LEDIGT. Nedvarvning börjar NU, siktar på total semesterkänsla på måndag-tisdag. AAAAAAH.

el mástil está montado

Nu hörni, nu börjar det se bra ut. Planer börjar klarna, saker och ting börjar falla på plats och jag har bara några timmar jobb kvar, LEDIGHETEN är alldeles bakom hörnet. Framför allt så har vi fått masten upphissad. För den som aldrig har varit med om det så kan jag berätta att det är en känslig operation. Jag vet inte hur andra gör men vi (läs: svärfar) bygger en heimlagan lyftkran på bryggan. Han använder en stege, en talja och massvis med rep åt olika håll så att stegen hålls stadigt halvlutande. Masten, som är lång och tung, lyfts i liggande ställning upp på båttaket och firas upp med hjälp av stegen och taljan samtidigt som en medhjälpare trycker ner den nedre änden så att masten till slut står upprätt. Ibland lyckas det på en gång, ibland blir det flera försök, för det är mycket som kan gå fel. T.ex. stagen och vanterna (stålvajrarna som håller masten på plats) måste vara rätt placerade och löpa på rätt sida av varandra så att det inte blir trassel. Vilket det ju blev, förstaget och akterstaget var ombytta och det funkar ju inte för de är olika långa. Nytt försök, lyckligtvis framgångsrikt!

Båtresan in till Åbo fick dock ge vika för plan B, bilresa in till Åbo. De har inte lovat så värst bra väder och vi är lite efter i tidtabellen med förberedelserna. Men vad kan vara bättre, lite extra tid i Åbo för att gå på Tall Ships och se vem som är i faggorna. Och på lördag bröllop, helt perfekt!

Express delivery

Eller som min vän H uttrycker det: Expressen levererar alltid. Läste just en artikel på min lite bortglömda men alltid kära vän Expressen som handlade om vad män INTE tänder på fast tjejer tror att de gör det. Numero uno var (lapdance i fyllan? svarta naglar? lösögonfransar?) figurklippt könshår. Så nu vet ni det, alla ni som sportar med en blixt eller ett hjärta där nere. Inte värt pengarna.

Nätstrumpor och knallröda läppar var nummer två respektive fyra på listan. Inget att oroa sig för där inte, jagmenar VEM har det idag?

Undersökte även reklamrutorna bredvid artikeln: Fetishshoppen punkt es e (Lack, latex, läder, bondage & SM prylar), Sexshop - Jätterea, Varning! Totalt ocensurerat! Teletjänster för vuxna, Sexleksaker & DVD 24 h lev. Och Bingo... Bingo? Lär dig allt du behöver veta i vår bingoskola! Alltså förlåt? Sen när du har shoppat lite SM-prylar (MED bindestreck tack) och sexleksaker och ringt till porrlinjen, DÅ kan det sitta bra med lite bingo?

Det blåser

När ska det här blåsvädret ge sig? På riktigt, finns det något så onödigt som hård blåst? Lagom blåst räcker mer än väl, tycker jag. Jag blir helt aggressiv när jag ska gå ut, måste kämpa med hela kroppen för att hållas rak. Hehe, bra träning är det väl.... tjiises jag inser att jag är helt obsessed med detta med träning. Or rather absence thereof.

Projekt Båt framskrider. Barlasten i form av blytackor har burits ombord, det fattas ännu lite sten. Bra träning! Hehe. Om herrarna får det till stånd att montera upp masten idag så blir jag glad. Det är en hel massa andra saker som måste göras också. Skura däck, montera upp riggen (seglen och linorna), skaffa bensin, kolla strulet med värmesystemet, ekipera, ekipera, ekipera... det blir stress, ju. Som tur är det jätteroligt.

På fredag börjar LEDIGHETEN.

Splash!

Båten har sjösatts, about time! Just idag ska det förstås blåsa så hårt att bryggan hotar flyga iväg. Men allt gick bra. Jag var inte med men följde med spektaklet från holmen med kikare.

Gamla skatter

Imorse upptäckte jag en gömma. Två byrålådor här på villan av vilka den ena har varit låst, den andra bara för jobbig att öppna. Nyckeln till den låsta lådan hittade jag när jag nosade runt i övre delen av byrån, grävde i de små lådorna som var fulla av sygrejer, gamla brev och trasiga smycken.

Den låsta lådan innehöll bl.a. en kaffeservis med kinesiskt motiv och gamla fotoalbum från 20-, 30- och 40-talet. Den andra lådan innehöll lakan och diverse dukar, de flesta ganska illa däran. Men det fanns t.ex. en hel hög med prydligt ihoprullade lakan med fina, virkade spetsar i olika mönster. I love! Pysselivern har väckts, spetsarna kunde ju sparas och användas på nytt på något originellt och fräsch sätt. Den som hade tid...

lip service

Nu har vi varit på "dopp" (dop). Helt trevligt att vara med om det och sen få dopkaffe ute i det fria. Vårt fadderbarn tyckte också att det gick "helt okej". Vi var ganska många faddrar, tre för ena pojken och fyra för den andra. Det var helt skönt att vara så många för när det var dags att gå fram till altaret, hålla handen över fadderbarnet och läsa trosbekännelsen så märkte jag att det gick lite knaggligt. Brist på övning, förstår ni. Går inte i kyrkan, är inte religiöst lagd. Formellt kristen (döpt och konfirmerad), materiellt not so much. "Myglar" så mycket att jag sjunger med i psalmerna om det av någon anledning blir kyrkobesök, men bönerna brukar jag inte säga. Fånigt egentligen, men det är nu min grej att göra så. Samtidigt brukar jag tycka om stämningen i kyrkan, stillnandet och lyssnandet, doften av träbänkar, traditionerna, den kulturella sidan av det hela. Den underliggande gemenskapen, flockkänslan. Kontinuiteten, det bekanta. Sånt.

Plus att kyrkor brukar vara så vackra :)

jag vill ha, jag måst få

Har just räknat mina hårt förvärvade slantar och jag säger bara: för mycket slit, för lite pengar. Kan inte nån fatta att ge mig ett fantastiskt välbetalt jobb redan? Ett jobb med flexibel arbetstid, intressanta och lagom utmanande utmaningar och långa ledigheter? Och, ytterst gärna, obegränsat med tandläkarbesök gratis? Så jag inte behöver betala dyra pengar flera gånger om året för nöjet att ligga på en obekväm brits medan någon med pappersmask och gummihandskar trycker munnen full med vadd och misshandlar mina tänder med en borr, pengar som kan användas på mycket trevligare saker? Bara som exempel: att shoppa.

Får se hur jag lyckas hålla mig från att shoppa på Italienturnén. När vi kommer hem är jag antingen fattig eller helpank, beror helt på. Oroar mig för tandläkarbesöken sen.

Dags att göra något med den här dagen!

Det utlovade inlägget från Åbo

J har just stuckit iväg på diverse båtrelaterade ärenden. Svärföräldrarna har övernattat hos oss och de steg upp svintidigt för att vinka av dottern med familj i hamnen. Sen kom de tillbaka på morgonkaffe som de själva hade med i termos, allt frukostvirke hade de också med sig. Dessa två fina men ytterst råddiga människor kan ibland vara slående praktiska.

Nu ska jag äta en tidig lunch, försöka översätta en sida till och sticka till stan på projekt Inspelning av våra bästa låtar. Har inte riktigt fattat det ännu, att vi efter allt prat och funderande äntligen ska GÖRA det. Måste komma upp i varv lite nu, det här blir ju jättekul!

Fadderkomplex

Turku city, here we come again. Liiite tröttsamt det här med att åka fram och tillbaka, men det finns faktiskt god orsak till det. På söndag är vi i Houtskär igen, då blir det dop. Efter högmässan i Näsby kyrka, enligt lite ovanlig formel. J:s två kusiner, kring 13 och 10 år gamla, ska döpas och vi är vidtalade som faddrar för den yngre. Nu är det allvar, hörni. Att bli vald som fadder betyder att man har ett stabilt liv, är någon att lita på och kan tänkas ta hand om en annan person. Jag? Guilty as charged on all counts. Intressant. När har jag blivit denna lugna, balanserade, vuxna och "trygga" person? Jag har överraskat mig själv flera gånger under de senaste dagarna. Det känns lite påklistrat ibland, vet inte riktigt om det här är jag. Jag är ju... låt oss se... impulsiv och... temperamentfylld och, och... utåtriktad och sprudlande, lite vild. Trygg och mogen, tråkigt. Vild och impulsiv, spännande. Kan man vara båda? Nä nu får det räcka med självanalysen, moving on.

Har aldrig sett barn äldre än några veckor döpas, blir intressant att se hur det går till. Och ännu intressantare att höra vad som ligger bakom. Varför just nu? Det visar sig sa Vigge.

Det lär finnas mat, courtesy of min för tillfället mycket högt uppskattade karl. Nästa inlägg från Åbo, antagligen.

Villa villerkulla

Hört genom fönstret i svärfars och svärmors sommarvilla, en släktklenod som lider av ålder, fukt, skorstensrenovering, möss, flagnande färg, knarrande golv och andra krämpor som är typiska för gamla villor:

W, svärsysters son, 8 år, bor i Sverige: "Det är ganska dumt, det här huset."
J, W:s morfar, lite stött: "Hur så?"
W: "Ja, det är lite dumt."
J: "Ja-a, men det är vårt."

Stackars svärfar. Inte nog med att han river skorstenar och väggar, kånkar tegelsten och sand, sågar och hugger ved, bygger och reparerar, donar och grejar. Domen kommer, obarmhärtig, ur barnamun.

Jag tycker i alla fall att den här villan är mysig, härlig, underbar. Måste säga det högt så han hör.

duktiga vi

Som ett litet tillägg till mitt förra inlägg om motion: idag har jag burit gamla tegelstenar från högen bakom huset till traven nere vid vattnet. Tegelstenarna har varit en skorsten men den klarade alltså inte av brandinspektionen utan måste rivas. Nu ska tegelstenarna få bli något nytt, det lär finnas planer på att mura en grill. Men det här ska man inte hänga upp sig på, på den här holmen finns en massa planer som fortfarande hänger i trädtopparna och väntar på att någon ska ta tag i dem. Så det lönar sig inte att tänka att detta sorterande av tegelstenar i olika högar och bärande av tegelstenar från ett ställe till annat och staplande av tegelstenar i semisnygga travar tjänar något ändamål. Annat än att höja pulsen lite. Så det var vad jag gjorde, och bra motion var det. Duktiga jag. Nu ska vi äta korv för J blev "distraherad av folkmängden i butiken" och hittade inte på något annat. Detta förlåter jag honom mer än gärna för han har gjort en massa på båten och nu är den klar att sjösättas. Han har slipat, målat, plastat, sopat, målat igen. Hans aktier har skjutit upp i skyn, faktiskt. Duktiga J.

Fat camp island

Jag börjar inse att livet på en holme har vissa följder. Cirklarna rubbas riktigt ordentligt. I klartext: ingen riktig motion. Med riktig motion menar jag motion med rejäla mängder svett, stön och flås. Det närmaste jag åstadkommer här på holmen är vedhuggning, och det är visserligen fasligt tungt men jag är tills vidare så urusel på det att det halva tiden går ut på att försöka sikta rätt. Någon svett har jag inte lyckats frammana ännu men vedhuggningen visade sig vara ett ypperligt sätt att få stenhårda muskelknutar i ryggen. Hur jag än spände mina hårt förärvade Pilates-magmuskler. Och på tal om Pilates så var den fina planen att fortsätta göra mina övningar här, och jag har kommit så långt att jag har konstaterat att jo, det var en fin plan och nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker härifrån. Hinner med andra ord ännu, no sweat. Under tiden har jag rott fram och tillbaka mellan udden och holmen och spänt magmusklerna och det räknas ju nästan som Pilates. A ver si cuela. Spanskt uttryck som betyder ungefär: "får se om någon köper det här."

Summa summarum, jag sitter på en verklig fat camp till holme. Vet inte vad som är mer störande, att jag blir fet eller att jag inte bara kan slappna av och kanske äta lite mindre choklad och kex. Nej, förresten jag vet: båda! Okej. Sluta störa sig på tjafs, koncentrera sig på att njuta av sommaren medan den varar, äta mera grönsaker. Sounds simple enough.

Heidi, 9 år gammal

Nu stjäl jag en idé av Hansel von Schwering:

1988, sommar, datum oklart:

"Kära dagbok
Nu ska du få höra vad som hände i simskolan. Det var mycket kallt hela tiden. Men ändå var det sommar. Vattnet kändes varmt. Men när vi skulle simma andra gången sa lärarn att bussen skulle komma snart. Vi blev besvikna. Vi klädde på oss det fortaste vi kunde.
PS: jag hann till bussen!"

"Kära dagbok
När min lillebror var 5 år så sket han i byxorna. Nu är han 6 år och tror att han kan bestämma över sig själv. Det är svårt med honom. Han lyder nästan aldrig. Det blir nog bättre.
Kära dagbok en annan gång skriver jag mera."

"Kära dagbok
Jag har haft väldigt sjukt i ena örat sista tiden. Det har varit hemskt. Men så märkte pappa att det fanns papper i båda öronen. Han tog bort pappret och örat blev genast lite bättre.
Kära dagbok en annan gång skriver jag mera."

I got talent

Ibland är det härligt att sjunga fast man är lite halvrostig och rösten inte sitter, om det är goda vibbar och inspirationen flöder. Juhuuu, övningen med S&P räddade min annars ganska rutintrista dag. Inspelning om en vecka, hörni. Tänk att allt började för fyra år sedan inför en kvartettävling, halvt på skämt, halvt på allvar. Sedan dess har vi varit på hur många keikkor? Många! Vi e praa.Men inte trodde jag då att vi någonsin skulle få pengar för att spela in material. What's next? En musikvideo, konserturné, Sverigebåtarna, Bettina? Uncle K tyckte helt på allvar att vi skulle delta i Talent Suomi. Öh, säger jag. Vi är visserligen helt fenomenala (hej, det här är min blogg och jag får ösa blommor över oss bäst jag vill) men vi är också fyra tjejer med egna liv. Livet som artist är hårt. Livet är för övrigt hårt för oss vanliga dödliga. För mig finns musiken till för att göra livet lättare, inte hårdare. Sen kan man dagdrömma helt fritt, det är gratis och jättebra avkoppling. Ok, på gränsen till svammel nu, ser jag. Tror jag ska vika tvätt och se på film och varva ner för idag.

Båtsemester, countdown

Nu är det två veckor kvar tills vi åker iväg på båtsemester och jag slogs just av att BÅTEN ännu står uppe på land. Men det är lugnt, läget var helt samma ifjol. Och ifjol var det nästan mission impossible, då hade hon stått i många herrans år uppe på land och viktiga delar hade försvunnit på mystiska sätt. Som propellern. I år ska vi "bara" måla sidorna, vi har slipat dem färdigt så nu återstår bara färgen. Och glaset i ena dörren till kajutan hade gått sönder så vi får sätta plexiglas som nödlösning. Och jo, det finns ett hål i aktern som gjordes för att släppa ut vatten och som måste plastas igen med glasfiber. Och målas över, förstås. Och, och...

Inte tänka på hur lite tid det är kvar, inte tänka på det. Fokusera på att göra det som måste göras, en sak i sänder. I väntan på semestern... och det vackra vädret, som givetvis kommer att komma och överraska alla prick den 24 juli och vara i två hela veckor.

Lycka är ved och lite lyspetroleum

Den här dagen får gå ner i historieböckerna som dagen då Heidi frös helt i onödan. Har suttit här i sommaridyllen på holmen och jobbat, det låter ju skönt och harmoniskt eller hur, men just idag råkade sommaridyllen mest bestå av råkyla, drag, fukt och annat elände i den kategorin. Oj ve så jag har frusit. Trots dubbla mjukisbyxor, två lager under tröjan och raggsockorna. För ser ni här finns ingen värme just nu, skorstenarna blev inte helt godkända vid senaste brandsynen och till oljevärmaren hittade jag inget lyspetroleum. Och jag är dessutom en sån här typisk lättfrusen person som blir riktigt sur och tvär och börjar tycka enormt mycket synd om sig själv när hon fryser. Enligt min mening finns det inga godtagbara skäl för att jag ska måsta frysa, inga alls. Bättre miljöhänsyn? Högre kaloriförbränning? Sparsamhet? Nej, nej och åter nej. Fatta. Det finns inga ursäkter för att Heidi ska måsta frysa, the end.

Så här gick jag omkring och våndades OCH FRÖS och kände hur mitt elände bara svällde och gallan bara steg högre och högre upp i halsen. Martyrfaktor hög. "Huuu va de e syndommeeeej..." Tills. In kommer J och säger att jo, pappa påstår att det nog går att elda i den där spisen ändå, om det behövs. Och förresten så fanns det lite lyspetroleum kvar i värmaren.

Så nu har den lilla martyren fått sin brasa och den sprakar så där mysigt som bara brasor kan. Och universum kan förhoppningsvis förlåta mig min lilla dramaepisod. Det håller jag på att göra i alla fall, som tur. TUR att jag förlåter mig själv så lätt.

Kökardax

Nu är det nu kokko med det här vädret... soligt, fint och varmt hela veckan men när veckoslutet börjar och jag har ledigt så blir det molnigt, blåsigt och kallt. Vi ska till till Kökar med båt och det är inte fullt lika roligt i råkall blåst som i smekande sol. Nå. Sommarklänningen får bli här, jag har utrustat mig med fleece, vindjacka och raggsockor. Det blir nog kiva!

Grötpoäng

Tjänade in rejält med mammapoäng idag fast jag inte ens har barn (ännu). Svärsyster är på besök från Sverige med två pojkar i åldrarna sju och tre. Jättegulliga gossar men med ätandet är det lite si och så, de "gillar inte pluppar i maten" och det ska lirkas och mutas och hohhoh säger jag. MEN: om den där spännande tant Heidi kokar lite gröt på vetekli och strör lite socker på, DÅ kan man äta. Och gröten försvinner från tallriken så det säger slurps bara. Svärmor blev överlycklig, hon oroar sig hela tiden för att de äter för lite. Vips stod hon i köket och kokade mera, det gällde liksom att passa på. När den andra satsen var slut skulle det kokas ännu en till, och då utbrast den lille: "men HEIDI kokar!".

Hurra, äntligen! Vi fick det elektriska att fungera här på holmen (solpanel, batteri, strömkälla till datorn, fixitrix, MÅNGA försök) och här sitter jag på villan och tittar ut över ett glittrande sund... nu pågår undersökningsprojekt Hur länge tar det tills batteriet töms? men även om det bara ger några timmar så är jag överlycklig...

Om man nu måste jobba i detta härliga sommarväder så är det klart bästa alternativet att få jobba på villan. Tack, du som uppfann solpanelen och tack, du som uppfann det bärbara modemet. Bong, nu slår klockan tolv i Åbo men här hörs bara fågelkvitter, svagt susande träd och vågor som skvalpar mot klipporna...