några veckor kvar

Helt enligt sedvanliga mönster bläddrar jag i kalendern i slutet av månaden för att orientera mig och få en överblick över nästa månad, så jag kan känna att jag har allt under kontroll. December, höstens lugnaste månad. Färre konserter, färre övningar, lagom med jobb, gott om tid för stressfritt julpyssel. Årets jul- och nyårsplaner heter BFFH - Big Fat Family Holiday. Mamma och pappa plus brorsan med familj bor hos oss i några dygn, jul firas i Nådendal med fammo och faffa plus faster. Nyår i Sverige med svärfamiljen i liknande konstellation.

Räknade just hur många veckor som återstår till jul, det är tre och en halv.

OMF. Tre och en halv? Are you frikkin' kidding me? Något litet djur i mig vill skrika "Ursäkta hej då jag måste laga julkort städa sy julklappar shoppa planera ringa samtal baka kila springa köpa glögg feja pynta fixa ordna...!! (flås * flås * flås *)"

Huj. Alltså huuuj. Nej. Ei näin. Det lilla djuret får ge sig i år, jag tänker ta det lugnt. Princess takes Big Fat Chill Pill.

:) :( :)

Vad som är BRA just nu:

- att jag får göra fantastisk, alltså helt fantaaastiiisk, musik nästan varje dag tillsammans med begåvade människor. Och får beröm på köpet. Viktigt med beröm.
- att jag har ett jobb jag gillar och som jag får styra hur jag själv vill. Och där jag känner att jag får erkänsla och respekt. Viktigt med erkänsla och respekt.
- att det är ordentlig vinter med snö på marken och att det inte blåser lika hysteriskt som det gjorde igår och i förrgår. Gjorde misstaget att cykla på tisdag. Tänkte dö. Viktigt att inte dö.
- tja, och att jag har en kastrull med linssoppa som väntar på spisen. Viktigt att inte svälta ihjäl.

Vad som inte är bra just nu:

- inga plusgrader i sikte. Vi har inte hunnit ta upp båten. Autsch.
- outfitsangst inför lördagen (skuggfest med alla fina vänner)
- förtret på grund av att liedkonsert infaller på söndagen vilket för min del saboterar lördagens festande. Jag kommer inte att kunna partaja brallorna av mig. Helt skamlöst orättvist.
- min dator... eller nej. Slut på gnället.

Soppa!

sämre kunde det vara

Fönsterbord på Café Art, dator uppkopplad till trådlöst nät, två timmar av ostörd arbetsro framför mig. Bredvid mig har jag en bricka med grönt té och en biscotto. När det blir matdags tänker jag beställa laxsmörgåsen, den bästa i stan.

Omväxling, I like.

¡ !

Ññº¿®¬½¼¡

Så här ser det ut när en prinsessa försöker komma ihåg ASCII-koden för uppochnervänt utropstecken. Började från 165 (Ñ) och arbetade mig uppåt mot 180 men redan vid 173 sade det kachiiing! eller alltså kachiiing¡

Mer spännande än så här är inte min tillvaro en onsdag.

huaa

Oh my, my, my. Vilken helg, vilken maraton, vilken grande finale. Det jag tidigare skrivit om Schnittke gäller kanske fortfarande men den här löken har många lager. Och längst in i löken, i kärnan, finns detta: mäktigare än så här blir det inte. För några veckor sedan såg jag fram emot att få konserten överstökad och återgå till en tillvaro där jag inte behöver kämpa så in i Norden på varje körövning. Nu när konserten är förbi sveper musikens efterdyningar fortfarande över hela min kropp och jag vill bara gå tillbaka. Åh, denna känsla av belöning efter veckor och månader av slit. Tror med handen på hjärtat att jag aldrig har upplevt den så här kraftigt.

värme där det räknas

Vips så är det vinter på riktigt med riktig snö och minusgrader, helt så där bara. För att fira detta har jag tagit fram ylleunderbyxorna, även kallade mommobyxorna. De är typ två storlekar för stora men jag vill ha det så för jag tål inte att något spänner runt midjan. Fattar inte hur jag har klarat så många kalla vintrar utan detta sköna och praktiska mellanplagg.

"They may not be hot, but they sure are warm."

seghetens lovade dag

Tisdagar börjar profilera sig som verkliga maratondagar med lektion på lektion och övning efter övning. Inte att undra på att jag brukar vara lite seg på onsdagar. Klockan är kvart före fyra, gissa om jag fortfarande sitter i pyjamas? Point proven.

Igår var inget undantag, men dagen avrundades med en sällsynt karamell i form av nostalgitripp down a cappella lane. Ytterst välkommen omväxling efter all "seriös och krävande vuxenmusik" (pffh!) som nuförtiden upptar så mycket av min tid. Med min tjejkvartett har vi bara roligt och njuter så attan, och låter bra på köpet. Sa jag att vi låter bra? Jag menade sjukt bra. Vi är helt enkelt fett bra. Just det. Ni läser helt rätt, ödmjukhet är bara för medelmåttigt lagomfolk och "bra" är förresten ett subjektivt värde. Så jag kan gott säga att vi är bäst i universum! Men seriöst, det är helt konstigt hur våra röster genast hittar varandra. Jag helt enkelt älskar dessa begåvade, härliga brudar och hur vi låter tillsammans. Hjärta hjärta hjärta forevööööör!

Jag kan bara konstatera att gårdagens karamell kom väl till pass för ikväll övas det Schnittke, imorgon blir det Schnittke, på fredag Schnittke, på lördag mera Schnittke och på söndag Big Fat Schnittkekonsert. Ve mig... jag menar, "yeeiii..."

för somliga tar det länge

Det är kanske lite onödigt att skriva om stuff både på fejan och här på bloggen så som jag ibland gör, men den här nyheten är liksom värd det: min man har addat mig som kompis på Facebook. It's official! Det tog bara några år. Och så har han tydligen suttit hela förmiddagen och uppdaterat sin profil, lajkat det ena och det tredje. Haha, om vissa kompisar - som här förblir onämnda - kommer på att bjuda in honom till sina virtuella städer och krig och grejer så är han så i sticket. Småskrattar elakt för mig själv. Hihihi...

en typisk novembersöndag

Hallå hallå. Helt vanlig söndag här, inget att rapportera. Frukostfilm, promenad till stan, Hesburger, bio. Väder: regnigt eller mulet. Prognos: mörkt (det är kväll nu).

Furstemiddagarna på fredag och lördag gick som planerat, feedbacken var mycket positiv. Efter lördagens gig satt vi i klubben till ungefär tre på natten och drack öl och snackade skit, nostalgifaktor hög för Heidi (som dock drack vin, då det en gång fanns). Nu är det slut för i år, J har rakat av sig polisongerna ('bout time) och jag har lagt undan de hatade papiljotterna. Får se om det eventuellt blir repris nån gång nästa år.

Ny vecka imorgon. Men före det ska jag sitta i soffan och chilla lite till.

självsuggestion

Inväntar svärfar som ska krascha hos oss i natt med avsikten att åka och besikta bilen tidigt imorgon. Blir spännande att se vad han tycker om liggunderlaget, han får nämligen sova på en av våra bäddmadrasser av Tempur. De är sju cm tjocka och funkar hur bra som helst, vi har lagt dem på våra vanliga madrasser men egentligen behöver man inte ha något annat under. Oj, jag blir helt sömnig av att skriva om Tempur. Så skönt... och min Tempurkudde är så sköööön... tror jag ska gå och lägga mig nu. Gonatt.

Njet

Nej nu. Nu har jag fått nog av min kräppiga planerings- och prioriteringsförmåga. Hädanefter är det nej, nej tack, nä, nehej, beklagar, tyvärr, ei pysty, hinner inte, soriii till ALLT som tar mer än vad det ger. Välkommen till mitt nya liv.

dagens...

Dagens sånglektion (jo, jag är fortfarande på konsis):

"Kom ihåg att göra så här."

"Men glöm inte det här."

"Tänk på det här medan du gör allt det där."

"Bra, det var ganska nära. Gör om det."

"Nu tar vi en liten paus."

"Bra, nu fortsätter vi."

"Kom ihåg att göra så här." (dvs. back to square one)

Det finns inte två likadana sånglektioner och det är tur det.

utmaningar

En mystisk svartklädd figur stryker omkring i korridorerna här på konservatoriet idag. Upp och ner i trapporna går hon, in och ut på toaletten, gömmer sig i ett klassrum en timme och tittar ut igen. Vem är denna figur i svart och vad gör hon här? Ha! Det är jag själv, förstås. Har bestämt mig för att bo här idag. Har lektioner halva dagen och konsert med Key Ensemble i Sigynsalen ikväll. Och egentligen ser jag inte det minsta mystisk ut, jag har knälånga yllesockor på fötterna och går omkring med en gräsgrön ryggsäck.

Dagens första lektion är avklarad. Dagens läxa: spela med avslappande fingrar, annars går det inte. Fatta vad svårt att komma ihåg att slappna av i fingrarna. Håller dessutom på att upptäcka helt oanade sidor hos mig själv. Jag är inte alls tålmodig. Jag trodde bara att jag var det, men om jag efter två timmars övning inte kan ett pianostycke perfekt så blir jag otålig. Om jag överhuvudtaget ska ha en chans att trivas med pianospelandet så måste jag acceptera att det tar längre för mig att lära mig saker än förr, och att jag inte behöver spela ett stycke perfekt för att det ska duga. På tal om utmaningar, jo.

helgen ute på landet

Insåg just att min kompis i Kangasala lever ett liv som inte är helt vanligt. Jag menar, somliga tar en promenad för att rasta hunden. Hon tar en promenad för att rasta hästarna. Hästar-na, i pluralis.* Det slog mig just hur galet coolt detta är.

*Egentligen en häst och en ponny, men för oss icke-lantsmarta är de en och samma sak. Nu vet vi dock skillnaden mellan hö och halm. Alltid något.

veckoslut med planer

Boghfff vilken bamsefrukost jag åt nyss. På köksbordet står ännu ett övergivet kokt ägg och tittar lite förolämpat på mig.

Allt framskrider enligt planen: yoga, ordentlig frukost, härnäst dusch och iordningställande av ryggsäck för road trip till Birkalands skogar. Jeij för vänner som ordnar kalas!

titta ut

Måste bara skriva det här på bloggen, så det blir dokumenterat: det är soligt idag. Fredagen den 5 november i Åbo, Finland. Himlen är blå och solen skiner och just nu är allting perfekt. Och kommer att vara det i sisådär tre och en halv timme.

Alltså det är ju grejen med november i Finland: de små glimtarna av välbehag som värmer en inifrån medan det är grått och kallt och mörkt och trist och motigt och segt och... Och. Så. Vidare.

Plus tanken om att snart är det ett helt ÅR innan det blir november igen. Det hjälper också.

oh the irony

Hehehe... den siste mohikanen i antifacebookstammen har lagt ifrån sig spjutet. Och berättar inget åt sin fru. Det är fejan själv som artigt frågar henne om de kanske känner varandra.

Och fatta det här: han har skapat en profil åt sig själv för att saker ska löpa smidigare på jobbet. Hahaha jag dör.

Newsflash

Fatta: det är november nu.

(It' s all in your head it's all in your head it's all in your head)

Hittills har allt gått jättebra, faktiskt. All of it really IS only in your head. But then again, WHAT isn't?

en månad i taget

Autsch. Betalade just bort månadens räkningar och kollade månadens tidtabell. Heemmm - fråga nummer ett: vart har alla mina pengar tagit vägen? Fråga nummer 2: varför har jag en hektisk tidtabell just i november, då tidtabellen är hektisk annars också? Här kommer att krävas seriösa mängder disciplin och micro management. För att inte tala om tillräckliga mängder ledighet och vila, så att sinnet håller ihop.

Fast just nu är jag ganska lugn. Dagens kvot är avklarad, nu ska jag bara äta och öva lite piano och sedan sticka iväg på yoga. Jag bara undrar hur det kommer att se ut om fyra veckor när det enligt kalendern är värsta leveransstressen på gång, plus en massa extra övningar PLUS (for fäck's sake) PMS. Om jag börjar planera NU hur jag ska tackla den veckan så kanske det går helt bra. Zen-bruden får ta semester fram till december, detta är kontrollfreakens månad.

förklaringen

Någon som redan hunnit bonga J på en stadsbuss eller på Wiklunds stora nya reklamskärm i Åbo?

Hihi, det känns fortfarande lite weird det här. Men så går det när man leker kejsare. Närmare sagt kejsar Alexander I av Ryssland under tre furstemiddagar på Åbo slott denna månad.