Nyårspläns

Det är nyårsafton, och om några timmar ska jag traska med dottern över till min kompis Karin för att fixa nyårsmiddag för nio personer. Karin är halvt spansk, halvt svensk och har dessutom bott elva år i Saudi Arabien. Vi träffades på första klassen i gymnasiet i Torrevieja och bildade ett kompisgäng som fortfarande håller ihop. De två Silviorna kommer också, långa Silvia och korta Silvia som vi kallar Sylvie eftersom hon har fransk påbrå. Det är tjejernas tur att fixa maten i år. Det vankas tre rätters middag med parmesangratinerade ugnsgrönsaker, panerad och friterad färskost med sylt, lufttorkad skinka och manchegoost till förrätt, entrecôt med svampsås till huvudrätt och chokladfondue med frukt till efterrätt. Plus chips och karkki, eller rättare sagt chips och sex olika sorters choko. Yess, these be my peeps!

Det är lite lustigt det här att det finns kompisar man bara träffar en gång om året men som man fortfarande är helt på samma våglängd med. Att kunna vara helt sig själv och vara en av gänget oberoende av hur lång tid som har gått sedan man sågs senast, det är sjuttons sällsynt. Att ha sådana vänner i två olika länder är sjuttons fantastiskt.

Vänner. De är nog det jag är mest tacksam för, efter min egen familj. Sen kommer hälsan, sen allt det jag får göra och tycker om. Sen allt det andra. Gott nytt år!

Mellandagsbubbla

Jaha gott folk, vi skriver de sista dagarna av 2012. Här i vår spanska bubbla känns det lite overkligt, liksom det kändes helskumt att fira jul medan solen sken över djupblått hav, palmerna vajade och termometern visade plus tjugo. Jaja, man får väl finna sig och foga sig. Usch va jobbigt.

Lilla pepparkaks(bagaren)provsmakaren.

Queen of the rutschbacke! Och jackan bara måste mamma köpa, tillsammans med två par byxor och två tröjor.

Alltså kolla pappa vilken. Massa. VATTEN.

Julväxeln

Det är julafton. Här hos far och mor har vi hittills firat genom att äta kruasanger till frukost (croissanter, croissanger, seriöst - hur stavas det?) och slöat en god stund. Magsjukan och febern är borta, jess. Detta är vad jag kallar tajming.

Julia har firat genom att äta gröt, mandarin, pepparkaka och smörgås, allt medan hon fick titta på Pocoyó på morfars dator. Nu är det Mumin på gång och snart borde man väl klä sig anständigt och gå ut till lekparken. Haha, jag har redan juldagsväxeln i. Skulle helst inte röra en fena på hela dagen, bara ligga i soffan och då och då sträcka på mig som en sömnig katt... mmm. Nöjd suck.

God jul, kära ni!

Framme i Torrevieja

Om vår resa ner mot paellans och sangríans lovade land, mitt andra hemland, kan vi utan tvivel konstatera att den i princip gick helt som planerat, förutom en sjuttons väsentlig variabel: vi hade nog inte riktigt räknat med att bli spysjuka båda två.

Tur i otur (för på den här bloggen bemästrar vi konsten att vända allting till det positiva) att vi turades åt att bli spysjuka. Jag spydde på Arlanda i kön till damtoan och J spydde på planet från Gardemoen till Alicante. Allt for: frukosten, kvällsmålet och middagen från kvällen före. Sen satt vi där i vårt darriga tillstånd och halvslumrade medan vår synnerligen icke-spysjuka dotter tränade i att sitta stilla på tre olika flyg. Jag behöver säkert inte poängtera hur katastrofalt dålig hon är på den punkten.

Sedan ankomsten i Torrevieja har tillvaron gått ut på att ur liggande ställning nackitera morfar att valla barnet, underhålla barnet och mata barnet. Gubevars vad det är skönt att vara här. 

Mistletoe and Holly

Hmm det har sina sidor, det här med att sjunga oo-oo-kör och vara solist på en konsert bestående av smaskiga amerikanska julsånger. Vilken medley av öronmaskar i mitt huvud, jeez.

Men öronmaskar kan jag leva med bara jag får stå där vid mikrofonen och sjunga Have yourself a merry little Christmas med min jazzigaste Ella-röst och riktigt njuta av det sagolika orkester- och körkompet. Ibland är det bara så kiva att kunna sjunga!

Kören i mitt hjärta

Om körsång: what she said. Amen, sister.

Efter den lindrigt uttryckt intensiva helgen med två laddade konserter och därtill allt övande, fixande och grejande har jag lyckats överraska mig själv totalt. Det är måndag kväll och jag borde enligt allt som är rimligt vara fem före hjärndöd. Men hör och bliven förstummade: här sitter jag vid pianot och tränar på att lyssna på fyrklanger. Alla ba men seriöst?

Jag vet nog vad det här betyder, och det gör mig både glad och lättad. Det betyder att trots allt det tunga arbete och den tid som gått åt till det senaste projektet med kören är saldot på energi- och inspirationskontot positivt. Kaching!

Alltså faktiskt, för att jag ska orka sitta och spela fyrklanger klockan nio en måndag kväll måste det finnas seriösa mängder stålar på det kontot just nu. Tack, Exaudio!

Take two

Nåja, försök nummer två att rycka upp mig själv ur min självömkan. Chanserna att lyckas är bättre denna gång. Varför? Jag har ätit god mat, fått en kram, förlåtit och blivit förlåten och snusat länge och väl på dotterns fjuniga hjässa.

Tadaa! Glad självständighetsdag!  Slutet gott, allting gott.

Note to self: underskatta inte de små, enkla sakernas makt.

Take one

Rycka opp mig. Det ska jag. Men inte nu. Kan vi ta omstart på den här dyrbara lediga dagen, plis?

Håhåjaja. Mycket är mycket, och för mycket är för jävligt.

Varsågoda, ett ärligt och småbuttert inlägg självständighetsdagen till ära. Nu känner jag mig barnslig.

Okej, oppryckningsförsök nummer ett. Happy face? Check. Tack alla inblandade för självständigheten. Tack för att min dotter är född i ett självständigt land. Det är ett privilegium att kunna ta den för given varje dag.

Hm. Kommer att behövas fler försök ser jag.

Livet som sångstuderande

Igår kväll ägnade jag ungefär en timme åt att sy ihop en potatissäck, för hand.

Om ca 40 minuter klär jag på mig säcken, blir inslängd på scenen (bokstavligen) och sjunger en tersett ur Mozarts opera Titus tillsammans med två medstuderande.

Hur ser er dag ut?

Vrede

Till den människa eller människor (om man i detta fall kan kallas för det) som for iväg med vår bil från hamnområdet nu i helgen:

Må du i evigheters evighet plågas av hemorrojder stora som äpplen. Må du dras med ilande tandvärk och överrumplas av utmattande svindel. Må du drivas till vansinne av munherpes och kliande fotsvamp. Må din andedräkt stinka så att du förlorar alla dina vänner. Må du plågas av MAGONT, FINNAR och BÖLDER och allsköns andra OTÄCKA ÅKOMMOR!

Varsågod, du har blivit förbannad.