Nedräkningen fortsätter. Men också livet, och tur det. Jag vet inte om jag skulle klara av att bara sitta hemma utan att kunna röra på mig. Att bara kunna läsa eller se på TV dagarna i ända tills något händer. Fast om det nu skulle bli så (och tur att det inte är det) så skulle jag säkert vara jättekäck och filosofera att "tänk vilken bra träning för tålamodet". Eller något. Jag kan vara så saakelis positiv och prutthurtig ibland.
Idag har jag medvetet försökt att INTE vara prutthurtig. Kanske hellre lugn och ärlig, inspirerande och, öh, allt som en bra inspelningsproducent bör vara. Det är svårare än man tror, särskilt när man jobbar med en kör. Å ena sidan vill man ju bara hoppa upp och ner och ge alla en massa beröm eftersom man tycker att de är så himla fina och sjunger så härligt. Å andra sidan vill man behandla dem som åtminstone semiproffs och ställa krav, sätta ribban tillräckligt högt och allt det där. Tricky business.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar