efterlängtad känsla

Är nyss uppstigen från yogamattan. Fem solhälsningar och en vaddetnuheter-asana blev det idag. Ladies and gents, I'm back! Eller åtminstone på väg. Åh vet ni, känslan av att ha kommit över tröskeln. Helt obeskrivlig.

Det började på onsdag, jag kände att nu. NU. Det blev tre solhälsningar, mer orkade jag inte. Men jag bestämde att hädanefter lägger jag till en solhälsning eller en asana för varje gång. Så nu är jag uppe i fem solhälsningar och känner mig jätteduktig. Vilket är helt fel, enligt yogafilosofin ska man inte jämföra sig, varken med andra eller med sig själv. So shoot me.

Jag har nyss fattat en sak: det är inte så att kroppen behöver återhämta sig efter förlossningen. Den behöver återhämta sig efter det, plus en hel graviditet. Inte att undra på att mina stackars muskler kvider. Ååh, va skönt!

för lång paus

Detta inlägg inleds med ett litet stön, emedan jag har samlat på mig så många olika saker att blogga om att jag har en bloggande mammas beslutsångest. Detta händer när några dagar går utan att följande faktorer sammanfaller: a) att mamman råkar sitta vid datorn a) att hon har båda händerna fria lediga, b) att hon har aktiv kreativ energi och b) att hon är inspirerad. När nu samtliga faktorer har sammanfallit och jag följaktligen sitter här med inläggsfönstret öppet så känns det onekligen lite fånigt att ödsla tid på "Va ska ja väljaaa?".

Men hej easypeasy, jag måste faktiskt berätta vad som hände i söndags efter konserthelgen med Exaudio. Vi blev stoppade av polisen i vår lilla Twingo just som vi skulle köra upp på Västra leden och fortsätta mot Åbo. "Jaha, vi har inte gjort något fel men kanske det är en blåsrazzia eller något", tänker vi. "Ajokortti ja rekisteriote". Å-keej. Sedan ber polismannen J ge ett blåstest och det visar noll. Och sedan kommer han till kritan: de har kollat bilens registernummer och det har ploppat upp ett meddelande på datorskärmen om att vi inte har betalat bilskatten. J förklarar att han visst har betalat skatten, och det alldeles nyligen. Nej, han har tyvärr inget kvitto här i bilen. I samma sekund får min karl dock en snilleblixt och meddelar lugnt att han kan gå in på nätbanken på vår iPad och ta fram betalningen så polismannen får se att allt är i ordning. I say, good show! Räddade av paddan!

Fast det var tydligen så att det i misstag hade blivit någon liten förseningsränta obetald, i vilket fall bilen syns som skattesmitare och omfattas av körförbud. Ouch. Vi gav dock ett så hederligt och seriöst intryck att polismannen lät oss köra vidare med varning för att nästa patrull inte nödvändigtvis gör det. Vilken tur att vi inte råkade ut för någon paragrafryttare, säger jag bara. Det hade varit jättekul att måsta stiga ur bilen där vid uppfarten till Västra leden en söndag kväll i novembermörkret, med bebis och allt. So NOT.

Hej hörni, jag får ödmjukt ta tillbaka vad jag kallade mig själv i föregående inlägg. Jag är minsann ingen fru duktig nuförtiden. Kalla mig Fru Sås. Hon som såsar sig igenom en hel konsert. Lyckligtvis ganska diskret och obemärkt för det mesta, men även ganska rejält här och där. Tur att jag åtminstone hade fiilis, har man fiilis är allt förlåtet. Väl?

laddar upp

Fröken Duktig, nej vad säger jag, Fru Duktig här har just lallat igenom sin sångläxa inför helgen och ska nu inta soffpotatisställning nummer fem tillsammans med Herr Gosefamn och Fröken Spratel-Kajsa.

Nnnggh jag vill radera vad jag just skrev för det låter fjantigt, äckelpäckelfjantigt. Men låt vara. Jag fjantar mig som jag vill, jag.

Kanske är jag lite uppspelt för att vi åker till den tillfälliga huvudstaden imorgon och då får jag träffa en massa människor som jag har saknat, och sjunga låtar som jag har saknat, och uppträda, vilket jag också har saknat, och komma lite bort hemifrån, vilket jag – gissa vad – har saknat.

Se on jees.

mamma säger buenos días

Nu är den här. Den tiden på dagen då sessan sover djupt i flera timmar. Detta betyder framför allt två saker:  jag får sitta på ett och samma ställe hur länge jag vill, och jag har båda händerna fria. Jag skulle kunna passa på och sova men, oh the irony, klockan är tio på morgonen och jag är för pigg. Fingrarna i kors för att hon ska sova så djupt på eftermiddagen att jag kan ta en tupplur. Det är lite rastlösa tider just nu. J kallar henne för Spratel-Kajsa och jag är lite avundsjuk för jag har inte kommit på något ens tillnärmelsevis lika beskrivande och lustigt på spanska.

Jag provade med Diablo de Tasmania men njäe, det satt inte riktigt.

Jag får trösta mig med att jag kan kalla henne alla möjliga andra mysiga och roliga saker som t.ex. bicho (även i diminutivformen bichito), ranita, nena, cielo, cariño, mi vida.* Och dagen börjar alltid med "buenos días (lägg till valfritt smeknamn, se ovan), ¿qué tal has dormido?

*kräket/lilla kräket, lilla grodan, tösen, himmel (används i bemärkelsen älskling), älskling, mitt liv (i bemärkelsen min älskade).

bubblor i magen

Så har man överlevt, jag menar upplevt – nej jag menar faktiskt överlevt – sin första skrikmaraton.

Att mamma äter vitlök var tydligen ingen hit för sessans mage. Kräpp. Antingen det eller så var det mozzarellan på ravioligratängen (innehåller laktos). Eller så var det något helt annat. Jag menar, hur ska jag på riktigt kunna veta? Allt är bara teorier och spekulation. Så vetenskapligt som att jag googlar det jag har ätit och hittar någon sida där det står att födoämnet i fråga kan ge bebisen luftbesvär om jag ammar. Alla fall är olika, man får pröva sig fram. Personligen ogillar jag starkt det här konceptet att man "får pröva sig fram". Jo tack för ingenting. Kan inte någon bara ge mig klart besked om vad jag får äta? Det finns risk för att jag blir lite bitter om det visar sig att jag har avstått från t.ex. choklad helt i onödan.

Såååja. Det var en jobbig dag igår, som ni kanske märker, men det fanns några härliga stunder också. Som när jag går till köket efter en nollställningspromenad och hittar J som dansar till musiken från Svansjön med flickan i famnen. Jag skrattar lyckligt och under några sekunder är världen helt perfekt.

nå jusså

Mmmmmm.

MMMMMAAAA.

Mmmojojoj.

Alltid kul med altläge. Not. Saakelilainen.

Snälla snälla snälla må jag få sopranläget tillbaka till nästa vecka. Jag har sett fram emot konserten med Exaudio i typ ett år nu.