Turku city, here we come again. Liiite tröttsamt det här med att åka fram och tillbaka, men det finns faktiskt god orsak till det. På söndag är vi i Houtskär igen, då blir det dop. Efter högmässan i Näsby kyrka, enligt lite ovanlig formel. J:s två kusiner, kring 13 och 10 år gamla, ska döpas och vi är vidtalade som faddrar för den yngre. Nu är det allvar, hörni. Att bli vald som fadder betyder att man har ett stabilt liv, är någon att lita på och kan tänkas ta hand om en annan person. Jag? Guilty as charged on all counts. Intressant. När har jag blivit denna lugna, balanserade, vuxna och "trygga" person? Jag har överraskat mig själv flera gånger under de senaste dagarna. Det känns lite påklistrat ibland, vet inte riktigt om det här är jag. Jag är ju... låt oss se... impulsiv och... temperamentfylld och, och... utåtriktad och sprudlande, lite vild. Trygg och mogen, tråkigt. Vild och impulsiv, spännande. Kan man vara båda? Nä nu får det räcka med självanalysen, moving on.
Har aldrig sett barn äldre än några veckor döpas, blir intressant att se hur det går till. Och ännu intressantare att höra vad som ligger bakom. Varför just nu? Det visar sig sa Vigge.
Det lär finnas mat, courtesy of min för tillfället mycket högt uppskattade karl. Nästa inlägg från Åbo, antagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar