mind over body

Det här med tidig uppstigning på morgon börjar bli svårare och svårare. Dålig vana eller ålderstecken? Hej, vart försvann min morgonenergi? VEM TOG DEN?

Insikten om att denna dag MÅSTE inledas med motion om den överhuvudtaget ska funka ledde till att jag igår bad J säga högt "du ska stiga upp klockan sju imorgon och motionera". Som tur är man mogen och självständig och kan fatta egna beslut och stå fast vid dem. Jag lyckades - med nöd och näppe. Tack och lov har man tränat hela livet med att ta på sig kläder så att det sker mer eller mindre automatiskt fast man i princip fortfarande sover.

Trots den tröga starten var stavpromenaden just vad jag behövde. Men herregud jag höll på att snubbla över stavarna två gånger. Morgonpiggheten, koordinationen... what's next?

Strunt i det. Här ska det motioneras och ätas sunt och skaffas bikinikropp. För det är somaaar!

random svammel

Huj, jag märkte just att det här håller på att bli värsta DF-bloggen. "Den Duktiga Flickan berättar om hur duktig hon har varit"eller "Den Duktiga Flickan är lite för duktig och behöver avreagera sig på bloggen" eller "Den Duktiga Flickans duktighetsbravader". Nej - nej - NEJ. Omstart!

Alltså inget fel på att få saker gjort och känna sig nöjd, det är ju en av de mest primitiva känslorna vi har kvar. Men sirni för den Duktiga Flickan räcker det inte, hon måste få skryta lite också. Så hon får beröm och klapp på huvudet. Duktig flicka. That's me in a nutshell.

Fast egentligen så har jag ju sagt att jag är "nöjd med vem jag är nu", "och jag blev så här och det är helt okej". Trettioårsgränsen, ni vet. Så kanske jag ska sluta vara så självmedveten (my BIG issue) och bara vara. Tillåta mig själv att vara den jag är och gå med på att jag inte är perfekt på något sätt.

Ha! Nu blev det här värsta filosofbloggen istället. Här är vi minsann inte inrutade i något mönster utan byter koncept med friska tag.

Okej, jag ger mig nu.

Nöjd blir man

Ojoj vad det har fixats och grejats detta veckoslut. Minsann. Exhibit A: masten är på plats. Applåååd! Det gör att båten ser mycket bättre ut. Färdig att segla iväg när som helst, liksom. Dessutom är dörrkarmarna slipade och ytbehandlade (de ska ännu lackas och dörrarna ska också bestrykas med några lager lack till innan de är klara).

Exhibit B: en ny motor på ca 80 kg har firats upp i svärfars båt (som fortfarande står uppe på land). Det låter mycket enklare än vad det i själva verket var. Det behövdes tre pers, en hisskonstruktion med två stegar, en talja och trettioelva trossar (båt-speak för "rep") samt en något vinglig stödkonstruktion för att åstadkomma det.

Exhibit C: gräset på hela udden är klippt. Nästan. J har anställning som gräsklipparmeister på Folkhögskolan i sommar och tar sitt jobb på högsta allvar. Vi talar om en ganska stor udde. Här finns bl.a. en landsväg, en folkhögskola som består av tre byggnader och några skjul, fem hus och en hälsostation. (Fast ända dit kom varken gräsklipparen eller trimmern).

Allt detta har vi firat idag med ett stycke Freixenet Cordon Negro Brut (köpt av mig) plus Kinuskikissas senaste bravurkaka (lagad av mig). Life is sweet.

Pläns

Varsågod, min fredagsplan:

Café Art om sisådär en timme, "Saariston lohileipä" och en capuccino.

Skumpa utanför Sibbe för att fira den nybakade magistern.

Sedan bär det av till skärgården igen, denna gång med buss. Skickade iväg karln min i förväg igår, behövde göra helvetesjobbet ifred och ha liten egen tid för att bli mig själv igen.

Et voilà! Det hjälpte att bara skriva ner vad jag ska göra idag, nu blev jag så glad att jag genast ska hoppa på bussen in till stan och MAKE IT HAPPEN!

Jonej, brådskande korrläsningsuppdrag är ingen hit. Klockan är halv tolv och jag har suttit vid datorn sedan klockan åtta imorse.

Nu tar jag min brandy och försöker göra något åt min knölbräda till rygg. Hej.

Prinsessans mörka sida

Alltså jag dööör... just kill me now, please, and be done with it. Hellre en snabb död än denna långsamma pina som aldrig tar slut.

Jag sitter med andra ord och korrläser en lagöversättning. Den tappra översättaren har säkert lagt ner mycket tid och stor möda på översättningen, jag tvivlar inte på det. Men varför är det just jag (alltså stackars MEJ) som måste åtgärda alla hopplösa meningar och terminologifel? Why?

Pressande tidtabell dessutom. Mycket, MYCKET dålig kombination. Att säga att humöret lider är en rejäl underdrift. Lusten att börja slänga saker i väggen är på gränsen till oemotståndlig. Any potentially harmful objects are best kept out of my reach. I'm PISSED OFF and unpredictable. CODE RED!

(Djuuupt andetag). Sådärja, det hjälpte kanske lite. Antingen ryter jag till lite på bloggen eller pinar grannarna med arga skrik... sorry, kära läsare!

fammos nya kök

Pffff jag är fortfarande mätt efter igår. Hur i hela helsike kan det vara så svårt att lära sig? Ta små portioner och ät långsamt när du är på besök hos fammo och faffa. Oj suck, nu kom jag ihåg att påsen med frysta bullar som hon stack i handen på mig innan vi for hem har suttit över natten i handväskan. Naaajs.

De har nyss haft köksrenovering och det nya köket var jättefint. Vi skålade med skumpa och fammo förevisade och presenterade, berättade och öppnade skåp (vartenda ett). Vi uttryckte entusiastisk beundran. Vad är vitsen med att ha det fint och prydligt i skåpen om man inte får visa dem för någon? Sen fick vi höra några evergreens (alltså inte sånger utan historier som fammo måste få dra om ett visst nyckelord ploppar upp i diskussionen) och resten av kvällen åt vi. Trerättersmiddag plus kaffe med gräddtårta, bulla, kryddkaka och småkakor. Tacka nej? Går inte. Fysiskt omöjligt. Deras bostad omges av något mystiskt kraftfält som gör att det är helt omöjligt att tacka nej till mera mat.

Teori VS praktik, liksom.