Saker jag är sjukt tacksam för just nu:
– att jag inte har några bristningsmärken på magen efter graviditeten. Hej, som den trogne läsaren redan vet är jag extremt fåfäng när det gäller min mage.
– att mina bröst är så mjölkstinna att det bara rinner ur dem. Det går med andra ord ingen nöd på sessan, och hon håller dessutom på att lära sig den rätta sugtekniken.
– att sessan älskar att sova. Fattar ni, hon älskar att sova.
– att man idag helt öppet berättar om baby blues. Jag har blivit varnad av både vänner, morsan och sköterskorna på rådgivningen för att man kan känna sig lite nedstämd eller rent av deprimerad efter förlossningen. Jag medger, för mig låg det mycket nära till standardreaktionen "Yeah, I know about hormoner and I can actually google stuff on my own." Men t.ex. bästaste Lena berättade att för henne hände det helt konkret när mjölken steg. Min mjölk har nu stigit, et voilà. Och här kommer poängen: tack vare att jag var så förberedd på att det skulle hända var det bara att säga åt J att "jag tror faktiskt att jag känner mig lite nedstämd idag", och presto: jag installeras i soffan, blir ompysslad med jättemycket tröstande kel och närhet, telefonsamtal sköts, besök avstyrs och feelgoodfilm serveras. Så istället för att stå och gråta i duschen utan att riktigt veta varför så stod jag nyss i duschen och grät för att jag har en så fin karl som gör min babybluesdag så härlig.
– min karl. Se ovan.
– vår dotter. Förklaring behövs knappast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar