mycket nu

En sån här vecka kunde ju vara paradiset på jorden bara jag inte hade så himla mycket jobb. Arma dagar vad jag har mycket jobb. Och så är det ännu meningen att jag ska dejourera för Folkhögskolan. Ei kävele, ei siis kerta kaikkiaan kävele. Inte med den här långsamma stenåldersnätanslutningen åtminstone. Hohhååååååååååjaja och fäckelorum.

Nä, nu ska jag inte stressa för det är helt onödigt. Don't worry, be happy. En halv timmes paus nere på båtbryggan och sen kör vi igen.

Lenovo is here

Karln hämtade nyss den nybeställda bärbara datorn från posten, en Lenovo G550. Vid första anblick är den ganska ointressant, grafitgrå och med matt yta. Kantig. Inga slanka linjer, inga glansiga ytor, inget som säger "hey baby". Jag får faktiskt lite flashbacks från 90-talet. Men under ytan döljer sig en panter. Nu ska vi se hur vassa klor den har.

Midsomrigt

Host, host. Harkle harkle. Trevlig midso-HOST-hommar allesamman. (Visst är det SYNDOMEJ nu)

Det blev vackert väder till sist, midsommarhelgen är räddad. Vi har klätt midsommarstång, grillat, haft tårtkalas i bersån, badat bastu, ätit sill och nypotatis, sjungit snapsvisor och haft det allmänt midsomrigt. Karln min är helt besatt av gräs, det är knappt så vi har fått honom att släppa trimmern för att komma till bordet eller bastun. Fotbolls-VM är nästan bortglömt, vi har ingen TV här ute. På kvällarna tittar vi på Rome på datorn. Sjukt bra serie.

Mitt jobbande är det lite si och så med, internetuppkopplingen är så pass långsam här att det tar mycket längre att kolla termer och annat stuff på webben. Så här sitter jag nu, pruppeliprupp. Som tur kan man skriva blogginlägg när inspirationen tryter.

Operation Ut till Houtskär

Så mittiallt är vi på väg ut till Houtskär igen, med buller och bång och soffa på släpvagn. Just det! Bye bye hatade-älskade-soffa, tack och hej. Den ska åtminstone tills vidare stå i lägenheten intill svärföräldrarnas (i ett renoverat litet hus som ägs av Folkhögskolan och som kallas för Rakels stuga, alltså i Houtskär då). Det råkar sig så att vi får bo över sommaren i just denna grannlägenhet, så vi kommer alltså att "ha" soffan ännu denna sommar, men nu är den inte ett störande överstort åbäke längre utan en bra soffa som kommer väl till användning.

Testade på Hannas chefskoncept under flyttoperationen och fick en Aha-upplevelse med stor bokstav. Tre raska killar (Johan och hans två kusiner) kånkade och lastade, jag pekade. Ypperligt koncept, tack Hanna. Alltid lär man sig nånting.

Nu kopplar jag från datorn och packar ner den i en påse, den ska också med. Planen är fortfarande att jobba på den nya (fina!) bärbara datorn som har skickats från CDON.com igår och som alltså borde anlända idag eller imorgon till Houtskär, men arbetsschemat är så tajt att jag inte tar några risker.

Hejdå.

Shit pommes

Shittpomfritt va det är dyrt att vara båtägare. Och vi kommer ytterst lindrigt undan jämfört med många andra. Men hej, vi bor gratis i skärgården hela sommaren. Allt jämnar ut sig.

Senaste bomben i plånboken var för reparation av spis och värmare. Nästan lika mycket kostade tyget för de nya sitsöverdragen. Jag tror att mahognybordet till styrhytten får vänta till nästa sommar, allt ska ju inte bli klart med en gång. Lagom snofsigt ska de va, vi har ingen blingblingbåt utan en gedigen heimlagan en. Och så är vi inga miljonärer, another minor snag.

På onsdag bär det av till Houtskär, hipp. Lagom till midsommar. Alltså va? MIDSOMMAR REDAN? Saakeli denna nordiska sommarstress. Sommaren räcker aldrig till och den är aldrig tillräckligt varm och allt ska hända på typ några veckor. Nu saknar jag den spanska sommaren som aldrig tar slut. I maj stönar spanjorerna och säger till varandra: "är det redan så här hett, hur ska vi stå ut ända in i september?" Låter underbart... Hej emigrantsyndrom.

prinsessbröllop

Hej alla, idag gästar jag kungligt bröllop tillsammans med crème de la crème. Vi sitter i soffan hos Johnsonskan och följer med denna stora händelse på TV. Dagens meny består av prinsesstårta, skumpa och pide. Livet ler brett.

Dagens "vill ha" är minidator. NU fattar jag grejen med minidator. Man måste ju kunna hålla fejan och bloggen uppdaterad, kolla de senaste rubrikerna på Aftonbladet och Expressen och googla viktig information medan man ser på TV.

Ok, bekännelsernas stund är kommen:

I mig bor det ett scentroll som älskar uppmärksamhet och som egentligen tycker att jag borde vara världsstjärna och turnera världen runt och gå på Ellen och Oprah, för att jag helt enkelt skulle vara så bra.

Men när jag ser shower som kvällens galakonsert i Vickans och Daniels ära och tittar specifikt på Victoria (snacka om proffs) så är jag mittiallt jättelycklig över min anonymitet och riktigt nöjd över att vara på den här sidan av TV-skärmen.

Yep. Jag lever hellre detta liv och dagdrömmer om det andra, än tvärtom.

lööööv

Jag har börjat utveckla seriösa positiva feelgoodkopplingar till ordet trilogi. Det KAN bero på att vi har sett två delar av Trois Couleurs-trilogin med the Cool Chick on Christine St, båda gångerna med seriösa mängder skumpa, kaka och tiramisuchoklad. Just a theory.

Anyhoo, life's fab when u got fab friends. Innit?

chokoregn

Dripp dripp. Det regnade lite choklad i kylen nyss. Nu är problemet löst. Herregud vilken praktisk grej, plastfolien. Vad vore världen utan plastfolie!?

Nu kollade jag på Wikipedia och såg att plastfolien upptäcktes av en ren slump.

Undrar vad vi skulle använda om vi inte hade plastfolie. Eller aluminiumfolie. Eller plast överhuvudtaget! Skulle vi ha mera skräp eller mindre?

Hurra!

Alltså så här ska en vecka se ut: megafin konsert på onsdag, skumpa- och kakaorgie på torsdag OCH lördag, många tillfällen att träffa fina vänner hela veckan.
Och passligt med jobb, inte för mycket (Morsan och jag turas tydligen om på den fronten).

Gissa om sådana här veckor är sällsynta (på gränsen till utrotningshotade)?

Jag är på så gott humööör!

Esta semana va a ser la hostia.

Zumbapass om en och en halv timme. Denna gång har jag gett efter för grupptrycket och valt svarta leggings och svart topp. Samma fula gympaskor dock, och samma skrikande röda fejs efter passet. För jag tänker minsann ta ut svängarna igen. Bring it on!

Key = yes

Hej vet ni vad? Key Ensemble är ju en helt kiva kör. Härmed förklaras provtiden avslutad, jag är med på riktigt från och med right now. Har helt sjukt kul just nu med Rachmaninoffrepertoaren på ryska, hans Ave Maria (Bogoroditse djevo) är ju inte av denna värld.

Helt som bonus så går dessutom övningarna och allt småprat på finska vilket faktiskt behövs ibland. Annars blir det bara av att tala finska med fammo och svärmor och jag är lika självmedveten med båda, gör bara en massa fel hela tiden.

Ååååj blä detta fotbolls-VM alltså. Nu skulle jag vilja sitta i soffan med en skvätt rödvin och titta på något avkopplande. Inte bli expert på fotbollstaktik against my will. Men för att vara helt rättvis så såg vi faktiskt på The Princess and the Frog igår och åt god mat, och kvällen före såg vi The Ugly Truth och åt god mat. Så mååhannfååsiipåfootbolldå. Ikväll.

När en bloggare drömmer

Inatt drömde jag att jag tog fel mellan tandkräm och en annan tub (rakkräm?) när jag skulle borsta tänderna. Lyckligtvis kom jag på mig själv precis i tid innan tandborsten for i munnen. Sedan gjorde jag samma misstag igen. Och kom på mig själv igen. Och så planerade jag ett blogginlägg om det.

skaka rumpa

Efter sisådär ett år av hemmaZumba provade jag på ett pass med instruktör igår. Hjälp, vilken workout! Den fick mina svettiga och energiska hemmapass att kännas som söndagspromenader. Men oj, va kul!

Finns det månne något annat sammanhang där man känner sig lika utanför och weirdo som när man kommer till en ny gymgrupp? Låter det bekant? Vet inte vilka fantastiska förväntningar jag hade om deltagarna men de föll pladask ner i besvikelsens djupa klyfta. Random samling sminkade damer med dyra outfits och noll lust att svettas. Kände mig som värsta göken med mina mjukisbyxor i stark orange och min klargröna topp, allt annat var svart och grått och matchy-matchy. Strunt i dem, jag tog i ordentligt och lät energin flöda. Vilket resulterade i att jag höll på att dö. Tuffa tag, minsann. Men najs!

När passet var slut frågade instruktören: Siis KUKA sä olet? Ootsä ohjaaja? Tosi hyvin vedit! Yes, I can shake booty. Det är väl inte alla som kan det.

mind over body

Det här med tidig uppstigning på morgon börjar bli svårare och svårare. Dålig vana eller ålderstecken? Hej, vart försvann min morgonenergi? VEM TOG DEN?

Insikten om att denna dag MÅSTE inledas med motion om den överhuvudtaget ska funka ledde till att jag igår bad J säga högt "du ska stiga upp klockan sju imorgon och motionera". Som tur är man mogen och självständig och kan fatta egna beslut och stå fast vid dem. Jag lyckades - med nöd och näppe. Tack och lov har man tränat hela livet med att ta på sig kläder så att det sker mer eller mindre automatiskt fast man i princip fortfarande sover.

Trots den tröga starten var stavpromenaden just vad jag behövde. Men herregud jag höll på att snubbla över stavarna två gånger. Morgonpiggheten, koordinationen... what's next?

Strunt i det. Här ska det motioneras och ätas sunt och skaffas bikinikropp. För det är somaaar!

random svammel

Huj, jag märkte just att det här håller på att bli värsta DF-bloggen. "Den Duktiga Flickan berättar om hur duktig hon har varit"eller "Den Duktiga Flickan är lite för duktig och behöver avreagera sig på bloggen" eller "Den Duktiga Flickans duktighetsbravader". Nej - nej - NEJ. Omstart!

Alltså inget fel på att få saker gjort och känna sig nöjd, det är ju en av de mest primitiva känslorna vi har kvar. Men sirni för den Duktiga Flickan räcker det inte, hon måste få skryta lite också. Så hon får beröm och klapp på huvudet. Duktig flicka. That's me in a nutshell.

Fast egentligen så har jag ju sagt att jag är "nöjd med vem jag är nu", "och jag blev så här och det är helt okej". Trettioårsgränsen, ni vet. Så kanske jag ska sluta vara så självmedveten (my BIG issue) och bara vara. Tillåta mig själv att vara den jag är och gå med på att jag inte är perfekt på något sätt.

Ha! Nu blev det här värsta filosofbloggen istället. Här är vi minsann inte inrutade i något mönster utan byter koncept med friska tag.

Okej, jag ger mig nu.

Nöjd blir man

Ojoj vad det har fixats och grejats detta veckoslut. Minsann. Exhibit A: masten är på plats. Applåååd! Det gör att båten ser mycket bättre ut. Färdig att segla iväg när som helst, liksom. Dessutom är dörrkarmarna slipade och ytbehandlade (de ska ännu lackas och dörrarna ska också bestrykas med några lager lack till innan de är klara).

Exhibit B: en ny motor på ca 80 kg har firats upp i svärfars båt (som fortfarande står uppe på land). Det låter mycket enklare än vad det i själva verket var. Det behövdes tre pers, en hisskonstruktion med två stegar, en talja och trettioelva trossar (båt-speak för "rep") samt en något vinglig stödkonstruktion för att åstadkomma det.

Exhibit C: gräset på hela udden är klippt. Nästan. J har anställning som gräsklipparmeister på Folkhögskolan i sommar och tar sitt jobb på högsta allvar. Vi talar om en ganska stor udde. Här finns bl.a. en landsväg, en folkhögskola som består av tre byggnader och några skjul, fem hus och en hälsostation. (Fast ända dit kom varken gräsklipparen eller trimmern).

Allt detta har vi firat idag med ett stycke Freixenet Cordon Negro Brut (köpt av mig) plus Kinuskikissas senaste bravurkaka (lagad av mig). Life is sweet.

Pläns

Varsågod, min fredagsplan:

Café Art om sisådär en timme, "Saariston lohileipä" och en capuccino.

Skumpa utanför Sibbe för att fira den nybakade magistern.

Sedan bär det av till skärgården igen, denna gång med buss. Skickade iväg karln min i förväg igår, behövde göra helvetesjobbet ifred och ha liten egen tid för att bli mig själv igen.

Et voilà! Det hjälpte att bara skriva ner vad jag ska göra idag, nu blev jag så glad att jag genast ska hoppa på bussen in till stan och MAKE IT HAPPEN!

Jonej, brådskande korrläsningsuppdrag är ingen hit. Klockan är halv tolv och jag har suttit vid datorn sedan klockan åtta imorse.

Nu tar jag min brandy och försöker göra något åt min knölbräda till rygg. Hej.

Prinsessans mörka sida

Alltså jag dööör... just kill me now, please, and be done with it. Hellre en snabb död än denna långsamma pina som aldrig tar slut.

Jag sitter med andra ord och korrläser en lagöversättning. Den tappra översättaren har säkert lagt ner mycket tid och stor möda på översättningen, jag tvivlar inte på det. Men varför är det just jag (alltså stackars MEJ) som måste åtgärda alla hopplösa meningar och terminologifel? Why?

Pressande tidtabell dessutom. Mycket, MYCKET dålig kombination. Att säga att humöret lider är en rejäl underdrift. Lusten att börja slänga saker i väggen är på gränsen till oemotståndlig. Any potentially harmful objects are best kept out of my reach. I'm PISSED OFF and unpredictable. CODE RED!

(Djuuupt andetag). Sådärja, det hjälpte kanske lite. Antingen ryter jag till lite på bloggen eller pinar grannarna med arga skrik... sorry, kära läsare!

fammos nya kök

Pffff jag är fortfarande mätt efter igår. Hur i hela helsike kan det vara så svårt att lära sig? Ta små portioner och ät långsamt när du är på besök hos fammo och faffa. Oj suck, nu kom jag ihåg att påsen med frysta bullar som hon stack i handen på mig innan vi for hem har suttit över natten i handväskan. Naaajs.

De har nyss haft köksrenovering och det nya köket var jättefint. Vi skålade med skumpa och fammo förevisade och presenterade, berättade och öppnade skåp (vartenda ett). Vi uttryckte entusiastisk beundran. Vad är vitsen med att ha det fint och prydligt i skåpen om man inte får visa dem för någon? Sen fick vi höra några evergreens (alltså inte sånger utan historier som fammo måste få dra om ett visst nyckelord ploppar upp i diskussionen) och resten av kvällen åt vi. Trerättersmiddag plus kaffe med gräddtårta, bulla, kryddkaka och småkakor. Tacka nej? Går inte. Fysiskt omöjligt. Deras bostad omges av något mystiskt kraftfält som gör att det är helt omöjligt att tacka nej till mera mat.

Teori VS praktik, liksom.