Happy birfday to mee

Badabimbamkosssch! TRETTIO. Fast det blir först ikväll egentligen, närmare bestämt runt sex (visst, mamma?). Igår var jag lite rädd, faktiskt. Inte för att fylla trettio, men för att den här veckan skulle bli lite för stressig, lite för jobbig, lite för kackelorum. Men tydligen tyckte min karma att nu får det räcka, det är ju hennes födelsedag imorgon och hon ska minsann få känna sig som en prinsessa. Och whaddayaknow? Ping tjosan, ny dag, utvilad och pigg.

Efter bra workout och lite morgonlyx och mangosmoothie är det dags... att jobba. Men solen skiner där ute och jag har ingen stress idag, så snart ska jag ut på promenad!

Alltså hjääälp. Time out. What's the deal med den här dagen? Bara strul hela dagen, strul med datorn, strul med tidtabellen, strul med humöret, strul med kosten, struuuuuul. Försöker min karma säga mig något eller? Jag skulle gärna ha det i klartext i så fall. And it better be friggin' important.

Tonårsflashback på Shellmacken

I dessa tider av mognad och vuxenhet jag tycks leva i (vuxenpoängen bara regnar om mig, förutom när det gäller dammsugning och badrumsstädning) finns det stunder då jag märker att tonåringen i mig inte har gått och kolat vippen helt ännu. Hon har nog funnit sig i att det är vuxna tag som gäller nu, jag fyller trettio i år och då blir man faktiskt officiellt Vuxen. Men ibland gör jag en liten tidsresa inombords, tillbaka till nittiotalet, och märker det först efteråt. Detta hände idag på Shellmacken. Tonåringen Heidi är framför allt tuff, hon håller fejset och gör bara tuffa saker, säger bara sånt som låter tufft. Hon har koll, hon vet hur det ligger till. Dessutom är hon sizzling hot. Så jag står där och tankar bilen och har mina tuffa stövlar och min tuffa jacka och mina tuffa gröna handskar och min tuffa väska. Med svängande höfter går jag in i macken och fram till kassan, jag bara osar streetcred och cool. Typen i kassan kan inte slita ögonen från mig, jag utstrålar självsäkerhet ur alla porer och han dras liksom in i min aura av tuffhet. "Pankkikortti?" frågar han med ett beundrande leende. "Jjjjeppp" säger jag och lutar mig mot disken som om jag ägde stället. Sen strosar jag ut och bara vet att alla blickar följer mig ut genom dörren. Slow motion. Men där tar det slut. Det går inte att fumla plånboken coolt tillbaka i väskan utan den faller på marken. Av någon orsak tror jag att de där inne följer med, står vid fönstret och pekar. Jag börjar plötsligt känna mig ganska korkad. Till råga på allt beräknar jag på något sätt fel var bildörrens handtag sitter så jag fumlar förgäves i luften innan handen träffar rätt. Tillbaks till verkligheten, kadonks. Du är en idiot. Var glad för att du är vuxen och slipper tro att du är världens napa.

Ett kort inlägg till

Det är nog något extra med Pilates. De dagar jag tränar Pilates på morgon känner jag mig stark, pigg och energisk och samtidigt LUGN. Imorse drog jag både kardioversionen och golvpasset. Och nu känns det som att den här dagen är min, huaaa!

Då ska vi se: jobb till tretiden, sånglektion, Camerataövning. Alltså standardtorsdag. Bring it on!

Okej, jag börjar känna mig normal (läs: utvilad) igen. Inatt sov jag som en stock, djup salig suck. Har just varit på 45 minuters massage på Turun Hieronta-akatemia och det var urskönt, hurra för små lyxiga grejer man kan unna sig då och då! Och SOLEN SKINER...

... och magen kurrar. Grötdax!

So far

Okej, här är min skörd av POSITIVA GREJER hittills (klockan 20.07):

- jag är nu mindre störd på tavlorna i tamburen (hallen för våra rikssvenska läsare), korridoren och sovrummet. Det behövdes bara lite omplacering.

- jag orkade jobba det jag skulle idag. Inga skuld-, angst- eller andra dålighetskänslor för den sakens skull, alltså.

- jag hittade ganska många ljudfiler på Naxos musikbibliotek som jag kan stämöva med inför nästa konsert med Camerata om en dryg månad.

- this just in: J blev klar med sin skrivuppgift och vi hinner titta på en film ikväll. Soffmys! Fram med lite smörgåsar och té, ut med brandyflaskan!

En natts sömn i repris, tack

Veckoslutet gick bra men just nu är allt lite skruttigt eftersom jag inte har sovit en blund i natt. Så går det när man försummar att varva ner ordentligt efter en konsert. Konserten gick helt bra, denna gång hade jag påmint mig själv om att försöka ha lite roligt också och inte bara vara nervös hela tiden. Ändå skedde det en hel del såseri, och sådant blir man bara nervösare av. Men då tänkte jag: vitsi vad vi är bra som ändå håller det ihop. Ser ni det här med positivt tänkande, det kan jag.

Och så har det blivit kallt och snö igen, extra minuspoäng. Och jag måste jobba ganska mycket idag, mera minuspoäng. NÄR ska det hända något som ger lite pluspoäng? Tro mig, första bästa lilla blygsamt positiva grej som händer idag tänker jag hoppa på och blåsa upp tills den är något helt FANTASTISKT.

vit himmel igen

Igår morse: sol i fönstret! Fortsatt sol hela dagen, ljust ännu klockan sju. Ljuva vår, välkommen! Djup, lycklig suck. Idag: sol i fönstret klockan åtta! Solen gömmer sig bakom ett moln... ingen fara, den kommer säkert tillbaka. Nej... men... HUR BLEV HIMMELN HELT VIT MITTIALLT? Besviken suck. Uppgiven blick ut genom fönstret. Suck igen.

Men gårdagen var bra. Jag tror på det här att allt hänger ihop och allt är beroende av en massa små omständigheter, fjärilsvingeteorin, att världen är så komplex att vi aldrig riktigt kan förstå den, på både makroskala och mikroskala. Så jag kan hålla matdagbok och motionera och prioritera och försöka leva bättre hur mycket jag vill, men det kommer ändå att finnas bättre och sämre dagar. Men nog är det så att SOLIGT VÄDER har stor betydelse!

Lyft

Alltså mer såna här dagar, tack! Denna lite "improviserat" lediga dag var så värd tiden, och jag behövde den verkligen. Det enda som krävs är en avkopplande lunch+kaffestund på stan med goda vänner, motion som ger massor av harmonisk energi (50 min. promenad + 40 min. vattenlöpning + 20 min. Pilates) och en rolig sångstund på kvällen som väcker härliga minnen. Och presto: Super Wednesday!

Lite yra men alldeles hejdlöst underbara H försov sig och missade övningen, hehe. Hon är så cool, jag har aldrig försovit mig på kvällen...

Nu, av med datorn och ner i soffan och på med TV:n.

Hmm

Gårdagens körövning, näst sista bänkraden i Braheauditoriet, en första sopran går en inre kamp med sig själv: "jaha, men Ringlek börjar ju i piano, han har inte märkt det. Jag borde säga. Men nu finslipar han på första altens stämma. Jag har dessutom kommenterat massor idag, det är inte bra. Måste lära mig att hålla tyst lite också. Inte undergräva hans auktoritet och så. Men nu tar vi sången från början och... nähe, det blev forte igen. SKA JAG SÄGA? NEJ, var stark och håll truten, du klarar det här."

Så kan det låta en dag då man är lite extra trött och jobbig. Men jag lyckades faktiskt hålla käften. Till sist. Jisses. Mitt namn stavas K-Ö-R-N-Ö-R-D.


Mitt liv just nu: listan på saker att göra växer exponentiellt men jag tar det lugnt idag. Som en investering, en dags lugn ger tre dagars hålligångkraft, tai jotain. Så om en stund tänker jag promenera till stan för andra dagen i rad (bort feta lår, bort!), äta lunch med flickorna och gå och prova en balklänning jag såg igår. Och resten av dagen fram till kvällens nostalgiövning har jag faktiskt inte planerat. Detta är frihet.

Jedi princess

Jag har varit till simhallen och gett allt, riktigt jobbat. Efteråt kände jag mig som Superwoman. Eller en jediprinsessa: "the Force is with me now, thank you master". Ända tills jag insåg att jag aldrig orkar släpa den 25 kg tunga matkassen från parkeringsplatsen och upp till lägenheten. Som tur finns The Husband of the Superwoman-Jedi Princess... som snällt kom och hjälpte till fast det regnade och allt.

Mitt liv som vuxen

Planerna för 30-årsfesten framskrider. Jag har pynjat inbjudningar till släkten, de får komma på kaffe mellan kl. 15 och 17 på dagen D. Från och med klockan 17 börjar det "riktiga" partyt, dvs. vännerna kommer och bålen spetsas lite ordentligare. Vi ryms inte alla, så är det bara, därav uppdelningen i släkt och vänner. Min farmor har lovat baka en salt paj, en hel plåt no less, bless her. Idag ringde hon och så började hon göra mentala listor över allt JAG måste komma ihåg att ha: tallrikar, servetter, tårtpapper. TÅRTPAPPER. Sånt där med spets, det måste man ju ha. Det var bara att med mitt soligaste leende (för det hörs ju per telefon) övertyga henne om att jag har allt under kontroll, allt det där och mycket mer kommer att finnas, jo. Ka-ching, vuxenpoäng!

Nobody home at my power house

Åh, vad jag är trött och hängig idag... KAN ha att göra med den där chokoplattan som jag åt en timme sen...

Söndag igen, och den är nästan förbi. Det återstår bara att laga mat för 4 pers medan J hämtar sina föräldrar från flygplatsen. De har varit två veckor på Teneriffa och är säkert friska och bruna som fullkornspepparkakor. Själv är jag ganska trött, har övat fyrstämmiga snapsvisor för damkör med ställvis intensivt finslipande både fredag och lördag och de envisa melodierna surrar ännu på i huvudet. Om två veckor ska de bandas in av ett litet gäng och vips så får kören en stämskiva. Det var jätteroligt att sjunga alla de fina arrangemangen med NYANSER och finkänslig tolkning, istället för dorkaforte och allegro kamikaze som vanligtvis är fallet på sitsarna!

Ja, och så har jag sett Watchmen på bio igår. Helt ok, men klår inte Benjamin Button som jag ännu går omkring och dagdrömmer om, en vecka efter att ha sett den. Moving on.

Nej nu måste jag gå om maten ska hinna bli klar. Hiiii-opp.

90-talsnostalgi

Nittiotalet, ljuva nittiotalet... har kollat på musik och mode från 90-talet och fått något slags överdos. Sminken, håret, jackorna, T-tröjorna, HÅRET, axelvaddarna...! De dåliga låtarna... I'm too sexy for your love, too sexy for your love... This is the rhytm of the night.... Shut up, and sleep with me come one why don't you sleep with me... I'm the scatman... I'm blue dabadeedabadaai... KEWL!

http://susning.nu/Hackerslang/kewl

Enough

Nu har jag jobbat färdigt för idag, finito. Hjärnan har gett klara signaler att nu räcker det, tack. Inte en enda byråkratisk, invecklad och dåligt formulerad finsk mening till. En typisk signal på att det börjar räcka är när jag blir sur, helt uppriktigt uppretad på HELA FINSKA SPRÅKET och ALLA IDIOTER SOM ANSER SIG KUNNA ANVÄNDA DET.

Så, nu tar jag ajpodden och går ut på en promenad och rensar huvudet och så ser vi hur resten av kvällen utvecklas. Tänkte promenera till storhandelsmonstret Citymarket för omväxlingens skull, även om det enda som behövs här hemma är mjölk och frukt.

ibland första, ibland andra sopran

Enligt kalendern ska jag göra följande idag: öva den övre stämman i de tre damernas aria från Trollflöjten (som ska uppföras med två goda vänner på musikinstitutets elevafton). Öva min stämma (IIS) för nästa Cameratakonsert som är om en och en halv vecka (darr...). Öva min stämma (IIS) i de nya sångerna i Floras stamrepertoar så att jag inte såsar för mycket denna helg, då vi ska hålla en övning med mål att banda en stämskiva om några veckor.

Hmm, finns det ett mönster här?

Outfitkatastrof och matdagbok

Tisdag, hej på dig. Dagen började med något jag gillar att kalla outfitkatastrof: orange piratmjukbyxor och en sliten turkosa t-tröja med texten YALE i vita bokstäver (souvenir från USA-turnén med Flora och BD) PLUS svartvitrandigt pannband PLUS ljusblå sockor. Detta var det första jag hittade i garderoben för min hemmaworkout imorse. Winsor Pilates, heja! Jag garanterar dock att ingen någonsin kommer att se mig levande i denna outfit, utom jag själv om jag vågar göra det en gång till.

Jag håller som bäst på att föra matdagbok. Jag gör det ibland för skojs skull, i synnerhet om jag har ätit mycket onyttigt och behöver nya vanor. Målet är att energinivån (läs: blodsockernivån) ska hållas jämn och bra och att jag inte ska behöva känna mig varken hungrig eller övermätt. Inte behövs ju dagboken egentligen för det, men jag är en riktig listfreak som gillar att föra bok och göra listor. Dessutom hjälper det faktiskt i och med att jag tänker lite mer på vad (och när) jag äter och om jag dricker tillräckligt med vatten. Men kalorier ids jag inte räkna längre, been there done that. Nu handlar det om att äta nyttig, god och tillfredsställande mat. Som sagt, nytt förhållande till krubb!

Rico, rico (gottgott)

Jag håller på att utveckla ett nytt förhållande till mat: det får ta lite mera tid bara det är himmelskt gott. Och det får kosta lite mer bara det är värt det. I förhållande till min tidigare attityd billigt-snabbt-saksamma vad det smakar är detta ju en liten revolution.


Under helgen lagade jag bl.a. en hejdlöst smaskig brunchtallrik med babyspenat, sallad, serranoskinka, mozzarella, valnötter, auraost, brie, kalamataoliver, honung, chorizo, skinka och saftiga apelsinklyftor.










På söndagmorgon bakade jag scones, hälften av vilka var smaksatta med Auraost, torkade aprikoser och valnötter, mnjomnamslurps... Himmelskt gott med Earl Grey och syrlig apelsinmarmelad!



Dagens lunch blev en mums-filibabbasallad med "leftovers", dvs. babyspenat, rucola och lollo rosso plus grynost, auraost, serranoskinka, vindruvor och kalamataoliver.


P.S. "Rico, rico" är ett uttryck som blev populärt i Spanien på 90-talet. Det var den baskiske kocken Karlos Arguiñano som gjorde det till sitt varumärke: "un poco de perejil y... rico, rico" (lite persilja och... gottgott).

Jag är knäpp

Nähhe, jag kan tydligen inte sitta stilla mer än två dagar i sträck. I förrgår och igår gick det bra att vila ut mig och inte "uträtta" eller "prestera" något. Men idag. Ojojoj. Efter lugn brunch med gammal film (Adam's Rib med Spencer Tracy och Katherine Hepburn, lysande skådespeleri och bra humor!) började det liksom krypa i mig.

Jag började med att SKRUBBA UGNEN. Det är tungt så in i norden, hujedamej. Visste ni som har en Strömberg modell "mommos kök" att glaset framför ugnsluckan kan tas bort? Detta upptäckte jag idag. Glaset sitter mellan två skenor och när det är så skitigt att man nätt och jämt ser in i ugnen, ja då kan man ta bort det och putsa på insidan och utsidan, vips bara.

Detta tog tydligen ändå inte tillräckligt hårt på krafterna, för det nästa jag vet är att jag står på en pall och tvättar köksskåpen. Torkar under väggskåpen, torkar bänkskåpen, torkar även listen UNDER bänkskåpen när jag en gång håller på. Sen kan jag ju inte låta bli utan torkar kaklen också. Och tehyllan. Och, aj jo herregud, jag torkade dörren också. Köksdörren. Det finns alltid saker som behöver torkas när trasan en gång är fuktig.

Nu värker det ren i armarna och jag har blivit rejält törstig. J föreslår en promenad, han läser på tent och behöver frisk luft. Promenad verkställs, det är halt men solen skiner och vi har riktigt skönt. Promenaden gör mig ännu mer "helgdagshög", jag har halva dan framför mig och känner för att FEJA. Fram med dammsugaren, fram med moppen, hett vatten och diskmedel. Stolarna far upp på matbordet, ugnen får maka på sig för här ska det göras RENT även där solen aldrig skiner, nämligen bakom den. Nästan som en eftertanke svänger jag ihop en pizzadeg och ett formbröd ur Leilas bok.

Klockan är halv åtta och NU har jag gjort tillräckligt för idag. Hela kroppen värker och jag känner en djup tillfredsställelse ända ner i mina österbottniska rötter över dagens verk. Samtidigt är jag lite störd på att det är så här jag får mina kicks. Känner mig lite knäpp (läs: patetisk!). Men orkar egentligen inte bry mig, om jag nu är lite knäpp så är jag det ändå på ett nyttigt sätt. Sådesså.

I-landsproblem: ett urval

Meh... HUR LÄNGE får det ta att ladda upp min bildbeställning på Kamerabodens webbtjänst så jag ska få stänga av datorn och gå ut i solen??

Nästa I-p: hur ska jag orka bära alla de matvaror jag vill ha från butiken och som behövs för att lyxa till veckoslutet? We're talking some serious deli shopping, people.

Ännu ett: Min nya simdräkt med azurblå axelband matchar varken de handdukar jag har eller flippfloppsen. Detta stör mig.

Åsså till sist: Mina favoritjeans är söndeslitna men jag vill inte köpa nya än. När jag går ner i vikt (vilket händer varje vår) blir de bara för stora. Det faktum att favoritjeansen passar bra även nu beror bara på att de är stretch. Och dessutom är det irrelevant.

Detta är mina STÖRSTA problem just nu. Vilken korkat bekväm värld lever jag i?

"Turbo drive - engaged"

Brååååttoooom! Jobbar med turboväxel idag, två leveranser for iväg redan på förmiddagen, svisch sa det bara. Nu ska jag få statsrådets skrivelse x till riksdagen klar idag om jag ska hinna hålla ett långt veckoslut och ha kvasiledigt redan från imorgon. Det känns väl värt det, hoppas det blir just så avkopplande som jag hoppas. Bara promenader, böcker, simhall och skön matlagning. Typiskt att vi ska intensivöva med Camerata just denna helg. Men det är egentligen ganska roligt, så det känns inte så dumt sen heller. Bara jag får ha massor av ledig tid däremellan... nästa vecka blir det nämligen allvar, jag är fullbokad typ hela månaden framåt.

Ping! Your time is up. Back to work.

Chunky monkey

Jahapp, sju karies. Definitiv förbättring, but not quite perfect yet. Vad sku det månne kosta att bara dra ut alla tänderna och sätta in nya som inte får hål? Svar: för många pengar, tyvärr. Jag ids inte ens räkna ut hur mycket pengar jag sätter på mina tänder, det gör mig bara deppig. Det är dessutom bara pengar (barapengarbarapengarbarapengar). Suck - tror jag ska trösta mig med Ben&Jerrys Chunky Monkey-chokoglass och en film. Den glassen... (som H skrev: ett rån!). Ta chokoglass och tråma det smockfullt med chokobitar och valnötter så kan du ta ett absolut skyhögt pris för en liten pytteburk. Men det är så gott, särskilt de dagar då mina cravings är knivskarpt specifika och det är just den glassen jag vill ha... som idag.

Bara jag orkar översätta den här sista sidan så har jag FÖRTJÄNAT det. Att man ska måsta förtjäna glass, vem har hittat på det?

Wish me luck

Om en dryg timme kommer jag att sitta i tandläkarstolen medan tant tandläkare inventerar och undersöker min mun. Förra gången var resultatet tretton karies. TRETTON. Fast jag borstar och äter xylitoltuggummi. Ni förstår säkert att jag har en klump i magen. Hoppas våren inte blir alltför dyr.

fullt i kalendern

Yaiks, kollade just i kalendern: inga helt tomma veckoslut i sikte på över en månad. De senaste veckosluten har inte heller varit det. Ei hyvä. Måste jag månne instifta lediga onsdagar istället? Om det är en sak jag har insett här i livet är det detta: vila är absolut nödvändig investering för att må bra. Just nu känner jag mig trött, orden "sprättig"och "energi" gör bara att jag vill gå och lägga mig.

Och nu måste jag jobba... men IKVÄLL: vila.

Togaparty och Casablanca

Oj då, är det senaste inlägget fem dagar gammalt? Vad har jag hållit på med...? Same old, same old. Jag har sjungit mycket. Sånglektion och Camerata på torsdag, övningshelg med Flora fredag-lördag. Det var riktigt skoj, vi sjunger så mycket roligt denna vår och satsar på att kunna utantill. Jag blev på riktigt gott humör. Fast efteråt var jag helt slut så det tog minsann på krafterna också. På kvällen var det togaparty a.k.a. Gnuphest och trots att jag var utmattad var det jätteroligt! Tjejer klädda i lakan + skumpa + allmän fnittrighet = party! Typiskt nog fick jag en bankande huvudvärk så att jag blev tvungen att gå hem, men det var roligt så länge det varade. Note to self: huvudvärk är bara så onödigt, se till att du inte får det.

Igår söndag: lite huvudvärk kvar när jag vaknar, ojnääää... Tar en burana och bestämmer att jag ska ha en bra, skön söndag och inte en dålig, huvudvärkig bajssöndag. Det funkar, som tur. J bakade mumsiga scones och vi tittade på Casablanca som frukostfilm, gu vad den är härlig.

Imorse: jag cyklade till simhallen och trängdes i värsta rush hour med tanter i alla åldrar och badmössmodeller. Det är underhållande att sitta i bastun, ibland hör man riktiga pärlor:

- "Kattosiksää Kuorosotaa eilen?
- Emmää kattonu. Mää en tykkää ko ne niimpal huutaa."