Så har man överlevt, jag menar upplevt – nej jag menar faktiskt överlevt – sin första skrikmaraton.
Att mamma äter vitlök var tydligen ingen hit för sessans mage. Kräpp. Antingen det eller så var det mozzarellan på ravioligratängen (innehåller laktos). Eller så var det något helt annat. Jag menar, hur ska jag på riktigt kunna veta? Allt är bara teorier och spekulation. Så vetenskapligt som att jag googlar det jag har ätit och hittar någon sida där det står att födoämnet i fråga kan ge bebisen luftbesvär om jag ammar. Alla fall är olika, man får pröva sig fram. Personligen ogillar jag starkt det här konceptet att man "får pröva sig fram". Jo tack för ingenting. Kan inte någon bara ge mig klart besked om vad jag får äta? Det finns risk för att jag blir lite bitter om det visar sig att jag har avstått från t.ex. choklad helt i onödan.
Såååja. Det var en jobbig dag igår, som ni kanske märker, men det fanns några härliga stunder också. Som när jag går till köket efter en nollställningspromenad och hittar J som dansar till musiken från Svansjön med flickan i famnen. Jag skrattar lyckligt och under några sekunder är världen helt perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar