Snart säger det ka-ching!

Åh, jag är så evinnerligt trött på vartenda plagg i min hopplösa, opraktiska, dåligt matchade och osmickrande garderob just nu. Jag har redan rensat bort hälften och den överblivande hälften lever mycket farligt. Just det, i vår serie I-landsproblem. Hahaa, jag hyser dekadenta och materialistiska tankar om att shoppa bort en hel tusenlapp. Sen när jag har en hel tusenlapp att shoppa bort kommer jag antagligen att tänka om*, men just nu föreställer jag mig vilda, vilda saker.

Och vet ni vad dessa skamlösa ytligheter betyder? Jo, det är så att denna tillvaro, där jag lever (tacksamt och ödmjukt, givetvis) på den summa som staten så vänligt betalar mig för att jag ska kunna vara hemma med min dotter, håller på att övergå till den gamla goda tillvaron där jag med ganska jämna mellanrum skickar iväg feta räkningar.

Men jag behöver en plan, och frågan lyder: what shall it be? Plan Street? Plan Preppy? Plan Sporty (nah)? Plan Boho? Plan... vad annat finns det?

*hmm... eller kommer jag att göra det? Jag ska bl.a. vara sex dagar i Rom i oktober, alldeles ensam. Oh, dear.

Det går undan

Klockan tickar för alla fjärrkontroller, bokhyllor, kökslådor och andra saker på mellanhöjd här i röda huset med vita knutar på sommarön. Det var i söndags som fröken bestämde att "nu ska det nog gå", och så tog hon och ställde sig helt själv upp på två ben mot en läderpall. Samma dag testade hon på att slå handflatorna mot varandra. Det var också sista dagen hon fick bröstet. Oj, vet ni.

Johannetider

Midsommarafton har firats i strålande väder ute på holmen, med kaffe och prinsesstårta i bersån följt av vedbastu med björkkvast. Sessan har lekt med sina svenska kusiner på en filt i gräset, först lite spänt men senare med stor förtjusning. Under tiden har Sessans pappa, svärfar och svärfars bror suttit en god stund under parasollet och snackat pilipalipolitik till det övriga gängets stora ointresse.

 Näin meillä. Jag är medveten om att alla inte har en ö eller en stuga dit de kan ta sig för att fira midsommar, eller möjlighet att hyra, och för mig är det först tionde året som jag är med, så för mig är detta något av ett privilegium. Dessutom älskar jag den där villan och hela snåriga, vildvuxna stället. Även om huset är gammalt och förfallet, och dessutom kallt och genomfuktigt eftersom det inte går att elda förrän skorstenarna har murats om, och även om den skrangliga bryggan är så sned att den inte går att använda, och stranden är en dyfälla som håller på att växa igen, ja även så. Jag ser mig omkring och förundras över att jag får komma hit och leva i den här fridfulla bubblan varje sommar.



Så gissa om jag blir beklämd när jag slår på TV:n på midsommardagen och ser i nyheterna att människor har drunknat och omkommit i bränder och hittat på alla möjliga dumma sätt att ta kål på sig själva och andra. Jag fick en skämtteckning på mejlen som säger allt:

Eiku näin meillä...

tappert försök

Nej, jag är nog för trött för att skriva blogg. Ursäkta mig. Det får bli bloggtorka i några dagar till, tills jag får översättningsjobbet klart. Datortid är liksom på kort när man har en flicka med åttamånaderskris i huset. Mammas famn is the place to be.

Det händer ibland

Ibland (läs: när man har köat feckin' två och en halv timme för att få förnya sitt pass) behöver en kvinna stå fyrtiofem minuter i duschen och använda de lyxigaste produkterna i badhyllan samt fotrasp, ryggborste och luffasvamp. Sen behöver hon stå ytterligare en halv timme framför badrumsspegeln och kleta på sig ansiktsserum, ansiktsmask, body lotion, fotkräm, ögonkräm och nattkräm. Nyduschad, mjuk och väldoftande behöver hon slutligen vårda fötterna och lacka tånaglarna. Fast klockan är väl efter läggdags.

Följande morgon ser det ut så här:

Rättelse

Okej, nu har jag kollat var "Esbomamman och -pappan" bor och vi kan väl lugnt konstatera att NEJ, de bor inte i Esbo. Inte ens nära. I själva verket bor de på motsatta sidan av huvudstaden. Jag undrar hur jag egentligen har lyckats bilda mig uppfattningen att de bor i just Esbo. Har jag typ tänkt att det ju är dit man flyttar när man får barn? Eller har jag blandat med min kusin som bor i Esbo? Eller hyser jag några egna drömmar om att bo i Esbo*? Detta förblir ett mysterium. Men herregud, jovisst får man vara lite disträ och i sin egen värld men någon jäkla gräns måste man väl dra. Jag tänker skärpa mig och hädanefter kolla precis vart jag är på väg när jag sover över hos folk. Det kostar liksom för många kreddpoäng när man skriver fel på bloggen. *Jag hyser drömmar om att flytta till en större lägenhet, men jag har nog främst tänkt mig någonstans i Åboområdet.

Prinsessan har fått sig lite terapi igen

Okej, nu har jag fattat en sak: det här med att vara mamma är något så stort, så stort att man inte riktigt hinner bearbeta det förrän man kommer bort från familjen ett slag och har tid och plats för sina egna känslor och reaktioner. Jag menar, vem hinner filosofera mitt i vardagens eviga matlagnings-, disk-, byk-, bad-, blöjbytes-, klädbytes-, bus- och lekrumba? Inte jag. Men så åkte jag till Vanda på övningsläger med min kör Exaudio, och plötsligt hade jag gråten i halsen var och varannan stund. Ja tänker att okej, shitt vad jag är känslig men det är ju fin musik det här, fast vi håller på med julsånger i juni. Så börjar vi sjunga om Marias moderskänslor mot Jesus och då måste jag plötsligt koncentrera mig som fan för att inte börja lipa på allvar. Och så det mest pinsamma, hos Esbomamman vid frukostbordet. Jag och Sjundeåbruden satt och pratade om filmer och kärlekscener och så kom vi in på scenen i Love Actually där Colin Firth åker ända till Portugal och överraskar sin tjej med att fria på portugisiska, och hon överraskar honom med att tacka ja på engelska... Jag trodde liksom inte, trodde helt enkelt inte att det någonsin skulle hända att jag skulle lipa över en film länge efter att jag har sett den. Ni vet, som Meg Ryan och Rita Wilson i Sleepless in Seattle när de pratar om An affair to remember. Men jo, det gjorde jag. Allt medan Esbopappan tittade på oss tvärs över köksbordet och försökte fatta vad som händer. Ena sekunden sitter alla fyra där och löser Hbl-duellen, i nästa sekund sitter de två gästerna och stortjuter. Suck. Fniss.

På besök i luftslottet

Sitter och lyssnar på den här. Och hörni, den är jättebra. Jag blir glad, vemodig, uppspelt, fundersam, filosofisk, upprorisk, glad på nytt och en hel rad andra saker av att höra hennes texter, och så sjunger hon så personligt och fint. Hon är bara sig själv, det gillar jag. Det är jätte, jättesällsynt och himla skönt.

Plus att det är sjukt roligt att sitta och tänka "just det!" till varje strof. Den här kvinnan skriver om kvinnor som jag. Kanske inte jag så som jag är just nu i precis denna stund i mitt liv, men definitivt så som jag har levat och känt mig i flera omgångar. Eller önskar att jag hade gjort det. Åh, så jag önskar att jag hade känt så här vid några tillfällen, då hade jag varit tuff.

va e musik?

Ja, på tal om musik och rytm så kan jag också tillägga att jag är allätare, lite selektiv för det mesta men ibland totalt experimentell och icke-ortodox. Ikväll har jag gjort undan lite jobb och på Spotify hade jag först Pitbull, sen Pussycat Dolls och sen Monteverdi. Now there's a mashup I'm glad no one will ever try.

I got rhythm... *

Jag är en rytmmänniska i flera bemärkelser. Jag älskar rytm, att slå rytmer, att dansa till rytmisk musik, att sjunga något som innehåller en klar rytm. Oj jag märker att om man skriver ordet rytm för många gånger så börjar det låta lustigt. Vilket ord... rytm. Ryt.M. Rytmrytmrytm. Rrrytm. Oj nej sluta nu.

Aanyhoo, men så är jag en rytmmänniska också i den bemärkelsen att jag fungerar bäst om tillvaron har en klar rytm. Det får gärna finnas en dagsrytm och en veckorytm. Under den här mammaledigheten har det tagit ganska länge att hitta den optimala mammaledighetsrytmen, och nu när jag har hittat den så är det just typiskt snart dags för en förändring igen, i och med att jag börjar jobba på heltid i juli och jobba och studera i augusti.

Hmmm. Jag hann nog bli ganska bekväm i den här rytmen, även om den är jobbig ibland. Tänka sig, jag som trodde att jag skulle få fnatt. Visst har jag fått lite fnatt då och då, och en eller två gånger kanske nästan fnatt i full skala, men inte sådär att jag skulle ha lust att sätta ungen på dagis omedelbums och ta mitt liv tillbaka.

Nu när vi vet att hon ska börja på dagis i augusti så infinner sig en ganska ny känsla angående mammaledigheten: nej, den har gått för fort!


*... I got music, I got my gal, who could ask for anything more?

Okej, nu förstår jag.

Jag tyckte att det här var den bästa förklaringen hittills på finanskrisen. Tack pappa för att du skickade den vidare!

Dummies guide to what went wrong in Europe.

Helga is the proprietor of a bar.  She realizes that virtually all of her customers are unemployed alcoholics and, as such, can no longer afford to patronize her bar.  To solve this problem she comes up with a new marketing plan that allows her customers to drink now, but pay later.

Helga keeps track of the drinks consumed on a ledger (thereby granting the customers' loans).

Word gets around about Helga's "drink now, pay later" marketing strategy and, as a result, increasing numbers of customers flood into Helga's bar. Soon she has the largest sales volume for any bar in town.

By providing her customers freedom from immediate payment demands Helga gets no resistance when, at regular intervals, she substantially increases her prices for wine and beer - the most consumed beverages.

Consequently, Helga's gross sales volumes and paper profits increase massively.  A young and dynamic vice-president at the local bank recognises that these customer debts constitute valuable future assets and increases Helga's borrowing limit.  He sees no reason for any undue concern, since he has the debts of the unemployed alcoholics as collateral.

He is rewarded with a six figure bonus.

At the bank's corporate headquarters, expert traders figure a way to make huge commissions, and transform these customer loans into DRINKBONDS. These "securities"  are then bundled and traded on international securities markets.

Naive investors don't really understand that the securities being sold to them as "AA Secured Bonds" are really debts of unemployed alcoholics. Nevertheless, the bond prices continuously climb and the securities soon become the hottest-selling items for some of the nation's leading brokerage houses.

The traders all receive a six figure bonus.

One day, even though the bond prices are still climbing, a risk manager at the original local bank decides that the time has come to demand payment on the debts incurred by the drinkers at Helga's bar. He so informs Helga. Helga then demands payment from her alcoholic patrons but, being unemployed alcoholics, they cannot pay back their drinking debts. Since Helga cannot fulfil her loan obligations she is forced into bankruptcy. The bar closes and Helga's 11 employees lose their jobs.

Overnight, DRINKBOND prices drop by 90%. The collapsed bond asset value destroys the bank's liquidity and prevents it from issuing new loans, thus freezing credit and economic activity in the community.

The suppliers of Helga's bar had granted her generous payment extensions and had invested their firms' pension funds in the BOND securities.  They find they are now faced with having to write off her bad debt and with losing over 90% of the presumed value of the bonds.   Her wine supplier also claims bankruptcy, closing the doors on a family business that had endured for three generations; her beer supplier is taken over by a competitor, who immediately closes the local plant and lays off 150 workers.

Fortunately though, the bank, the brokerage houses and their respective executives are saved and bailed out by a multibillion dollar no-strings attached cash infusion from the government.

They all receive a six figure bonus.

The funds required for this bailout are obtained by new taxes levied on employed, middle-class, non-drinkers who've never been in Helga's bar.

Now do you understand?

cybermamman

Söndagsfrukost i Houtskär för en vecka sedan. Jag satt och planerade ett blogginlägg med rubriken "avsevärt sämre kan man ha det".

En liten trekkie med sol i blicken. Mamma stod där och tänkte "den här ska upp på fejan".



Den här helgen har det regnat och regnat och blåst och regnat, och vi har åkt kors och tvärs i Åboregionen på diverse kalasigheter, så det har funnits varken tid eller energi att blogga eller uppdatera min status. För att vår socialt intensiva helg inte ska försvinna som rök upp i minnets skorsten så kan jag sammanfattningsvis berätta att vi har varit på lunch à la fammo och faffa Bouquée, på sommarfest hos Terhi och Kaj där vi skålade för vår 10-årsdag sedan den första pussen, och på Sessans gudfars Matias examenskaffedoria på söndag. Dessutom håller jag på att lära mig att sticka sockor. Det är aningen beroendeframkallande.

Träning av roligare variant

För tillfället ekar vårt hem av våta pruttljud från morgon till kväll. Då och då varvas de våta pruttljuden med fniss och skratt. Ni förstår, när ens förstfödda kompar precis allt hon gör med pruttljud så måste man bara skratta. Ligga på skötbordet, prrrph! Kräla och böka omkring på golvet, prrr! Pilla på CD-hyllan, rota i leksakskorgen, utforska hårborsten, dito. Våra magmuskler får lite extra träning, och hon tränar säkert upp finmotoriken i munnen genom detta beteende, eller något. Win-win, AND comedy as a bonus.