som inte vet det så kan jag berätta att Eden av Cacharel doftar jättegott i pyttesmå mängder och på varm hud. En överdos av gammal Eden i kall soppåse luktar däremot så illa att det lätt kan framkalla huvudvärk, yrsel och illamående. Urk och fy attan.

Detta var då dagens läxa.

Dagens höjdare, åtminstone hittills, har varit att tvätta två maskiner med den nya tvättmaskinen. Jag har alltså hört den käcka lilla "nu e jag klar"-trudelutten två gånger. Jag har dessutom flera gånger gått förbi badrummet och tittat in medan den tyst och effektivt jobbar på. Hajar ännu till lite vid synen av diskreta LED-ljus som plirar mot mig i mörkret. Där sitter den, denna högintelligenta och kompetenta skapelse. Stundvis känns det som om vi har adopterat en UFO.

Jepp, och övningshelgen med Exaudio var en riktig höjdare, igen. Månadens höjdare, minst. Fatta att jag orkade sjunga så många timmar i sträck trots att stödet och luften inte alls fungerar som de brukar. Nedkomst minus två veckor, liksom. Ytterligare ett bevis på att sång är lika naturligt som att andas eller prata och att det inte behöver vara så krångligt. Med det här gänget flödar dessutom glädjen och inspirationen i sådana mängder att jag känner att jag orkar vad som helst. Vad, vad kan vara bättre än att göra vokalmusik som känns häftig och utmanande tillsammans med flera av sina bästisar?  Håh, jag blir helt lyrisk. This is our time!

guldkant på vardagen

Huj med det här blåsiga och regniga höstvädret dagarna i ända. Mysfaktor i all ära, men. Som tur har jag en kladdkaka i ugnen. Livet känns genast lite bättre.

The Big L (as in Lepo)

Gäsp. Jag visste väl det, att gårdagens heldagsprogram med sommarkursmöte, shopping, bussar hit och bussar dit samt slutligen biljett- och skivförsäljning på Keys konsert skulle kosta lite extra energireserver. De pågående projekten får vänta, jag tänker läsa klart The Fellowship of the Ring och kanske t.o.m. börja på The Two Towers. Eller ska jag kanske börja på Diarmaid McCullochs The History of Christianity som jag köpte igår? Nu undrar ni, "Alltså vad läser hon för nåt, Sagan om ringen följt av något om kristendomens historia?". Jo, precis det. För att jag gillar att dyka in i fantasivärldar lika mycket som jag gillar att lära mig mer om vår värld och hur den har blivit som den är. Dessa böcker är dessutom mycket välskrivna, det är ett nöje att läsa dem. Men nu märker jag att jag bara läser på engelska, igen. Har någon några bra tips på välskriven litteratur på svenska?

reseplanerarens klagan

Kollar flyg till Spanien till jul och nyår. Klimpens första utlandsresa och efterlängtad tid tillsammans med Klimpens soon to be mormor och morfar.

En observation när det gäller flyg: DET VAR BÄTTRE FÖRR. Herrejessus alltså. Direktflyg? Hittade ett alternativ, ett. Priser som inkluderar skatter och avgifter, bagage, incheckning, internetbokning, betalning med kreditkort, mat, allt det där som vi är vana med? Hah. Vettiga flygtider? HAH.

Så jämför vi med hur det är t.ex. från Stockholm eller Köpenhamn och blir jätteavundsjuka. Helsingfors är tydligen lika med Sibirien när det gäller den internationella flygtrafiken. Eller åtminstone flygtrafiken till Alicante. Grrr.

Men det löser sig ju, det gör det alltid. Vi har kanske varit lite bortskämda. Bara att anpassa sig. Som tur finns det flyg. Som tur finns det FLYGPLAN. Tänk om vi var tvungna att åka båt hela vägen till Torrevieja. Tänk, alltså tänk om det tog en vecka att ta sig härifrån dit. Nu går det ju på några timmar. Ja, nog har vi det bra i alla fall.

Fast NEJ. Jag försökte, ni såg väl att jag försökte se det positiva i det hela? Men det är bara faktum att förbindelserna HEL-ALC suger just nu, de är inte vad de borde vara. Sanningen ska fram. Me cago en la mar*.

*spanskt kraftuttryck som betyder ungefär fy fan, eller i Finland kakkaperkele. Vill man vara fin säger man "me cachis en la mar", då blir det ungefär "fy fanken".

Måndag morgon

En grå måndag morgon kan räddas av något så enkelt som en lite lyxigare frulle till nyhetssurfandet (denna gång nektarinklyftor, fromage blanc med honung och rostade mandlar, och grönt te). Rico rico. Idag började jag med Le Figaro, härnäst skummar jag genom Corriere della Sera och sen blir det El Mundo.

Ledigt. Nya, sköna rutiner. Och nej, jag har inte blivit tokig än. Det enda som behövdes var lite struktur på det hela, lite att-göra-listor och franska streck i kalendern. Jag skulle ju gärna vara en sån människa som kan leva fri som en fågel, utan planering eller ordning, men jag fungerar inte så. För mig är det redan ett stort steg att sitta två timmar vid köksbordet och bara surfa innan jag sätter igång med dagens projekt. Dock räcker det nuförtiden med några timmars sysselsättning för att det ska kännas berättigat att sjunka ner i soffan och ägna mig åt min återfunna vän, TV:n. Ifall någon var orolig för att jag tar i för hårt, liksom.

Hela den här ledigheten är dessutom av en ganska speciell sort: det är en countdownledighet. Dagen D är den 30 september, dvs. om två veckor och fyra dagar. Jag läser "två veckor och fyra dagar" och blir flera saker samtidigt: upprymd. Förväntansfull. Lite panikslagen. Hänförd, lycklig, alldeles stilla. Fattar ni? Det finns en i princip helt färdig bebis i min mage nu. En ny människa.

god mat eller sömn?

Igår lagade jag tagliatelle med kantarellsås till middag och till efterrätt bakade jag en blåbärspaj som vi åt med vaniljsås till. Mums filibabba. I några timmar. Efter någon timme kände jag de första symptomen av vad som hastigt blev seklets halsbränna. Käckt tänkte jag: "jo, men det var så gott att det var värt lite halsbränna, under graviditeten får man dessutom halsbränna av nästan vad som helst." Klockan fyra på morgonen, efter en helt sömnlös natt präglad av vidrigt obehagliga uppstötningar och ostyriga ben, var jag inte fullt så käck längre. Helt ärligt talat så var det inte alls roligt. I sanning, det sög.

Därför är dagens mål numero uno: att inte ha halsbränna igen i natt. Grönsaker och vatten är det enda jag vill ha.

Har ni förresten sett The Notebook? Jätte, jättebra film. Men mondjö vad jag grät mot slutet. Ingen film har fått mig att snörvla och hulka så. Det säger visserligen ännu ingenting, jag är ju gravid och ska i princip gråta mer än vanligt. Men HÖR HÄR: min karls ögon också var röda och fuktiga efter filmen. Det händer typ aldrig.

är det här på riktigt?

Jaha, nu har britterna bestämt att homosexuella män ska få ge blod. Det diskriminerande förbudet som instiftades på 1980-talet, mitt i värsta AIDS-hysterin, har alltså äntligen slopats.

Men vänta lite, det finns ett villkor: om du är man och homosexuell och vill bära ditt strå till stacken så är kravet att du inte har haft sex under det senaste året.

Så, låt oss se nu, de intima relationer en homosexuell man har med andra män klassas fortfarande som farliga? Det behövs en skyddsåtgärd särskilt för dem? Hur är det med heterosexuella män och kvinnor, utgår man liksom från att de aldrig har oskyddat sex? I landet där "binge drinking" är den inofficiella nationalsporten? Ska man skratta eller gråta?

Hallå, det är frikkin' 2011!

Bloggtips uppskattas

Nu när mina morgnar består av minst två timmars nyhets- och bloggsurfande skulle det vara kiva med lite fler bra bloggar att läsa. Vill ni ge mig några tips?

Får jag presentera: vårt badrum

Förut såg det ut så här. Jag vill dra er uppmärksamhet till kaklen i fyra olika och HELT omatchande färger, de fyra kakelplattorna med bruna hästsiluetter på (alltså man ba WTHF?); de ljusblå väggarna, det asfula värmebatteriet och plastmattan i obestämd grå färg. På fotot har vi hunnit ta bort bl.a. den beigebruna duschväggen, det fuktskadade lilla skåpet och väggbrädan med knaggar.

NU ser det ut så här:

My favourite feature: divalampan som ger betydligt bättre ljus än den gamla, och sminkspegeln. Har redan testat att plocka ögonbrynen och det gick som en dans. Mosaiken bakom mig blev också en trevlig detalj. Den kommer visserligen att läggas om helt och hållet nästa vecka för den blev för ojämn, men det allmänna intrycket påverkas inte av det. Nu är det bara att inreda med lite färgklickar här och där och sen är det klart! Vitsi va ja e nöjd hörni.

Föreläsningen som gick bra

Kommer ni ihåg Power Point-presentationen som jag har skrivit några inlägg om? Jag skulle hålla en tvåtimmarsföreläsning med praktisk vinkling om översättande inom den offentliga sektorn?

Tänkte bara berätta att min föreläsning rockade. Lika roligt varje gång. Att rocka, ni vet, inte nödvändigtvis att hålla föreläsning.

Nåjooo det är överstökat i alla fall!

Kommer ni ihåg badrumsremppan jag har tjatat om i ganska många inlägg? Nya kakel och så vidare?

Tänkte berätta att badrummet är så gott som klart nu, och det blev till och med bättre än jag hade väntat mig. Förutom att jag inte kan godkänna utförandet på mosaiken vid duschen, den blev för ojämn. Något med att spacklet rann, fast det stod på burken att det inte ska göra det. Fel i blandningen eller vad vet jag. Men gissa vad? Det är inte min sak att veta varför. Det är min sak att betala sen när jag är nöjd. Märks det att jag är lite hög på denna nyfunna makt just nu?

efter en vecka

Hej, jag är tillbaka. Eller hmm, det där lät väl lite trist och vanligt, nejnej. Nytt försök: Wow, hallå alla alltså gissa VAD? Jag är tyiiiilllll-BAKA! I ny, uppfräschad och förbättrad version! Prinsessa 2.0! Mammaledig, rund och utvilad, NU i en förort nära dig! *helvilda applåder, hänförelse, eufori.*

Jah, det var bättre. Varumärket är räddat. Moving on.

Var jag har hållit hus? Halva veckan i Kärrnäs på Iniö och halva i Näsby, Houtskär. Det handlade om att göra en rejäl brytning med vardagen (läs: fly undan badrumsrenoveringen och alla måsten). Oj du store tid vad det har varit skönt. Jag skulle visserligen inte ha klarat av en minut till av allt ompysslande och höslande (fammo följt av svärmor, båda lika ljuvliga men också lika hysteriskt jobbiga om min tolerans för hössel råkar ligga vid nollgränsen), men faktiskt, det var precis vad jag behövde.

En sak till jag skulle behöva just nu: ett trollspö. Eller en handfull tecknade djur som gillar att städa. Eller Mary Poppins fingrar, så att jag bara behöver knäppa i luften för att saker ska hända. Eller om vi nödvändigtvis måste leva i verkligheten: en bra städfirma. Eller (suck) en rejäl dos tålamod. Snacka om oreda. We're talking epic, people. Ha, men det finns en positiv sida också: dammsugaren har pajat. Jo jo, det ÄR en positiv sida. Det innebär ju att det inte går att ens försöka städa just nu, alltså är samvetet räddat. Typ fram till tisdag kan jag hålla mig utan dammsugare. Puh, vi tänjer farligt på tålighetsgränserna nu.