kan jag få lite hemligagentmusik?

Åsså va de slut på Lugnet. Nytt sekretessbelagt uppdrag, kommer att ta två veckor. Krypterade filer och Internetförbud. Hehe det låter lite James Bond men egentligen är det helt standard tråktext, med den enda skillnaden att allmänheten inte får se den. Fördel: allmänheten.

Det stora underbara Lugnet varade i fem dagar. Oj, så jag har njutit, och tänker göra det ännu i några timmar. Åstranden och eftermiddagssolen kallar, so long piipåls.

i brist på utmaningar...

Ha, två sånglektioner efter varandra idag, först men min nuvarande lärare och sen med min gamla lärare. Jag tänker utsätta mig själv för bådas input och se vad det blir. Det gäller att vara på alerten både mentalt och fysiskt.

Så här blir det när jag har för mycket ledig tid. Dvs. ungefär så mycket ledig tid som en normal människa har.

tantrum

Ödes ödes ÖDE. Jag har tagit den perfekta profilbilden för fejan men får det inte uppladdat på datorn för jag har tappat bort den lilla vita USB-sladden. Enda förklaringen är att den blev i Spanien (eh, mamma kan du snälla kolla?). Sen kunde ju någon av datorerna i hushållet vara försedd med kortläsare, men nej. Inte en enda av dem. Faaaail. Okej, nu är jag i absolut högsta gnällmode men VARFÖR KAN INTE ALLA JÄDRANS MANICKER BARA HA ALLT MAN BEHÖVER SÅ ATT ALLT FUNKAR TILLSAMMANS MED ALLT? Vem har hittat på att vi ska låta tillverkarna och marknaden göra helt hur de vill så att konsumenten måste lida? Har vi inte teknik för att göra livet LÄTTARE?? Det är ganska jädrans ofta det blir precis tvärtom, FAKTISKT. Flås, flås, frust, --- pust.

Suck.

Ett andetag. Ett till.

Okej, svag stund där. Detta har jag lärt mig: det lönar sig inte att slösa energi på att bli arg på teknik. Men jag blir så förbannad.

unexpected thrill

Ibland blir det jättebra med plan C. Även om man inte ens hade någon plan C till att börja med. Lördagsplaner har man ju alltid, men kanske högst plan A och plan B. När plan A (HiH = Helg i Houtskär) inte lyckas eftersom karln sitter som pinn i skit med jobb, och plan B (besöka Logomo, äntligen, gå på körövning fast du redan meddelat frånvaro) känns lite lame så kan lördagen plötsligt räddas av *tattararaaa!* PLAN C: gå på balettföreställning med god vän som behöver sällskap då hennes kavaljer är sjuk. Tillägg: gå på sjukt bra dansföreställning efter vilken du är inspirerad och rörd i flera timmar.

Jag blir så till mig, jag blir alltså helt salig när jag ser människor uttrycka, tala med sin kropp så att det kommer från själen. Ibland önskar jag att jag inte kunde sjunga för fem penni och att jag hade valt att bli dansös. Typ i 0,3 sekunder. Genast därefter är jag dubbelt tacksam över att det gick som det gick. Det är ganska bra så här, egentligen.

recept på feelgood

Prinsessans (rätt så materialistiska) tips för hur man piffar upp en semitrist ledig dag:

- Dagen innan: Köp något lyxigt att ha på dig nästa morgon, t.ex. ett fint nattlinne med matchande morgonrock. Handla en massa lyxiga frukostingredienser, t.ex. en croissant, dyr marmelad, en god ost, gott bröd, blåbär och/eller någon exotisk frukt. Om du inte redan äger en sån kan du köpa en fin ny frukostkopp med matchande fat.*

- Samma dag: Unna dig lyxen att vakna med snigelfart. Se dig själv i spegen och le, tala om för dig själv att du är vacker och klok och på alla sätt en bra typ. Duka fram lyxfrullen i fina kärl på en vacker bordduk, ät i lugn och ro medan du läser tidningen/en bok. Gör inga planer.

Boka bastu till kvällen.

Njut.


*Jag vet, jag vet: köp ditt och köp datt. Detta funkar inte alltid, men det behövs inte heller alltid. Jag har jobbat in lite extra pengar och tycker att jag ska unna mig något innan resten åker in på sparkontot.

Edit:

Tillägg: Lacka naglarna. Inget säger 'ledig dag' som nylackade naglar.

aj jo...

... och så kan jag ju än en gång konstatera: "djiisas, jag är ÖNORM." Hihi. Fast suck. Fast hihi.

out of control

Ibland tänker jag lite barnsligt att "det skulle ha varit bra med en varning om det här, jag menar hur skulle jag liksom veta?".

Idag hade jag behövt denna varning:

VARNING: Gå inte in på Indiska. Det finns en hög risk för att du blir nästintill ruinerad.

Det enda som räddade mig från att inte bli totalt ruinerad var att jag av princip inte köper något på kredit, förutom när jag befinner mig utomlands. Men voj söta öde vilken massa ljuvliga grejer de har. Det är rent av jobbigt, jag vill ha - villhavillhavillha - precis allt i butiken. Som tur har jag mina principer, för annars.

fyffens

Oj, jag får pengar ur något som heter Piltti-Killinen-fonden vid Suomen Kulttuurirahasto. Inte mycket pengar, men pengar är pengar. Tack, konservatoriet.

Jag drömde faktiskt att jag fick pengar igår natt. Jag drömde att jag var i vår vanliga matbutik och skulle ta ut pengar ur automaten (som inte finns där på riktigt) och plötsligt började automaten hosta ur sig en massa stora sedlar, en hel tjock bunt. Jag tänkte att jag måste ringa polisen för de här pengarna måste ju tillhöra någon, antagligen personen som använde automaten före mig. Sen om polisen inte hittar ägaren så måste jag ringa runt till alla banker, för att kolla om någon av deras kunder har anmält saken. Först SEN får jag behålla pengarna. Men jag hann inte ringa ett enda samtal innan jag vaknade.

Ja, jag är patetiskt ärlig till och med när jag drömmer.

Prinsessa 2.0

Plötsligt inser jag att jag har förändrats. Say hello to the new me:

Den nya jag kan glömma att hon har en körövning samma kväll. Den nya jag blir inte uppstressad utan säger bara "oj" och går på det som återstår av övningen.

Den nya jag kan tacka nej till översättningsjobb som känns ointressanta även om hon i princip har tid. Den nya jag tänker "hellre lite mindre pengar och lite mer ledig tid, så länge jag klarar mig".

Den nya jag kan sätta egna villkor.

I like the new me.

the urban life

Idag: ultraljud följt av urban chic-dag i svenska kvarteret. Klimpen ville inte bli fotograferad, den satt bara armarna ovanför huvudet hela tiden och verkade säga "lämna mig ifred, ser ni inte "Do not disturb"-skylten eller?". Men weird att inse att sådär brukar jag också göra i sömnen ibland, föra armarna upp mot ansiktet och händerna bakom huvudet. Helt genetiskt styrt beteende, tydligen. Fa-sci-ne-ran-de.

Efter ultraljudet satt jag på bibban och jobbade i en timme, sen lunchade vi på Svenska klubben med J och nu sitter jag hos uppdragsgivaren som har kontor i samma kvarter. Inget slöjobbande i pyjamasbyxor idag, inte.

Jättebra lördag

Iii-hihiii, det gick rysligt bra på liedkonserten igår. Hurrahurra! *Smack*, bra jag. Bra betyg fick jag också: en full trea i alla rutor (det var många rutor)*. I mitt huvud måste jag översätta siffran till en tia för att det ska betyda något, en trea var ju skamfullt underkänt när jag gick i skolan. Nuförtiden är poängsystemet 1 till 3. Tänk, alltså tänk er, att vi fortfarande har något så fint och praktiskt som poäng. Tänk att vi vågar. Heja Finland!

Efter konserten bjöd J mig på middag på Cindy, en av båtrestaurangerna i ån. Det var streetfestival på gång, varje liten gräsplätt längs åstranden var upptagen av hippa youngsters med hippa solglasögon och hippa hattar. Jag har ju svurit att aldrig i livet någonsin EVER bli någon tant men jag tror jag står över hattmodet tills vidare. I'm cool on the inside, peeps.

Åh, att äta god mat på restaurang, det sätter definitivt guldkant på livet. Vi tog förrätt och varmrätt och beslöt att ta en glass på torget till efterrätt för att njuta av den sista kvällssolen. Åboidyll i kvadrat. Följt av bio. 'Twas a good, good day.

*Det här var då en examensprestation för punkten "Att arbeta som musiker/Muusikkona toimiminen" i läroplanen. Jee, lite mindre kvar.

tänk vad det händer en fredag

Idag har jag gått på en sista pianolektion och fått noter till en handfull nya stycken som passar min nivå och som jag ser fram emot att lära mig. Jag har cyklat längs åstranden och njutit av solen och den ljusa grönskan. Jag har snackat italienska med den trevliga typen på Café Sirius. En medelålders man från Sicilien, bosatt i Finland, med finsk familj, talar inte bara italienska och finska utan även engelska och spanska. Driver mysigt och framgångsrikt kafé på ett av de bästa ställena i stan, bibbans innergård. Bra typ.

Jag har sjungit för en hel hop doktorer i domkyrkan. Jag har ätit tre karelska piroger med äggsmör och läst senaste Sookie Stackhouse-boken till slut.

Aj jo, och så har jag bongat M.A Numminen i doktorshatt på kyrkotrappan. Vad blev han månne doktor i? Eller blev han doctor honoris causa? Hur som helst, nu har jag sett honom in the flesh och så har jag rört vid Sandra som faktiskt har pratat med honom helt in person. Det känns ju nästan som om vi är gamla bekanta. Eller vänta nu, han har ju dessutom hört mig sjunga. Om han har tittat i programbladet har han till och med kunnat se att det är jag som sjunger. So we're even, kind of.

hur cool är inte jag?

Observation: det är nu fem dagar sedan någon* här i hemmet tvättade kläder och hängde upp dem. Det är fyra dagar sedan kläderna är så gott som torra. Det är tre dagar sedan kläderna allra senast borde ha varit undanvikta**.

Jag har ingen förklaring till varför kläderna fortfarande står och skräpar, men nog flera goda ursäkter. Jag har varit fast i en bok, The picture of Dorian Gray av Oscar Wilde. Huu va bra. Jag har unnat mig själv att vila och sova tupplur och att gå ut på promenad. Jag har intensivövat med min pianistpartner inför lördagens konsert och inte varit så mycket hemma. Men min främsta ursäkt är (och kommer alltid att vara) att jag inte har haft LUST. Aah, coolhetspoängen bara sköljer över mig.

Det här kunde ju bli farligt, men jag är så himla in touch med mig själv att jag vet att inspirationen, den kommer snart. Typ säkerligen imorgon. Tills dess orkar jag se på de vid de här laget knastertorra och redan lite dammiga kläderna.

*Don't look at me.
**That would be my job.

ja

Åh, den här doften av försommar, den här känslan av ljus och djupa färger. Himmel vad det känns bra. Och himmel och pannkaka vad det känns bra att ha lite tid att njuta också. Det är slutstressat nu. Undervisningen på konservatoriet slutar den här veckan, sen har jag bara översättningsjobb och två roliga körgrejer kvar före sommaren. Tajta tidtabeller, nej tack. I am the Princess of Chill.

My big fat historical dress

Ikväll ska jag spela en historisk roll på slottet, sjunga lite och berätta en massa på finska. Att vara charmant och intressant på finska är SVÅRT. Måste plugga repliker på allvar, punktlistor med nyckelord räcker inte.

Min vanliga dräkt rymdes förstås inte på mig mer, men sömmerskan på slottet är jätteduktig och fixade lite kilar här och där. Det var faktiskt en smärre chock att se den nya, större versionen av dräkten på provdockan i sömmerskornas lilla arbetsrum. Djiisös, jag är enorm.

Felläst

I serien Roliga felläsningar:

Var en sväng till Clas Ohlson idag för att inhandla cykelgrejs. På en vägg i Forum fastnade mina ögon på en reklam med följande till synes högaktuella och politiskt laddade begrepp: Persunkestävä*.

Väntas nu...

En närmare titt avslöjade att det egentligen stod Pesunkestävä**. Tråkigare men medges, mer realistiskt.


Epilog: Jag hittade vad jag skulle ha på Clas Ohlson, bland annat en cykelhjälm som liknar Pinglans Helmut med skillnaden att färgen är vit. Så står jag där i kassan och talar svenska eftersom kassabiträdet kan svenska, frid och fröjd, och ber att få allt stoppat i en plastpåse, "men Helmut sätter jag direkt på huvudet", TÄNKTE jag säga. Jag kom givetvis på mig själv i sista sekunden och sa "men He- eh, hjälmen" men det var nära, folks, riktigt nära. På tal om preggohjärna.

Hjälmen behöver ett eget namn. Eftersom cykeln heter Greta så är saken biff, hjälmen får heta Hans.

Ack om det bara vore lika lätt att komma på passande namn för Klimpen.


*Persut är det finska smeknamnet för Sannfinländarna (Perussuomalaiset).
**Betyder både tvättäkta och "som tål tvätt".

Prinsessan fixar själv

Eftersom president Halonen trots folkets vilja inte tycks ha fixat någon officiell ledig dag efter Finlands VM-seger i hockey igår så får jag väl fixa ledigheten själv. Det går till så att jag bestämmer att jag håller lite ledigt.

Haha nu tror ni att jag kan hålla ledigt precis när jag vill, men riktigt så enkelt är det inte. Man måste ha lite tur.

Ja vet ni gott folk, det var minsann en helg att förlägga till minnet det här. Tre intensiva övningsdagar med Exaudio i Helsingfors, final i Eurovision på lördag och finskt VM-guld i hockey på söndag. De där två sista grejerna är egentligen mindre viktiga (särskilt hockey - jag menar på riktigt, snark), det var körsången och gänget som dominerade helgen. Jag slås av det varje gång - hur våldsamt jag trivs varje gång vi träffas och övar eller har konsert. Varje ny gång är en påminnelse om att jag absolut vill prioritera den här kören för jag mår så bra av den. Quod erat demonstrandum, vänner är livsviktiga!

här igen

Blogger fungerar igen, halleluja. Är lite för trött i huvudet för att blogga vettigt men detta kan jag konstatera: jag är sannerligen gravid. Präktig preggosiluett och väldigt inkompetent preggohjärna. Mon dieu. Men äh, vem bryr sig om jag råddar lite, jag har haft jätteroligt den här helgen! *Gäsp* Och nu är den slut, gonatt.

nej

En kort sammanfattning av den här dagen: det är vackert och varmt ute i solen men jag är inte ute i solen. Diverse småstrul i tidtabellen som inte är mitt fel har lett till att jag inte hinner gå ut på en promenad ens. Oh, the injustice.

feck

Nå voj kräpelikrääpp...

Okej, om jag tänker positivt så kan jag ju konstatera att jag idag har avlagt 3/3 i piano och att jag fick godkänt. Det är det som kommer att räknas framöver.

Men int va he na bra spelat. Nervkontroll, I has it NOT.

Skönt, i och för sig, att upptäcka att jag ännu kan bli så här nervös inför ett uppträdande (i ett litet klassrum inför tre personer, men ändå). Eller skönt, nå int egentligen. Intressant kanske.

Nåväl, vi har i alla fall fastslagit att jag inte är Guds gåva till pianistvärlden, men det visste vi ju redan. Som tur är jag bra på en hel del annat. Sådär, självkänslan fixad. Moving on.

Im wunderschönen Monat Mai

Ja nu är jag brun. Åtminstone i ansiktet. Vilken helg, mein Gott vilken helg. Bara sol och värme och hav och grönt gräs och mössöron och ledigt. LEDIGT, fattar ni? Eller egentligen arbete av det kroppsliga slaget, men i lagom mängder och bestående av avstressande, rent av terapeutiska sysslor som att avrigga båten och röja i trädgården på svärdjurens sommarstuga.

"Sommarstugan, det är en arbetsinrättning" instämmer min mormor, snart 90 år. Men det finns arbete och arbete. Man ska dessutom inte ta med sig hela sin duktighets- och arbetsmoral till stugan, det räcker med hälften. Eller t.o.m. en fjärdedel.

sol: Like

Jee cykeltur i soligt väder idag. Grönt vid åstranden, folk på uteserveringarna, folk på bänkarna, inget damm. We like.

Ett till meddelande till intresseklubben, fram med paddorna: Klimpen har börjat sparka. Så nu vet vi att den inte är förlamad, vilket ju är bra. Fast den sparkar ganska ofta och ganska mycket, vilket är lite distraherande. Hur som helst, i vår serie Nya saker att vänja sig vid är det här ett ganska häftigt kapitel.

Eftersom karln stannar i Finland över helgen så bestämde vi oss för att åka ut till skärgården ikväll, det blir första gången i år. Väderprognos fredag-söndag: sol, sol och sol. Ka-ching!

Intresseklubben, håll i er

Näpp, ingen cykeltur idag. Promenad istället. Eeeasy does it.

Jag nästan hör hur ni alla antecknar ivrigt på era paddor och andra minidatorer.

Humm, är det här månne dagen då jag vågar mig på en cykeltur? Fint väder, check. Fiilis, check. Hosta övervunnen, inte riktigt. Vi får si.

check that

Hemmaslaven skippar roligheterna i Linköping och stannar hemma. Är jag så oemotståndlig? Nå egentligen är jag ju det, men en nästan lika stor anledning till beslutet att inte åka lär vara jobbet. Han har lite mycket på gång just nu. Ingen vits att åka på nordiskt körslag med otaliga konserter, fester och tjohejsan om man kommer att sitta fastklistrad vid datorn halva tiden och ha hjärnan upptagen av jobbärenden resten av tiden.

oj

Insåg just att hemmaslaven, ehum ursäkta den äkta maken, kommer att vara borta mellan onsdag kväll och måndag morgon. Vilket innebär att jag måste diska och laga mat helt själv i jättemånga dagar. Ouch.

Bortskämd, moi??

Men seriöst, det är så jättejättejättebekvämt att ha någon som bara fixar, särskilt när man är sjuk.* Fast nu är jag ju inte så jättesjuk längre. Dags att ta skeden i vacker hand och gå till butiken då.

*Änglapoängen har ösregnat över honom, faktiskt. Det kommer att kännas lite tomt att inte ha någon som handlar/lagar mat/bykar/masserar/bakar scones/fixar filmer. Fast jag hinner ju ännu bli inspirerad och svänga det här till min fördel, bara jag kommer i rätt stämning: jee lite egen tid, egen glass och tjejfilmer och choko. Typ. Det blir nog bra.

in a nutshell

Vårkänslor, mössöron, vapp, vänner, trötthet, scones, Star Trek-maraton (jee), klädpyssel. Där var min helg i ett nötskal.

Och NU mina vänner är jag redo att ta mitt liv tillbaka. Vaknade imorse och märkte att "hej, det är idag det kommer att hända". Efter en tre veckor lång förkylning kan jag berätta att det känns bra.