Birthday girl

Ay madre vi är inne i packningstunneln nu. Ilon kautta, ilon kautta, ilon kautta... detta är mitt nya mantra som jag har fått av en ung och klok studiekompis på konservatoriet. Det fungerar häpnadsväckande bra hörni, det här med ilon kautta. Inte så att det skulle vara ett universellt botemedel mot flyttpanikångesttrötthetfrustrationutmattningleda, men det lilla mantrat har varit mig till stor hjälp ändå. Till att börja med har det hjälpt mig komma igång med att gå igenom alla våra trettioelvatusen miljoner ägodelar. Herrejestanes vilka impulser jag får att bli minimalist och ha typ en tom lägenhet med typ tre stolar och en klocka som enda möblemang. Sen föreställer jag mig hur klockan tickar i den ekande tomma lägenheten och kommer fort över den impulsen.

Mitt i packningstunneln fick jag förresten fira födelsedag, och det var otroligt skönt. Vi lyxade till frukosten med fattiga riddare (sylt och grädde till, of course), sen fick jag ha en stund för mig själv medan Johan gick ut med Julia, och efter middagsvilan åkte Julia och jag till stan och tog en härlig söndagspromenad längs åstranden med finaste tata Hanna och tata Jonna. I tell you, det här var livselixiret som räddade min vecka. Jag mår inte bra av tunnlar och social isolering, nejnejnej. Dagen avrundades med en Charlotte russe som definitivt inte gick som i Strömsö, och deffinitivt inte som när mamma lagar den. Den döptes om till Charlotte suspekt. Charlottesuspekten var förvånansvärt god för att vara så suspekt.

Systemkameran har ätit upp alla fina bilder från igår... vilka bestod av några bilder på de fattiga riddarna och några fina bilder från åstranden. Men här, ett par bra foton spottade den ur sig:

La charlotte très suspekte blev blålila av drottningsylten, och för lös och våt, och för platt, och för blålila.  Mais à la prochaîne...

Idag har vi lagat pizza. Omigod, nam!