Home sweet home eller egentligen...

Tjena. Här har man varit i Svärrje i fem dagar och kollat läget hos svärmor och svärfar. De har ett bitvis lite skruttigt men heltigenom mysigt hus ute i Västra Götalands skogar, allt sedan deras dotter Svägerskan för några år sedan tipsade dem om att ett hus var till salu alldeles nära hennes, och skitbilligt. När jag säger skitbilligt menar jag ta-mig-i-brasan-billigt. Senast vi var där sov vi med pipo på huvudet första natten, nu var det inte fullt så svalt.

Hos Svägerskan, som bor flott (ojoj va flott de bor, jag är himlalite avundsjuk fast egentligen mest sjukt glad för dem. Vrålstort hus, OCH: havsutsikt från badrummet. Need I say more?) har vi tagit tjuvstart på födelsedagsmånaden. Både hon och jag fyller år i mars (och jag vet faktiskt några till som gör det) men eftersom vi råkade vara där och svärmor absolut ville fixa kalas och blåsa upp ballonger så firade vi svärsystern med tårta och allt. Kalas är aldrig fel, för tårta är aldrig fel. Tårtkalas är förresten jättenordiskt.

Utöver tårta har vi käkat semlor, dvs. fastlagsbullar, på konditori. Jag har hittills inte fattat detta med fastlagsbullar. Nuu fattar jag. Problemet var enkelt: jag har ätit knastertorra bullar med en usel liten klick mandelmassa i. Vad är poängen med såna? De drömlika läckerheter vi fick på kondis fick mig nästan att bli sur på all denna saliv som jag slösat på undermåliga tråkbullar.

Till sist har vi åkt upp till Uppsala där J har suttit på möte och Sessan och jag har tillbringat många timmar i en shoppinggalleria. På vägen till båten har vi kört vilse och diskuterat i hettade tongångar om paddans meriter som navigator, allt medan Sessan har tyckt att nu börjar det för bövelen räcka med det här eviga sittandet i den här obekväma mackapären till bilbarnstol. Slutligen har vi hittat till vår hytt, lagt flickebarnet att sova, försonat oss och inhandlat onyttigheter till kvällsmål. Samt konstaterat att det är hundra gånger värt utgiften att betala lite fler ekorrskinn om man får sova i dubbelsäng utan fulla grannar.

Hemma igen. Dator sweet dator.

:)

Hon lovar, hon levererar. Mina damer och herrar: detta inlägg ska handla om något bra, precis så som jag förutsåg i förra inlägget. Tystnad... trumvirvel... strålkastare...

Kossch! Jag har sovit gott, trallallaaa! Hostfritt fram till tjugo över fem. Sju timmar av djup, underbar sömn. In your face, hostan!

Pigga bloggen

Ah. Jag lät mig luras, igen. Inte var jag mindre förkyld sen heller. Det var bara ett stadium i förkylningen där offret luras till att tro att allt håller på att bli bättre. Så att man kanske börjar smida försiktiga planer, ser fram emot de följande dagarna och whatnot. Allt medan bobbornas masterplan skrider in i fas tre: torr hosta.

Visste ni att ammande kvinnor inte bör ta slemlösande hostmedicin? Nå nu vet ni det.

Känslan efter en natt av hostattacker och bara några timmars sammanhängande sömn är... ja, tror att jag behöver lite lolcats nu.

Nästa inlägg ska handla om något bra. Or else.

småsaker som inte är små saker

På allvar, vad olika två dagar kan vara. Igår var en dag som jag helst glömmer. För att summera så kan ni föreställa er följande: en trött, förkyld morsa + en konstant vrålhungrig unge + gnällfest hela dagen = Scheissebajs. Idag är den förkylda morsan lite mindre förkyld, ungen har varit på bättre humör och istället för gnällparty på tumis så har vi mysat i soffan alla tre. Tidigare på dagen har dessutom både mamma och pappa haft varsin stund för sig själva, mamma ute i friska luften och pappa i den nyrenoverade simhallen nära oss. Kan ni fatta? Urskönt.

Fast hur korkad får man bli som morsa. Här har ungen gått och först lite försiktigt, sen lite tydligare och till sist helt desperat försökt berätta något. Och man ba: jåjå lilla vännen, har du pipi i magen nu igen? Och ungen ba: nej för farao, det KLIAR något vansinnigt! Just precis. Hur svårt kan det vara att fatta att om ungen lider av torr hud på huvudet och dessutom har ett illrött eksem i nacken så kan det börja klia jättemassor helt när som helst, också mitt i diandet? Fast mamma har gnuggat in salva varje morgon. Och då bara måste man släppa bröstet och skrika till, för man har himla obekvämt, ju. Och mamma bara: Me no understand baby-speak. Suck.

Tur att Sessan har en pappa som inte nöjer sig med förklaringen "bebisar är ofta röda i nacken" utan en kväll kletar på en rejäl extrados med salva, et voilà. Nöjd, lättad Sessa. Snopen, dåliga-samvetet-två-noll-mamma (fast sjukt lättad!).

liti trögt

Kom just ihåg att jag ju är en bloggande mamma. Öhöm, skärpning? Inspirationen har varit någonstans på loma och sedan jag åter blev sjuk i förrgår känns det som att inspisen tänker ta ett sabbatsår nu, tack och hej. Int e de na lätt... Fast då och då är det helt sanslöst kiva och mysigt och bra. Som när J och jag är hemma samtidigt och gosar med vår dotter tillsammans. Eller när jag har träff med någon god vän på stan. Eller får gå på körövning. Eller när vi badar bastu alla tre. Eller typ... ja, kanske det bara ibland är lite kärvt.

Medan flickebarnet sover ute på balkongen kan jag berätta att alla andra i familjen är friska, och så vidare. Vi har flyttat spjälsängen till arbetsrummet och håller på och möblerar om så att Sessan ska få en egen hörna där. Man är ju fyra månader gammal och Stor Flicka.

(Här skulle jag ha lagt upp ett foto av den Stora Flickan, men min kamera for i misstag till Sverige. Åhå.*)

*Ingen panik, kameran och jag återförenas nästa vecka då vi också far till Sverige.

nya upptäckter

Nytt vinnande koncept: mamma stiger upp, ammar, lämnar sedan Sessan med pappa en stund och går ut på en stavpromenad i gryningen. Helt enkelt bäst, särskilt när mamma har suttit inomhus sedan söndag.

Ett annat ganska bra koncept för hopplöst tilltäppta små näsor: att koka upp vatten i husets alla kastruller och fixa turkisk bastu i badrummet. Detta helt gyllene tips hittade jag på en spansk babysajt. Själv kan jag tipsa om att lite Vick's VapoRub i vattnet gör hela grejen ännu bättre.

nej

Nej, det var ingen god idé att vara ute med Sessan alls, för nu är hon hes som en gammal kråka. Usch. Det dåliga samvetet–jag: 1–0. Fast det kan ju bero på att hon har sparkat av sig täcket på natten (vilket hon gör) eller på att hon har fått kallt när hon har legat på golvet (börjar inse att golvvärme faktiskt inte skulle vara så tokigt). Saksamma, jag har dåligt samvete så in i norden. Att så här känns det att vara mamma, också. Ynk.

Hemmamejeriet

Chipjo-op, chipjo-op, chipjo-op. Bröstpumpen är igång. Muuu.

Jättesvårt att beskriva det mekaniska ljudet med bara bokstäver. Nästan lika svårt som att skriva blogg med bara vänster hand.

Jag mjölkar och häller i isbitspåsar så det finns ett litet lager för de dagar när J är ensam med Sessan. Det tog några månader innan jag kom igång med mjölkandet, men det är bara därför att jag i början var rädd att mjölken inte skulle räcka till för fröken. Ingen berättade för mig att brösten anpassar produktionen efter förfrågan och att det ju går att pumpa efter att Sessan har ätit. Duh.

frío, frío

Alltså jag vet att det låter helt egocentriskt och fånigt av mig att säga det här, typ världen kretsar faktiskt inte runt min napa, men kom igen nu för farao. Är det helt måsta på att bli så här smällkallt just nu? Borde jag ha dåligt samvete för att jag överhuvudtaget tar ut Sessan i minus tjugo? Hon har garanterat varmt i vagnen med alla kläder och filtar men: kan en liten bebis andas så kall luft? (Hon är redan lite krasslig men verkar klara sig hittills, och jag har förvisso hängt en dubbelvikt fleecefilt över öppningen så att det bara blir små luftspringor på varje sida.)

Det här är nog första gången ever som motion och frisk luft är förknippade med dåligt samvete. Djiisös.

Nä, jag känner på mig att jag oroar mig i onödan. Visst gör jag det? Väl? Plis?

Det blidde inte idag

Hej. Det skulle bli ett blogginlägg om sibirisk kyla, keppijumppa och tiramisu. Men nu tänker jag gå och lägga mig. Gäsp ögongnugg gäääsp. Jå. See you tomorrow, peepsies.