seghetens lovade dag

Tisdagar börjar profilera sig som verkliga maratondagar med lektion på lektion och övning efter övning. Inte att undra på att jag brukar vara lite seg på onsdagar. Klockan är kvart före fyra, gissa om jag fortfarande sitter i pyjamas? Point proven.

Igår var inget undantag, men dagen avrundades med en sällsynt karamell i form av nostalgitripp down a cappella lane. Ytterst välkommen omväxling efter all "seriös och krävande vuxenmusik" (pffh!) som nuförtiden upptar så mycket av min tid. Med min tjejkvartett har vi bara roligt och njuter så attan, och låter bra på köpet. Sa jag att vi låter bra? Jag menade sjukt bra. Vi är helt enkelt fett bra. Just det. Ni läser helt rätt, ödmjukhet är bara för medelmåttigt lagomfolk och "bra" är förresten ett subjektivt värde. Så jag kan gott säga att vi är bäst i universum! Men seriöst, det är helt konstigt hur våra röster genast hittar varandra. Jag helt enkelt älskar dessa begåvade, härliga brudar och hur vi låter tillsammans. Hjärta hjärta hjärta forevööööör!

Jag kan bara konstatera att gårdagens karamell kom väl till pass för ikväll övas det Schnittke, imorgon blir det Schnittke, på fredag Schnittke, på lördag mera Schnittke och på söndag Big Fat Schnittkekonsert. Ve mig... jag menar, "yeeiii..."