Thank God it's...

Tjena måndag! Läget? Jo, tack bra bara. Vadå? Nej nej, det är länge sen jag har hyst några onda tankar om dig. Du är ju en heltigenom rekorderlig dag, du. Du kommer aldrig att vara fredag och det får du finna dig i, men för den som är tillfälligt ledig från jobb och studier är du en helt välkommen figur. Du skapar liksom den rätta rytmen i tillvaron och ger välkommen omväxling efter den lata söndagen. Du öppnar butikerna och får fart på webbsnacket, sätter så att säga nytt snurr på hjulet. Jojo, ta till dig nu. Det är så många som avskyr dig, jag själv bland dem för det mesta, så jag känner att jag vill ge dig lite kärlek nu när jag kan. Alltså, här kommer det, det du aldrig får höra: TGIM!

nattskiftet

Ännu ett nattskift avklarat, gäsp. Mjölkbeställning lämnades in klockan elva, tre och strax före sju. En leverans i blöjan efter beställning nummer två. Ganska omständliga somna om-procedurer efter varje amning.

Gääsp säger jag. Inte karln, han sover ännu. Med öronproppar.

Men va fräckt, tänker ni nu. Nej nej, vi har ett system vi. Nästa natt är det min tur att sätta i öronpropparna och sova lite djupare. Så länge spjälsängen står i vår sovrum är detta det enda sättet att få någon vettig nattsömn då och då. Visst, det är fortfarande jag som ammar men när J har nattskiftet behöver jag inte stiga upp ur sängen, och det är en lyx. Bara att maka mig lite åt sidan så landar en hungrig gullunge vid bröstet som en helikopter. Bara jag kommer igång med pumpandet kan karln till och med sköta matandet helt själv.

Det gäller att prioritera sömnen om man ska orka mysa med en så gullig tjej som vår prinsessa.

En som kan det här med att prioritera sömn.

Den gyllene morgonstunden

I min kopp: grönt te. På min tallrik: en ytterst smulig scone som blev över efter gårdagens hemmabrunch. På spellistan i Spotify: Schumanns Children Scenes. Belåten liten suck.

På köksgolvet ligger vår lilla flicka i bebisboet som jag sydde då pysselivern var störst. Baby nest heter det på engelska. Mondjö vad glad jag är att jag gjorde det, ett bebisbo är helt bäst. Flickan får sova ombonat och med en liknande skyddad känsla som i livmodern, och hela boet kan lyftas med flicka och allt från rum till rum eller direkt in i spjälsängen till natten.
(Den fina filten har gammelfarmor, alltså min farmor, stickat. Hon har om möjligt haft en ännu större pyssel- och köpiver än jag inför sessans nedkomst.)

I pappas famn kan det också hända att man somnar rätt så fort.

Jag svär, den här lilla grodan är typ det enda som kan förmå mig att offra en konsert med Exaudio. Ja hon, och postpartal utmattning kanske. Lite suckar jag nog över att inte ha kunnat åka upp till Vasa nu i helgen och varit med. Eller lite mycket. Vilken tur att det blir repris i Helsingfors om några veckor!

The monster sleeps no more

Okej, jag visste att det här skulle hända. Det var liksom bara en tidsfråga men huj vad det hände snabbt, vips bara. Aj vadå? Det megalomaniska shoppandet, that's what. Ny tillvaro innebär behov av ny ekipering, vilket innebär att pengar. måste. brännas. Konsumentmonstret vaknar och är hungrigt, vrååålhungrigt. Hundralapparna bara flyger ur plånboken, bye bye.

Men sirni vad ska man göra när den enda vettiga mammabutiken i Åbo stänger om en vecka och allt säljs med tjugo procents rabatt? What is a girl to do?

Här kommer ett glödhett tips, intresseklubben: de överlägset bästa och bekvämaste amningsbehåarna heter Bravado. De kostar runt femtio euro och är värda varenda cent. Jag har en på mig nu och mina megaboobisar (storlek frikkin' F) har kommit till himlen. Men gå inte och skaffa någon dyr lyxbehå förrän mjölken har stigit i brösten, det är helt otroligt vad de växer. Åh 80 B, när ses vi åter?

Faking it marvelously

Dagens egoboost:

"Du är såååå bra. Jag skulle vilja vara en liten bebis så att du skulle kunna sköta mig."

Jovars, helt bra går det. Det verkar finnas en magisk formel när det gäller bebisar: om du inte riktigt vet vad du gör, fejka så sjutton. Show no fear.

Jess

Åh, så lycklig man kan bli över en så enkel sak som att komma ut i friska luften. Men det är en hel vecka sen sist! Just det, sessan har varit på sin första åktur i barnvagnen med två stolta föräldrar.

Nu tårta och film. Fortfarande i liggande ställning. My back is killing me.

hormonerna talar

Saker jag är sjukt tacksam för just nu:

– att jag inte har några bristningsmärken på magen efter graviditeten. Hej, som den trogne läsaren redan vet är jag extremt fåfäng när det gäller min mage.

– att mina bröst är så mjölkstinna att det bara rinner ur dem. Det går med andra ord ingen nöd på sessan, och hon håller dessutom på att lära sig den rätta sugtekniken. 

– att sessan älskar att sova. Fattar ni, hon älskar att sova.


– att man idag helt öppet berättar om baby blues. Jag har blivit varnad av både vänner, morsan och sköterskorna på rådgivningen för att man kan känna sig lite nedstämd eller rent av deprimerad efter förlossningen. Jag medger, för mig låg det mycket nära till standardreaktionen "Yeah, I know about hormoner and I can actually google stuff on my own." Men t.ex. bästaste Lena berättade att för henne hände det helt konkret när mjölken steg. Min mjölk har nu stigit, et voilà. Och här kommer poängen: tack vare att jag var så förberedd på att det skulle hända var det bara att säga åt J att "jag tror faktiskt att jag känner mig lite nedstämd idag", och presto: jag installeras i soffan, blir ompysslad med jättemycket tröstande kel och närhet, telefonsamtal sköts, besök avstyrs och feelgoodfilm serveras. Så istället för att stå och gråta i duschen utan att riktigt veta varför så stod jag nyss i duschen och grät för att jag har en så fin karl som gör min babybluesdag så härlig.

– min karl. Se ovan.

– vår dotter. Förklaring behövs knappast.

Äntligen

En liten prinsessa har kommit till världen. Jag må ha stygn i baken, sömnbrist och förstoppning men nog är det här tammetusan det underbaraste jag någonsin har varit med om.

Fantasi är en underskattad styrka

Hörni, Logomo var faktiskt inte så tokigt. Jag gillade. Mina förväntningar var i och för sig ganska låga men jag föredrar att bli positivt överraskad, man blir på gott humör av sånt. Lite tungt blev det mot slutet, det kunde kanske ha funnits fler bänkar, och ville man se samtliga utställningar fick man punga ut det hutlösa priset 18 euro (utan S-kort 20 euro), men i övrigt lämnade besöket bara positiva intryck.

Dock märkte jag att hela konceptet med flera utställningar på en gång inte riktigt passar mig, hjärnan orkar egentligen bara med en åt gången. För mig handlar det om att sjunka in i ett visst sinnestillstånd där varje liten detalj öppnar en mental dörr. När jag går på utställning gillar jag att stänga ut omvärlden så gott det går och verkligen låta fantasin andas fritt. Samma när jag tolkar musik. Det är så skönt, för det är fullständigt omöjligt att samtidigt hålla reda på alla mentala listor, strukturer och scheman som det dagliga livet är så beroende av. Kontrollfreaken i mig måste gå med på att släppa taget och försvinna en stund. Det känns både renande och helande. Hälsosamt, faktiskt. Undrar hur samhället skulle påverkas om människor hade tid att låta fantasin ta över lite oftare?

inkubatorn vid datorn

I lördags gjorde jag ett experiment: långpromenad, dammsugning, bastu. Nada. Det enda jag åstadkom var att komma upp i varv så i den milda grad att nattsömnen förstördes totalt. Okej, okej, jag fattar. Det finns inget jag kan göra. Nog visste jag egentligen det. Så igår hade vi en riktigt slö söndag med en massa TV, och i natt har jag sovit gott igen, halleluja. Klimpen också. Den verkar må bra, rör sig ungefär som hittills fast kvällssparkarna har blivit ännu kraftigare. Nu när jag har gått över den beräknade tiden har de poängterat extra mycket att jag ska följa med bebisens rörelser och vara extra uppmärksam på förändringar. Om jag misstänker något ska jag GENAST RINGA. Tackar tackar, nu är jag både otålig och paranoid.

Dagens program: dejt med J på Logomo i eftermiddag. Livet som sysslolös inkubator räddas av det lokala kulturutbudet än en gång. Fy farao de där svenska sidorna förresten, jag blir förbannad. But let's not go there. Really, let's not.

observationer

En observation, som påminnelse till mig själv: det är okej att ta två bitar tårta till efterrätt när du är gravid, sötnos, men senare kommer du inte undan lika lätt. Det finns annat här i livet än socker.

En ytterligare observation: lunchdejt på stan med god vän gör livet bättre, i synnerhet om man får träffa en ytterst charmant guddotter på köpet.

Och till sist en observation om Galna Dagarna på Stocka: det kan ju vara stressigt värre. Trångt, råddigt, hett, långa köer, störande högtalarprat, kollektiv köphysteri. Stackars shoppare, ju. Varför tycker vi att det är roligt? Nåjo, vi vet väl alla vad det går ut på. Vi får tillfredsställa vårt eviga sug på att fynda. Låt kunderna känna att de har en enastående och flyktig chans att hitta något de annars inte skulle få tag på och att de kommer billigt undan, et voilà. Det är en illusion, men en oemotståndlig sådan.

Alldeles, jag var och turistade lite på Galna Dagarna igår. "Turistade" är ett bra ord eftersom jag liksom bara seglade fram i min lilla preggobubbla utan att försöka det minsta att vara med i andan. Trots det är prinsessan nu med extern hårdskiva, och det var på tiden. Även den här slank med. De hade dessutom Anton Berg-choko så nu finns det två askar Plum in Madeira som är öronmärkta för dagarna på BB. Inte så tokigt för någon som inte ens försöker, anser jag.

Plan A och plan B

Nästan en vecka efter beräknad nedkomst och omgivningen börjar bli otålig. Inte jag (bullshit, men jag försöker mitt bästa). Här lever vi en dag i sänder. Igår hade jag en kulturell dag: gick först till Konstmuseet och såg Carl Larsson-utställningen och sedan på bio och såg The Help. Båda helt huippendalis.

Nu ska jag på fika med kompis och guddotter och sen en sväng till Stocka där det spökar i gult igen. J fixar maten idag. Ikväll blir det antingen film eller Dr Who-maraton.

Vi lever som normalt med andra ord, men "med förbehåll för förlossning".

Kvinnor som kan minsann

Ibland belönar livet mig med känslan "det här skötte jag ganska bra". Som idag. Jag står i badrummet och lägger lite lätt vardagssmink inför besök nummer gaah på rådgivningen. Just som jag ska lägga ögonskugga faller den där lilla minipinnen som man lägger ögonskugga med ner i lavoaren och försvinner genom ett av hålen i avloppet. Några favoritsvordomar följer. Sedan tar jag lugnt en skruvmejsel, öppnar avloppet och skruvar isär rördelarna, en efter en, tills den lilla grejmojängen faller ur. Fem minuter senare är jag klar and looking fabulous. Bra känsla, jättebra känsla.

Och just som man känner sig relativt nöjd med dagen kan det plötsligt komma en bitch slap rakt i fejset. På vägen hem från rådgivningen kör vi under en banderoll som mina ögon fastnar på. Banderollen gör reklam för en mässa med namnet "Osaava nainen" som ordnas om några veckor på Mässcentret. "Kvinnor som kan" har jag sett att det heter på svenska. Det låter så nedlåtande att jag blir road, och genast därefter ordentligt störd. J tycker också att det låter skumt. Vi spekulerar lite om vad mässan kan tänkas gå ut på. Säljer de månne utbildning riktad till kvinnor, kanske inom manligt dominerade branscher? Eller vad är grejen?

Väl hemma googlar jag mässan. Huvudtemat för årets mässa är ett sunt och njutningsfullt liv. Relaterade teman är hälsa, kost, välbefinnande och motion. Bland utställarna ser jag ett stort antal företag i hälsokostbranschen, kläd- och designfirmor och kosmetikafirmor. Det kommer även att finnas en dam som spår framtiden. I want to puke. Or bitch slap somebody. Seriöst?

Okej, så nu har jag tagit några djupa andetag och slätat ut pannan. Det återstår mig bara att klargöra att jag inte stör mig det minsta på att det ordnas en mässa med detta innehåll. Tummen upp för hälsa, mode, motion, design och whatnot. Det som stör mig så att jag kunde bita någon i armen är att mässan heter effing Osaava nainen. Jag. Ser. Rött.

Men nej, det krävs mer än så för att förstöra dagen. Det har varit en bra dag, och jag är fortfarande nöjd med mig själv och med livet i allmänhet. Strunt i fåniga mässor med dumma namn.

status quo

Bloggtorka på gång. Anledningen är enkel: varje inlägg skulle låta ungefär "Dag x efter beräknad nedkomst. Inget händer ännu. Mår bra."