Thank God it's...

Tjena måndag! Läget? Jo, tack bra bara. Vadå? Nej nej, det är länge sen jag har hyst några onda tankar om dig. Du är ju en heltigenom rekorderlig dag, du. Du kommer aldrig att vara fredag och det får du finna dig i, men för den som är tillfälligt ledig från jobb och studier är du en helt välkommen figur. Du skapar liksom den rätta rytmen i tillvaron och ger välkommen omväxling efter den lata söndagen. Du öppnar butikerna och får fart på webbsnacket, sätter så att säga nytt snurr på hjulet. Jojo, ta till dig nu. Det är så många som avskyr dig, jag själv bland dem för det mesta, så jag känner att jag vill ge dig lite kärlek nu när jag kan. Alltså, här kommer det, det du aldrig får höra: TGIM!

nattskiftet

Ännu ett nattskift avklarat, gäsp. Mjölkbeställning lämnades in klockan elva, tre och strax före sju. En leverans i blöjan efter beställning nummer två. Ganska omständliga somna om-procedurer efter varje amning.

Gääsp säger jag. Inte karln, han sover ännu. Med öronproppar.

Men va fräckt, tänker ni nu. Nej nej, vi har ett system vi. Nästa natt är det min tur att sätta i öronpropparna och sova lite djupare. Så länge spjälsängen står i vår sovrum är detta det enda sättet att få någon vettig nattsömn då och då. Visst, det är fortfarande jag som ammar men när J har nattskiftet behöver jag inte stiga upp ur sängen, och det är en lyx. Bara att maka mig lite åt sidan så landar en hungrig gullunge vid bröstet som en helikopter. Bara jag kommer igång med pumpandet kan karln till och med sköta matandet helt själv.

Det gäller att prioritera sömnen om man ska orka mysa med en så gullig tjej som vår prinsessa.

En som kan det här med att prioritera sömn.

Den gyllene morgonstunden

I min kopp: grönt te. På min tallrik: en ytterst smulig scone som blev över efter gårdagens hemmabrunch. På spellistan i Spotify: Schumanns Children Scenes. Belåten liten suck.

På köksgolvet ligger vår lilla flicka i bebisboet som jag sydde då pysselivern var störst. Baby nest heter det på engelska. Mondjö vad glad jag är att jag gjorde det, ett bebisbo är helt bäst. Flickan får sova ombonat och med en liknande skyddad känsla som i livmodern, och hela boet kan lyftas med flicka och allt från rum till rum eller direkt in i spjälsängen till natten.
(Den fina filten har gammelfarmor, alltså min farmor, stickat. Hon har om möjligt haft en ännu större pyssel- och köpiver än jag inför sessans nedkomst.)

I pappas famn kan det också hända att man somnar rätt så fort.

Jag svär, den här lilla grodan är typ det enda som kan förmå mig att offra en konsert med Exaudio. Ja hon, och postpartal utmattning kanske. Lite suckar jag nog över att inte ha kunnat åka upp till Vasa nu i helgen och varit med. Eller lite mycket. Vilken tur att det blir repris i Helsingfors om några veckor!

The monster sleeps no more

Okej, jag visste att det här skulle hända. Det var liksom bara en tidsfråga men huj vad det hände snabbt, vips bara. Aj vadå? Det megalomaniska shoppandet, that's what. Ny tillvaro innebär behov av ny ekipering, vilket innebär att pengar. måste. brännas. Konsumentmonstret vaknar och är hungrigt, vrååålhungrigt. Hundralapparna bara flyger ur plånboken, bye bye.

Men sirni vad ska man göra när den enda vettiga mammabutiken i Åbo stänger om en vecka och allt säljs med tjugo procents rabatt? What is a girl to do?

Här kommer ett glödhett tips, intresseklubben: de överlägset bästa och bekvämaste amningsbehåarna heter Bravado. De kostar runt femtio euro och är värda varenda cent. Jag har en på mig nu och mina megaboobisar (storlek frikkin' F) har kommit till himlen. Men gå inte och skaffa någon dyr lyxbehå förrän mjölken har stigit i brösten, det är helt otroligt vad de växer. Åh 80 B, när ses vi åter?

Faking it marvelously

Dagens egoboost:

"Du är såååå bra. Jag skulle vilja vara en liten bebis så att du skulle kunna sköta mig."

Jovars, helt bra går det. Det verkar finnas en magisk formel när det gäller bebisar: om du inte riktigt vet vad du gör, fejka så sjutton. Show no fear.

Jess

Åh, så lycklig man kan bli över en så enkel sak som att komma ut i friska luften. Men det är en hel vecka sen sist! Just det, sessan har varit på sin första åktur i barnvagnen med två stolta föräldrar.

Nu tårta och film. Fortfarande i liggande ställning. My back is killing me.

hormonerna talar

Saker jag är sjukt tacksam för just nu:

– att jag inte har några bristningsmärken på magen efter graviditeten. Hej, som den trogne läsaren redan vet är jag extremt fåfäng när det gäller min mage.

– att mina bröst är så mjölkstinna att det bara rinner ur dem. Det går med andra ord ingen nöd på sessan, och hon håller dessutom på att lära sig den rätta sugtekniken. 

– att sessan älskar att sova. Fattar ni, hon älskar att sova.


– att man idag helt öppet berättar om baby blues. Jag har blivit varnad av både vänner, morsan och sköterskorna på rådgivningen för att man kan känna sig lite nedstämd eller rent av deprimerad efter förlossningen. Jag medger, för mig låg det mycket nära till standardreaktionen "Yeah, I know about hormoner and I can actually google stuff on my own." Men t.ex. bästaste Lena berättade att för henne hände det helt konkret när mjölken steg. Min mjölk har nu stigit, et voilà. Och här kommer poängen: tack vare att jag var så förberedd på att det skulle hända var det bara att säga åt J att "jag tror faktiskt att jag känner mig lite nedstämd idag", och presto: jag installeras i soffan, blir ompysslad med jättemycket tröstande kel och närhet, telefonsamtal sköts, besök avstyrs och feelgoodfilm serveras. Så istället för att stå och gråta i duschen utan att riktigt veta varför så stod jag nyss i duschen och grät för att jag har en så fin karl som gör min babybluesdag så härlig.

– min karl. Se ovan.

– vår dotter. Förklaring behövs knappast.