Fyllda dadlar

Vi har alla världens nyttiga och mindre nyttiga snacks här i vårt lilla kyffe på Philips så att vi ska klara oss fram till lunch. Snacksen är för tillfället: dadlar fyllda med torkad frukt, äpplen, gröna apelsiner (!), pekannötter (billigare här!), mandlar, mandelkex från stans bästa bagare, choklad (som jag inte rör förrän efter lunch, något slags principer måste man väl ha).

Igår åt vi i köttkafeterian, de har ett fantastiskt salladsbord med allt mellan himmel och jord. Häromdagen var vi ut och äta lunch på en hummusrestaurang, min första erfarenhet av denna lokala delikatess. Hummus är en kletig puré gjord av malda kikärter och man äter det med pitabröd och diverse grönsaker och kryddor. Du får alltså en djup tallrik med en grågul sörja och så tar du en bit pitabröd och dippar i hummusen, stoppar i munnen och plockar grönsaker i munnen när du hinner. Det fanns också en annan lite mer flytande puré gjord på sesamfrön som hette tchina, det testade jag också. Helt intressant att bekanta sig med en av de lokala basfödorna och med lite kryddig sås var det faktiskt helt okej :) Igår åt vi asiatiskt till middag, jag beställde världens kryddigaste, godast Tom Yam-soppa. Till efterrätt tog vi glass från en italiensk glassbar, chocolate rum&raisin plus Mars bar-chocolate... mmmslurps.

Bara denna dag plus två dagar kvar, sen åker jag till flygplatsen svintidigt (tre på morgon.... why, w-h-y?) och får hoppas att jag klarar säkerhetskontrollerna så jag får åka hem. Har fått ett mystiskt papper från Philips med en kod som japparna på flygplatsen kan mata in i sin dator för att se exakt vad jag har gjort under min vistelse här (besöket i Jerusalem, till exempel). Alltså vilka system. Som tur skruvade de inte isär min dator när jag kom hit för att kolla om den var en bomb, det hade hänt en av de andra tjejerna!

Shoppandet igår blev inte så glamouröst, vi gick fram och tillbaka längs en gata med affärer som höll på att stänga och hittade inte riktigt någonting. Men vi såg en McDonalds med skylten på hebreiska, skriven från höger till vänster :) Jepp, detta med konstiga skyltar är ett tema under denna resan, har en massa foton på skyltar både från flygplatsen, här på Philips och ute på gatan. Jag blev direkt helt barnsligt fascinerad av hebreiskan och alla har roligt åt mig när jag springer runt och fotar skyltar hela tiden.

Lunch i mjölkkafeterian, de har en fantastiskt god quiche!

Utsikt från kafferummet

Killarna på Philips ska ändra om i vårt arbetskyffe så jag har laptopen med till det "bättre" kafferummet med utsikt mot havet. Vitsis vitsi. Ca fem hundra meter bort ligger en underbar sandstrand med palmer och buskar. Havet glittrar blått och himlen är disigt ljusblå. Och jag sitter här inne och vet att när vi äntligen är klara för idag är det redan natt. Detta är inte najs, detta är definitivt bajs. Men hej, jag är här för att jobba, prestera, leverera. Så jag tar vad jag får: en utsikt från ett kafferum och KANSKE en stund i solen efter lunch OM vi hinner. Coz we're on the clock, people! Idag skaskaska vi bli klara med användargränssnitt A för imorgon MÅSTE vi börja på användargränssnitt B. Så jag sitter och försöker väga faktor tid mot faktor språkriktighet. Inte det lättaste alla gånger. Bara att försöka sitt bästa och vara nöjd.

Det ryktas att vi kanske slutar tidigt idag, weeehooo! För då ska vi shoppa!

Söndag i Haifa

Söndag: vanlig arbetsdag i Israel. Igår var det sabbat och vi åkte på en guidad heldagstur till Jerusalem och Döda havet. Det tog två och en halv timme att komma till Jerusalem och väl framme hade vi en tajt minuttidtabell för att hinna besöka så mycket som möjligt. Lite stressigt var det väl, men om man bara har en dag på sig vill man se så mycket som möjligt. Det jag mest längtar tillbaka till är den rökelsedoftande arabiska marknaden som fanns längs flera trånga labyrintgator mitt i gamla Jerusalem. Vi hade inte tid att titta i lugn och ro utan gick hastigt förbi alla underbara kryddor, bakverk, hantverk, kläder, smycken, skor, väskor, sjalar, mössor, dofter, färger, ljud, och människor. Fick några intressanta bilder i alla fall.

Trots tidsbristen hann vi alltså se ganska mycket: Först Getsemane olivträdgården och Pater Noster-kyrkan bredvid. En jättevacker kyrka inuti, den var som ett stort öppet rum med släta, runda pelare längs mittgången. Taket var högt och format som valv med djupblå botten och målade stjärnor, och det fanns ingen annan belysning än lite violett ljus som trängde in genom stora, vackert djuplila mosaikfönster. Pointen var att återskapa stämningen i Getsemane på natten när Jesus gick dit för att be innan han blev avrättad. Utanför fanns en olivträdgård med 800 år gamla olivträd. Den var också jättefin, särskilt som skördetiden var inne och träden var fulla med svarta oliver.

Vidare till gamla Jerusalem, in genom muren som omringar gamla stan och hastiga tag genom en massa kyrkor och heliga platser. Mest imponerande var Church of the Holy Sepulcre (heliga gravens kyrka, tror jag). Där blev man bara tyst och gapade. Kyrkan var som en labyrint och helt enorm inuti. Enligt vissa traditioner (inte den luterska, förklarade guiden) var det på denna plats som Jesus korsfästes och den som ville fick se det som antas vara graven. Också här myllrade det av människor från jordens alla hörn, vissa i grupper med guider och vissa på egen hand. Folkvimlet blev nästan för mycket så jag valde att inte följa gruppen utan stå och titta på människorna och detaljerna istället.

Hur beskriva denna upplevelse? Jag, en ytterst sekulärt inriktad person, njöt främst av hur vackra byggnaderna var, av stämningen inne och vimlet av människor från alla tänkbara länder. Men man såg också människor som bara stod med tårar i ögonen och då kände man att för dem är det här verkligen något stort. Vilket också var jättefint :)

Givetvis såg vi klagomuren och stängslet som avskiljer männens del från kvinnornas del. Männen hade kanske en tre gånger så stor del av muren som kvinnorna. No comment. Här fick man inte ta bilder och det var viktigt med diskret klädsel och tystnad. Det hela kändes ganska overkligt, man har sett det på TV så många gånger att det var svårt att fatta att det är just den här platsen man befinner sig på.

Vidare mot Västra banken och Döda havet. Vi hade jättebråttom för att hinna, solen höll på att gå ner, men vi hann bada en halv timme och klotta med den mineralrika leran för all hjärtans lust. Helt urskönt att bara ligga på rygg i det ljumma vattnet utan att behöva anstränga sig det minsta och titta på solnedgångens rosa himmel.

Jess, denna turistdag rockade fett! Hela vår lilla utflykt tog tolv timmar (!) så när vi var tillbaka på hotellet klockan åtta på kvällen orkade vi nätt och jämnt gå ut och äta varsin fylld crepe innan vi stupade i sängen.

Nu är klockan halv sex och vi har ännu jobb kvar... slutbloggat för idag!

Från ett pyttelitet datorrum i en jättestor och skinande ny byggnad i high-tech-kvarteret i Haifa-Israel:

What a day. Här har vi suttit sedan nio imorse och är ännu inte klara. Massvis med översättningsfel, som inte är mina eftersom jag inte har gjort översättningen, men som det är mitt jobb att peka ut allt eftersom vi klickar oss fram i användargränssnittet och kollar varje tillvalsmeny, varje mapp, varje knapp. Vi har slagit nåt slags rekord, tror jag. Testern som sitter med mig och hjälper mig gå igenom stuffet har just haft nåt slags sammanbrott, hon är nog lite stressad, stackarn.

Torsdag:

Det kliar i fingrarna på mig att få beskriva allt detta, den vackra staden, solen, havet, hotellet (den absolut fantastiska frukostbuffén med havsutsikt flera hundra meter ovanför vattenytan)... men internet är ingen självklarhet här. På hotellet kostar det 20 dollar så sånt blir man ganska fattig på ganska fort, och här på jobbet har vi knappt nån tid alls för personligt surfande. Enda lösningen är ett nätkafé som det ryktas finns nära hotellet, ska testa det vid första bästa tillfälle. Igår blev det kvällsjobb till sent (klockan tio på hotellrummet) och jag var för trött.

Men det viktigaste är väl det här: det är lugnt i det här landet just nu, och extra lugnt i Haifa. Det är som vilken medelhavsstad som helst med en vacker strand, palmer och bouganvillea, vanliga människor som lever sina vanliga, ganska västerländska liv.

Just nu sitter jag ensam i detta pyttelilla rum och tar vara på chansen att blogga. Hur beskriva jobbet? Jag verifierar översatt programvara. En ung tjej och jag sitter med varsin dator plus en bärbar dator. Hon visar t.ex. en rullgardinsmeny på sin skärm och så kollar jag att den är rätt översatt till svenska på min skärm. Sen går vi vidare till nästa meny. När jag hittar ett fel registrerar vi det på bärbara datorn i en Excelfil. Och så här håller vi på i åtta dagar, åtta-tio timmar per dag. Tidvis spännande, men för det mesta ganska enformigt arbete. Ett stort plus är dock att man träffar människor man annars inte skulle träffa, får nya perspektiv och lär känna en helt annan kultur. Och så är här soligt och varmt!

Nu tror jag att vi ska fortsätta, mera senare :)

Resefeber

En tom kappsäck ligger och väntar på sängen, resekläderna hänger prydligt på stången i matchande dagskombinationer och toalettväskan är fullpackad med travel size-flaskor och burkar. Ska laga en grönsaksomelett och packa och se hur mycket mer jag hinner jobba idag. Klockan sex far bussen till Hfors, jag ska övernatta nära flygplatsen och stiga upp fem imorgon (why...!?).

Mommo ringde igår, det var roligt att höra om besöket i Torrevieja och hur bra de hade haft det, badat i havet och varit på släktkalas. Hurra för glada, pigga tanter som får en att tro på att man kan leva gott och njuta fast man är långt över 80!

Hallå, Earth calling Heidi... det är allhelgona idag, allt är stängt. Inget pengaväxlande. Dock en alldeles fantastisk promenad in till stan och sen ännu längs åstranden ända fram till Forum Marinum med solen i ansiktet. Bokläsning på Café Daphne med utsikt över ån och Suomen Joutsen. Hem med buss, Pilatespass, införskaffning av det enda som kunde göra dagen ännu mer perfekt, JUST DET Mövenpick Swiss Chocolate syndagod glass för f*ing 7 euro från R-kiosken (jag måste vara helt galen), parkering av kroppen i soffan med matrester från igår och the mother of all prince meets princess-happily ever after-extravaganzas, filmen Enchanted med Dr. McDreamy och what's her face. Lyckans suck. Me happy now.

Öööö varför syns inte alla editeringsverktyg när jag skriver på J's dator? Nå voj ändå, kan ej hjälpas.

Hattifnatt

Nähä, det gick inte att lata sig i två dagar utan att få pippi. Inte om det regnar ute och det enda man kan göra är att surfa, se på film och läsa bok. Höll på att bli helt tokig, major build-up av loco in the coco. Som tur har J en sylvass observationsförmåga ibland och föreslog en promenad i regnet. Note to self: på jullovet när vi är hos mamma och pappa och har det ljuvligt skönt så måste man orka ut på promenad tillräckligt ofta.

Nu tänker jag promenera till stan (45-50 minuters rask promenad), växla lite pengar inför resan, ta en latte eller kakao på nåt mysigt kafé och läsa lite bok, och SEN ta det lugnt resten av dagen :) J har keikka på slottet ikväll. Jag har keikka i soffan med lämplig chick flick. Eller ska jag börja sticka den där mössan jag har köpt garn till?

P.S. Igår såg vi på P.S. I love you och jag har nog inte lipat så mycket under en film någonsin ever. Som vanligt märkte J ingenting. Urbra film!