Idag har jag gått på en sista pianolektion och fått noter till en handfull nya stycken som passar min nivå och som jag ser fram emot att lära mig. Jag har cyklat längs åstranden och njutit av solen och den ljusa grönskan. Jag har snackat italienska med den trevliga typen på Café Sirius. En medelålders man från Sicilien, bosatt i Finland, med finsk familj, talar inte bara italienska och finska utan även engelska och spanska. Driver mysigt och framgångsrikt kafé på ett av de bästa ställena i stan, bibbans innergård. Bra typ.
Jag har sjungit för en hel hop doktorer i domkyrkan. Jag har ätit tre karelska piroger med äggsmör och läst senaste Sookie Stackhouse-boken till slut.
Aj jo, och så har jag bongat M.A Numminen i doktorshatt på kyrkotrappan. Vad blev han månne doktor i? Eller blev han doctor honoris causa? Hur som helst, nu har jag sett honom in the flesh och så har jag rört vid Sandra som faktiskt har pratat med honom helt in person. Det känns ju nästan som om vi är gamla bekanta. Eller vänta nu, han har ju dessutom hört mig sjunga. Om han har tittat i programbladet har han till och med kunnat se att det är jag som sjunger. So we're even, kind of.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar