Äntligen

En liten prinsessa har kommit till världen. Jag må ha stygn i baken, sömnbrist och förstoppning men nog är det här tammetusan det underbaraste jag någonsin har varit med om.

Fantasi är en underskattad styrka

Hörni, Logomo var faktiskt inte så tokigt. Jag gillade. Mina förväntningar var i och för sig ganska låga men jag föredrar att bli positivt överraskad, man blir på gott humör av sånt. Lite tungt blev det mot slutet, det kunde kanske ha funnits fler bänkar, och ville man se samtliga utställningar fick man punga ut det hutlösa priset 18 euro (utan S-kort 20 euro), men i övrigt lämnade besöket bara positiva intryck.

Dock märkte jag att hela konceptet med flera utställningar på en gång inte riktigt passar mig, hjärnan orkar egentligen bara med en åt gången. För mig handlar det om att sjunka in i ett visst sinnestillstånd där varje liten detalj öppnar en mental dörr. När jag går på utställning gillar jag att stänga ut omvärlden så gott det går och verkligen låta fantasin andas fritt. Samma när jag tolkar musik. Det är så skönt, för det är fullständigt omöjligt att samtidigt hålla reda på alla mentala listor, strukturer och scheman som det dagliga livet är så beroende av. Kontrollfreaken i mig måste gå med på att släppa taget och försvinna en stund. Det känns både renande och helande. Hälsosamt, faktiskt. Undrar hur samhället skulle påverkas om människor hade tid att låta fantasin ta över lite oftare?

inkubatorn vid datorn

I lördags gjorde jag ett experiment: långpromenad, dammsugning, bastu. Nada. Det enda jag åstadkom var att komma upp i varv så i den milda grad att nattsömnen förstördes totalt. Okej, okej, jag fattar. Det finns inget jag kan göra. Nog visste jag egentligen det. Så igår hade vi en riktigt slö söndag med en massa TV, och i natt har jag sovit gott igen, halleluja. Klimpen också. Den verkar må bra, rör sig ungefär som hittills fast kvällssparkarna har blivit ännu kraftigare. Nu när jag har gått över den beräknade tiden har de poängterat extra mycket att jag ska följa med bebisens rörelser och vara extra uppmärksam på förändringar. Om jag misstänker något ska jag GENAST RINGA. Tackar tackar, nu är jag både otålig och paranoid.

Dagens program: dejt med J på Logomo i eftermiddag. Livet som sysslolös inkubator räddas av det lokala kulturutbudet än en gång. Fy farao de där svenska sidorna förresten, jag blir förbannad. But let's not go there. Really, let's not.

observationer

En observation, som påminnelse till mig själv: det är okej att ta två bitar tårta till efterrätt när du är gravid, sötnos, men senare kommer du inte undan lika lätt. Det finns annat här i livet än socker.

En ytterligare observation: lunchdejt på stan med god vän gör livet bättre, i synnerhet om man får träffa en ytterst charmant guddotter på köpet.

Och till sist en observation om Galna Dagarna på Stocka: det kan ju vara stressigt värre. Trångt, råddigt, hett, långa köer, störande högtalarprat, kollektiv köphysteri. Stackars shoppare, ju. Varför tycker vi att det är roligt? Nåjo, vi vet väl alla vad det går ut på. Vi får tillfredsställa vårt eviga sug på att fynda. Låt kunderna känna att de har en enastående och flyktig chans att hitta något de annars inte skulle få tag på och att de kommer billigt undan, et voilà. Det är en illusion, men en oemotståndlig sådan.

Alldeles, jag var och turistade lite på Galna Dagarna igår. "Turistade" är ett bra ord eftersom jag liksom bara seglade fram i min lilla preggobubbla utan att försöka det minsta att vara med i andan. Trots det är prinsessan nu med extern hårdskiva, och det var på tiden. Även den här slank med. De hade dessutom Anton Berg-choko så nu finns det två askar Plum in Madeira som är öronmärkta för dagarna på BB. Inte så tokigt för någon som inte ens försöker, anser jag.

Plan A och plan B

Nästan en vecka efter beräknad nedkomst och omgivningen börjar bli otålig. Inte jag (bullshit, men jag försöker mitt bästa). Här lever vi en dag i sänder. Igår hade jag en kulturell dag: gick först till Konstmuseet och såg Carl Larsson-utställningen och sedan på bio och såg The Help. Båda helt huippendalis.

Nu ska jag på fika med kompis och guddotter och sen en sväng till Stocka där det spökar i gult igen. J fixar maten idag. Ikväll blir det antingen film eller Dr Who-maraton.

Vi lever som normalt med andra ord, men "med förbehåll för förlossning".

Kvinnor som kan minsann

Ibland belönar livet mig med känslan "det här skötte jag ganska bra". Som idag. Jag står i badrummet och lägger lite lätt vardagssmink inför besök nummer gaah på rådgivningen. Just som jag ska lägga ögonskugga faller den där lilla minipinnen som man lägger ögonskugga med ner i lavoaren och försvinner genom ett av hålen i avloppet. Några favoritsvordomar följer. Sedan tar jag lugnt en skruvmejsel, öppnar avloppet och skruvar isär rördelarna, en efter en, tills den lilla grejmojängen faller ur. Fem minuter senare är jag klar and looking fabulous. Bra känsla, jättebra känsla.

Och just som man känner sig relativt nöjd med dagen kan det plötsligt komma en bitch slap rakt i fejset. På vägen hem från rådgivningen kör vi under en banderoll som mina ögon fastnar på. Banderollen gör reklam för en mässa med namnet "Osaava nainen" som ordnas om några veckor på Mässcentret. "Kvinnor som kan" har jag sett att det heter på svenska. Det låter så nedlåtande att jag blir road, och genast därefter ordentligt störd. J tycker också att det låter skumt. Vi spekulerar lite om vad mässan kan tänkas gå ut på. Säljer de månne utbildning riktad till kvinnor, kanske inom manligt dominerade branscher? Eller vad är grejen?

Väl hemma googlar jag mässan. Huvudtemat för årets mässa är ett sunt och njutningsfullt liv. Relaterade teman är hälsa, kost, välbefinnande och motion. Bland utställarna ser jag ett stort antal företag i hälsokostbranschen, kläd- och designfirmor och kosmetikafirmor. Det kommer även att finnas en dam som spår framtiden. I want to puke. Or bitch slap somebody. Seriöst?

Okej, så nu har jag tagit några djupa andetag och slätat ut pannan. Det återstår mig bara att klargöra att jag inte stör mig det minsta på att det ordnas en mässa med detta innehåll. Tummen upp för hälsa, mode, motion, design och whatnot. Det som stör mig så att jag kunde bita någon i armen är att mässan heter effing Osaava nainen. Jag. Ser. Rött.

Men nej, det krävs mer än så för att förstöra dagen. Det har varit en bra dag, och jag är fortfarande nöjd med mig själv och med livet i allmänhet. Strunt i fåniga mässor med dumma namn.

status quo

Bloggtorka på gång. Anledningen är enkel: varje inlägg skulle låta ungefär "Dag x efter beräknad nedkomst. Inget händer ännu. Mår bra."