Rycka opp mig. Det ska jag. Men inte nu. Kan vi ta omstart på den här dyrbara lediga dagen, plis?
Håhåjaja. Mycket är mycket, och för mycket är för jävligt.
Varsågoda, ett ärligt och småbuttert inlägg självständighetsdagen till ära. Nu känner jag mig barnslig.
Okej, oppryckningsförsök nummer ett. Happy face? Check. Tack alla inblandade för självständigheten. Tack för att min dotter är född i ett självständigt land. Det är ett privilegium att kunna ta den för given varje dag.
Hm. Kommer att behövas fler försök ser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar