race against the deadline

Det är leveransdag idag, vilket innebär att jag om en stund sitter här med en burk påmickad* sparrissoppa och kontrolläser för brinnande livet. Jag vill nämligen inte att det här ska ta hela dagen. Jag vill helst bli klar före klockan två. Det skulle kännas bra. Heja på mig!

*Påmickad: uppvärmd i mikrovågsugnen. Visst säger ni "att micka på"?

bara lite till

Hallå där. Slutet skymtar! Imorgon levererar jag det hemligstämplade uppdraget, på fredag börjar semestern. Det behöver knappast påpekas att detta föranleder ett stort GILLA. I år blir semestern lite kort, två veckor, eftersom mammaledigheten börjar i augusti. Oh, whatever. Semester. Gillagillagilla.

midsommar, qué es eso?

Det finns något väldigt beskrivande i en rubrik jag läste i Turun Sanomat idag, någonting om att antalet dödsfall under midsommaren var mycket lägre än i fjol. Man ba "är finländare verkligen ett sådant hot för sig själva?" Tydligen, eftersom måndagstidningen efter midsommar tar upp knivhuggningar, bränder och drunknanden som främsta nyhet.

Sprit. Det handlar om sprit, som det mesta i det här landet när folk gör sig illa. Vuxna människor som inte fattar när de ska sluta, eller som inte vill sluta. Ofta gör de inte bara sig själv utan också andra illa. Ofta barn. Vuxna, myndiga människor. Och det är liksom nästan okej att planera en rejäl fylla till midsommar i det här landet. Det skämtas på arbetsplatser om hur full man ska bli, det kommenteras lite muntert och nästan förväntansfullt i kassakön. Jag lyckas fortfarande inte riktigt förstå det här: det är socialt acceptabelt att bli helt kakkafull i det här landet.

Ibland vill jag härifrån.

Men jag har den enorma turen att inte beröras direkt av allt det där. För mig har midsommar betytt exakt ingenting ungefär halva livet, livet i Spanien. Under de senaste åren har den betytt mycket: några fridfulla, underbara dagar i skärgården med sill och nypotatis, grillmat och bastubad. Några snapsar och många snapsvisor. I år några klunkar öl och några klunkar vin, ingen snaps. Desto större mängder smör till päronen. Ohemula mängder, faktiskt. Långa, ljusa kvällar, prinsesstårta för att fira J, roddturer i den ljusa natten. I år upplevde jag min första (!) midsommarbrasa.

Ibland vill jag vara precis där jag är. Som i Houtskär på midsommar. Knappast svårt att förstå, va?

senaste heta grejen?

Den här dagen går in i prinsesshistorien som Dagen då prinsessan stiftade bekantskap med Trados Studio 2009. Prinsessan har hittills använt ye goode olde Trados 2006 och helt nöjd har hon inte varit, men så länge allt har fungerat har hon varit helt till freds. Vad anser då prinsessan om Nya, Heta, Förbättrade Trados 2009 som ska göra översättarens liv ännu lättare och bättre?

What a load of crap.

Säger jag.

Alltså på riktigt.

Är det här ett verktyg tänkt att hjälpa översättaren, eller någons idé om sabotage genom tidsslöseri? Saakeliperkele.

Hahaha, så här måste jag få avreagera mig varje gång jag tvingas lära mig något nytt, för allting som har med datorer att göra är ALLTID bara skit i början. Fast jag anar faktiskt att min ursprungliga reaktion just i detta fall inte är så långt från verkligheten. Användarvänlighet? I just don't see it.

Nåväl, det var inget som lite Mövenpick Swiss Choc inte kan bota. Tacka vet jag glass. Alltså jag måste säga det igen. Tacka vet jag glass.

hohhojaja

Onsdag, klockan noll noll sjutton: jag har landat i Åbo. Samma kväll som jag har landat i Åbo har jag spelat polsk prinsessa på slottet och underhållit internationella gäster på engelska och spanska. Kvällen har varit llång. Dagen har varit helt hiskeligt lång. Den avstressande behandlingen jag tog imorse känns som något jag gjorde igår.

Egentligen känns det inte så illa, helgen var lyckad på alla sätt och även den här dagen har gått jättebra. Det finns dock en sak som stör mig, en sak som är lite eget fel fast egentligen inte. Den stör mig så jädrans mycket att jag inte kommer att sova särskilt gott i natt. Värst av allt är att jag känner mig så fånig för att jag inte kan bara släppa det och sluta oroa mig. Men alltså hur skulle ni känna om ni visste att det har varit visning i er lägenhet och lägenheten var ostädad???* Inte så bra, eller hur? Jag misstänker nog att jag låter det störa mig lite för mycket ändå.

*Den som tror att karln kommer ihåg något man säger i förbifarten många dagar före det blir aktuellt, hon tror fel.

mojn

En kort update: just nu råder tillståndet som i min vokabulär kallas för lepo. Inga plikter, inga tidtabeller, inga planer. Okej, en plan: lerinpackning+halvmassage+örtbad imorgon klockan 10.30. Strax därefter är lepon slut.

Newsflash: De har lapplisor i Vasa. Prkl.

några hundra kilometer senare

Hej från Pampas!

Vi är hos moster Inkki i Nykarleby, ska sova här en natt och gå på bröllop imorgon. Vigseln är i Nykarleby kyrka och förrättas av min mosters man, mannen som berättar de bästa historierna på den här sidan om Östersjön. Han är just sån som en präst ska vara. Festen är i en seglarpaviljong utanför Karleby. Som alltså inte är samma ställe som Nykarleby. Häng med nu. Karleby ligger en knapp timme norr om Nykarleby, men här i trakten använder man mest Kokkola, dvs det finska namnet för Karleby. Nykarleby heter inte Uusikokkola utan Uusikaarlepyy på finska, men på svenska använder man nog helst det svenska namnet och ännu hellre säger man Nykaby. Nykaby har en å, precis som Åbo.

Det är två körbekanta som gifter sig, Flora-BD-bröllop nummer xx i historien. Det lär föras en räkning av någon någonstans, har ingen aning om var J och jag ligger på den listan men ärligt talat så saksamma. Hur som helst, det är bröllop och fest, jee. Jag rymdes (nippa nappa) i den planerade klänningen, jee. Jag ska ha mina röda skor, jee jee.

Vi ska träffa mommo också, på söndag. Sen åker vi så småningom ner till Vasa och tar in på hotell Rantasipi Tropiclandia för lite chill. Vi samåkte hela vägen hit och samåker även till Vasa med fru V-W, hotellet var hennes idé. Mycket välkommet med lite välförtjänt avkoppling. Kanske någon behandling, definitivt bastu och bubbelpool och några sköna simtag i bassängen. Man måste ju samla krafter inför midsommar, eller hur?

Jag hittade en baddräkt på Stockmann, lite tantig men nu gäller det att kompromissa lite för bekvämlighetens skull, det är bara så. Den är dessutom bara liite tantig, ska vi säga att den har lindrig tantfaktor, ganska hög stilfaktor, jättehög komfortfaktor men (suck) obefintlig sexighetsfaktor. Tycker jag åtminstone. Men jag håller huvudet högt. Jag må känna mig som en ballong, jag må till och med se ut som en ballong, men jag kan fortfarande hålla ryggen rak och utstråla värdighet. Inbillar jag mig i alla fall.

no way

Hahahahaha ja dör.

Provade just samtliga av mina baddräkter och bikinin framför spegeln.

Okej, ny plan för imorgon förmiddag: köp baddräkt eller bikini med ordentligt större kupstorlek. Whatever it takes. Jag kan inte gå omkring i badavdelningen på Tropiclandia på måndag och tisdag och se ut som en dålig porrfetisch.

Härmed avslöjade jag lite om veckoslutsplanerna. Mera om dem imorgon.

Minutschema

Huhhuh, tidtabellen är minsann tajt när man ber karln laga en omelett till prick tolv så att man ska hinna äta lunch, korrläsa i exakt två och en halv timme till (med två behövliga tio minuters pauser för att motverka muskelvärk) och leverera senast klockan halv fyra. Senast halv fyra betyder klockan tre, ifall ni undrar. Det tar tid att "putsa" texten i översättningsprogrammet, kolla att layouten stämmer efter putsningen (vilket den inte alltid gör), kolla att texten i allmänhet ser okej ut, ladda upp texten på beställarens server och skriva ett leveransmeddelande. Som korrläsare brukar jag dessutom skicka en kommentar till översättaren över vad jag har rättat om det känns nyttigt.

Det finns dock alltid tid att skriva ett blogginlägg.

Det fräser i köket så det är omelettdags snart. Palvelu pelaa.

den viktiga klausulen

Helou från soffan igen. Idag har jag myskväll med mig själv, TV-serierna på hårdskivan och asken med After Eight som pappa hämtade. J valde att göra annat ikväll, vilket innebär att han går miste om rätten till andra hälften av asken. Alla chokladaskar i detta hushåll är nämligen försedda med följande osynliga men fullt bindande text: "all rights to any contents herewithin shall be forfeited should one choose to be elsewhere when the box is opened".

hårt jobb det här

Mors från Casa Gräsbeck. Här jobbar vi hårt på att återhämta oss efter helgen. Soffgymnastik bestående av de krävande rörelserna "tummen på fjärrkontrollen" och "skeden i glasskålen".

Jag vägde mig på rådgivningen idag och kunde bara konstatera att jag aldrig har vägt så här mycket i mitt liv. Aldrig. Tihi.

sångfest, Åbo, juni, värmebölja

Det har varit sång- och musikfest i Åbo denna helg, ifall någon har missat det. Nu är det söndag kväll och kalaset är över, dags att blicka tillbaka. Den här helgen har jag:

- gråtit. Det var när Brahe Djäknar sjöng Gottfrid Gräsbecks "Yksin". Fatta vilket fint stycke. Det var inte bara några tårar, det var gråt. För det var så fint.

- viftat med solfjädern. Att säga att det har varit varmt är en gigantisk underdrift. Ingen luftkonditionering någonstans, trettio plus utomhus och vindstilla. Tacka vet jag solfjädern.

- använt adjektivet "sinnessjukt" en hel del. Det har varit sinnesjukt varmt, karln har haft en sinnessjuk stress på jobbet, en god vän har haft ett sinnessjukt minutschema, rödvinet tog slut innan förrätten ens var uppäten på galamiddagen igår och jag tyckte att detta var sinnessjukt dålig planering, osv. Inte för att jag dricker vin just nu men ni förstår principen.

- övat, konserterat och festat med, helt enkelt, de finaste vännerna i universum.

- visat magen i åtsittande kläder och känt mig vacker och beundrad.

- lekt att jag fortfarande kan någonting om spanska husköp, fullmakter och testamenten, dvs. assisterat på pappas mäklarutställning, på finska. Täydestä meni, kai.

- bjudit farsgubben på middag och några drinkar vid åstranden, födelsedagen till ära. Bjudit även professor Fabian Dahlström på ett glas.

- sett karln magra framför mina ögon. Nu blir det bestämt lugnare tag.

Ta i ton i Åbo

Det står en glassvagn parkerad på det nyss uppfixade Lilltorget, utanför restaurangerna. Där säljs glass som tillverkas på Sergio's, en av Åbos främsta italienska restauranger. Jag har gjort mig ärende dit varenda dag denna varma vecka och testat på nya smaker varje gång: stracciatella och blåbär, pistage och blodapelsin, mörk choklad och vit choklad. Idag bara måste jag ta mörk choklad på nytt, den var inte av denna värld. Mörk choklad och banan. En överfull kopp glass kostar tre euro. Undrar vad de har imorgon?

Detta var egentligen en parentes, det riktiga ämnet för detta inlägg är att sång- och musikfesten har kört igång och en massa fab people är här i Åbo! Inväntar besök av pappa som anländer imorgon, har gått på två konserter idag och imorgon går jag på två till, på lördag har vi konsert med fantastiska Exaudio, på lördag kväll är det galamiddag, det lär vara varmt och soligt fram till måndag, kort sagt: jee.

Bara J överlever. Han är för det första inte lika förtjust i värmeböljan som jag, och för det andra så är det en jäkla cirkus just nu. När folk kommenterar att min filbunke ser stressad ut, då är det allvar på gång. På det stora hela verkar läget vara okej (sångfesten har börjat, nu är det bara att tuta och köra) men allt har inte gått som tänkt och stackarn har så mycket att åtgärda att han sover högst några timmar per natt. Jag försöker tänka ut alla möjliga belöningar till nästa vecka och är fast besluten att avhålla mig från "den föreläsande tonen". Tonen i fråga kan vara en verklig pain in the ass, av förståeliga skäl. Jag har nämligen alltid rätt.

en hemlis

Jag har ett litet erkännande. Jag har en secret crush på Matti Vanhanen sen igår. Karln är för det första lång och stilig, men det som vann mig över helt och totalt var ögonkontakten. Blicken. Den var så varm. Föreställ er det, en varm och mänsklig blick ackompanjerad av ett avslappnat och charmigt leende. På herr Vanhanen. Jag är såld.

Herren i fråga deltog alltså i en renässansmiddag modell intimare på slottet igår kväll. Detta var min tredje Jagellonicakeikka på finska, och tur det. Finskakeikka nummer ett var en pina och nummer två bara lite bättre, men nu börjar det lossna.

varmt hela veckan lång

Äsch nej äsch, jag glömde solfjädern hemma.

I övrigt: värmebölja = Happy Princess. Det är ju helt som hemma för tillfället. Alltså hemma i Spanien, fast det är ju inte hemma mera. Eller visst är det det, man kan ju ha flera "hemma".

Det lär faktiskt vara varmare här i Åbo än i Torrevieja just nu. Det ni.

at the office

Prinsessa på hemligt uppdrag, dag 2: här översätter vi spännande Top Secret-material indeed. Jättespännande. Not. Gäääsp.

Vi upptäckte en glasögonmaffia på kontoret: tre tjejer har samma glasögon. Alltså helt samma, samma modell, samma färg. Jag är en av dem och känner plötsligt för att ha mina röda glasögon imorgon.

Så kan jag meddela att även tjejer har svårt att hålla ögonkontakt över en lite generösare urringning. Vilket jag har för tillfället, eftersom boobisarna helt enkelt tar upp mer plats i kläderna vid bysten. Okej, uppfattat, lite mindre urringat imorgon då.

Många timmar kvar. Måånga.

Pommac

Hörni, Pommac är sen också helt gott. Jag vet att jag antagligen aldrig skulle säga det om jag faktiskt hade möjlighet att dricka skumpa till fest, men all the same: jag föredrar faktiskt Pommac över alkoholfri skumpa. "Pommac yhdistää" - minns ni reklamen från 80-talet? Tihi.

Preggot här hade riktigt kul på den traditionella sommarfesten hos herrskapet V-W igår. Klimpen också. Den gillade särskilt Island, som sjöngs på klimpinkubatorns beställning.

Nu måste jag HERREGUD NU MÅSTE JAG HOPPA I DUSCHEN om jag ska hinna tvätta håret före bussen far! Mera inspelning med Key. Hejdå.

Det börjar visst på G?

Efter en hel dags skivinspelningsmaraton med Key är prinsessan helt tom i huvudet. Jag har röst kvar (skrev hon med viss stolthet i fingrarna) men har inte den mentala förmågan att ta en vettig ton mer. Att spela in musik är roligt -- eller nej, bättre sagt: att öva in musik så bra att det duger att spela in är roligt. När alla verkligen kan sitt stuff, DÅ först börjar musiken andas. Är man som jag vill man dock ge järnet på varenda liten tagning och det slutar med att man knappt vet vad man heter efteråt. Jag måste öppna bloggen för att kolla. Nästan.

Det är en lite underlig känsla att kunna trosbekännelsen utantill på kyrkoslaviska men att däremot inte vara helt säker på vad man heter i efternamn. Som tur händer det inte så ofta.

ge mig en bra rubrik

Ja ba "what, klockan är åtta och J är hemma redan? Vad händer?" Han har bråda tider på kontoret, kan jag berätta. Själv ser jag också lite semibråda tider framför mig, men ingenting jämfört med hur han håller på. Här har vi minsann en som har förtjänat ett ordentligt sommarlov sen när allt är undanstökat.

Jag kör stenhårt på det här med att ta det lugnt och inte stressa. "Nej tack" is my new middle name. Fast inte när det gäller choklad, glass och annat som jag blir glad av, förstås.

Känner att jag borde poängtera att jag faktiskt äter helt nyttigt största delen av tiden. Ifall någon oroar sig. Fast vem av er gör det egentligen? Trodde väl det.