Om vår resa ner mot paellans och sangríans lovade land, mitt andra hemland, kan vi utan tvivel konstatera att den i princip gick helt som planerat, förutom en sjuttons väsentlig variabel: vi hade nog inte riktigt räknat med att bli spysjuka båda två.
Tur i otur (för på den här bloggen bemästrar vi konsten att vända allting till det positiva) att vi turades åt att bli spysjuka. Jag spydde på Arlanda i kön till damtoan och J spydde på planet från Gardemoen till Alicante. Allt for: frukosten, kvällsmålet och middagen från kvällen före. Sen satt vi där i vårt darriga tillstånd och halvslumrade medan vår synnerligen icke-spysjuka dotter tränade i att sitta stilla på tre olika flyg. Jag behöver säkert inte poängtera hur katastrofalt dålig hon är på den punkten.
Sedan ankomsten i Torrevieja har tillvaron gått ut på att ur liggande ställning nackitera morfar att valla barnet, underhålla barnet och mata barnet. Gubevars vad det är skönt att vara här.
2 kommentarer:
OMG! Vilken mardrömsresa! Spysjuka är alltid äckligt och extra otrevligt om man inte ens är hemma. Huj! Tur att ni nu är framme och får vila. Hoppas åkomman går om fortare än kvickt och att ni får en superb jul!
Tack, fina du! Ja, alltså fy fan, som om långresa med ettåring inte var prövning nog... x( Lyckligtvis mår vi bättre idag så det blir nog bra, det här. Ha en skön och fin jul du med, kram och ses nästa år! :D
Skicka en kommentar