Det är nyårsafton, och om några timmar ska jag traska med dottern över till min kompis Karin för att fixa nyårsmiddag för nio personer. Karin är halvt spansk, halvt svensk och har dessutom bott elva år i Saudi Arabien. Vi träffades på första klassen i gymnasiet i Torrevieja och bildade ett kompisgäng som fortfarande håller ihop. De två Silviorna kommer också, långa Silvia och korta Silvia som vi kallar Sylvie eftersom hon har fransk påbrå. Det är tjejernas tur att fixa maten i år. Det vankas tre rätters middag med parmesangratinerade ugnsgrönsaker, panerad och friterad färskost med sylt, lufttorkad skinka och manchegoost till förrätt, entrecôt med svampsås till huvudrätt och chokladfondue med frukt till efterrätt. Plus chips och karkki, eller rättare sagt chips och sex olika sorters choko. Yess, these be my peeps!
Det är lite lustigt det här att det finns kompisar man bara träffar en gång om året men som man fortfarande är helt på samma våglängd med. Att kunna vara helt sig själv och vara en av gänget oberoende av hur lång tid som har gått sedan man sågs senast, det är sjuttons sällsynt. Att ha sådana vänner i två olika länder är sjuttons fantastiskt.
Vänner. De är nog det jag är mest tacksam för, efter min egen familj. Sen kommer hälsan, sen allt det jag får göra och tycker om. Sen allt det andra. Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar