Das helg

Sitter i morgonrock fast klockan är snart tolv och lyssnar på radioinspelningen av lördagens adventskonsert. Det känns ömsom fint, ömsom lite knepigt och nästan halvfrustrerande. Allting låter nämligen mycket bättre i huvudet och i minnet. Vad beror det månne på? Stämningen, akustiken, "being in the moment"? Det gör egentligen detsamma, jag är überstolt över kören och också över min egen insats! Nog finns det saker jag reagerar på och som jag har lagt bakom örat, "nästa gång gör jag så här". Det är en del av nöjet att lyssna på en inspelning, chansen att utvecklas. (Översättning: om jag uttrycker det så där fint och moget så kanske det inte märks att jag vill dö när jag hör mig själv ta DEN DÄR tonen som aldrig lyckas)

Men vilket fantastiskt slut på Florakarriären, värre kan man ha det!

När jag inte sjöng eller dirigerade satt jag där och hade Fiilis. Tittade upp mot valven, hörde kören klinga, tittade på deras ansikten och glada blickar och bara njöt. Hade en mäktig "sista gången"-upplevelse.

Sen kom applåder, blommor (Hannas ljuvliga blomma står på mitt nattduksbord, fammos och faffas vid datorn och körens och Ullas finns i vardagsrummet), kramar, tack och beundran. It was over. Eller inte helt. Faktiskt inte alls. Med andra ord, det blev JULFEST! Och vilken fest! Klockan sex följande morgon var vi hemma. Och då stack vi nästan genast från eftersläppet, trots högljudda protester.

Jag tolkar det alltså som ett gott tecken att jag är trög som gammal sirap i dag, det betyder att jag är normal. Planerna att jobba som vanligt idag var helt klart orealistiska, banne mig att jag gick på den betan igen. Ny plan: undvik allt som innebär mer än minimal hjärnaktivitet. Är tillbaka imorgon!

Ska snart skriva om helgen. Snart. Promise.

*Stön* måndagen kom för fort.

feelgood moment

Jag har just varit hos frissan och sen lekt fotomodell i en studio i nästan en timme. Varför just idag? Därför att just denna dag är en dag jag vill föreviga. Ikväll ger vi adventskonsert nr 2 i en fullsatt domkyrka. Det är mitt sista år i kören och jag har den stora äran att dirigera, en av mina högsta drömmar. På en konsert som för mig är en av årets höjdpunkter. I en domkyrka som är min favoritbyggnad i hela världen. Därefter blir det hejdundrande julfest med vänner, sång och rajtan-tajtan i kvadrat. Många anledningar att vara glad och tacksam och lycklig och så här die-hard-positiv som jag är just nu.

Plus att detta med studiofotografering har varit en av mina hemliga fåfänghetsdrömmar sedan tonåren. Hemlig as in lite bortglömd redan. Men den fanns där, jovars.

Och vet ni vad: det känns otroligt bra när en dröm går i uppfyllelse, men när flera drömmar går i uppfyllelse samma dag känns det fanimej helt OVERKLIGT!

Mera syre åt folket

Har just pungat ut över hundra euro för massage och ansiktsbehandling och jösses vad det var värt pengarna! Jag prövade något som heter Oxynergy Paris happihoito på Kauniit ja ruskeat, innan det tog jag en halvtimmes massage för att slappna av. Under behandlingen sprutade tjejen syre på min hud med en tryckluftspistol och detta var första gången jag verkligen såg resultatet utan förstoringsglas. I feel pretty, oh so pretty... huden är liksom slätare, renare och jämnare. I like!

Detta var definitivt ett smart drag inför helgen, som blir in-ten-siv. En mycket bra investering. Som tur kommer dessa "investeringar" ganska sällan, annars skulle jag bli pank ganska fort. Jag borde hitta min frugala sida typ hetigenast och ligga lite lägre med investeringarna om jag ska ha några pengar kvar till jul. Jul i Spanien med mamma och pappa = hurraaa! Jul i Spanien med mamma och pappa och utan shoppingpengar = hm.

Så det är ju tur att jag köpte ännu en möjlig klänning att ha på julfesten IDAG, för från och med imorgon är det frugalitet* som gäller.

*ordet "frugalitet" fastnade när jag läste Time idag. Vilket ord, frugalitet.

Yaiks

Studie: hur man inte ska gå till väga när man cyklar från plats A till plats B. Plats: Österlånggatan ungefär vid Samppalinnabacken, igår klockan 17.10:


Fel nr 1: cykla inte med en tung datorväska på pakethållaren. Den KOMMER att falla ner.

Fel nr 2: när datorväskan faller, TVÄRBROMSA INTE. Du flyger garanterat över styrstången och slår dig gul och blå.

Fel nr 3: om du absolut måste göra allt det ovannämnda, välj något annat plagg att ha på dig än de ljusaste byxorna i garderoben.

Ouch. Ouch. Men det slutade som tur väl.

Och TUMMEN UPP för invalidtaxichauffören Jussila som stannade och erbjöd sig att köra mig resten av vägen gratis.

Och TVÅ TUMMAR UPP FÖR MIG som hade cykelhjälmen på - huvudet fick ett rejält slag. Dvs. hjälmen fick ett rejält slag, mitt huvud fick inte en skråma.

five minutes

Inläggen är på kort nu. Ett per dag, får ta max fem minuter. Den lilla disciplinpolisen i mig har vaknat och tagit fram batongen. All ye be warned!

Det hjälps inte, den andra deadlinen kommer inte att hålla. Det finns helt legitima orsaker att förhandla om en ny deadline så det är lugnt. Duktiga Heidi som inser detta redan nu och inte nästa vecka när hon har fått Panik. Jag i Panik = never pretty.

Tack och lov är jag varken martyr eller superkvinna. Eller vem tror jag att jag lurar egentligen? Innerst inne är jag väl det, men jag är skitbra på att övertala mig själv om att det är onödigt. Som tur brukar jag följa mina egna råd också.

Galna veckan, dag 2. Här pågår minsann också en countdown. Sådärja, fem minuter har gått. Over and out, mañana más.

I'm no superman

Den galna veckan har börjat. Under denna vecka är nyckelordet "hinna". Hinna jobba effektivt, hinna vara med på genrep och två adventskonserter, hinna på repetitioner i Pargas onsdag och fredag morgon, hinna äta, hinna sova, hinna ta det lugnt mellan varven. Är glad för att jag har bokat in lite avkoppling på torsdag i form av massage och skönhetsbehandling på Kauniit ja Ruskeat, dagen före första adventskonserten.

Men jobbet. Strama deadlines, ont om tid. Angst. Det får bära eller brista. Jag tänker inte leka Wonder Woman.

Pjörneporg

Jahapp, dit for det här veckoslutet. Where's the rewind button please?

Gårdagen tillbringades i Björneborg med kören - rep, lunch, mera rep och konsert. Detta efter två långa repetitioner under veckan, den senaste kvällen innan. Framför oss har vi mera repande och två konserter, de "riktiga", nästa helg. Jag var beredd på det värsta. Marr, gnäll, sura miner eller ens någon enstaka suck ibland. Men nej - icke. Gänget bara stod där som värsta proffsen och presterade stenhårt. Konserten gick jätte, jättebra!

Nu har jag en hel vecka på mig att öva på att ge rätt ton till intågskoralen ;)

smått onödiga funderingar

Det värsta med november:

(oh, where do I BEGIN?)

Nä, jag ändrade mig. Not worth it.

Insåg bara nyss att det som får november att funka för mig är Adventskonserterna och övningarna med kören. Åtminstone hittills. Angst inför nästa år, alltså.

Inte så att jag ångrar beslutet att sluta, nej. Jag bara undrar i förväg vad jag ska hitta på för att göra november drägligt. Bäst att börja fundera genast, tänker jag. Gee, why worry tomorrow when you can start today? Sheesh.

Freak zombie rampage in my closet

Det började helt oskyldigt...

Jag skulle bara välja outfit till kvällens renässansfest på slottet.

Men så började händerna röra sig av sig själva. Jag kände hur jag förlorade kontrollen över min kropp. Jag var helt hjälplös och kunde bara följa med allt eftersom mina rörelser blev allt ivrigare... jag ville sluta, men kunde inte.

När jag vaknade ur min trans såg garderoben ut så här:



Detta händer varje år och är lika oväntat varje gång. Har ingen "före"-bild men jag kan intyga att det INTE såg ut så här.

Borde jag bli orolig eller är detta helt normalt?

Just bring me ice cream and all is well

Tänkte bara berätta att jag nu officiellt har förlåtit min karl för hans klantsvar på mitt förslag att baka cupcakes några veckor sen.

Och varför förlåter jag en sådan kalastabbe? Jo:

A) för att jag är generös, det står i min presentation och stämmer faktiskt.
B) för att jag inser att det var tidigt på morgon och han inte var tillräckligt vaken för att tänka sig för ordentligt.
C) (sist och viktigast!) han har hämtat Ben&Jerry's New York Super Fudge Chunk-glass från butiken enligt beställning UTAN att tjafsa och sa dessutom att jag får äta upp den helt själv. That's what I call redeeming yourself.

Han har dessutom lagat god mat som vi strax ska förtära i sällskap av gott vin och film.

Och de levde lyckliga i alla sina dagar. Slut.

P.S. Nu är det så att han egentligen har körövning idag men skolkar. Slight change of plans. Det harmar bara riktigt pikilite att jag inte får sitta i soffan för mig själv och titta på en massa avsnitt av Capri och lite Greys Anatomy och lite Mentalist och äta min glass utan att någon tittar på. Alltså bara riktigt pikupikulite. Mest är jag glad för att vi har en mysig hemmakväll tillsammans mitt i novemberstressen. Det är sällsynt med sådana kvällar i november, ska ni veta.

så kan det gå

Hört på tåget vid ankomst i Åbo i söndags, klockan elva på kvällen:

"Bästa passagerare, vi anländer till Åbo. Bla bla bla, välkomna åter".

Mannen i sätet framför, som har sovit hela resan:

"Voi paska."

"Ei tää voi olla totta."

"Mihin sun piti jäädä?"

"Karjaalle."

Ouch.

kulig helg

Nåjja,

outfiten börjar ta form... ohmigod, det är ju konsert redan denna VECKA. Whaaaat?! Hittade också en helt knasig klänning att ha på julfesten. Knasig as in over-the-top-fabulous! Allt detta - alltså gissa var. Friggin' Aleksi 13. Förändringens vindar blåser friska just nu.

Helgen då. Fantastisk. Nya utmaningar, häftig repertoar som jag trivs med. Många var sjuka, tråkigt. Nöfnöf eller något annat. Men oj vilka roliga planer vi smidde mellan varven! Helsingfors i repris i december med Jutz, Lund i mars med kryddorna för att hälsa på den fjärde kryddan. LEUND, jeeei!

Middag på grekisk restaurang med pappa var också jätteroligt. Har inte hört hur det gick med hans flyg som blev inställt pga dummaste pilotstrejken ever. Är han månne hemma redan?

Snart sitter jag på tåget :)

Rask stavpromenad i friskt höstväder. En liten halvtimme med STOR effekt. Nu andas jag som jag ska igen, ända ner i magen!

Nu: lunchsallad plus lite jobb plus lite packning... stadin here I come! Ett helt veckoslut av mysiga vänner och sång varvat med lite shopping (hela söndag eftermiddag avsatt för det) och middag med pappa (också på söndag). Just det, pappa är här! Eller rättare sagt, i stadin. Ser fram emot att se honom, idag är jag rikit pappas flicka.

Och så måste jag ju få provsitta Pinglans läckra (nästan färdiga) stol!

Många saker att se fram emot!

Snorkens flygskepp

True luuuuv... tack Pinglan, du e bäst! :) Alltså wow, allt som krävs för att ha en bra start på dagen är lite moppningsmusik från 80-talet! Oj nej, nu tar den slut. Replay!

Sitter för tillfället och kollar på Muminavsnitt på Youtube. Men neheeej, stop right there. Jag ser er bilda alla slags mentala föreställningar som inte stämmer. It is NOT for fun. Inte de "vanliga" avsnitten anyway (det finns andra, roligare avsnitt... muhahaaa). Nej, jag behöver kolla upp saker så att de stämmer i en översättning. Just det, i mitt jobb ingår det just nu att kolla på Mumin. Närmare sagt på avsnittet om Den stora flygtävlingen. This could be dangerous. I could get used to this. But, luckily, I won't.

mood swings

Hej, här är jag! Det har gått två dagar sedan det senaste inlägget och jag medger att jag har skuldkänslor. Inte så farligt stora, men helt klara och tydliga. Tänk att ens värld kan förändras och nya mönster och obligationskänslor kan uppstå så där bara. Dagens I-landsproblem: min blogg ger mig skuldkänslor.

Och för att fortsätta på det dystra temat så vill jag utgjuta mig över att denna dag har varit j.o.b.b.i.g. Inget flyt whatsoevaa.

Fast hej! Jag har ju provköpt en drop-dead-gorgeous-dirigentoutfit. Och hade NÄSTAN glömt det! Ååååå provaprovaprova!

Hejdå, gotta go!

när det är bra är det så himla bra

Allt som gäller kören (Flora) är nuförtiden blandat med en gnutta vemod: sista året, sista turnén, sista adventskonserten, sista det ena och sista det andra. Ingen vet hur det sedan blir på riktigt men jag är i alla fall fast bestämd att sätta punkt för en mycket givande period och se vad annat livet för med sig.

Men det är så himla svårt när man har så himla kul! Som igår: först fick jag leda hälften av en givande övningsmaraton med Flora och BD tillsammans, och sen festa loss à la maskerad. Mamma lär känna igen klänningen ;)

Raj raj med Carl Johan Bernadotte

lördaxplaner

Nu är det så grått att man borde hitta på ett nytt ord för hur grått det är. Grått och rått, råttgrått.

Idag ska det hända roliga saker: övning med kören följt av Slavonic Tractor-konsert på Sibbe följt av maskeradsits. Utstyrseln är nästan klar, den saknar lite komplettering bara. Och så behövs rejäla doser mod... ay madre. Hehe, ska bli kul!

Före det måste jag dock: jobba.

Back on track

Nu änteligen ÄNTELIGEN. Börjar vara mig själv igen. Energimässigt, röstmässigt, inspirationsmässigt. Fast huuu för ord som slutar på -mässigt. Förutom slumpmässigt. Eller nä, gillar inte det heller. Ner med mässigheten. Och heja för att få må bra!

Bara en sak återstår: rymmas bekvämt i alla byxorna i garderoben och inte bara i två par. Projekt måbättre har börjat. Sockerstrejk, massa vatten, motion, sömn, långsamma kolhydrater, mjuka fetter, vitaminer. Ut med det slöa, in med det sunda.

Försöker alltid inbilla mig att mina livsvanor egentligen är sunda men med små undantagsperioder här och där. Typ allt det ovanstående men med små doser sött här och där. Yeah right. Try the other way round.

Hinner inte blogga. Fasligt bråttom. Skriver detta bara för att ni ska veta att jag har ett liv. Som är sjukt intressant och spännande. Det är ett sjukt intressant och spännande dokument som jag alldeles strax ska leverera (NOT). Sen ska jag dra ut på stan och uträtta sjukt spännande saker med James Bondmusik som soundtrack (gå till tandläkaren). Så jag hinner inte blogga. Hejdå.

Jai ho - host - hoooo

Är på väg att bli helt frisk nu, och jag säger bara HALLELUJA. Not there yet, men nästan.

Verkligheten har harklat högljutt och gjort sig påmind: jag har en tight jobbtidtabell denna vecka och måste bara bita ihop och få det gjort. Detta kunde ju vara helt kul om jag hade den energi som krävs men sidu nä, det har ja int. Min kropp tycker att jag ska ha sjukledigt i några dagar till, mitt arbetsschema tycker att jag borde ha jobbat lite under sjukledigheten. Grejt.

Men det var bra med sjukledighet. Jobbigt och frustrerande, men nödvändigt. Och så hann jag/vi titta på en massa, MASSA filmer.

Såg bl.a. Slumdog Millionaire igår. Titelsången gav trevliga flashbacks från partybåten på Capri (i repris). Jai ho!