små ögonblick från helgen

Bl.a. detta avslöjar kameran om helgen:


That's what it's all about. Kylskåpsmagneterna har alltid rätt.

"Yes, ma'am." Jag diskade, torkade lite OCH lagade sallad. Men för det mesta var det Pinglan som fixade och grejade. Hon är förresten drottningen av äggröra. Har aldrig ätit så god äggröra. Nej, nu blev jag sugen. FETT sugen. Är detta min första craving? Typiskt, en halv timme efter att butiken har stängt.

Kaffe är gott. Tyvärr var inte magen lika förtjust i kaffe som näsan och munnen. Efter en kaffe hos Pinglan och en latte på stan tyckte den att jag fick lov att sluta.

I brist på kaffe, skumpa och andra efterlängtade smaker: mörka lyxpraliner som efterrätt efter söndagsfrullen. En prinsessa behöver ju lite dekadens ibland.

Glömde fota lite mer konsekvent så detta är första fotot från det fabuliciösa svartvita kalaset hos Hanster: lila sörja i en kastrull. Nej, detta ingick sannerligen inte i menyn, menyn var helt fantastisk. Detta misslyckade försök var dock mycket roande att titta på och t.o.m. att smaka lite av (det var nästan gott men bara nästan).

Nej kära barn, detta är inte vad ni tror. Eller vad tror ni egentligen? Hur som helst kan jag avslöja att innehållet i påsen är inte avsett att rökas. Det här helt enkelt grönt te med mynta från Egypten. Som sagt, magen ville inte ha mera kaffe. Hanna har förresten fler tesorter än jag. Och det är mykimånga det.

En bråkdel av kvällens tomflaskor. Men hör och häpna, det går att festa till halv tre på natten och ha det sjukt kul utan en droppe alkohol. Jag drack ett överraskande gott alkoholfritt vittvin blandat med Sprite. Men tro inte att jag inte saknar skumpa.

Ser ni?! Sol i ansiktet!! Årets första solbad på en balkong. Har aldrig lyckats förklara för mina spanska vänner hur detta känns. För dem är solen lika självklar som syret i luften. Kan ni tänka er hur det är att leva så? Förstår ni att jag längtar tillbaka ibland?

Herregud vilket roligt veckoslut. Det är allt jag hinner skriva just nu men det behövde skrivas.

jättebraa lördaaa

Dagar som denna känner jag mig på riktigt som en prinsessa. Lyx är att fika på ett jättekiva ställe och skratta mig hysterisk med tre goda vänner.

Hos Pinglan

Hos Pinglan dricker vi kaffe, bloggar medan vi äter långfrulle och snackar hår (vänta bara tills ni ser hennes fabulösa nya hårfärg! I kid you not, den är coolast i stan). Nästa programpunkt: fika på stan med Jutz och shopping. Laif is kuud.

hurra!

Hahaaaaa! Jag övade ju inte alls piano igår kväll för jag insåg att det är sportlov denna vecka och jag kunde teoretiskt sett vara på resa någonstans låååångt borta från alla icke-portabla instrument. Jag - det dåliga samvetet: 1-0.

Å, nu insåg jag just en annan grej: jag ska till Hfors idag och träffa härliga vänner! Och jeij alltså JEIJ!!!, en sak till: jag tänker lacka naglarna idag! Oh joy! Party-, kultur- och shoppinghelg i Hfors PLUS lackade naglar, alltså nu är jag nog i himlen!



Hehehe det här med humörsvängningar är ganska kul ibland.

det obarmhärtiga nordiska samvetet

Hallå, allt under kontroll här. Solen skiner, jobbet rullar på, halsontet botas med ingefäraté och diverse bortglömda åtaganden koms ihåg och åtgärdas. Frid. Och. Fröjd.

(pianoläxan pianoläxan pianoläxan)

Om en stund blir det lunch vid TV:n, efter det går jag ut och hämta lite frisk luft och därefter översätter jag de sista sidorna för idag. Sen är det bara att vika undan lite tvätt, fundera på kvällsmat och gå på en kort övning, varefter resten av kvällen är ledig.

(pianoläxan pianoläxan pianoläxan!)

Bra dag det här. Hyvä minä.

(PIANOLÄXAN PIANOLÄXAN PIANOLÄXAN!)

Crap. Check that. Ikväll övar jag piano.

vilket problem

Jag är pikilite sjuk, egentligen ganska frisk, men jag behöver en soffkväll nu och alla ursäkter är användbara. Jag har dock skapat ett ordentligt dilemma åt mig själv: i frysen sitter en burk favvoglass men jag har just ätit en stor bit äppelpaj med vaniljsås från i förrgår och nu orkar jag inte äta glass. Alltså fattar ni?

konsumenten undersöker vidare

Nu har jag sett en dokumentfilm och blivit lite skraj. Om hormonpåverkande ämnen (parabener och ftalater) i plast och kosmetika. Hmmm. HMMMMM.

Så där i regel ställer jag mig ganska skeptiskt till allt som luktar hysteri. Men jag är inte heller av den typen som hellre gräver ner huvudet i sanden och hoppas att hon inte ska se eller höra något. Jag vill bara veta, punkt. Och jag har under en längre tid gått och funderat och känt på balansgången mellan tanke A) "Vi har myndigheter som tar hand om oss så vi inte behöver gå och oroa oss hela tiden" och tanke B) "Vi vet fortfarande mycket lite om hur olika kemikalier påverkar oss i längden".

Och så blev jag med barn och DÅ, kära vänner, då blev jag ännu mer fundersam.

Inte har jag blivit klokare ännu. Men nu är jag allvarligt nyfiken. Bara för skojs skull gick jag igenom badrumsskåpet och konstaterade att över hälften av produkterna innehåller parabener. Så jag fick god anledning att surfa lite.

En observation: de sajter och bloggar som varnar för parabener (och ftalater) är oftast sådana som marknadsför eller talar för naturlig kosmetika. Parabener beskrivs jättenegativt vilket förstås fungerar som ett bra argument för produkter som inte innehåller parabener. Det hela är lite ensidigt och ja, kära vänner, det luktar lite hysteri. Men å andra sidan kan man fortfarande fråga sig: hur är det nu då egentligen?

Tja, här tycker man att parabener är helt okej:

http://www.ktf.se/Parabener.htm

Här tycker man att parabener är farliga:

http://www.naturlighudvard.n.nu/parabener

Sveriges konsumenter säger kanske farligt:

http://www.sverigeskonsumenter.se/LAGAR/FAKTA/PARABENER/

Go figure. Bara att läsa vidare. Får se om jag blir klokare någon gång.

konsumenten undersöker

Som den ansvarstagande konsument jag är har jag spanat in en produkt som jag misstänker vara en annan produkt i förklädnad. Jag talar om Dominokexets nya konkurrent Kantolan Dops. Jag tyckte att dessa kex och Oreos, som så vitt jag vet inte säljs i Finland , ser misstänkt lika ut. Enda sättet att lösa gåtan var att utföra ett smaktest: köp hem ett paket, häll upp ett glas mjölk, öppna kexpaketet, ta ut ett kex, doppa det i mjölken, bit av hälften, tugga, svälj. Mmm? Yes, ladies and gentlemen. Jag kan härmed meddela att Oreos numera säljs i Finland under falskt namn. För att vara på säkra sidan har jag förstås upprepat testet mellan steg "ta ut ett kex" och steg "svälj" ett flertal gånger. Och jo, jag är helt säker.

Tips: Dops (Oreos) är inte godare än Domino. De är bara sötare. De importeras dessutom från Sverige, inga klimatpoäng heller.

ingen hemlis längre

The cat is out of the bag. Äntligen. Jag höll på att spricka. Fattar ni hur svårt det är att hitta på saker att blogga om när det ämne man egentligen vill skriva om måste hållas hemligt? Nu får jag skriva som det är:

Jag väntar barn.

Herrejösses, jag väntar barn.

Det är nästan som att skriva: jag ska åka till månen. Någonstans i min hjärna finns ett område dit denna information inte riktigt har trängt in ännu. Som tur är det inte hjärnan som styr och ställer nu utan kroppen, och kroppen tycks veta vad den gör. Moder Natur har satt sig vid rodret och styr båten. Det är på något sätt en tröstande tanke att jag inte behöver prestera fram en bebis genom aktiv tankekraft som jag gör med allt annat. Om jag för en sekund glömmer att jag är gravid så försvinner inte fostret, ingen omstart krävs. Fatta vilken tur.

Förresten och alla till kännedom så blir det här ingen graviditetsblogg där jag berättar om ömma bröst och humörsvängningar. Bara så ni vet.

några svordomar senare

Dagens läxa: ska du absolut köpa den senaste dyra och moderna vill ha-onödigheten så läs instruktionerna fast du tror att du nog vet hur tingesten* fungerar. Annars fiskar du pepparkorn ur ärtsoppan i en halv timme.

*pepparkvarn med motor som startar automatiskt när man vänder upp och ner på den. Inbyggd lampa för att man bättre ska se vart pepparn faller.

Jag och matlagning

Och plötsligt så har jag stekta Dijonmarinerade griskotletter, vildris och broccoli-paprikablandning på spisen. När började jag laga mat igen? Laga mat, vaede? Mat är ju det som serveras på konservatoriets lunchkafeteria eller som J lagar på veckosluten, allt övrigt jag äter är mellanmål. Men nu har det otroliga tydligen hänt, beviset står och väntar i köket. Bara att hugga i.

Jag och bilresor

Jag hatar egentligen att sitta och trängas på baksätet i en bil med tre andra människor. Let's face it - baksätet i de flesta bilar är gjort för två personer, inte för tre. Och let's face this, too - en susande, bullrande bil är inte det bästa stället att försöka upprätthålla en massa tomt snarvel av vilket medpassagerarna ändå hör bara hälften. Men vad gör man inte för sin konst och för miljön. Om man har keikka i Hfors och råkar vara fem pers så är det billigaste och enklaste alternativet att stuva in sig i en bil och köra dit. Som tur kan det hela kännas liiite bättre på vägen hem OM keikkan går strålande bra och OM man får stanna på Lojo ABC och äta Fish 'n Chips på Hesburger. Med gurkmajonnäs.

Jag hjärta er

Yo, 'sup my homies. Check this out, today I just wanna holler at ya: yo-yo, glad vändag åt alla. Peace out.

Heheee nej jag leker inte cool. Jag har bara lite kul åt alla killar och brudar på MTV. En kanal som för mig är ungefär som National Geographic nuförtiden. Kanalen där man får följa med hur spännande djur lever sina liv och hur de kommunicerar. Förutom när det kommer hederliga musikvideor, då (nästan aldrig när jag råkar titta). Musikvideor är bra, dåliga pinsamma fjortisprogram (Room Raiders, anyone?) är so not hot.

Hur var helgen för er? Jag har nog slagit något slags rekord i göraingenting. Fredag: ut till Houtskär. Lördag: lite frisk luft, göraingenting. Söndag: dito. Det var helt obeskrivligt skönt. Vill göra om det NU.

dagens utbrott

I've had it. Jäktigt schema eller inte men snart spricker jag mitt itu om jag måste titta mycket längre på 1) högen med bortplockat julpynt på den mindre soffan i vardagsrummet, 2) oredan i köket, 3) oredan i arbetsrummet 4) oredan i sovrummet. Herregud det finns inte en enda oas av ordning och reda kvar i det här hushållet. Jag var liksom mukamas så oberörd av allt det där, så medveten om mina prioriteter och så zen inombords att det inte störde. FEL. Bara högmod och inbillning. I can't do it.

Oj pust, andas nu och ta det lite lugnt. Inte behöver du bli arg på oredan, fattar du väl. Du städar bara undan råddet och så är det klart. Jo men... Jåjå. Inga men. Gå och städa nu.

nyttigheter

Jag dör av iver att få berätta något.

Men under tiden så kan jag berätta det här: Receptet TV och glass har levererat än en gång. Jag körde egen baklängesvariant av Hannas äppelteori (ni vet, om man först äter en massa godis och sen äter ett äpple så annulleras allt godis och det är bara äpplet som räknas). Jag gör ganska ofta det omvända: lagar något nyttigt (sallad eller soppa) till middag och äter en halv liter glass till efterrätt. Huvudrätten är ju det som räknas och som avgör hur sund måltiden var. Det är så här min hjärna funkar, jag är helt övertygad om att jag kan äta hur mycket glass som helst bara jag äter något nyttigt först. Det jag ännu inte har testat är att göra så här, och sen dessutom äta ett äpple efter glassen. Då har man liksom ätit nyttigt i båda ändarna, både före och efter. Så det måste ju bli extra nyttigt, eller?

Idag känner jag mig sannerligen bortskämd av livet. Det rockar att vara jag, helt enkelt. Jag har dock på känn om att verkligheten kommer att göra sig påmind senast imorgon, då min kropp skakar strängt på huvudet åt mig och hötter med fingret: "Ser du nu vad som händer när du flyger och flänger omkring och har en massa konserter och övningar och dessutom tror att du orkar jobba som vanligt? Vad var det jag sade?"

Dag fem

Oj, coolt var rätta ordet. Yesterday was frikkin' brilliant. Nu börjar jag på allvar känna av tröttheten men den läckraste av alla konserter är ikväll, ju. Så hör du tröttheten, vi tar en rain check tills imorgon okej? Jag har inte tid med dig idag. Sen, men inte nu. Sen.

Dag fyra

Livet efter Schnittke. Det finns. Schnittke kan inte riktigt beskrivas men den som först har gjutit blod, svett och tårar för att lära sig något helt omöjligt och sedan har fått uppleva hur det faktiskt klingar som musik och inte som oljud (ställvis mycket konstig musik, men musik ändå), den kanske vet vad jag menar. Jag kan berätta att salighetsmomenten var flera igår. Och fuskmomenten ännu fler, jag sjöng ungefär hälften av de höga tonerna. Survival instinct, I has it.

Ikväll tänker jag inte hålla tillbaka det minsta dugg. Dags för the cool stuff.

dag två

Ööö vänta nu, det är ju jättedumt att man måste bläddra neråt för att kunna läsa inläggen här. T-t-t. Ska fixa det senare.

Klusterhelg, dag två. All min energi och koncentration går åt till att ha rätt noter med mig till rätt övning och hinna äta så jag inte svimmar. Igår övade jag i åtta timmar, idag i bara en och en halv ungefär. Den här dagen räknas med andra ord som en vilodag. Vilket inte stämmer för jag jobbar en hel del, det är mest rösten som vilar. Imorgon bär det av till Hfors och Uspenskijkyrkan, övning i någon timme plus konsert. På måndag övar jag från och med klockan tre, konsert klockan sju. Tisdag, dito från klockan fyra. Och sen, kära vänner, SEN. TV-maraton med glass. Minst.

Igår blev jag totalnonchalerad av bussen fast jag viftade med mitt busskort i reflexförsedd plastficka. Jävlaranamma vilken skitstil, me cago en sus muertos. Så idag cyklar jag.

ibland funkar det inte

Oj, vad det här var en seg dag. Vem kunde ha gissat det? Det var inget fel med nattsömnen och jag gjorde ett kort yogapass imorse och jag har ätit sunt hela dagen och ALLT. Fäck också. Enda ljusglimten idag var att jag inhandlande den här karamellen på Akademiska bokhandeln.



Den får jag påbörja när jag har läst färdigt åtminstone en av de tre böcker* jag läser just nu.

*Moby Dick av Herman Melville (engelska; lunch-, buss- och tågläsning), Don Camillo ei il suo gregge av Giovanni Guareschi (italienska; kvällsläsning) och La Costurera av Frances de Pontes Peebles (spanska översatt från engelska; morgon- och pausläsning).

Problem -> lösning

Igår, ca klockan nio. Min proffsiga lösning på en kollegas reflexion kring hur en tenor kommer att klara sin första kvintettkeikka (dvs. att vara ensam i sin stämma) var: "vi häller i honom en stor brandy så går det bra".

plikten kallar

Till konsis bär det av, de svåra styckena kallar och ett av dem ska framföras för klasskamraterna imorgon. Ikväll slipar vi på madrigalprogrammet med Camerata. Om jag tar datorn med så hinner jag kanske jobba lite också, mellan varven. Fatta att jag imorgon inte har några kvällsplaner, fatta det. Nästa gång blir om två veckor. Fast det kommer en Houtskärhelg där emellan, och tack och lov för det. En HC-konserthelg och en low key-helg, kanske de balanserar ut varandra? Kanske jag får vara frisk efter HC-helgen? Plis? Och kanske jag hinner städa undan julpyntet och ta ner julstjärnorna före mars?