För att låna ett uttryck av Pinglan: Bajs. Bajsbajsbajs. Käck. Fäck. Bu. Typ.

Nä, det här med stressfri sista vecka före semestern är inte helt lätt att genomföra. Någonstans innerst inne vet jag att mina problem egentligen är pyttesmå och att allt ju är frid och fröjd (flyter båten? Check. Är den lastad, utrustad och ekiperad? Så gott som. Hinner jag leverera de jobb som ska levereras imorgon? Check. Barely, men check.) Men jag hade TÄNKT att det skulle vara furstligt med marginal, furstligt med tid att chilla, furstligt med lugn. För jag ogillar mig själv starkt när jag stressar, it is not cool.

Här sitter jag nu och stressjobbar, fy äckel. Stackars meejjjj. (Not. Jag är glad att jag har jobb. Men jag hatar - alltså totalavskyr - att stressa, och då blir jag så här.)

dagens ungdom

Senaste appdejten här från folkhögskoleidyllen: två busfrön har satt på en kran i ett rum och låst dörren i hopp om att rummet ska bli översvämmat och alla ska ha fruktansvärt roligt åt deras finurliga hyss. Men eftersom rummet i fråga finns på övre våningen i ett av internaten och rummen inte är byggda för att tjäna som bassänger så har vattnet läckt ner i trossbotten och genom taket till andra våningen. Omfattande vattenskador, med andra ord. Killarna har uppläxats och blir hemskickade men dessutom måste vi göra en polisanmälan av försäkringsrelaterade skäl, eftersom en av dem är 16 år fyllda. Summa summarum: en massa extra stress för en redan överstressad, faktiskt på gränsen till sönderstressad, rektor. Alltså svärfar min.

Och nu säger jag vad JAG tycker: istället för att skicka hem dem borde man ju sätta dem att arbeta som straff, ha det att torka och städa upp, sedan sopa inte bara hela internatet utan hela området, plocka bort alla kottar, skura golv och tvätta fönster. MINST. Med hot om datorförbud i sex månader om de inte lyder.

Det är inte dagens ungdom, utan dagens FÖRÄLDRAR. Saakeli.

en tisdagmorgon på en udde i skärgården

Do, re, mi, fa, so, la, si, do... do, si, la, so, fa, mi, re, do. Saxofoner och trumpeter och diverse övriga horn har inlett dag 2 på bigbandkursen här på Folkhögskolan. De är flitiga övare. Och duktiga; för de mesta spelar de helt rent och nästan i takt. Haha, tror ni att de går mig på nerverna så tror ni fel. Det här är värsta fiilislägret. På förmiddagar övar de i grupp och på eftermiddagar sitter de här och var på vår lilla udde och övar, övar, övar. Alltså vilket engagemang, vilken inspiration, vilken geist! Så fort jag hör de första trumpetarna klockan halv nio känner jag hur ett leende smyger sig in i mitt ansikte. Just nu: Do, mi, so, do, so, mi, do i olika tonarter.

Det är bara att konstatera att...

1. underbara vänner gör livet bättre.
2. Helsingfors/Esbo inte är så långt borta som jag trodde.
3. det är mysigt värre med garden party med yllesockor och filtar istället för sol.
4. Spotify kunde vara något att ha.
5. yogan tycks ge resultat.
6. och så en gång till: jag har underbara vänner!

Oj ve, nu är klockan mycket. Det är sträng disciplin som gäller fram till onsdag. For you see, I have a cunning plan: att fasa ur det här jobbandet poco a poco, så att jag dagen före semestern bara behöver kolla lite mejl och fakturera och sånt. Posible? Sí, definitivamente posible.

hälften kvar

Halvvägs klar med shoppingen... igår: Biltema & Tarjoustalo, fråga INTE hur mycket pengar det gick. Idag: Plantagen, Meredin, Eurokangas.

Eller så kunde alla saker jag behöver bara magiskt uppenbara sig i bakluckan på bilen (som redan är överfull). Tänk vad glad jag skulle bli. Hölvetes pryljakt det här shoppandet. Efter det här vill jag inte se en prylbutik i åtminstone en månad.*

*Who am I kidding?

nå voi vitsi

Åbo, here I come with The Shopping List from Crazy Land. Plus planer att gå och se SATC 2 på bio i brist på bättre kvällsprogram. Den har totalsågats av både vänner och recensenter men jag tror inte att jag kommer att vara så kräsen efter allt HC-shoppande.

Oj zuck. Nu kom J och sade att hans pappas mobiltelefon har dött och kan jag vänligen köpa en ny i Pargas och skicka hit den med bussen. With a frown she mutters: "crap. Just what I need".

Jo, yttre skärgården är vacker och fantastisk men inget livsviktigt ska gå sönder eller ta slut.

Eeeniuei: imorgon bär det av till Esboskogarna för lite partaj och rajraj med vänner jag har saknat jättemassor och DET, kära ni, är huvudpointen med den här helgen!

ståpåhuvu...

... har jag gjort idag. Med lite hjälp.

nya upplevelser

Vi går framåt med nybörjaryogan, det är en annan lärare den här veckan och hon har redan visat oss fler ställningar än vad vi gjorde under hela förra veckan. Får se om vi inte står på huvudet på fredag. Fast jag tvivlar starkt på det, det är ju främst armarna som ska hålla upp kroppen och det behövs en jäkla massa muskelstyrka för att det ska lyckas. Men hon har ambitioner i alla fall och det smittar av sig, övningarna är ju tunga och svetten bara dryper men på något sätt är det både roligt och lugnande på samma gång.

Saker jag har lärt mig: att det heter ashtanga yoga på svenska. Att andas på ännu ett nytt sätt (som dessutom är raka motsatsen till hur jag har lärt mig att andas som sångare). Att hålla handflatorna mot varandra bakom ryggen (krävde en del övning).

En sak fattar jag dock inte: detta med mantror som absolut måste sägas på sanskrit. Vi sysslar inte så mycket med mantror ännu men jag vet att de kommer. Och på det ursprungliga språket, inget annat duger. Vad är då hela poängen? Vad får man utav att säga en massa ord man inte förstår? Jag menar, om meningen med mantrorna faktiskt är att hjälpa fokusera kroppen och sinnet på övningarna och uttrycka tacksamhet och respekt så borde inte var och en få göra det med ord man begriper? Jag menar, de som skapade övningarna i tidernas början kunde knappast förutse att de skulle spridas till alla världsdelar till följd av 1900-talets globalisering. Det känns meningslöst att bara säga en radiramsa på sanskrit med finsk brytning.

Mantrorna bojkottar jag alltså tills vidare (alltid kan det ju hända att jag lär mig sanskrit. Men något säger mig att det inte är så sannolikt). Men i övrigt är jag frälst. Faktiskt.

Hmmm... varför får jag inte välja font för det här inlägget? Jaha. Nå int då.

va e mahogny?

För den som inte vet det så är mahogny dyrt. Mycket dyrt. Men det ska vara mahognylister och mahognyinredning i en båt. Minst. Teak är ännu bättre, och ännu dyrare. Men tillbaka till mahogny. När vi väl hade klätt om takskivorna i salongen blev det aktuellt att spika tillbaka de gamla och medfarna men dyrbara listerna, av vilka vissa hade brustit. Men ei voi mitään, det hjälptes inte när det gällde att hushålla med det ädla träet. Jag tillbringade säkert en timme igår med att försöka pussla om och mäta och fundera vilken list som kunde skarvas med vilken.

Sen åker J in till stan för att uträtta diverse ärenden och när han kommer hem ser han lite finurlig ut. Säger att jag ska ta en titt utanför dörren. Så jag går ut på farstutrappan och håller på att snubbla över två feta buntar med splitternya mahognylister medan J förklarar att han råkade se dem i en byggaffär. Affären sålde tydligen också bort stuff från en annan affär och expediten visste tydligen ingenting om mahogny eftersom han GAV bort dem för futtiga femton euro. Jag tänkte kikna i skratt.

Bara vi kunde snubbla över ett hopfällbart mahognybord och golvskivor i mahogny så kunde vi döpa om båten till Mahogany Princess.

bildss..sshhh....tress...mmm? Suck.

Jag är superlat med att ta bilder denna sommar. Sen efteråt kommer jag på att "vitsi, det här kunde jag ha lagt ut på bloggen, ju". Som dagens frukost, en alldeles förträfflig portion youghurt (vitt) med Granny Smith-äpple (grönt), linfrökross (svart-brunt), gojibär (rött) och hackad mandel (brunspräckligt). Det såg mycket proffsigt och TV-kockigt ut, faktiskt. Får se om det går att återskapa och dokumentera någon annan gång, om jag bara orkar plocka upp kameran.

Men på allvar, detta är just ett praktexempel på hur överfulla våra liv är, det är så mycket innehåll och så mycket tid som går åt att det inte är klokt. Bildhantering. Ladda upp bilder på datorn. Sortera bilder. Säkerhetskopiera bilder (har jag ännu inte gjort). Namnge bilder. Lägga bilder i mappar. Ladda upp bilder på Facebook eller wherever. Och om man är riktigt entusiastisk: photoshoppa bilder. Vem, på allvar vem har tid med detta? Förutom de som har semester och inte har behov av att hålla datorn släckt hela semestern. Vilket jag har.

Val. Det handlar i sista hand om att göra val. Men ibland får jag lust att säga som Freddie: "I want it all, and I want it NOW".

Esmeraldas countdown har börjat

Tjena. Inget särskilt att skriva om idag, annat än att svärmor har problem i ena knäet och har åkt till hälsocentralen i Pargas med svärfar. Jättetråkigt att måsta ha ett uppsvullet knä mitt på sommaren så att man i praktiken inte kan göra någonting. Dvs. någonting som kräver att man rör på sig mer än ett par meter. Och två veckor före semestern dessutom... fingrarna i kors att det ska lösa sig.

Projekt Fixa båt framskrider. Vi har tapetserat om innertaket i salongen och sovalkoven, nu ska bara tapetkanterna trimmas bort, fanerskivorna skruvas tillbaka på plats och mahognylisterna spikas över skarverna. Styrhytten har fått nylackade dörrar och likaså rodret är slipat och nylackat. Jag har gjort listor över allt som ska åtgärdas och allt som ska med. Och det är mycket som ska med på en två veckors båtsemester. Jag har faktiskt lite gått till överdrifter och skapat en lista i Google Docs så att både jag och J kan gå in och bocka av eller lägga till... nu när jag läser det så låter det faktiskt pinsamt pedantiskt. Men jag älskar att göra listor! So shoot me. J är raka motsatsen, han hatar listor och tycker att allt som luktar planering är jobbigt och helt onödigt. Sen när vi är någonstans ute på havet och bensintanken ska fyllas på och det finns en bensintratt i båten för att någon har kommit ihåg att ta med den, DÅ är det ju bra att någon har hållit koll minsann. Att någon har chefat.

När vi väl är ute på havet får J leka chef. Obs, leka. Det kan bara finnas en riktig chef.

Att få och att inte få

Idag var jag ute och joggade före frukost (med kurrande mage) och på yoga efter frukost (medan svetten fortfarande rann), ergo idag får jag äta hur mycket kolhydrater jag vill. Detta har redan firats med en portion glass och jordgubbar efter lunchen, och kolhydratsorgien fortsätter med, å du ljuva dekadens, en tallrik med kex vid datorn.

Viktig fråga: VAD ska jag hitta på för osunt till kvällen??

Det lutar mot... just det, mera glass.

Astangaveckan

Att yoga är bra för kroppen har jag vetat förut. Inte för att jag själv har provat utan för att jag liksom har antagit att det är så, miljontals människor är ju helt frälsta och alla typer som drischar omkring här på yogalägret ser mycket sunda och välmående ut. Men nu har jag provat och erfarit själv och konstaterat att yoga nog är bra. Lägret har en nybörjarkurs varje morgon kl. 8.30 och eftersom jag är anställd får jag gå helt gratis. Snacka om personalförmåner :)

Och förresten så måste jag tillägga ett adjektiv: svårt. Särskilt balansövningarna. Och att hitta minimusklerna tio centimeter under naveln och spänna dem utan att spänna resten av magmusklerna. Feels like it will never happen.

Som tur har jag blivit bättre på att vara nybörjare och inte kunna något. Måste inte vara bäst i klassen längre från första början och bli lärarens gullegris inom de fem första minuterna. Framsteg, hörni, framsteg.

spring

Spring, spring, spring... här på Folkhögskolan är det mycket spring hela sommaren. Fem inkvarteringsbyggnader, en matsals- och samlingsbyggnad, fem stugor, en brygga. Ärenden hit och dit, benen springer och huvudet rusar för att hållas med. Och hela tiden ringer telefonen. Puh.

På backen utanför elbastun står en klunga nakna yogin och smörjer in sig med något som ser ut som olja. Här och var sitter enstaka yogin och mediterar, hängmattor har hängts upp här och var, barn leker i sandlådan och överallt finns det människor, en massa, massa människor. Ganska idylliskt egentligen, måste vara jätteskönt för dem. Men jag bara springer.

Tur att jag jobbar halv dag och bara varannan dag, plus telefondejourering ("jag har låst ut mig, kan du komma och öppna? / onk teil majotust ens yöks? / vi behöver myggnät på rummet... osv."). Några veckor till.

Vad gör man inte för att hjälpa svärfar.

dagens

Dagens visdom: vill du inte bli fet så ska du inte baka bröd*. För nybakat bröd kan man bara äta med en centimeter smör på.

*saftig lingonlimpa från Leilabibeln. Oj-OJ va gott.

vädret gör sommaren

Jag vet att alla vet att det är varmt men bloggen vet ingenting, jag måste ju dokumentera att det är varmt här också.

Hej bloggen, vet du vad? Det är VARMT. Den här sommaren är för bra för att vara sant. Vi har en riktigt värmebölja på gång, jag går i korta kjolar eller shorts varje dag och fryser inte det minsta om fötterna. Den envisa förkylningen är äntligen förbi, jag är bara lite snuvig. Men vem bryr sig, det är VÄRMEBÖLJA på gång! Hur glad kan jag inte bli av lite sol och värme?

onsdag, rådd-dag

Vänt nu. Är det onsdag idag? REDAN?

Tiden här ute flyger inte, den rasar iväg som ett pistolskott. Utom ibland, då jag nästan får den att stå still. Sommaren, den korta sommaren.

Det är lite myky rådd just nu här på Folkhögskolan. Svärfar råddar i kansliet en dag, jag reder upp nästa dag. Svärfar är råddig i huvudet, som ett trassligt nystan med för många lösa ändor. Han har för mycket att tänka på. Jag får väl nysta upp råddet lite då och då, när det går.

På semestern, då ska jag läsa Mumin och känna hur allt rådd bara suddas ut.

haleå där

Nåja hörni, nu börjar faktiskt läget se bättre ut. Korrigeringsjobbet är klart, 23 timmar tog det. Känslan av att skicka iväg ett elefantjobb, alltså. Djup, belåten suck.

Vilken skillnad det gör att vara ledig och kunna njuta av det vackra vädret! Gissa om det har varit frustrerande att sitta inomhus dag ut och dag in medan den soliga skärgårdssommaren lockar utanför?

Idag har jag varit på massage och t.om. varit till stranden här ute på Vitteludd, och faktiskt DOPPAT mig. Brrr beskriver den upplevelsen bäst. Sen har vi ätit pannkaka med grädde och min rabarbersylt till mellanmål (jå, det här med sunt liv får vi ta omstart med, tror jag. As in TODAY). Så har jag fixat lite infolappar, kopierat registreringslappar och grejat annat smått inför The Big Massive Yoga Retreat som börjar här på Folkhögskolan imorgon. Om en stund åker vi in till stan, J har tent i konsernredovisning och jag har konsert med Camerata i domkyrkan imorgon. Allt händer imorgon.

På söndag ska jag sy. Esmeralda ska få sina sittdynor, jag har redan börjat.

Är det någon som märker att jag är lite upp i varv? Det har sin förklaring, jag drack en halv kopp kaffe till pannkakan. Ifall ni undrade.