Det finns något väldigt beskrivande i en rubrik jag läste i Turun Sanomat idag, någonting om att antalet dödsfall under midsommaren var mycket lägre än i fjol. Man ba "är finländare verkligen ett sådant hot för sig själva?" Tydligen, eftersom måndagstidningen efter midsommar tar upp knivhuggningar, bränder och drunknanden som främsta nyhet.
Sprit. Det handlar om sprit, som det mesta i det här landet när folk gör sig illa. Vuxna människor som inte fattar när de ska sluta, eller som inte vill sluta. Ofta gör de inte bara sig själv utan också andra illa. Ofta barn. Vuxna, myndiga människor. Och det är liksom nästan okej att planera en rejäl fylla till midsommar i det här landet. Det skämtas på arbetsplatser om hur full man ska bli, det kommenteras lite muntert och nästan förväntansfullt i kassakön. Jag lyckas fortfarande inte riktigt förstå det här: det är socialt acceptabelt att bli helt kakkafull i det här landet.
Ibland vill jag härifrån.
Men jag har den enorma turen att inte beröras direkt av allt det där. För mig har midsommar betytt exakt ingenting ungefär halva livet, livet i Spanien. Under de senaste åren har den betytt mycket: några fridfulla, underbara dagar i skärgården med sill och nypotatis, grillmat och bastubad. Några snapsar och många snapsvisor. I år några klunkar öl och några klunkar vin, ingen snaps. Desto större mängder smör till päronen. Ohemula mängder, faktiskt. Långa, ljusa kvällar, prinsesstårta för att fira J, roddturer i den ljusa natten. I år upplevde jag min första (!) midsommarbrasa.
Ibland vill jag vara precis där jag är. Som i Houtskär på midsommar. Knappast svårt att förstå, va?
6 kommentarer:
Jag tänkte på det där med alkohol här för några dagar sedan när jag på restaurangen där jag jobbade serverade rödvin åt en nunna (!) klädd i nunnekåpa och allt. I medelhavsländerna kan man till och med dricka vin FAST man är religiös. Dock funderade jag dock om restaurangbesök hör nunnelivet till... Nunnan i fråga beställde pizza quattro formaggi e un quartino di rosso :)
Förresten, så vet du väl att man i skandinavien kan bli stenad om man som gravid erkänner att man har druckit en klunk rödvin... ;) På den fronten ska det minsann moraliseras, även om man enligt rekommendationer får dricka ett litet glas... "måste man faktiskt supa när man är gravid?". Nej, att njuta av ett litet glas rödvin är inte att supa.
Haha, så sant! :) Kontrasten mellan "vitsi så siistii att supa skallen av sig" och "nolltolerans för gravida" e ju onekligen lite skrattretande..
Marina, härlig historia med nunnan som går på restaurang! Att äta en bit mat och ta ett glas vin hör ju vardagen till i Medelhavsländerna, ack om vi kunde slappna av här i Norden och fatta att man faktiskt kan njuta fast man tar bara ETT glas, det finns en dag imorgon också ;)
Hanna: mitt i prick. U said it, sister!
Man kan faktiskt lämna bort alkoholen helt medan man är gravid! Samvetet avgör...
anonym: jovisst, det kan man säkert. men man behöver inte bespotta de som väljer att inte göra det, utan ta en klunk då och då. Går läkarkåren med på det så förstår jag inte varför andra människor ska kritisera andras val... speciellt på bloggar har det blivit väldigt vanligt att kritisera hur mammor och blivande mammor lever sina liv.
Amen, Marina. Kloka ord.
Skicka en kommentar