Stön

De e myki nu. Stor leverans på fredag morgon och ganska exakt tillräckligt med tid för att få allt klart... allt annat får vänta tills dess. Med allt annat menar jag ALLT annat utom typ personlig hygien, mat och jodå, kören.

(Och bloggen)

Nytt ord, långhalsar

På köksbordet finns just nu en välgenomtummad upplaga av The Noticeably Stouter QI Book of General Ignorance (Now 26 % more ignorant) som jag bläddrar i lite då och då. Idag har jag lärt mig att kameleonter INTE byter färg för att kamouflera sig utan att de gör det av emotionella skäl, t.ex. när de är rädda. Och att barnacles, dvs. långhalsar, har de längsta penisarna i förhållande till kroppen. Och att delfiner aldrig dricker. Aldrig. Och att fikapausen lätt blir för lång om man läser böcker som denna.

More fascinating discoveries as we get them... stay tuned!

Nisse sökes

Ibland önskar jag att jag hade en anställd nisse som läser mejlen åt mig.

Nissen kunde också sköta dammsugning, tvätt, disk och matlagning (förutom när jag får inspiration).

Bloggandet vill jag dock sköta själv, tack.

away

Ett helt ledigt veckoslut, ou jea. Vi sticker ut till Houtskär, är tillbaka på måndag. Hoppas på vackert höstväder, får se vad det blir. Ser fram emot att läsa böcker, har inte hunnit läsa så mycket på sistone...

lessamt

Oj nä... va livet är orättvist ibland. Tänk att man kan bli så ledsen fast inget sorgligt har drabbat en själv. Men om man bryr sig om en annan människa så blir man ju ledsen om hon blir ledsen*. Eller totalförstörd. Suck.

*Det ledsna har hänt en god vän i Spanien och är faktiskt mycket sorgligt. Nog suger livet ibland.

Think positive

Jag joggar igen, halleluja! Börjar dessutom bli sugen på hemmapilates och Zumbarumba. Har inte ännu skippat sötsakerna men snart är det dags för det också, blodsockret går hand i hand med humöret. Ungefär samtidigt ska starkljuslampan fram på arbetsbordet. Jag är glad att jag har gjort det här förut så att jag vet att det nog blir bra. Livet har sina cirklar, nu är det höst och det börjar också kännas okej. Liiite separationsångest från sommaren har jag ännu, men nu ska ljusen fram och så ska här mysas. Häromdagen hörde jag faktiskt någon yttra orden: "va skönt när det blir lite mörkt". Vaaaaa?! tänkte jag först men sen... ska man överleva här i Norden så är det väl bra om man tycker så. Så nu ska jag bejaka min nordiska, mörkerälskande själ och ha det mysigt och bra hela hösten.

Har under de senaste dagarna blivit allt mer störd. På vadå? På något mycket störande. Just det. Alltså på riktigt. Vem har hittat på och vem har sagt att man ska vara anträffbar hela tiden? På mejlen, på telefonen, på Facebook. Det som är kiva när man inte har något att göra blir stressigt när man behöver koncentrera sig.

Bort med alla distraktioner NU. Mejlen behöver inte vara öppen hela tiden, Facebook kan man kolla NÅGRA gånger istället för trettielva och om telefonen ringer KAN man faktiskt låta bli att svara och ringa upp senare.

Kanske jag får den här översättningen klar före dödlinjen i alla fall...

Pling-plång...

... sa det för en stund sedan i tamburen. Eller nej inte egentligen, vår dörrklocka har ett ljud som är ganska långt från pling-plång. Vi har den klassiska dussindörrklockan, den som är standard i de flesta finländska dussinbyggnader. När man ringer på låter det mest som en dörrklocka med kraftig baksmälla och ordentlig förkylning... rrrzznnn rzzznn, typ.

Men POÄNGEN med det här inlägget är att en medelålders man med förfärligt ovårdat hår men trevlig attityd nyss kom och ringde på och frågade om jag var intresserad av ett titthål i dörren. Fatta, jag har klarat mig utan denna tingest alla dessa år och inte blivit våldtagen eller rånad en enda gång, var ungefär budskapet i hans övertygningstal. Espesjal prais fårju, 20 euro. Så nu har vi ett fint nytt titthål som sitter på precis rätt höjd. För mig. J måste böja sig om han vill spionera på livet i trappuppgången.

Rådd-djuret

Orden rådd (subst.), rådda (verb) och råddigt (adj.) är i min mening verkliga pärlor i det finlandssvenska språket. De är också perfekta för att beskriva min omgivning. Det är råddigt på mitt arbetsbord, råddigt på matbordet, råddigt i sovrummet. Bara köket är en oas av semiprydlighet men också där finns det lite rådd på ett hörn av köksbordet.

För de som inte vet det så hatar jag rådd. Hatar. Dock kan jag också konsten att bli selektivt blind och det är en alldeles förträfflig egenskap när man a) inte hinner ordna upp, b) behöver en stund framför TV:n istället för att ordna upp, eller c) inte känner för att ordna upp.

Men det finns en countdown någonstans i universum som har börjat och som inte kan pågå hur länge som helst förrän jag MÅSTE få bort råddet.

Men tills dess: råddelirådd på er alla...

det onödiga inlägget

Nu e de håsibråttom men jag måste ändå få skriva en rad på bloggen om att det är håsibråttom. Så ser bloggarens liv ut, livet händer för att man ska få blogga om det. Amen. Nu MÅSTE jag duscha, annars hinner jag inte äta ett skvatt före jag ska till stan.

materialisten

Efter en intensiv övningshelg kan jag bara konstatera att MEEERA SÅNT HÄR! Även om jag är trött och rösten är lite ansträngd och sångtekniken inte riktigt sitter efter sommaren så sitter repertoaren. Så kul att ta upp en repertoar som har fått vila och mogna lite, så roligt att få göra den på nytt i Mikaelskyrkan där allt låter bra! YEI! Och härligt att träffa mina goda vänner som jag har saknat...

Efter övningen idag var vi på Aura Street Market och kollade in lokala designföretag. En hel del konstigt men också helt ursöta grejer. Mycket som påminde om Agatha Ruiz de la Prada - starka, läckra färger och kontraster. Buu för allt svart och grått som man ser i alla affärer, det är på vintern man behöver färg, ju. Priserna var ganska höga men jag inhandlade i alla fall två jättesöta reflexbroscher. Känner ett farligt shoppingsug nu... Igår köpte jag ett par coola solbrillor och en härlig tröja från Zara fast jag bara skulle "titta". Skulle vilja köpa en snygg vinterkappa, ankelboots, bärbar dator, jeans... lilla materialisten har vaknat. Vill ha, kan inte få... Blää för de ekonomiska realiteterna. Men nej faktiskt, jag känner för att vara duktig och koncentrera mig på viktigare saker just nu. Hushålla med fyffarna tills jag ser något jag RIKIT vill ha. Too bad om jag ser det förrän jag har sparat ihop pengarna, då får det vänta. Disciplin är höstens motto!

Idag Heidi G, imorgon Katie J

Nu är jag helt hooked på israelisk musik... säger bara detta: Idan Raychel's Project och Shiri Maimon. I like! Asaf Avidan är inte så tokig heller.

Senaste pinfärska observationen för intresseklubben: ett genrep för ett gästabud i renässansanda är lite svårt när man istället för på slottet står i arbetsrummet och istället för full Katarina Jagellonicaskrud har på sig jeans, glasögon och hästsvans, har en lång arbetsdag bakom sig och inte har pluggat sina repliker. Men bara jag får ens HÄLFTEN av alla "så... ja", "öööh" och "alltså..." bort tills imorgon så blir det nog helt okej.

På lördag blir det galet kul att se alla Exaudiotjejerna igen och sjunga fina sånger tillsammans!

nu är det inte synd om mig längre

Nu är allt bra igen, ni kan sluta tycka synd om mig för mitt liv är INTE jobbigt längre. Jag är officiellt LUGN. Igår kväll, efter The Turku in three hours in Spanish-experience, kände jag LUGNET för första gången på länge. Borde ha översatt fyra sidor, borde ha gått på stämövning inför veckoslutets övningsmaraton, men istället lade jag in mutuväxeln. My secret weapon, the mutuväxel.

Så här går det till: mutu = musta tuntuu (finska) = jag känner på mig att jag behöver vika undan två högar tvätt och sedan sitta under en filt, sträcktitta på min fransk-kanadensiska favoritserie och Njuta. Av. Lugnet.

Och idag... himmel och pannkaka, vilken skillnad, halleluja! Gästabudskeikka imorgon, yei! Jobb, yei! Instudering av en hög med nya sånger, yei! BRING IT ON!!!

Basta

Nä nu. NU får det räcka med ekorrhjulet en stund, tack. Jag fullkomligt bryr mig blanka gurkan i allt annat, nu ger jag mig själv EN TIMME stressfri tid.

Så här går det när man försöker A) planera kvällens första Floraövning, B) planera morgondagens Åborunda med guidning för femton spanska besökare, C) lära sig en hel hög med repliker och nya sånger utantill till gästabudet på fredag, D) hinna jobba, faktiskt, E) vika undan tvätt F) hålla mejlrumban under kontroll, G) svara i telefon när fammo ringer (hur VET hon?), H) vara någorlunda förberedd inför dagens sånglektion, I) iiiih...

Borde veta bättre, ju. Adios, nu går jag.

problem och lösningar

Dagens inlägg i vår serie "Man borde veta bättre": Man borde veta bättre än att man efter flera veckors resa och bara två dagars lugn rivstartar vardagen med hard-core-multitaskande mellan tre datorer och ett elpiano. Ingen idé att köra igång hjärnan på högvarv, resultatet stavas s-t-r-e-s-s.

Men: alla problem har en lösning.

Lösningen till detta problem stavas b-r-a-n-d-y och t-e-v-e.

Resefläsbäcks

Är tillbaka i Åbo nu. Lördag och söndag var jag helt död, helt enligt planerna.

Fatta, efter sjutton dagars resa är jag äntligen hemma. Intryck från hemresan:

Fredag, ca kl. 14, Tel Aviv. Flygplatsen är superhypermodern och fin. Vackra vatteninstallationer, behaglig sandfärgad sten, trevliga butiker, gratis trådlöst internet. Men ack, alla dessa positiva intryck förintades av en BITCH till tysk tantjävel som skällde ut mig i den icke-fungerande kön till den första av fem (fem!) säkerhetskontroller, för att jag muka hade trängt mig förbi henne i kön. Helt grundlöst, jag hade trängts UTANFÖR kön och försökte tränga mig tillbaka IN i kön FLERA platser bakom min ursprungliga plats. Trött som jag var kom jag mig inte för att försvara mig utan försökte vara försonande på tyska. Ååååh vad det harmar att jag inte sa något mööördande. Auf Deutsch.

Frankfurt, ca kl. 21. Också här måste man gå genom en passkontroll och en bagagekontroll. Bakom glaset i passkontrollen sitter en kille med melankoliskt vackra mörka ögon som tittar länge och väl på mig, sen på passbilden, sen på mig igen. Jag har råkat ut för detta förut, passbilden - sminkad och fräsch Heidi - motsvarar nästan aldrig verkligheten - har ni sett Pamela Anderson med och utan smink? Bara en lindrig överdrift. Jag mumlar något i stil med "Kein makeup, tut mir leid". Men han tittar på mig och säger typ: "det behöver du inte." Charmig blick, charmigt leende. "Ciao". Jisses. Jag lyckas tydligen flörta mig fram fast jag är halvdöd och på jävligt humör.

Helsingfors Vanda, ca kl. 02. Fem plusgrader. Nästa buss till Åbo går... 03.22. Whopeee.

Åbo, kl. 06. Lågkonjunktur eller inte, nästa gång får de lov att fixa vettiga flyg. I'm too old for this crap. Jag överväger på allvar att gå i ide fram till jul. Taxichauffören är vänlig och förstående, hon får mig att känna mig välkommen och trygg. Inser att jag för första gången på över två veckor hör och använder bara ett språk. Inte mitt modersmål, men ett av "hemmaspråken" i alla fall. Ååååbo vad jag saknade mitt Åååbo.

Is nice

Ett snapshotkap från restaurangen där vi åt lunch idag. Vi åt helt "normala" saker, humus och falafel. Jag tycker i och för sig att det är bra att man tar vara på allt, men jag tycker särskilt att näst sista godbiten på listan är att ta i lite...

Stranden ser ut så här. Not bad, no?

Igår gick vi på lunch till grannen (Microsoft), för omväxlingens skull.

Poker face och andra favoriter

Flashback från partybåten på Capri, förti tjejer på egen båt underhåller japaner och övriga random turister i båtkön in till blå grottan:

"I know you want meee, you know I wantcha, I know you want meee, you know I wantcha... uno, dos, tres, cuatro, DADA DADA DADA DADA..."

och:

"Russian roulette is not the same without a gun, and baby when it's love if it's not rough it isn't fun... can't read my, can't read my no you can't read my POKER FACE..."

:) I like my flashbacks

Vill hem

Ok, nu har jag levt i en kappsäck i 16 dagar och det börjar stinka. Både bildligt och bokstavligt. Tur att jag åker hem snart... Där väntar en karl som förhoppningsvis inte har något emot att ta hand om en trött resenär plus lite smutstvätt...

Helt roligt detta med turné i Italien och jobbresa i Israel, att få tala olika språk och lära sig en massa nya ord och uttryck. Efter detta andra besök i Israel kan jag nästan fejka att jag kan hebreiska, helt kul. Men det räcker nu. Nu vill jag hem till J och Åbo och mitt liv.

I'm an alien, I'm a legal alien, I'm a Finnish girl in Haifaaa

Nytt ställe, nya människor, nya mönster. I förrgår var det "buongiorno", "scusi" och "grazie" som gällde, idag är det "bokertov", "slijá" och "to dá".

Det kändes helt o-t-r-o-l-i-g-t konstigt att vakna här i Haifa igår. Bekant hotell, bekanta gator, bekanta människor på Philips Medical Systems. Men hjärnan hängde bara inte med, jag hade packat kappsäcken och stigit ombord på ett plan efter en lång körturné, men när jag landade var jag inte hemma utan HÄR. Weeeeird.

Igår gick jobbet suuppertrögt, jag släpade på flera nätters sömnskuld och hade svårt att hålla mig vaken. Idag går det lite bättre, som tur är hotellet jättelyxigt med luftkonditionerade rum, pool, jacuzzi och bekväma sängar. Och vilken frukost, helt otrolig! Flera sorters youghurt och mysli, färsk frukt, torkad frukt, frukt i sockerlag, flera sorters färskost, flera sorters lokala bakverk, grillade tomater, äggröra, grönsaker, oliver... nästan så man stressar över att inte hinna smaka på allt. Och så måste man hinna njuta av den fantastiska utsikten över Medelhavet och staden också. OCH läsa morgontidningen med lokala nyheter. Det är så intressant att läsa nyheter som har skrivits med det lokala kulturella filtret på... ett litet exempel: i en artikel som handlade om svinifluensan poängterades att de ultra-ortodoxa judarna kallar den för Mexican flu för att de inte ska behöva nämna ett icke-koshert djur... och att för att motverka smitta har Haredim (en viss ortodox grupp) avstått från den traditionella ceremonin där alla dricker vin ur samma bägare som rabbin. Nu använder de individuella plastmuggar istället. Lysande underhållning och lite annorlunda kulturella insikter på samma gång.

Allrighty, lunchdags här på Philips. Undrar om det blir köttrestaurangen eller mjölkrestaurangen idag. Mjölk och kött får inte hanteras samtidigt enligt kosherreglerna. Ju.

ciao belli

Ar i Italien, har finns inga skander pa tangentborden och av nagon anledning fungerar inte ASCII-koderna heller, som jag forresten annars kan, duktiga jag. Ni far ursakta mig, jag ar pa loma och bryr mig inte ett fjutt over teknikaliteter.

Detta ar bara ett kort inlagg for att skriva att:

1. Jag har blivit fasligt brun igen.
2. Jag fick hora igar att jag ser helt jattebra ut i min sexiga bruna.
3. Det ar inte alls jobbigt att bli dyrkad av kata italienare.
4. Limoncello ar JATTEGOTT!
5. Prosecco ar helt lika gott som Freixenet.
6. Glassen. OH MY GOD.
7. Basta turnen borjar med flera dagars chill vid poolen. Helt klart basta turnekonceptet ever!