Tonårsflashback på Shellmacken

I dessa tider av mognad och vuxenhet jag tycks leva i (vuxenpoängen bara regnar om mig, förutom när det gäller dammsugning och badrumsstädning) finns det stunder då jag märker att tonåringen i mig inte har gått och kolat vippen helt ännu. Hon har nog funnit sig i att det är vuxna tag som gäller nu, jag fyller trettio i år och då blir man faktiskt officiellt Vuxen. Men ibland gör jag en liten tidsresa inombords, tillbaka till nittiotalet, och märker det först efteråt. Detta hände idag på Shellmacken. Tonåringen Heidi är framför allt tuff, hon håller fejset och gör bara tuffa saker, säger bara sånt som låter tufft. Hon har koll, hon vet hur det ligger till. Dessutom är hon sizzling hot. Så jag står där och tankar bilen och har mina tuffa stövlar och min tuffa jacka och mina tuffa gröna handskar och min tuffa väska. Med svängande höfter går jag in i macken och fram till kassan, jag bara osar streetcred och cool. Typen i kassan kan inte slita ögonen från mig, jag utstrålar självsäkerhet ur alla porer och han dras liksom in i min aura av tuffhet. "Pankkikortti?" frågar han med ett beundrande leende. "Jjjjeppp" säger jag och lutar mig mot disken som om jag ägde stället. Sen strosar jag ut och bara vet att alla blickar följer mig ut genom dörren. Slow motion. Men där tar det slut. Det går inte att fumla plånboken coolt tillbaka i väskan utan den faller på marken. Av någon orsak tror jag att de där inne följer med, står vid fönstret och pekar. Jag börjar plötsligt känna mig ganska korkad. Till råga på allt beräknar jag på något sätt fel var bildörrens handtag sitter så jag fumlar förgäves i luften innan handen träffar rätt. Tillbaks till verkligheten, kadonks. Du är en idiot. Var glad för att du är vuxen och slipper tro att du är världens napa.