En vecka kvar i Runosbacken

Hej från Hemmet i lådor. Bruna Fazerlådor är det nya svarta, bara så ni vet.

Men alltså fatta, alla våra saker ska på riktigt lyftas in i en flyttbil och kuskas till vårt nya hem om exakt en vecka. Märks det att jag kanske inte riktigt har fattat det här med vad flytt innebär, förrän nu? Visst har jag flyttat förut, måhåånga gånger dessutom. Men det är så länge sen.

Idag har vi i princip packat ihop arbetsrummet. Julia tyckte det var sskitkul.

Annat stuff jag har grejat med idag:

Min fina planritning för planering av möbleringen med postitlappar, helt i skala.

Hurra

Okej, nu har det löst sig på riktigt: Julia har fått en familjedagvårdsplats från och med hösten, på rimligt avstånd från vår nya adress. Hos en dagmamma med superbra rykte och som lät jättetrevlig i telefon. Jag. Svävar.
.

Det blir bra

Hej, har jag berättat att jag har en ny Nokia Lumia 820? En rröd Lumia? Jee? Men kan ni fatta att den ännu ligger prydligt kvar i sin låda med plasthöljet på eftersom jag inte har tid att börja pilla på den? Det är pa-te-tiskt.

Nåjo, nåjo. Det råder ingen brist på saker att se fram emot här. Överstökad flytt, nytt hem, vappkalas, tid att pilla på telefon, und so weiter und so weiter.

Har jag berättat att vi inte längre äger den bostad vi bor i? Och att vi inte ännu har skrivit på och blivit ägare till den bostad vi ska flytta in i? Tekniskt sett är vi alltså hemlösa.

Men hörni, har jag berättat att den där chilenska familjen som bor här i Runosbacken och som är så trevliga, har jag berättat att mannen jobbar i renoveringsbranschen och att han har lovat göra om behövliga ytor i vår nya bostad till ett facilt kompispris? Yeeeei! Och att vi tycks få helt bra med kånkhjälp?

För att sammanfatta: det håller på att lösa sig.

Med ögonen i kors

Hej jag är vid liv. Med nöd och näppe. Låt mig sammanfatta: packande + flyttförberedelser + jobb + studier + familj + keikkor + sjuk karl = jättesynd om mig.

Tack mamma, för mitt österbottniska blod. Här gäller det att vara både flitig och envis, just så där som österbottningar är (?)

Bra jag, för att jag började packa typ genast och inte först idag. För idag orkar jag ingenting mer. Heja jag som insåg att det kommer sådana här dagar.

Tack alla som uppmuntrar och ger stöd. Ni är mitt ljus i tunneln.

Nu är det inte så synd om mig längre. Tack, bloggen.

Birthday girl

Ay madre vi är inne i packningstunneln nu. Ilon kautta, ilon kautta, ilon kautta... detta är mitt nya mantra som jag har fått av en ung och klok studiekompis på konservatoriet. Det fungerar häpnadsväckande bra hörni, det här med ilon kautta. Inte så att det skulle vara ett universellt botemedel mot flyttpanikångesttrötthetfrustrationutmattningleda, men det lilla mantrat har varit mig till stor hjälp ändå. Till att börja med har det hjälpt mig komma igång med att gå igenom alla våra trettioelvatusen miljoner ägodelar. Herrejestanes vilka impulser jag får att bli minimalist och ha typ en tom lägenhet med typ tre stolar och en klocka som enda möblemang. Sen föreställer jag mig hur klockan tickar i den ekande tomma lägenheten och kommer fort över den impulsen.

Mitt i packningstunneln fick jag förresten fira födelsedag, och det var otroligt skönt. Vi lyxade till frukosten med fattiga riddare (sylt och grädde till, of course), sen fick jag ha en stund för mig själv medan Johan gick ut med Julia, och efter middagsvilan åkte Julia och jag till stan och tog en härlig söndagspromenad längs åstranden med finaste tata Hanna och tata Jonna. I tell you, det här var livselixiret som räddade min vecka. Jag mår inte bra av tunnlar och social isolering, nejnejnej. Dagen avrundades med en Charlotte russe som definitivt inte gick som i Strömsö, och deffinitivt inte som när mamma lagar den. Den döptes om till Charlotte suspekt. Charlottesuspekten var förvånansvärt god för att vara så suspekt.

Systemkameran har ätit upp alla fina bilder från igår... vilka bestod av några bilder på de fattiga riddarna och några fina bilder från åstranden. Men här, ett par bra foton spottade den ur sig:

La charlotte très suspekte blev blålila av drottningsylten, och för lös och våt, och för platt, och för blålila.  Mais à la prochaîne...

Idag har vi lagat pizza. Omigod, nam!

Flytten

Så man har gått i alla dessa år och drömt om en radhuslägenhet. Eh, äsch... Omstart. Så jag har gått i alla dessa år och drömt om en radhuslägenhet. En sån där med en liten bakgård där man kan ha en sittgrupp och kanske till och med lite blomsterplanteringar. Inget våldsamt stort, men med två badrum och egen bastu och sånt, helst på två plan.

Nå guess what?

Vi har sålt vår bostad, för det första. Relativt smärtfritt gick det också. Och så har vi lagt in anbud på en radhuslägenhet i Harittu, och fått den, för det andra. En just precis sådan som jag beskrev ovan.

Och nu hörni, nu följer det intressanta. There's nämligen a catch. Vår köpare är en riktig håsapetter som vill flytta in bumsgenast, så vi har flytt om tre och en halv vecka. Tack snälla universum, tack för att radhuslägenheten är inflyttningsklar typ genast.

Så nu packas det prylar i lådor så det står härliga till. Pust.

Joyeuses pâ(ck)ques på er alla!

Kiva

Saker som är kiva just nu:

Vårsolen! Snart är det hejdå mössa. Yipeee!

Att jag fick skjuts med Bitte från dagis imorse, och en trevlig pratstund på köpet. Fina Bitte.

Att jag hade lunchdejt med Johan på Svenska klubben och att det hade stekta abborfiléer. Mmmumsfilibabba.

Att jag ikväll åter får uppleva en kort stunds bliss i Skarpis (Skarpskyttekapellet) med Camerata. Dessa passionsandaktskeikkor är jättetrevliga. Före detta sångläraren Ulla var och lyssnade i måndags och var helt hänförd: "ni låter som en röst, en andning, en tanke... det måste vara roligt?" Ja, det kan man säga.


Men mest av allt så är det kiva att allt håller på att ordna sig. Det är jätte, jättespännande förstår ni! Vad är det hon riktigt talar om? tänker alla nu. Jag kan bara säga att fortsättning följer. Snart, jag lovar!