De som känner J vet kanske att han för det mesta inte är så pratsam - i hans värld är verbal kommunikation till för att säga bara det allra nödvändigaste. Förutom i sociala sammanhang, då kan han verka rent av normal. Do not be fooled. Om vi tänker oss att jag, som på en skala mellan total mussla och hyperaktiv skvallerbytta hamnar någonstans på mitten så kan J räkna musslan, om inte som broder så åtminstone som småkusin.
Kommunikation är som tur mycket mer än prat, och vår kommunikation fungerar i regel ganska bra. Det beror kanske till stor del på att jag helt enkelt har vant mig vid att inte vara fullständigt informerad hela tiden - kontrollfreaken i mig lider lite men zen-bruden tycker att det är precis vad jag behöver. Let it go, säger hon och ler.
Så jag borde ju vara van vid det här laget men det var ändå en smärre chock att se en närbild av min karl, med påklistrade polisonger och i Napoleonhatt - på styrbordssidan av en stadsbuss.
Stay tuned, mysteriet klarnar i nästa inlägg.
lördag 30 oktober 2010
fredag 29 oktober 2010
TV-nostalgi, copycat mode
Hahaha såg att Hanster hade satt upp Alf-tunnaren på sin blogg och måste bara göra en egen liten nostalgitripp:
(This fresh face ring any bells, hmmm?)
(This fresh face ring any bells, hmmm?)
onsdag 27 oktober 2010
sybariten VS sångerskan
Just som jag hann hämta mig från föregående chock (J viker tvätt!) infann sig nästa.
Först lite bakgrund: Jag lider ofta av slem i halsen och det är störande för en som sjunger relativt mycket. Min sånglärare rekommenderade att jag uppsöker en foniater för att få reda på orsakerna och få tips om vad jag eventuellt kan göra. Det lät helt vettigt och, nyfiken som jag är över hur min kropp fungerar, bokade jag tid. Foniatern ställde en massa frågor för att kartlägga mina vanor och så tittade hon på mina stämband. En av de otrevligare upplevelserna i mitt liv. Jag menar tanten håller i min tunga med hjälp av en tygbit, tränger ner en tandläkarspegel i min strupe och, medan jag gör mitt yttersta för att inte kräkas, ber mig sjunga. Jag har valt att helt förtränga hur detta måste ha sett ut.
Så till resultatet: jag blev upplyst om att 1) jo, det finns tecken på irritation som antagligen beror på lindriga uppstötningar av magsyror, dvs. reflux; 2) för att slippa problemet är det viktigt att jag avstår från koffein, alltså kaffe. I detta skede var jag halvvägs med att dra en lättnadens suck för jag dricker ju inte kaffe. Problem solved, all shall be well. Först när jag lite skärpte öronen märkte jag att tanten just hade yttrat några ytterligare ord: "...te, choklad..." VavaväntaVA? Jo, sade hon och tittade tålmodigt på mig. "Det räcker med en bit choklad i veckan för att det ska påverka rösten. Samma gäller alkohol och allt slags fett." Hade nästan lust att fråga om hon inte hade glömt att nämna sex också.
Det är officiellt. Om jag vill slippa slemmet borde jag skippa bl.a. grönt te, rödvin, brandy, olivolja, ost och - här blir jag helt svag i kroppen - choklad. Med andra ord, allt som jag njuter av. Like, forever. Som ni säkert förstår kommer detta inte att hända. Hellre ett liv med alla dessa njutningar och lite slem i halsen. Slemmet är här för att stanna. Slemmet och jag ska bli vänner, vi har inget val.
Först lite bakgrund: Jag lider ofta av slem i halsen och det är störande för en som sjunger relativt mycket. Min sånglärare rekommenderade att jag uppsöker en foniater för att få reda på orsakerna och få tips om vad jag eventuellt kan göra. Det lät helt vettigt och, nyfiken som jag är över hur min kropp fungerar, bokade jag tid. Foniatern ställde en massa frågor för att kartlägga mina vanor och så tittade hon på mina stämband. En av de otrevligare upplevelserna i mitt liv. Jag menar tanten håller i min tunga med hjälp av en tygbit, tränger ner en tandläkarspegel i min strupe och, medan jag gör mitt yttersta för att inte kräkas, ber mig sjunga. Jag har valt att helt förtränga hur detta måste ha sett ut.
Så till resultatet: jag blev upplyst om att 1) jo, det finns tecken på irritation som antagligen beror på lindriga uppstötningar av magsyror, dvs. reflux; 2) för att slippa problemet är det viktigt att jag avstår från koffein, alltså kaffe. I detta skede var jag halvvägs med att dra en lättnadens suck för jag dricker ju inte kaffe. Problem solved, all shall be well. Först när jag lite skärpte öronen märkte jag att tanten just hade yttrat några ytterligare ord: "...te, choklad..." VavaväntaVA? Jo, sade hon och tittade tålmodigt på mig. "Det räcker med en bit choklad i veckan för att det ska påverka rösten. Samma gäller alkohol och allt slags fett." Hade nästan lust att fråga om hon inte hade glömt att nämna sex också.
Det är officiellt. Om jag vill slippa slemmet borde jag skippa bl.a. grönt te, rödvin, brandy, olivolja, ost och - här blir jag helt svag i kroppen - choklad. Med andra ord, allt som jag njuter av. Like, forever. Som ni säkert förstår kommer detta inte att hända. Hellre ett liv med alla dessa njutningar och lite slem i halsen. Slemmet är här för att stanna. Slemmet och jag ska bli vänner, vi har inget val.
måndag 25 oktober 2010
totalchock
Pero Dios mío. ¿Qué es esto?
Min karl har tvättat fem-sex maskiner byk under helgen, inget konstigt med det. Innan jag ens hann be honom göra det på fredag när jag var på väg ut genom dörren sade han "you don't need to ask". As in I know what you want me to do, consider it done.
Det oerhörda är att denna gång har han även vikit undan ungefär hälften av tvätten. This never happens. Shittelilainen, han måste ha haft megalångtråkigt.
Min karl har tvättat fem-sex maskiner byk under helgen, inget konstigt med det. Innan jag ens hann be honom göra det på fredag när jag var på väg ut genom dörren sade han "you don't need to ask". As in I know what you want me to do, consider it done.
Det oerhörda är att denna gång har han även vikit undan ungefär hälften av tvätten. This never happens. Shittelilainen, han måste ha haft megalångtråkigt.
Va - men... är det över ren?
Ungefär så där känns det idag. Vilken kompisabstinens jag har haft alltså, och va härligt det var att få träffa alla mina underbara vänner i kören Exaudio! Nu blir det värsta abstinensen igen men lyckligtvis kommer ganska många av dem till Åbo lagom till adventskonserterna i domkyrkan. Jag är SÅ redo att sitta i publiken i år! Vemodet av att inte vara med och sjunga får jag leva med. Förresten så får ju publiken sjunga med i Hosianna så det är lugnt.
Det var så kiva att vara i Helsingfors också, särskilt i Ulrikasborg och alldeles särskilt i det vackra höstvädret. Sånt här borde jag göra oftare. Men när ska tågbiljetterna bli billigare så att man kan ta tåget utan att ge ifrån sig ett stön? Det suger att punga ut 60 euro varje gång. Vem tror de att jag är, Kroisos?
On the bright side: jag har "shoppat" en massa kläder hos Camssan utan att betala en cent. Hon är tjejen med världens coolaste kläder. Till och med sånt som hon gör sig av med är coolt. Jag som älskar att fynda i secondhandbutiker var helt i extas. I tell you, this is THE way to shop.
Det var så kiva att vara i Helsingfors också, särskilt i Ulrikasborg och alldeles särskilt i det vackra höstvädret. Sånt här borde jag göra oftare. Men när ska tågbiljetterna bli billigare så att man kan ta tåget utan att ge ifrån sig ett stön? Det suger att punga ut 60 euro varje gång. Vem tror de att jag är, Kroisos?
On the bright side: jag har "shoppat" en massa kläder hos Camssan utan att betala en cent. Hon är tjejen med världens coolaste kläder. Till och med sånt som hon gör sig av med är coolt. Jag som älskar att fynda i secondhandbutiker var helt i extas. I tell you, this is THE way to shop.
onsdag 20 oktober 2010
den entusiastiska koristen
Något jätteroligt närmar sig... Exaudiohelg! Hurra hurra hurra! Ny repertoar, många kära vänner, Helsingfors... alltså jeij!!
Nu ska jag göra ett yogapass och sen försöka samla ihop lite entusiasm för kvällens körövning, första Schnittke-övningen med Key. Eller rep, som de säger i Sverige. Jag gillar faktiskt repetition, rep, bättre (vi snackar ju också om genrep). Men faktum är att vi håller körövningar i Finland, inte körrep. Må det vara så då.
Jee, Schnittke... jeij. Ish. Det är för tidigt för att jag ska vara helt såld ännu. Men musiken är häftig. As in megasvår. As in next to frikkin' impossible. Så om jag ska vara positiv får jag väl säga att "det är trevligt med utmaningar!"
Och om jag ska vara ärlig så vill jag få det här undanstökat så det ska bli fredag fort, för på fredag övar vi med Exaudio. So sue me. Exaudio är bäst!
Nu ska jag göra ett yogapass och sen försöka samla ihop lite entusiasm för kvällens körövning, första Schnittke-övningen med Key. Eller rep, som de säger i Sverige. Jag gillar faktiskt repetition, rep, bättre (vi snackar ju också om genrep). Men faktum är att vi håller körövningar i Finland, inte körrep. Må det vara så då.
Jee, Schnittke... jeij. Ish. Det är för tidigt för att jag ska vara helt såld ännu. Men musiken är häftig. As in megasvår. As in next to frikkin' impossible. Så om jag ska vara positiv får jag väl säga att "det är trevligt med utmaningar!"
Och om jag ska vara ärlig så vill jag få det här undanstökat så det ska bli fredag fort, för på fredag övar vi med Exaudio. So sue me. Exaudio är bäst!
tisdag 19 oktober 2010
Nej
Ah, den finländska plikttrogenheten, pålitligheten och allmänna duktigheten. Den både tröstar och belastar. Visst är det bra att vi finländare är så ordentliga och håller det vi lovar. Det är skönt, det ger flyt och det känns helt enkelt som det enda vettiga. Men ack, så som allt här i livet så har även detta en mörk sida. Det händer så lätt att det uppstår höga förväntningar och en hel del tryck, och plikttrogna och duktiga som vi är så reagerar vi på det enda sätt vi känner till - vi presterar ännu hårdare och ser till att vi lever upp till alla förväntningar. Vilket leder till: ännu högre förväntningar. Och så vidare och så vidare, i all oändlighet. Låter detta bekant?
I Finland märker vi inte ens något speciellt med detta beteende. Man måste vistas utomlands för att fatta att största delen av världen faktiskt inte fungerar riktigt så här.
Kanske det utländska perspektivet har hjälpt mig att inse att det är viktigt att man drar gränser för vilka förväntningar man vill skapa, för hur mycket det är okej att kräva. Eller så är det en insikt som kommer med åldern. Men varför ser jag så många människor i min ålder som stressar på och tycker att det är okej att andra också ska stressa? Som tycker att detta är det normala, det är så här det SKA vara. Som får något sammanbitet och besviket över sig när man drar gränser och säger nej?
Nej. Det viktiga lilla ordet som gör oss obekväma därför att vi antingen inte använder det tillräckligt eller tror (är rädda) att vi använder det för mycket.
I Finland märker vi inte ens något speciellt med detta beteende. Man måste vistas utomlands för att fatta att största delen av världen faktiskt inte fungerar riktigt så här.
Kanske det utländska perspektivet har hjälpt mig att inse att det är viktigt att man drar gränser för vilka förväntningar man vill skapa, för hur mycket det är okej att kräva. Eller så är det en insikt som kommer med åldern. Men varför ser jag så många människor i min ålder som stressar på och tycker att det är okej att andra också ska stressa? Som tycker att detta är det normala, det är så här det SKA vara. Som får något sammanbitet och besviket över sig när man drar gränser och säger nej?
Nej. Det viktiga lilla ordet som gör oss obekväma därför att vi antingen inte använder det tillräckligt eller tror (är rädda) att vi använder det för mycket.
måndag 18 oktober 2010
hej flickan
Ett definitivt plus med mitt jobb: ledig måndag när det riktigt behövs. Behöver jag säga mer?
Så har ännu ett veckoslut förlöpt. Under detta veckoslut har kosmos och jag blivit vänner igen. Efter några försök, obs. Heelt lätt var det inte denna gång, faktiskt. Vanligtvis är det inte särskilt svårt, typ "här varsågod, glass." Men den här gången blev just den lösningen helt fel, feel fel fel. Megafel. Jag menar försök nu stoppa i dig en halv liter chokoglass klockan nio på kvällen och sedan sova lugnt efter att ha varit utan motion i två veckor. Ni fattar säkert problemet? Till saken hör dessutom att jag har lindrig RLS, Restless Legs Syndrome eller rastlösa ben. Jonej. Det hela slutade med att jag steg upp klockan åtta söndag morgon, efter en helt sömnlös natt (den fjärde i sträck), och gjorde ett något snörvligt yogapass. Sedan for jag ut på långpromenad. Och så beslöt jag att sparka sockret några dagar framöver. E presto! Inatt har jag sovit.
Men gissa vad som verkligen gjorde min dag idag? När jag just hade gått ut genom dörren i min vindoverall och skulle styra stegen mot skogen så hojtar en lite kille, typ sex år gammal, från sin cykel: "hei tyttö!". Fatta. Det var ett t-ord jag inte hade väntat mig få höra av en sexåring – ever again!
Så har ännu ett veckoslut förlöpt. Under detta veckoslut har kosmos och jag blivit vänner igen. Efter några försök, obs. Heelt lätt var det inte denna gång, faktiskt. Vanligtvis är det inte särskilt svårt, typ "här varsågod, glass." Men den här gången blev just den lösningen helt fel, feel fel fel. Megafel. Jag menar försök nu stoppa i dig en halv liter chokoglass klockan nio på kvällen och sedan sova lugnt efter att ha varit utan motion i två veckor. Ni fattar säkert problemet? Till saken hör dessutom att jag har lindrig RLS, Restless Legs Syndrome eller rastlösa ben. Jonej. Det hela slutade med att jag steg upp klockan åtta söndag morgon, efter en helt sömnlös natt (den fjärde i sträck), och gjorde ett något snörvligt yogapass. Sedan for jag ut på långpromenad. Och så beslöt jag att sparka sockret några dagar framöver. E presto! Inatt har jag sovit.
Men gissa vad som verkligen gjorde min dag idag? När jag just hade gått ut genom dörren i min vindoverall och skulle styra stegen mot skogen så hojtar en lite kille, typ sex år gammal, från sin cykel: "hei tyttö!". Fatta. Det var ett t-ord jag inte hade väntat mig få höra av en sexåring – ever again!
fredag 15 oktober 2010
Äää shucks. Jag har stress. Det är enda förklaringen till att jag inte har sovit ordentligt på två nätter. Vad göra? Inte hålla på som jag gör nu i alla fall. Jag är ju helt fullbokad denna helg, med allt möjligt kul. Men det känns inte kul. Så vi får se vad vi gör åt den saken. Prioritet: sova.
Först måste jag få den här leveransen undan, dock. Komplicerat, tekniskt och, supriiise! urdåliga formuleringar i källtexten. Är det liksom rättvist att det kostar lika mycket att få en välskriven text översatt som en usel? I ask you.
Det blev sent igår med jobbet, jo. Som tur är mörk choklad uppfunnen. Nu snart måste jag få leverera den här texten, nollställa mig och bli positiv igen. Djupa andetag.
Först måste jag få den här leveransen undan, dock. Komplicerat, tekniskt och, supriiise! urdåliga formuleringar i källtexten. Är det liksom rättvist att det kostar lika mycket att få en välskriven text översatt som en usel? I ask you.
Det blev sent igår med jobbet, jo. Som tur är mörk choklad uppfunnen. Nu snart måste jag få leverera den här texten, nollställa mig och bli positiv igen. Djupa andetag.
onsdag 13 oktober 2010
Mitt liv i ett nötskal
Snyt snyt snyt. Lite mera snyt. Snörvel. Snyt. Atjoo! Snörvel. Snyt.
Och så vidare.
Men jej för första energiska promenaden på över en vecka. Gu va de e fint nu. Älska sprakande höstfärger och krispig luft, älska älska älska!
Och så vidare.
Men jej för första energiska promenaden på över en vecka. Gu va de e fint nu. Älska sprakande höstfärger och krispig luft, älska älska älska!
måndag 11 oktober 2010
söndag 10 oktober 2010
skillnaden är ÖNOORM
Aj, mina ögon! Ljuset som tränger in genom våra nytvättade fönster är för starkt. Som tur lämnade jag fönstren i arbetsrummet otvättade. Bättre för ögonen, och så ser man kontrasten mellan de rena fönstren i vardagsrummet och de skitiga i arbetsrummet.
Det var dock urdumt av mig att tvätta fönster igår. För nu är jag sjuk igen. Theriouthly, thith thuckth.
Det var dock urdumt av mig att tvätta fönster igår. För nu är jag sjuk igen. Theriouthly, thith thuckth.
lördag 9 oktober 2010
Oho, det tycks ha funkat. Planen att ta det lugnt och ge kroppen så mycket dundermedel den bara tål. Igår var jag sjuk, idag är jag nästan frisk. Men nu blir jag sur, på riktigt sur. Varför kunde det inte kännas så här igår, eller t.o.m. för två dagar sen? Varför varför *****VARFÖR måste jag missa en rolig partykväll med mina bästisar som jag inte har sett på evigheter? Morr. Alltså helt på riktigt, MORR!
Gu va livet är orättvist ibland.
Sen kan det också hända att jag blev sjuk för att jag behövde vila ut ordentligt, vilket jag nu har gjort, tack. Men nog harmar det.
Gu va livet är orättvist ibland.
Sen kan det också hända att jag blev sjuk för att jag behövde vila ut ordentligt, vilket jag nu har gjort, tack. Men nog harmar det.
fredag 8 oktober 2010
I'm a genius
Tjena. Här hos prinsessan fortsätter vi att bryta mot gamla mönster så det knakar i knutarna. Senaste experimentet var att försöka tvätta armhålorna med ansiktsgel imorse. "Hoppsan", sa hon bara åt tvillingsystern i spegeln.
Det är så spännande att vara jag. Jag menar, det går inte att förutspå vad nästa snilleblixt kommer att bli.
Det är så spännande att vara jag. Jag menar, det går inte att förutspå vad nästa snilleblixt kommer att bli.
onsdag 6 oktober 2010
Nej. Neeeeeeej!
Stön. Perfect.
Jag är förkyld. Just när jag hade fått flyt i den sunda tillvaron. Orka börja ligga i soffan och käka glass. Tänker faktiskt bryta mot ännu ett invant mönster och testa på att vara sjuk och fortsätta äta nyttigt. Månne inte det ökar chanserna att jag tillfrisknar snabbt också. Vi kör på det.
Kvällens film: Almodóvars La ley del deseo. Plus vad jag nu råkar hitta på hårdskivan, om jag orkar se en till. Bara det är utländskt och intressant och bra.
På tal om spanska filmer så råkade vi med J se en helt superbra spansk komedi sent igår som handlar om en spansk judinna som förlovar sig med en spansk palestinier. När han ska träffa hennes familj händer en massa galet, och allt börjar med en enorm bunke fryst soppa. Rekommenderas! Seres queridos hette den.
Stön. Perfect.
Jag är förkyld. Just när jag hade fått flyt i den sunda tillvaron. Orka börja ligga i soffan och käka glass. Tänker faktiskt bryta mot ännu ett invant mönster och testa på att vara sjuk och fortsätta äta nyttigt. Månne inte det ökar chanserna att jag tillfrisknar snabbt också. Vi kör på det.
Kvällens film: Almodóvars La ley del deseo. Plus vad jag nu råkar hitta på hårdskivan, om jag orkar se en till. Bara det är utländskt och intressant och bra.
På tal om spanska filmer så råkade vi med J se en helt superbra spansk komedi sent igår som handlar om en spansk judinna som förlovar sig med en spansk palestinier. När han ska träffa hennes familj händer en massa galet, och allt börjar med en enorm bunke fryst soppa. Rekommenderas! Seres queridos hette den.
tisdag 5 oktober 2010
röd gourmetkväll
Oj vitsi. Vitsi, vitsis vitsi va kiva den här kvällen ska bli! Bästa filmsällskapet, sista delen av Trois couleurs-trilogin dvs. Trois couleurs: Rouge, tre rätters middag med rött tema, lite röda ljus och annat rött trevnadspynt. Jeij!
Väntar med spänning på att se hur rödbets-, chevre- och basilikaformarna har stelnat i kylen och om de ploppar snyggt ner på tallriken. Aj jo, borde mixa ihop fyrarotsakerssoppan och sätta i Auraost och Koskenlaskija. Och kanske lingonpajen är godare varm. Bara att ställa den i ugnen.
Jessus. För att citera en kär kompis: I'm Martha fucking Stewart.
Men hurra hurraa för sådana här kvällar!
Väntar med spänning på att se hur rödbets-, chevre- och basilikaformarna har stelnat i kylen och om de ploppar snyggt ner på tallriken. Aj jo, borde mixa ihop fyrarotsakerssoppan och sätta i Auraost och Koskenlaskija. Och kanske lingonpajen är godare varm. Bara att ställa den i ugnen.
Jessus. För att citera en kär kompis: I'm Martha fucking Stewart.
Men hurra hurraa för sådana här kvällar!
måndag 4 oktober 2010
ibland händer det bara
Hur det nu blev till så var jag på sitz i lördags med Åbos alla stundentkörer, både finsk- och svenskspråkiga. Blev övertalad att komma på fest om jag kunde sjunga första alt. "Jees", sade hon som nuförtiden är drottning av primavistaläsning. Till råga på alt (he-he) så råkade jag bära lämplig bankettstass i och med ett sånguppdrag på bröllop några timmar tidigare. Det var inte så värst svårt att övertala mig själv heller. Resoneringen gick ungefär så här: "här sitter jag helsminkad i min festblåsa. Varför INTE? Allright, just point me to the party".
Konstigt nog blev det en nästan alkoholfri kväll. Trots att jag satt bredvid två av de mest frikostiga och välförsedda spritlangarna på hela festen. Öh, fail? Nånej, söndagen finns också. Har ni förresten sett Mr Nobody på bio? Gå och se den!!
Konstigt nog blev det en nästan alkoholfri kväll. Trots att jag satt bredvid två av de mest frikostiga och välförsedda spritlangarna på hela festen. Öh, fail? Nånej, söndagen finns också. Har ni förresten sett Mr Nobody på bio? Gå och se den!!
fredag 1 oktober 2010
gul hälsning på mattan
Något tungt damp genom postlådan så att det sade "kadonks" idag. Jag hade inte den blekaste aning, fast det redan är oktober och jag borde vara van vid det här läget. Men nej, totalt oförberedd var jag. Där låg den på tamburmattan: Stockmanns Galna Dagar-broschyr! Wuhuu! Och samtidigt: stön. Varför dessa blandade känslor? Jo: å ena sidan är det på gränsen till pinsamt roligt att bläddra i den gula broschyren. Å andra sidan får jag inte, fårintefårintefårINTE bränna pengar på en massa onödigt nu. Av flera vägande anledningar.
Lika bra att bestämma sig bara. Kanske jag inte ska bläddra i broschyren alls. (Ålrajt, VEM tror jag riktigt att jag lurar? Det kostar ju inget att TITTA.)
Förresten så fick jag höra att Stockmann har två smeknamn, inte bara Stocka som jag har hört och brukar använda själv. Det heter också Stokis. Men det senare lär användas bara av den där flummigt definierade befolkningsgruppen som ibland kallas "svenskatalande bättre folk". Upplys mig nu, snälla ni (jag är trots allt semiutlänning). Va e grejen?
Lika bra att bestämma sig bara. Kanske jag inte ska bläddra i broschyren alls. (Ålrajt, VEM tror jag riktigt att jag lurar? Det kostar ju inget att TITTA.)
Förresten så fick jag höra att Stockmann har två smeknamn, inte bara Stocka som jag har hört och brukar använda själv. Det heter också Stokis. Men det senare lär användas bara av den där flummigt definierade befolkningsgruppen som ibland kallas "svenskatalande bättre folk". Upplys mig nu, snälla ni (jag är trots allt semiutlänning). Va e grejen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)