Saker som gör mig glad

I serien saker som gör mig glad eller bättre sagt, saker som fullkomligt RÄDDAR DAGEN:

- Att bli överraskad med chokladmousse efter maten.

suckelorum säger jag

En av mina favoritröstvärmare är so-mi-do på "strrrr". Just nu skulle jag behöva sjunga lite för att koppla av men det enda strrrrr som finns just nu är strrrrESS.

Jag. är. trött. I vilket skede förvandlades det kommande veckoslutet från "lite övning, födiskaffe hos vänner, konsert på söndagkväll" till "JOBB JOBB JOBB *hinna på övning * JOBB * lördagkväll * söndagmorgon * JOBB * födiskaffe om jag hinner * KONSERT"? Zuck. Jag har tappat bort mitt "Nej tack, jag är upptagen", ei hyvä.

ut bland andra människor

Ingen vanlig torsdag den här inte. Blev inkallad på palaver till "kontoret". Det är alltid lite speciellt att fara till "kontoret". Dresskoden är liksom inte mjukisbyxor. Och det känns liksom inte okej om håret ser ut som en utsliten halvsunkig golvmopp. Jaja, måste lägga lite smink också. Fejka att "så här ser jag ut varje dag ju. Jag stod inte alls en halv timme och väljde outfit. Jag kastade på mig det första jag hittade". Typ.

superspiriformilisticexpialidotious

Tacka vet jag vänner som råkar vara läkare. Mitt höftproblem is no more. Problemet finns kvar, jo, men det är inte ett höftproblem utan ett muskelproblem. Muskeln heter spiriformis och sitter ganska långt inne i stussen. Hmm, rumpbesvär låter inte lika fint som höftproblem. Men tack vare min läkarvän kan jag nu säga "jag har så attans ont i spiriformismuskeln" och DET låter fint.

Några relativt enkla stretchövningar brukar dessutom hjälpa.

just another bowl of rice

Hej. Sista veckan i januari ser redan nu ut att bli en vecka som snabbt kommer att glömmas bort, en vecka i ett hav av veckor, "just another bowl of rice, no different from any other bowl of rice". (Har någon av er sett musikalen "The king and I" med Yul Brynner och Deborah Kerr? Helt tokigt naiv och helt tokigt stora kjolar, men ganska många replikpärlor).

Inga värre hyss den här veckan inte. Bara jämntjockt med jobb och lite sång och madrigalövning här och där... ikväll ska vi dock ses med tjejerna och smida transnationella skandinaviska reseplaner. Jei!

Och medan allt detta pågår smider jag bakplaner. Alltså planer på att baka. Nu är det bara en vecka kvar!

the L-word

En gammal fredagsklyscha stämmer fortfarande: VART for den här veckan? Seriously, vart?

Imorgon är det helledigt, i övermorgon lite sådär halvt. Tack vare Jenny P har jag nu drabbats av städiver inför imorgon. Jag ska städa och göra det fräscht och snyggt, köpa blommor och planera någon god kvällsmat med film, precis som Jenny sade. (Minns inte när jag senast hade städiver. Har redan plockat fram dammsugaren så att jag säkert minns hur städivrig jag är imorgon också.)

Blev inte riktigt klar med jobbet men nästan. Det sista får bli till söndag för imorgon är jag LEDIG. KYLLÄ.

I vår serie gamla älskade och halvglömda serier...

(... som Pinglan också hakade på med alla tonårsflickors dröm Young Riders... drägel...)

... så hittade jag denna lilla pärla: Quantum Leap! För mig var det en retro-upplevelse eftersom vi såg den med J för bara några år sedan, typ hela serien från början till slut på några månader. Men jag MINNS att den kom i Spanien på 90-talet, dubbad förstås. Dubbningen till ära kommer här introt i tysk version, Zurück in die Vergangenheit. Oujea. Musiken är ju densamma :)

MI theme

Hejdå, nu ska jag iväg och hämta ett hemligstämplat dokument. Bakgrundsmusiken i mitt liv en timme framöver är Mission Impossible.

Åbo-Hfors-Åbo

Är nyss hemkommen från Helsingfors där Exaudio deltog i en lång och dösjukt bra konsert för unga europeiska musiktalanger på Savoyteatern. Programmet bestod av flera delar: marimba, kör, tuba, blockflöjt, solosång, dragspel och slagverk. När jag säger unga menar jag i tonåren. Och när jag säger dösjukt bra menar jag att allt som framfördes där var totalt imponerande och gripande. Modernt blandat med klassiskt i ny tappning (t.ex. Bach på dragspel eller marimba). Konserten var två timmar lång men jag orkade lyssna lika koncentrerat hela tiden för det var så spännande och alla musiker var så hujsigt bra. De framförde otroligt snabba och krävande partier med sådan inlevelse, precision och ooomf att man bara satt och gapflinade. Älskar sådana fina överraskningar :)

Klockan är snart halv två på natten och det är nog dags att fara och sova. Aps, sorry, gå och lägga mig.

Zumbade igår morse, och igen imorse. Vips så är värken i svanskotan borta. It's a miracle.

Allt man tydligen behöver göra är att vicka på höfterna i nästan en timme. Me likey :)

Strejkdagbok

Rapport, socker- och brandystrejk, dag 16:

Har syndat några gånger, senast på måndag för en vecka sedan då jag köpte en chokoplatta (Geisha) och tryckte i mig hela innehållet på typ tjugo sekunder. Märkte att det smakade bara socker och inge choko. Blev inte alls nedstämd utan tvärtom glad över detta framsteg. Sedan dess har jag hållit mig på the straight and narrow i över en vecka. Brandy har jag klarat mig helt utan men har druckit några glas skumpa och vin då och då, helt tillåtet och gott gott.

Diskussion med J i förrgår i sängen, innan vi somnade:

Jag: jag har insett att mat är två saker.
J: öhmmm?
Jag: jo, mat är både en smak i munnen och hur man känner sig i några timmar efteråt.
J: så sant
Jag: vuxenpoäng till mig
J: (gäsp)

I och med att insulinet har blivit jämnare har jag också jämnare energi och, drumroll... IMORSE steg jag upp 7.30 och gjorde ett Zumba-pass i vardagsrummet. Rock on!

Det här klarar jag ju hur bra som helst.

DT

Jess jess jess! Har nu inhandlat de fyra första böckerna i min favoritserie genom tiderna. Jonej, inte Harry Potter fast den var också bra. Stephen King's The Dark Tower. Så när de kommer har jag HELA serien på SJU tjocka böcker som jag kan börja läsa om från början i sommar. Blev helt paff när jag såg att Ad Libris hade böckerna i inbunden version för några eurosar styck.

Hmmm jag tycker mig se rynkade pannor och frågande blickar där ute i cyberspace. Äh, ge er, det här är den bästa fantasyserien EVER skriven av en verklig guru!

läget

Nu är allt som det ska vara. Kolla bara:

Sovit gott: check.
Så gott som frisk: check.
Rolig helg med härliga vänner: check.
Grönt té med ingefära till morgonté: check.
Ledig måndag väntar: check.

Det är ju bara så att detta gäng med begåvade, engagerade, musikaliska, förträffliga, fantastiska kvinnor som kallar sig för Exaudio är världens bästa kör och jag blir på så gott humör av att träffa dem och sjunga med dem att det inte är klokt!

Dessutom har jag en hel trave med böcker som jag faktiskt vill läsa och som väntar på nattduksbordet: The Yacoubian building, Catcher in the Rye, La mano de Fátima, Moby Dick, Handbok i svenska, What Maisie knew, La costurera, Under the dome. Jess.

Colección Gal vaselina naranja

Okej, nu ska ni inte tro att det här är någon sminkblogg, ni vet bättre än så.

Det är bara det att just nu är jag helt beroende av denna söta lilla dosa med härligt apelsindoftande innehåll. I lööööv veri mach.



Satte just på ett nytt lager. *Smack*

pladask

Igår gjorde jag mitt tappraste försök hittills att komma igång med hemmapilates igen. Jag kom så nära man egentligen kan komma. Tog fram DVD:n, satte in den i vårt nya fancyga system som jag ännu inte riktigt bemästrar, försökte trycka på lite knappar. Nada. Okej då, provade på datorn. Först på den ena, sedan den andra. Gick av någon anledning inte. Jaha, får väl göra det utan DVD då. Bredde ut mattan, satte mig på den, intog position...

...och sade AAAJJJ! För jag blev med ens påmind om det lilla fallet från cykeln en vecka sedan (jo, igen) då jag landade på hård is med baken före. På riktigt, hur många gånger ska jag behöva slå mig gul och blå innan jag lär mig att inte tvärbromsa i halt före?

Morsan skrev nyligen något om att falla av en häst och få värk i svanskotan. Det är ju precis vad jag har nu. Kosmiskt värre.

Ying och yang

Jag har en bra dag idag och detta måste dokumenteras för hittills har 2010 mest bestått av sömniga, trötta, halvskruttiga eller fullständigt pissiga dagar. Kalla det post-semestersyndrom, 30-årsangst, början-på-året-angst, PMS-angst, tröghetszombie-vill-int-angst eller vad ni vill. Jag kallar det inte för någonting utan konstaterar bara förnöjt att det håller på att gå över. Good riddance.

Att jag gillar dagar som denna. Låt oss kalla dem något, emmmm okej: "Heidis dagar för sig själv". Dagar då jag får göra allt i egen takt. Läsa bok till frukost, gå ut på en lång promenad före lunch, äta i lugn och ro med en bok eller framför tv:n, sitta och jobba efter lunch med klassisk musik i högtalarna. Bädda sängen, vika lite tvätt, diska undan och vara sådär allmänt huslig och pysslig mellan varven. Fullständigt trista och händelselösa dagar. Att jag NJUTER! De är nämligen den perfekta motvikten till den andra kategorin av dagar som vi kan kalla "Dagar då Heidi har en massa program och går på högvarv".

För många av det ena eller det andra funkar inte, det är en knepig balansgång ibland. Men när det fungerar så finns det inget bättre.

Jag ser rött

Röd är min favvofärg och nu ska bloggen visa det!

Tidsbrist

Hinner inte med bloggen nu, måste jobba, hinner faktiskt ABSOLUT inte blogga. Mitt liv må vara aningen tråkigt just nu men jag skulle visst ha saker att skriva om, om jag hade tid. Vale?

Danger bay theme

När jag var liten - det vill säga när som helst mellan fem och elva, har ytterst få minnen före det och minnena från perioden 5-11 är också en råddigogga- var brorsan och jag helt fast i tre TV-serier: McGyver, Falcon Crest och Danger Bay. Jag vet inte hur länge detta pågick för, som sagt, mina minnen från barndomen är nästan patetiskt osammanhängande (om det nångång blir av att skriva mina memoarer måste jag börja från typ 15 års ålder). För allt jag vet kan det ha pågått i bara några veckor. Men under en tid var vi slavar av dessa serier och bandade avsnitt och så vidare.

Nu, tjugo år senare, har ingen hört talas om Danger Bay. McGyver jo, Falcon Crest - öh, blush, men Danger Bay - siis mikä? Jag fattar ingenting - har brorsan och jag hamnat i en parallell dimension o qué leches pasa?

Så se om ni känner igen det här: en marinbiolog som jobbar på ett akvarium i Vancouver och har två barn i tonåren. Han är snygg, han är medelålders-sexig, han är ärlig och rättvis och hans barn är två änglar som på något magiskt sätt tycks ha kommit undan hela tonårs-hormonhelvetet för de är, precis som han, perfekta. Tillsammans kämpar de mot miljöbrott och annan kriminalitet och lyckas alltid trassla in sig i all världens farliga situationer. You get the picture. Helt högaktuellt, slår det mig. Lånat från Wikipedia: "One hundred and twenty three installments were filmed, ending in 1989, but the series, perceived as wholesome and exciting fare for older children and adolescents, continued to be seen through the 1990s in numerous countries around the world."

Jag tyckte faktiskt att Danger Bay var bättre än McGyver. Då.

Signaturmelodin klår fortfarande McGyvers också (*stön* hur gör jag för att få upp klippet??):

http://www.youtube.com/watch?v=q-m5J10e2Rg

fusk is my middle name

Socker- och brandystrejken fortsätter. Tjugotvå dagar kvar. Jag roade mig själv med att bläddra i kalendern och räkna dagarna en för en med fingret. Litet tips för mina trogna läsare: Heidi är inte riktigt sig själv den här månaden.

Detta är egentligen en fuskstrejk för det finns allt möjligt som är tillåtet: vin, mörk choklad och honung till exempel. Lite som att inte få shoppa kläder medan IKEA och bokrea är helt tillåtet. För det är inte samma sak, helt enkelt. Detta påstår alltså tjejen som skulle spara i år.

För att fira att jag hade klarat årets första arbetsvecka beslöt jag faktiskt att slå till och åka till IKEA igår. Ensam, första gången ever. Därmed stod jag först tjugo minuter och skrapade bort is från bilen, något som min karl brukar klara av på fem, varefter jag åkte på glashala vägar i rusningstrafik till det blågula varuhuset. Men jag kan inte påstå att jag inte hade roligt. Tjopp dit for hundratjugo euro och jag som bara skulle ha vissa saker, jag hade tillochmed en LISTA.

Okej, klockan är över halv fyra vilket innebär att det för länge sedan upphörde att vara okej att sitta oduschad i morgonrock. T.o.m. det rosslande flunsvraket till karl som bor här inledde dagen med en dusch. Anar dessutom att det är jag som ska se till att vi äter något idag. Anar vidare att detta förutsätter ett besök i butiken. Varraspizza utan ost blir knappast någon hit, liksom.

IFALL jag skulle känna att frestelsen att gå på rea håller på att bli övermäktig så kan jag logga in på bloggen och bli påmind om att jag FAKTISKT har inhandlat allt detta och mer i södern:

Megabrett bälte

Historisk roman på spanska

Smycken

Scarfar

Boots

Mera boots

Tröja

Sommarskor

Skjorta

And the list goes on...

Alltså: skärpning!

Om konsten att...

I vår serie "Om konsten att..." är det nu dags för konsten att se sanningen i vitögat.

Lägesanalys: nyss hemkommen från resa. Resebudgeten höll (jo, den höll faktiskt denna gång). Här hemma är det rea. Jag är sugen på rea. Jag har just nu lite pengar kvar. Mera på kommande, tack och lov. Har dock planerat att bli vuxen på riktigt och försöka spara, ens lite. Pengar behövs för en hel massa allt möjligt förutom reashopping. Som mat och, öh, försäkringar och stuff.

Faktum nr. 1: jag har faktiskt redan shoppat under resan. Och inte så lite heller.

Faktum nr. 2: det är jädrans svårt att shoppa bara en eller två grejer. Plagg och bälten och smycken och väskor bara fastnar i händerna som kardborrar på ylle. Känner någon igen sig?

Faktum nr. 3: det går att dra många paralleller mellan sockerberoende och shoppingberoende. För mig funkar personligen total abstinens bättre än alla andra varianter.

Ssssååå...

Suck, okejdå. Ingen reashopping.

Förutom på IKEA, IKEA räknas inte. Och bokrean, samma sak. Och om jag behöver basplagg. Och musik och filmer. Men i övrigt, ingen reashopping!

om konsten att välja tidpunkt för att starta socker- och brandystrejk

Alltså snacka om trög start. Noll flyt. NOLL. Jag vill minnas att vi förnöjt konstaterade att "som tur har vi två dagar efter resan då vi kan vila ut ordentligt och mjuklanda i vardagen" och jovisst känner jag mig helt urbortskämd eftersom jag kunde ta ledigt hela måndagen plus att jobbet den här veckan inte kan kallas för rymdvetenskap precis, men... KOM IGEN. Håller jag liksom muka på att bli gammal eller WTF?

Njäe, jag tror faktiskt inte att jag håller på att bli gammal. Alls. Tvärtom så tror jag att jag håller på att revertera till en otålig tonåring som tycker att allt är orättvist och fel och att det är synd om mig så in i helsike. Med andra ord har jag PMS. Och så har min teddybjörn till man kittlat mig på rumpan i sömnen igen så jag inte fick sova. Gulligt men... fäck.

Vill ha seriösa mängder chokladglass och brandy ikväll. Kan inte få. Varför? För att mitt alter-ego, den glada lyckliga modiga flickan utan pms, bestämde att hålla socker- och brandystrejk fram till februari. Seriously. FÄÄÄÄCK*!

*Den som av någon anledning har dragit den slutsatsen att jag har det dåligt kan vara helt lugn: jag har det egentligen helt bra. Läs nästa inlägg så får ni se. Gillar bara lite dramatik ibland. Just call me a drama queen.

hemma

Hej, jag är vid liv. Näranog. Var hemma klockan sex imorse och sov till halv tre. Kroppen är i Runosbacken, Åbo, Finland. Hjärnan är på autopilot. Själen svävar i någotslags limbo mellan soliga medelhavsstränder och snötunga talltoppar.

Här i Åbo är det s-a-g-o-l-i-k-t vackert och sjuhelsikes KALLT. Jag var av någon anledning inställd på mörker och slask så det här känns ju hur bra som helst. Skulle inte ha haft något emot en vecka till i solen, dock :)

Nu blir det Lång Ledig Kväll och imorgon blir en Lång Ledig Dag. Sconesfrukost och Sense and Sensibility, minst. Bloggskrivning, TV, surfande, lasagne ur frysen. I'm a girl with a plan.