Livet efter Schnittke. Det finns. Schnittke kan inte riktigt beskrivas men den som först har gjutit blod, svett och tårar för att lära sig något helt omöjligt och sedan har fått uppleva hur det faktiskt klingar som musik och inte som oljud (ställvis mycket konstig musik, men musik ändå), den kanske vet vad jag menar. Jag kan berätta att salighetsmomenten var flera igår. Och fuskmomenten ännu fler, jag sjöng ungefär hälften av de höga tonerna. Survival instinct, I has it.
Ikväll tänker jag inte hålla tillbaka det minsta dugg. Dags för the cool stuff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar