Hörni, Logomo var faktiskt inte så tokigt. Jag gillade. Mina förväntningar var i och för sig ganska låga men jag föredrar att bli positivt överraskad, man blir på gott humör av sånt. Lite tungt blev det mot slutet, det kunde kanske ha funnits fler bänkar, och ville man se samtliga utställningar fick man punga ut det hutlösa priset 18 euro (utan S-kort 20 euro), men i övrigt lämnade besöket bara positiva intryck.
Dock märkte jag att hela konceptet med flera utställningar på en gång inte riktigt passar mig, hjärnan orkar egentligen bara med en åt gången. För mig handlar det om att sjunka in i ett visst sinnestillstånd där varje liten detalj öppnar en mental dörr. När jag går på utställning gillar jag att stänga ut omvärlden så gott det går och verkligen låta fantasin andas fritt. Samma när jag tolkar musik. Det är så skönt, för det är fullständigt omöjligt att samtidigt hålla reda på alla mentala listor, strukturer och scheman som det dagliga livet är så beroende av. Kontrollfreaken i mig måste gå med på att släppa taget och försvinna en stund. Det känns både renande och helande. Hälsosamt, faktiskt. Undrar hur samhället skulle påverkas om människor hade tid att låta fantasin ta över lite oftare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar