Detta inlägg inleds med ett litet stön, emedan jag har samlat på mig så många olika saker att blogga om att jag har en bloggande mammas beslutsångest. Detta händer när några dagar går utan att följande faktorer sammanfaller: a) att mamman råkar sitta vid datorn a) att hon har båda händerna fria lediga, b) att hon har aktiv kreativ energi och b) att hon är inspirerad. När nu samtliga faktorer har sammanfallit och jag följaktligen sitter här med inläggsfönstret öppet så känns det onekligen lite fånigt att ödsla tid på "Va ska ja väljaaa?".
Men hej easypeasy, jag måste faktiskt berätta vad som hände i söndags efter konserthelgen med Exaudio. Vi blev stoppade av polisen i vår lilla Twingo just som vi skulle köra upp på Västra leden och fortsätta mot Åbo. "Jaha, vi har inte gjort något fel men kanske det är en blåsrazzia eller något", tänker vi. "Ajokortti ja rekisteriote". Å-keej. Sedan ber polismannen J ge ett blåstest och det visar noll. Och sedan kommer han till kritan: de har kollat bilens registernummer och det har ploppat upp ett meddelande på datorskärmen om att vi inte har betalat bilskatten. J förklarar att han visst har betalat skatten, och det alldeles nyligen. Nej, han har tyvärr inget kvitto här i bilen. I samma sekund får min karl dock en snilleblixt och meddelar lugnt att han kan gå in på nätbanken på vår iPad och ta fram betalningen så polismannen får se att allt är i ordning. I say, good show! Räddade av paddan!
Fast det var tydligen så att det i misstag hade blivit någon liten förseningsränta obetald, i vilket fall bilen syns som skattesmitare och omfattas av körförbud. Ouch. Vi gav dock ett så hederligt och seriöst intryck att polismannen lät oss köra vidare med varning för att nästa patrull inte nödvändigtvis gör det. Vilken tur att vi inte råkade ut för någon paragrafryttare, säger jag bara. Det hade varit jättekul att måsta stiga ur bilen där vid uppfarten till Västra leden en söndag kväll i novembermörkret, med bebis och allt. So NOT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar