Hört genom fönstret i svärfars och svärmors sommarvilla, en släktklenod som lider av ålder, fukt, skorstensrenovering, möss, flagnande färg, knarrande golv och andra krämpor som är typiska för gamla villor:
W, svärsysters son, 8 år, bor i Sverige: "Det är ganska dumt, det här huset."
J, W:s morfar, lite stött: "Hur så?"
W: "Ja, det är lite dumt."
J: "Ja-a, men det är vårt."
Stackars svärfar. Inte nog med att han river skorstenar och väggar, kånkar tegelsten och sand, sågar och hugger ved, bygger och reparerar, donar och grejar. Domen kommer, obarmhärtig, ur barnamun.
Jag tycker i alla fall att den här villan är mysig, härlig, underbar. Måste säga det högt så han hör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar