Dagen D

Det lär hända något imorgon. Det står så i alla mina FPA-papper. Än så länge känns det dock ganska osannolikt. Jag tänker faktiskt trotsa det magiska datumet och gå på bokmässa. Fast jag tar nog Väskan med i alla fall.

Största nyheten är ändå att första mammadagpenningen kom igår. Fattar ni hur konstigt det känns att bara få pengar utan att lyfta ett finger för att tjäna in dem? Jag är inte uppvuxen i denna kultur av bidrag, stipendier och studiestöd. Spanska studerande antingen jobbar vid sidan om studierna eller får pengar av mamma och pappa. Så jag jobbade. Inget studielån heller, helt okänt koncept där borta. Börjar så småningom fatta att det här är något att vara stolt över. Det är bara lite svårt att vara stolt över något som man inte har haft någon makt över. Jag menar, det fanns inte riktigt några andra alternativ. Jag tyckte att det var helt naturligt.

Hur som helst, bara att vänja sig nu. Det känns onekligen lite lyxigt det här.

Vecka 40

Okej, nu. Äntligen. Nu är jag befriad från alla program och plikter förutom att föda det här barnet. Det finns inga fler engagemang att hålla fast vid så nu spelar det ingen roll när det händer. Jag kan ta varje dag som den kommer, göra det jag känner för och ta det lugnt. Detta är all den fysiska och mentala förberedelse jag känner att jag behöver. Jag har en symaskin och fina tyger att leka med, en trave med inredningstidningar, min dator, böcker jag ser fram emot att läsa, en massa mat i frysen, en massa filmer på hårdskivan. Krafter att gå ut och röra på mig. En karl i full Support and stand by mode och som är lika lugn och förväntansfull som jag.

Allt bra här, med andra ord.

Som vanligt, eller nästan

Nedräkningen fortsätter. Men också livet, och tur det. Jag vet inte om jag skulle klara av att bara sitta hemma utan att kunna röra på mig. Att bara kunna läsa eller se på TV dagarna i ända tills något händer. Fast om det nu skulle bli så (och tur att det inte är det) så skulle jag säkert vara jättekäck och filosofera att "tänk vilken bra träning för tålamodet". Eller något. Jag kan vara så saakelis positiv och prutthurtig ibland. 

Idag har jag medvetet försökt att INTE vara prutthurtig. Kanske hellre lugn och ärlig, inspirerande och, öh,  allt som en bra inspelningsproducent bör vara. Det är svårare än man tror, särskilt när man jobbar med en kör. Å ena sidan vill man ju bara hoppa upp och ner och ge alla en massa beröm eftersom man tycker att de är så himla fina och sjunger så härligt. Å andra sidan vill man behandla dem som åtminstone semiproffs och ställa krav, sätta ribban tillräckligt högt och allt det där. Tricky business.

Det hände en regnig onsdag

Igår hade jag hemmadag med mig själv, det hette att jag skulle ta det lugnt. Men kolla vad som hände istället:

Varning för "titta vad jag har varit duktig"-inlägg. Fast det handlar främst om att lägga upp bildbevis på att allt detta faktiskt har hänt, ifall jag senare blir tveksam och tror att jag bara har drömt.

Hit ska mina underkläder flytta för en tid, medan utrymmet i byrålådan behövs för bebisstuff. Jag blev helt kär i vaxtyget när jag såg det, och dessutom var det nedsatt till halva priset. Tyget räcker till tre sådana här vaddomnuheter, så Johan får en och jag får två (enligt principen "Den som jobbar ska belönas).

En madrass till skötbordet med lite färger och former som Klimpen får träna ögonen på. Åtminstone nedre delen kommer visserligen att måsta kläs över med något som skyddar mot flygande kiss och bajs, men jag intalar mig själv att det inte behövs för hela madrassen.

Jo, det är en helt vanlig lasagne. Det speciella med den är att jag aldrig har lagat lasagne förr helt själv, från början till slut. Nu ska en liten del ätas upp och resten frysas ner, tycker ekorrprinsessan Gräsbeck.

Tips: om man kokar plommonsylt som av någon anledning misslyckas och inte stelnar det minsta kan man späda ut med lämplig mängd vatten och koka efterrättskräm på den.

Björkarna utanför balkongen börjar bli ordentligt gulspräckliga. Och jo, så har vi skruvat ihop spjälsängen. Alltså kolla vilken maffig Muminmammasiluett jag har i profil! Framifrån ser jag ut att ha en pytteliten kalaskula, men från sidan sett är jag ju som en Zeppelinare. Hihihi.

den sunda lilla avundsjukan

Jag loggar in på mejlen och ser att en kompis i London har stått i ett varuhus och tittat på herrkläder precis bredvid His Royal Highness Robbie Williams. Uuuuuuh! Där missade mitt hjärta ett slag eller två fast jag bara läste om det i ett mejl.

Nu bara måste jag bjuda på min Robbiefavorit:

Måndag hemma och dagens läxa

Hett tips: om du ska slänga gammal parfym, gör det i kontrollerade förhållanden. Det vill säga, tro inte att det går att bara hälla parfymen i hushållsoporna, till exempel. Då luktar det gammal parfym i hela köket tills du har bytt påse, skurat slaskhinken och torkat alla ytor i hela skåpet. För den som inte vet det så kan jag berätta att Eden av Cacharel doftar jättegott i pyttesmå mängder och på varm hud. En överdos av gammal Eden i kall soppåse luktar däremot så illa att det lätt kan framkalla huvudvärk, yrsel och illamående. Urk och fy attan.

Detta var då dagens läxa.

Dagens höjdare, åtminstone hittills, har varit att tvätta två maskiner med den nya tvättmaskinen. Jag har alltså hört den käcka lilla "nu e jag klar"-trudelutten två gånger. Jag har dessutom flera gånger gått förbi badrummet och tittat in medan den tyst och effektivt jobbar på. Hajar ännu till lite vid synen av diskreta LED-ljus som plirar mot mig i mörkret. Där sitter den, denna högintelligenta och kompetenta skapelse. Stundvis känns det som om vi har adopterat en UFO.

Jepp, och övningshelgen med Exaudio var en riktig höjdare, igen. Månadens höjdare, minst. Fatta att jag orkade sjunga så många timmar i sträck trots att stödet och luften inte alls fungerar som de brukar. Nedkomst minus två veckor, liksom. Ytterligare ett bevis på att sång är lika naturligt som att andas eller prata och att det inte behöver vara så krångligt. Med det här gänget flödar dessutom glädjen och inspirationen i sådana mängder att jag känner att jag orkar vad som helst. Vad, vad kan vara bättre än att göra vokalmusik som känns häftig och utmanande tillsammans med flera av sina bästisar?  Håh, jag blir helt lyrisk. This is our time!

guldkant på vardagen

Huj med det här blåsiga och regniga höstvädret dagarna i ända. Mysfaktor i all ära, men. Som tur har jag en kladdkaka i ugnen. Livet känns genast lite bättre.