Ett definitivt plus med mitt jobb: ledig måndag när det riktigt behövs. Behöver jag säga mer?
Så har ännu ett veckoslut förlöpt. Under detta veckoslut har kosmos och jag blivit vänner igen. Efter några försök, obs. Heelt lätt var det inte denna gång, faktiskt. Vanligtvis är det inte särskilt svårt, typ "här varsågod, glass." Men den här gången blev just den lösningen helt fel, feel fel fel. Megafel. Jag menar försök nu stoppa i dig en halv liter chokoglass klockan nio på kvällen och sedan sova lugnt efter att ha varit utan motion i två veckor. Ni fattar säkert problemet? Till saken hör dessutom att jag har lindrig RLS, Restless Legs Syndrome eller rastlösa ben. Jonej. Det hela slutade med att jag steg upp klockan åtta söndag morgon, efter en helt sömnlös natt (den fjärde i sträck), och gjorde ett något snörvligt yogapass. Sedan for jag ut på långpromenad. Och så beslöt jag att sparka sockret några dagar framöver. E presto! Inatt har jag sovit.
Men gissa vad som verkligen gjorde min dag idag? När jag just hade gått ut genom dörren i min vindoverall och skulle styra stegen mot skogen så hojtar en lite kille, typ sex år gammal, från sin cykel: "hei tyttö!". Fatta. Det var ett t-ord jag inte hade väntat mig få höra av en sexåring – ever again!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar